Kul nästan jämt

Ikväll hade vi inte så roligt. Alice fick sova alldeles för kort stund på dagen pga sjukhusbesöket, när vi kom hem ramlade hon och slog huvudet i stengolvet och blev på riktigt dåligt humör efter det, spottade och grävde ut maten ur munnen, viftade så mycket med armarna och skakade på huvudet vid matbordet så att hon slog pannan i bordet och blev på om möjligt ännu sämre humör. Sedan matade hon Astrid med en bit kassler, kladdade med oboy, kastade bilar och bananer kring sig och allt det här resulterade i en helt slut mamma som inte lyckades komma iväg på en Me & I-visning. Kul kväll? Nej, inte det minsta! Jag borde kanske ha flytt hemmet och åkt på visningen, men det gjorde jag inte. All energi bara rann ur mig. Bra uppladdning inför morgondagen..inte :)

18 månaderskontroll

Då var det dags igen. Alice får ju gå på dubbla kontroller. Först okorrigerat på bvc och nu korrigerat på barnmottagningen i Sunderbyn.

Vi hade egentligen inte så mycket frågor eller funderingar inför besöket. Det känns som att det mesta flyter på. Vi jobbar på med maten och så mycket mer än det vi gör kan vi nog inte göra. Hon följer sina kurvor och väger nu 11,2 kilo och är ca 84 cm lång. Längden är lite osäker för Alice var inte helt nöjd med att behöva väga och mäta sig.

Den enda fundering vi hade inför besöket var hur hon går. Hon översträcker benen, särskilt vänster ben och hon går lite på insidan av fötterna. Sjukgymnasten kände en liten spänning i höger fotled och kunde se att Alice hela tiden jobbar med båda fötterna för att hitta balans. Redan innan vi tog av henne strumporna såg hon att fötterna liksom vibrerar för att de jobbar hela tiden. För Alice är det inte självklart än att springa omkring obehindrat. Det krävs fortfarande en hel del koncentration för att hitta balans. Det har vi ju sett. På mornarna märker man extra tydligt att det tar en stund innan hon kommer igång och på kvällen innan det är dags att sova har hon hunnit "värma upp" och har som bäst balans. Hur som helst behöver vi inte göra några övningar eller nåt då Alice är så aktiv och jobbar med det själv omedvetet. Sedan hon började gå i mitten av juli tycker vi själva att det blivit bättre och om 3 månader ska vi träffa sjukgymnasten igen för att se hur det ser ut då.

I övrigt fanns inget att anmärka på. Alice kan det hon ska kunna och mer därtill. Läkaren sa att hon är smartare än normal-1,5åringen, men det är ju ingen nyhet. Det har vi ju vetat hela tiden ;)

Då var det slut på det roliga

Imorgon börjar Thomas jobba igen efter nästan 2 månaders ledighet. Det känns konstigt. Tråkigt. Nu börjar vardagen igen. Jag och barnen ska hitta våra rutiner igen. Nya rutiner. Det har ju hänt en hel del med båda barnen under sommaren. Alice har börjat gå och Astrid är inte bara en ätande och bajsande liten varelse. Det blir som att börja om på nytt på nåt sätt. Min plan är (som vanligt egentligen) att ta dagen som den kommer. Inga krav, inga måsten förutom att mysa med barnen och vara ute och njuta av hösten. Har jag tur hinner jag kanske få något gjort också, men det får vara en bonus om det blir så.

När sommaren började hade vi en lång lista på saker vi ville hinna få gjorda. Vi hade inte räknat med att vi ens hinner göra hälften av dem, men vi har kunnat bocka av en hel del. Mer än vi trodde.

Måla huset check
Måla runt fönstren check
Måla alla 4 ytterdörrar check (insidan av en dörr är faktiskt kvar)
Olja altanen på baksidan check
Bygga sandlåda check
Olja sandlåda check
Olja trädgårdsmöbler check
Klippa gräs massor av gånger check
Gallra upp i skogen bakom huset check
Såga ner småträd och sly längs uppfarten och dikeskanten check
Jämna till uppfarten check
Plana ut vid sidan om uppfarten check
Lägga ner slipers vid sidan om uppfarten check (blir helt färdigt vilken dag som helst)
Måla kring brunnen check
Bygga ett lock till brunnen check (också nästan helt färdigt)

Det vi inte hunnit göra är att fixa uppfarten helt färdig, men det har vi medvetet skjutit upp då vi väntar på vad trädgårsarkitekten har för idéer. Vi har inte hunnit jämna till gräsmattan på baksidan, men det har vi också skjutit på av samma anledning. Taket över en del altanen på baksidan blev inte byggt, men det har vi också medvetet väntat med. Det blir en terassmarkis istället. Ett tag var planen ett solsegel, men det blir markis istället. Underspikningen är inte heller gjord. Det får skrivas upp på att göra-listan till nästa sommar. Olja altanen på framsidan får också skrivas upp på en ny lista.

Det sista vi ska pyssla med innan vintern är här är att städa garage och förråd och göra i ordning golvet i garaget så att vi kan använda det som just ett garage till vintern. Att slippa stå och skrapa bilrutorna och borsta bort en massa snö från bilen slipper jag gärna, särskilt nu när jag har med mig två småttingar när vi ska någonstans.

Vad ska vi göra sen då? I vinter ska vi nog mest småpyssla lite inomhus. Vi ska försöka färdigställa barnens rum. Fast jag antar att deras rum aldrig blir riktigt färdiga, de är ju under ständig förändring i takt med att de växer och får nya behov. Sedan är planen att vi ska få upp kakel i köket. Det hade vi tänkt fixa redan förra vintern, men så blev det inte. Sen ska vi förstås fundera och planera vad vi ska göra åt trädgården nästa vår och sommar utifrån trädgårdsarkitektens förslag. Inte lär vi bli sysslolösa denna vinter heller :)

Nää vet ni vad

Det blir nog ingen andra overall till Alice efter tips och råd från flera kloka mammor. Jag avvaktar helt enkelt och om det skulle vara så att behovet av en till overall uppstår så löser vi det problemet då. Japp så får det bli! :)

Och bara för dig Malin min trogna läsare kommer en bild på en variant av P&T (Phil & Teds) som bland annat kan användas som syskonvagn, men är lika smidig och lätt som en enkelvagn :) Tyvärr är de inte helt billiga.

Vagn och stövlar

Idag fick jag tummen ur och monterade den andra sittdelen på syskonvagnen. Astrid har inte varit helt nöjd med att ligga ner på sistone om man säger så. Betydligt mer nöjd var hon när hon fick premiärsitta en stund ute på gården. Först tittade hon med stora ögon på Alice och såg ut att tycka att det var hur coolt som helst att få sitta som storasyster. Vi hann dock inte vara ute mer än 5 minuter innan regnet kom och nej, vi har fortfarande inte något regnskydd till vagnen. Är förresten fortfarande sugen på en P&T som "shoppingvagn", men det får nog vänta ett tag till om det inte helt plötsligt börjar regna pengar över oss.

Sötaste systrarna sida vid sida.

Och så en bild på sötaste Alice som är ute och kör bil med nya stövlarna vi blev tvungna att köpa då hennes fötter har vuxit och vi inte får in en tjockare strumpa i dem längre. Kändes lite trist när det inte är så mycket av stövelsäsongen kvar, men 129 penkisar är väl inte så mycket att gråta över. Sen har vi ju stackars Astrid som i vanlig ordning får ärva dem :)

Vinterkläder

Sitter här och grubblar på det där med vinterkläder åt barnen. Igen. Astrid har ju en komplett vintergarderob såvida hon inte tänker tokväxa och tvinga mig att köpa nytt åt henne också. Åt Alice reashoppade jag en Molooverall i somras. Det är ju liiite svårt med storlekar så långt i förväg även om hon inte spurtar så mycket på längden just nu. Thomas tyckte att vi skulle köpa storlek 98. När jag väl bestämt mig blev det 92 och nu i efterhand är jag glad över att jag inte lyssnade på Thomas :) Vi provade overallen tidigare idag och det finns växutrymme så det räcker. Alice är ju inte så stor. Som jag både sagt och skrivit tror jag att Alice i år bör ha två vinteroveraller om vi ska kunna vara ute mycket och inte riskera att bli sittandes inne för att den är blöt. Frågan är bara vilken i overalldjungeln man ska köpa. Jag är inte helt sugen på att köpa en superdyr en, men det ska ju ändå vara någon som är bra för vårt klimat här uppe. Gärna snygg också :) Någon där ute som har några bra tips? Storlek 86 eller 92 bör det nog vara beroende på märke/modell. De första åren sliter de kanske inte så mycket på ytterkläderna så det fungerar nog att köpa begagnat också i och för sig. Kanske borde kolla Tradera också. Usch vad det här är svårt.

Astridmys

Medan storasyster är ute och gräver med farfar passar Astrid på att mysa och busa i soffan utan att bli nermejad av syrran. Dessutom får hon lite egentid med mig och på så vis kanske vi kan undvika att hon behöver ränna hos psykologen som pseudotvillingar tydligen ofta behöver göra för att vi som föräldrar inte har tid att ge dem tillräckligt med uppmärksamhet ;)

Galenpappa

Är man inte galen när man ställer klockan på 6.20 för att åka och hämta en grävare när man har två små som fortfarande sover sött? Det tycker då jag i alla fall. Jag och barnen sussade en stund till innan vi tyckte att det var morgon.

Det är bara dumt att ens tänka tanken att man ska få gräva utan Alice. Hon kommer förmodligen att bli som sin pappa som 4 år gammal arg som ett bi gick en ganska lång sträcka för ett barn och svor hela vägen för att hans pappa åkt iväg utan honom för att jobba i skogen på morgonen.

Det dröjde inte länge innan hon tyckte att hon visste hur man gör och skulle "hjälpa" till. Är jag förvånad? Inte det minsta.

Hus och trädgård

I morse, strax efter 9, när jag tittade ut genom köksfönstret medan jag hällde upp kaffet i termosen såg jag våra blivande grannars husgrund som stått färdig ganska länge. När vi satte oss för att äta lunch vid 12-tiden stod nedervåningen på grunden och nu vid 16-tiden är övervåningen och taket också på plats. Ja inte med takpannor och allt, men skalet eller vad man ska kalla det finns där. 6 timmar tog det att få dit ett hus. Eller kanske 4 timmar effektiv tid för de hade en lång lunchpaus. Väldigt spännande att se hur det går till att bygga ett nyckelfärdigt hus. Vi tyckte att de nog behöver en liten paus så vi tog med oss kaffe och nybakad sockerkaka och promenerade över till dem. Vi fick en liten guidad tur i huset och det är helt otroligt så mycket som kan göras helt färdigt innan huset levereras. Det är lite annat än att få ett gäng omärkta timmerstockar dumpade på gården.

Förutom det spännande husbygget på granngården har vi idag haft besök av Birgitta från Blad i norr och oj vad mycket fina idéer hon hade för vår tomt. Först satte vi oss ner för att prata om vad vi tycker om och inte tycker om, om vi är intresserade av odling, växter och sånt osv. De som känner oss vet att vi har endast en levande växt inomhus och ett fåtal utomhus. Ingen av oss har gröna fingrar eller något större intresse av att stå på knä och rensa ogräs med näsan i jorden hela somrarna, men vi vill ändå ha en fin trädgård. Vi vill ha en trädgård som känns mysig och trevlig att vara i för både stora och små. Vi har två somrar i rad gått omkring på tomten som professor Baltazar och funderat och funderat och funderat lite till, men inte kommit någon vart alls. Thomas har planterat en pil, det är allt. En pil på 6000 kvm känns lite futtigt. Efter att ha pratat lite med Birgitta gick vi runt på gården och tittade hur det ser ut nu och vad man lämpligast placerar olika buskar, träd, lekstuga, sandlåda, trädgårdsland, bärbuskar, äppelträd mm. Birgitta åkte härifrån med en hel del anteckningar, en skiss, foton och mått och ska återkomma med en mer detaljerad idéskiss och planteringsplan så att vi vet vad som ska planteras var. Vi väntar med spänning. Helt plötsligt känns det roligt att ta tag i att plantera lite och fixa lite andra saker utomhus. Det känns bara hur bra som helst att få hjälp med sånt som vi inte har kunskap om. Det kan ju bli massor med gånger dyrare att själv låtsas förstå sig på sånt som man inte förstår sig på. Nu har vi ju inte sett idéskissen än, men utifrån det vi har pratat om så kan det nog inte bli annat än bra. För att inte säga bäst! :)

Korrigera eller inte?

Oftast brukar man korrigera åldern på prematurer ganska länge. Ännu längre för extrema prematurer. Det är ju inte så konstigt. Det känns ganska självklart att det kan ta tid att hämta ifatt de 4 månader som normalt spenderas plaskandes runt i livmodern. Ett barn som har så omogna lungor som Alice hade och inte klarar av att andas utan hjälp sina 6 första månader använder all sin energi till att överleva, försöka andas, bajsa (ja det kräver mer kraft än man tror) och en massa andra saker som vi andra inte ens tänker på att vi gör. I vanliga fall brukar man korrigera utvecklingen ungefär fram till skolåldern. Längd och vikt korrigeras ända till 8-9 års ålder, men ofta brukar man inte se någon jättestor skillnad på jämnåriga redan i 2-4 årsåldern.

När jag började våga mig ut på stan med Alice var det jobbigt att svara på alla frågor jag fick när jag sa att hon är 7 månader och efter att ha fått någon kommentar i stil med att: -Nää det kan inte stämma, förklara att Alice visst är 7 månader, men att hon utvecklings- och storleksmässigt är som en 3-månadersbebis pga sin tidiga födsel. Efter ett tag började jag ljuga om hennes ålder för att slippa dra hela historien för okända människor.

Nu får jag inte samma frågor särskilt ofta trots att jag inte längre säger hennes korrigerade ålder om någon undrar hur gammal hon är. Det är kanske inte så konstigt. För oss är Alice numera som vilket barn som helst. Nej förresten. Hon är ju världens bästa, sötaste och goaste Alice såklart, men nu märks inte så stor skillnad längre när det gäller storlek och utveckling. Tycker i alla fall inte vi, men det är nog lite svårt att bedöma själv.

Alice ligger bara ett snäpp under mittenkurvan både när det gäller längd och vikt. Okorrigerat. Trots att vi har det lite kämpigt med att få henne att äta mat så har hon nästan hämtat ikapp där.

Hon var väl ganska sen med att börja gå. Eller det beror på hur man ser det. Oavsett om vi räknar korrigerat eller okorrigerat låg hon inte i riskzonen för att någon utredning skulle påbörjas i alla fall. Vi har fått höra att om ett barn inte går vid fyllda 2 år brukar man börja kolla upp det. Alice gick när hon var 1 år och 9 månader okorrigerat (1 år och 5 månader korrigerat). Vid den korrigerade 1-årskontrollen i Sunderbyn var läkaren imponerad av att hon kunde gå längs möbler. Det brukar tydligen kunna dröja lite längre för många EPT. Det är ganska vanligt med olika typer av matproblem bland dessa barn och får man inte tillräckligt med energi orkar kroppen inte heller utvecklas.

Talet ligger hon definitivt inte efter med. På 18-månaderskontrollen (okorr) frågade bvcsköterskan om hon kan säga och förstår mellan 8 och 10 ord. Alice kunde redan då många fler ord än så. Alla uttalar hon inte helt rent, men frågan var om hon kan säga orden så att vi och andra förstår vad det betyder.

bil anka kudde lampa kaffe dator häst sova äta strumpor traktor gris gå skor mamma sked mössa gröt bok tak buss pool hamburgare jacka duscha banan krypa saft fisk filt kaka ute blomma bulla kran cykel docka sitta katt dörr fläkt kratta visp vagn gräs slang kopp fot boll sten vatten knapp salva glas båt byxor bebis kanna bada smörja måla skruv spis hund krita skål vila pappa stol klocka vantar kloss flaska bord ljus lock mejsel skåp burk pasta bro snurra klappa skratta kasta hand träd städa spade bajs koka mäta många ligga tå borsta springa paket trycka åka simma

..är bara några av de ord Alice använder frekvent. Hon härmar allt vi säger och ibland blir det rätt på första försöket.

Sen kan hon ju hur en massa saker och djur låter också förstås. Tvåordsmeningar är inga problem alls. Treordsmeningar säger hon ganska ofta och gör försök till fyraordsmeningar då och då, vilket de inte "behöver" kunna förrän senare.

Idag märkte jag förresten att man kan prata med henne om vad vi har gjort under dagen på ett annat sätt än tidigare. Vid middagsbordet frågade jag var vi har varit idag. Alice svarar: -Amma, gola, Bim. I förmiddags hälsade vi på hos Alma (Amma), efter middagsvilan åkte vi till öppna förskolan (gola) där vi träffade bland annat Tim (Bim).

Alice ska genomgå en psykologbedömning innan hon börjar skolan. Det ska kontrolleras hur långt hon har kommit i utvecklingen bland annat mentalt och känslomässigt. Just nu känns det inte som att hon ligger efter sina jämnåriga. Vi får väl se hur de bedömer läget om några år.

Korrigera eller inte korrigera är frågan.. Sen ska man väl egentligen inte jämföra barn. De är som de är och utvecklas i olika takt, men man kan ju ändå inte låta bli att jämföra lite. Inte jag i alla fall. Det är inte så att det är någon tävling, men det är ju lite intressant att se hur olika de kan vara trots att de är lika gamla. Jag kan pusta ut då och då när jag märker att Alice faktiskt också kan en massa saker som jämnåriga kan. Jag vågar fortfarande inte ta något för givet.

Men just nu upplever jag det som sagt som att hon är som en helt vanlig snart 2-årig liten tjej. Bara lite sötare än alla andra ;)

Alice sov så gott efter lunch idag att jag till slut fick väcka henne för att vi skulle hinna vara på öppna förskolan en liten stund i alla fall.

Bilen, takon, bossen

De tre ord vi hör mest om dagarna förutom "ba e de" är bilen, takon och bossen (bilen, traktorn och bussen). Släng er i väggen dockor. Mormor frågade vilken dockvagn Alice önskar sig till födelsedagen om drygt en månad. Ingen alls som det är nu. Det är bara bilar och sånt som gäller. På öppna förskolan, där vi varit de senaste två dagarna, hittar man inte Alice i dockhörnan. Än är hon lite försiktig och håller sig gärna i närheten av mig, men när hon går iväg på egna små äventyr så är det till bilarna och bussarna hon styr stegen. Hon har hittat en röd bil där som hon helst inte släpper. Idag ville hon ta med den hem. Det resulterade i ett besök i leksaksaffären på vägen hem och hon kom därifrån med inte en utan två röda bilar. En blå bil, en duplotraktor och ett flerpack småbilar fick också följa med Alice hem.

Systrarna mys...eller bus kanske

Vad äter du syrran? Får du något godare än majskrokar?


Hallå, ge mig! Jag vill också smaka!


Vänta, jag kanske når att ta den av henne.

Bort med dig, jag låg här först.


Oj, såg ni att jag tänkte slänga ner henne från soffan.


Okej, ligg där då, men kom inte för nära.


Nää men inte för nära sa jag ju.


Jaja, ligg nära då, men skym inte tv:n.

Idag har vi för övrigt syskonmatchat dem för första gången. Thomas klädde Alice och jag Astrid och så blev det som det blev. Astrid i ärvd Lindexbody och oärvda Molobyxor. Alice i Lindextröja, Mololinne och NSbralls.

Kan själv

Man tycker att det borde vara Alice som har kommit in i en "kan själv"-period. Inte hos oss. Det är Astrid som helst ska äta själv, tokfian. Inte ens 6 månader gammal vill hon hålla i skeden själv. Det ser ut därefter också :)

Ja tack

Jag har gått här och funderat på hur länge det dröjer tills vi får börja sova hela nätter. Astrid grät eller skrek ju aldrig i början när hon var hungrig utan smågnällde bara. Under några veckors tid har hon gått från 0 till 100 på en hundradels sekund och illvrålat när hon vill ha mat. Inte på dagarna, men på nätterna. Igårkväll (natt kanske det kallas för en del) kl 00.15 åt hon. Vanligtvis brukar det dröja maximalt 4 timmar innan hon väcker oss för att få nästa flaska. Kl 6.30 vaknade vi. Inte av Astrid. Det var Alice som var täppt i näsan och inte kunde sova. Typiskt. Astrid sov gott ända till kl 7.45 innan det var morgon för henne. Nästan hela sommaren har vi fått sova till kl 8-9, men inte idag. Fast får vi sova utan nattmatningar så är 6.30 helt ok. Ja tack till fler såna nätter!

Sötaste Astrid sov gott igårkväll. Så gott att det inte blev något byte till pyjamas förrän Thomas matade henne vid midnatt, blöjan hade åkt på sniskan och Astrid kissade ner både sig och Thomas.

Väljer dig

Vi kunde vart nån annanstans
Vi kunde gå åt varsitt håll
Då skulle månen ha en annan glans
Och sången ha ett annat innehåll
Utan text och atonal
Om vi gjort ett annat val

Vi kunde vart nån annanstans
Vi kunde bo i varsitt hus
Du skulle vara någon annan mans
Min lycka någon annans rus
Bara tanken känns brutal
Att vi en gång haft ett val

Vi kunde vart nån annanstans
Vi kunde vara varsin ton
En outhärdlig dissonans
En överdjävlig distortion
Sända på varsin kanal
Varje dag är nya val

Å du vet att jag väljer dig
Å jag vet att du väljer mig
Jag vet jag väljer dig varenda gång
Varenda gång

För visst har du såväl som jag
Övervägt ett par förslag
Man är stor och stark en dag
En annan är man full och svag
Men det är sånt som aldrig nämns
Inte tanken på den ens

Å du vet att jag väljer dig
Å jag vet att du väljer mig
Jag vet jag väljer dig varenda gång
Vet att jag väljer dig varenda gång
Varenda gång
Varenda gång

Bo Kaspers Orkester

Nu är bäst

Jag har förmodligen både sagt och skrivit det förr. Jag kommer på mig själv med att i stort sett varje dag tänka Ååå vad vi har det bra nu eller Ååå vilken härlig period barnen är i nu. Alice är så rolig mest hela tiden, pratar massor, skojar en hel del. Astrid är som vanligt glada Astrid som vill vara med hela tiden, tokskrattar när storasyster är i närheten, vill äta det vi har på våra tallrikar. Det händer så mycket nytt hela tiden och det är så fantastiskt roligt att se barnens utveckling. Visst är jag trött i bland, nattmatningarna är väl inte jätteskojiga och Alices trots kan jag också skriva upp på listan över mindre roliga saker, men allt det där hör ju liksom till. Oavsett hur ofta Astrid vill äta på nätterna och hur mycket Alice testar oss så det så känns det mest hela tiden som att just nu är bäst och roligast. Det är en härlig känsla!

Syskonkärlek

Att Astrid hela tiden har älskat Alice är det ingen tvekan om. Är Alice i närheten så ser hon inte åt någon annan. Alice däremot har nog tyckt att Astrid har varit ganska ointressant. Visst har hon varit go med henne, kramat henne och gett henne nappen och så, men intresset för lillasyster har mestadels varit ganska svalt. Nu känns det som att det har vänt litegrann. Förmodligen beror det på att Astrid mer och mer blir en stortjej. Hon kommunicerar på ett annat sätt, kan sitta med vid bordet och smaska på sina majskrokar medan vi andra äter, hon är helt enkelt inte längre en bebis som bara äter, sover och bajsar. Alice väljer mer och mer att vara i närheten av Astrid, hjälpa henne att få tag i leksaker som ligger utom räckhåll, skratta tillsammans med henne, torka henne runt munnen när hon kräks och krama henne.

När Astrid inte kan ta sig fram med gåstolen själv hjälper Alice gärna till.

Heeej Atit!

Kram lillasyster!

Härliga höst

Nu har hösten verkligen kommit. Idag visade den sig tyvärr inte från sin bästa sida, men efter en härlig sommar med mycket sol och bad tycker jag att det känns ganska skönt med höst ändå. På kvällarna är det mörkt och man får tända lampor och ljus, mysa i soffan med en kopp te och en bok eller en film. Luften är härlig på hösten och med varma kläder är det faktiskt riktigt skönt att vara ute.

Astrid blev väldigt glad för lite friskluft..

..och hade som vanligt fullt upp med att titta på storasyster som sprang omkring.

Alice sprang omkring på gräset, plockade upp uteleksakerna som jag packade ner. Hon hjälpte med andra ord till på bästa Alicesätt.

På eftermiddagen tog Thomas Alice på ryggen och gick på en promenad i skogen medan Astrid sov och jag vek tvätt. Undrar vem som hade roligast. Troligtvis inte jag.

Där försvann de in i skogen för att komma tillbaka en timme senare efter att ha tittat på fåglar, träd, en hund, en bil och en båt. Man kan ju undra vad de två sistnämnda gjorde mitt ute i skogen.

Fruktstund

Vilken bra uppfinning fresh food feeder är. Astrid kan smaska på färsk frukt och vi behöver inte oroa oss över att hon sätter bitar i halsen.

Vad gjorde vi

Ibland undrar jag var sjutton vi gjorde innan barnen kom. Det känns som att man borde ha haft en massa tid över. Till vadå? Jag fattar inte vad vi fyllde tiden med innan. Någonting måste vi ju ha gjort för det var ju inte direkt så att vi låg och stirrade i taket och pillade oss i naveln. Hur som helst går det inte att föreställa sig hur livet skulle vara utan våra två små älskade busungar, utan små barnfötter som hörs springa runt i huset, utan att det första man ser på morgonen när man vaknar är världens gladaste lilla Astrid som jollrar och ler, utan Alices alla hyss... Vad skulle vi göra utan dem?!

Utan tvekan det finaste vi gjort!

Igår

Bomullsdagen började med att Astrid väckte oss halv sju. Inte så nice, men that's life med småbarn. Alice sussade fortfarande sött efter det sena sjukhusbesöket kvällen innan.

Jag fick en present av Thomas. Det hade jag inte förväntat mig. Inte för att jag inte tror att han kommer ihåg eller så, men jag tänkte att våra presenter till varandra blir tid. Tid att prata om vad vi vill, tid att äta maten medan den är varm, tid utan att behöva svara på miljoner "ba e de". Fast jag kan ju inte säga att jag blev särskilt ledsen över att få lite lyxiga hudlotioner, duschkrämer och sånt köpta på just Lyxx. Efter bara ett år som gifta vet Thomas hur man gör sin fru glad. Lite grejer som gör att jag luktar något annat än bebiskräk en stund är allt som behövs :)

På eftermiddagen kom barnens farmor och farfar för att tillbringa kvällen med våra små hemma hos oss. Det var barnvaktspremiär för Astrid. Ja om man bortser från i fredags när vi åkte med Alice till sjukhuset. Det var fullt ös på båda barnen när vi åkte in till stan för att äta middag på Cook's krog. Bortskämd som jag är med en massa god mat här hemma så längtar jag sällan efter ett restaurangbesök. Igår blev jag inte besviken på maten.

Vi började med en Bellini till fördrink som vi fortsatte sippa på till förrätten. Vi valde båda att äta gravad röding med skaldjurstartar kryddad med chili och grov senap, lagrad ost och tunnbröd. Sedan fortsatte vi båda med chablisbakad regnbåge med blåmusslebuljong, grillad sparris, grovkrossad potatis med skaldjur, dill och salladslök. Vi drack ett supergott vitt vin till det, Dopff & Irion Riesling. Det kommer vi definitivt att köpa
Lite kaffe, tryffel och lagrad mörk rom efter maten landade mjukt i magen. Thomas valde cognac istället för rom. Sjukt gott var alltihop! Vi avslutade kvällen med en drink på Invit innan vi åkte hem till våra småisar igen. Så här kan jag lätt tänka mig att fira alla våra bröllopsdagar framöver.

Bomullsdagen

Bomull låter ju inte lika fint som till exempel silver och guld, men vi lär ju knappast hinna fira guldbröllop om vi inte blir väääldigt gamla förstås så det är bäst att passa på att fira alla dagar vi kan oavsett om det heter bomull, frukt eller gummi. Grattis till oss på vår första bröllopsdag! :)

Fredagkväll på akuten

Ja då var vi hemma efter att ha spenderat fredagkvällen på akuten med vår äldsta dotter. Strax innan middagstid började hon oförklarligt gråta och vi förstod ganska snabbt att det var ljumskbråcket som gjorde ont. Det är väldigt vanligt att prematurer får bråck och Alice har ju haft det sen hon var pyttepytteliten. Vi går på återbesök hos kirurgen med jämna mellanrum och vi vet att det så småningom kommer att behöva opereras. De vill gärna skjuta på det så länge det går. Ju större hon hinner bli innan hon ska sövas desto bättre, men det betyder ju inte att hon ska behöva ha ont. Hittills har hon inte visat några tecken på att det skulle göra ont och de gånger bråcket har "ploppat" ut har vi lätt kunnat trycka in det igen. Idag gick det inte att få in igen och Alice bara grät när vi försökte. Svärisarna var på födelsedagsmiddag hos oss så de blev kvar lite längre än planerat för att ta hand om Astrid medan vi åkte med Alice till akuten.

Vi var inte de enda som behövde besöka sjukhuset en fredagkväll och jag förstod ganska snabbt att vi nog kommer att få vänta ett tag. Det var ren tur att vi hittade en sittplats för en av oss också. Jag vet inte hur lång tid vi fick sitta och vänta, men Alice hann sova i min famn en bra stund. Vi visste redan innan att det skulle bli svårt för dem att få undersöka henne. Hon är, av förståeliga skäl, inte särskilt förtjust i blå/vitklädda människor. De gick väg för att bland annat hämta alvedon för att det skulle göra mindre ont och för att Alice förhoppningsvis skulle kunna slappna av lite. Försök få i henne flytande medicin. Tillslut hällde jag över medicinen i en vanlig plastmugg och sa att det var saft. Ja jag vet, det var inte snällt att lura henne, men vad ska man göra. Hur som helst så drack hon lite av det och verkade tycka att det var ganska gott. Efter en liten stund började lilltjohalia bete sig lite underligt. Jag och Thomas tittade på varandra och konstaterade att det där inte bara var alvedon och nästa gång sköterskan kom in fick vi bekräftat att det var någon sederande medicin, namnet minns jag inte nu. Inte konstigt att hon betedde sig som att hon var berusad. Vi fick oss ett gott skratt om man säger så. Helt plötsligt ligger Alice ner på sängen med benen rakt upp, sliter av sig strumporna och håller upp dem framför sig, säger "bumpo" (alltså strumpor), lyfter på rumpan och lägger dem där under och säger "botta" (borta) och tokskrattar. En sekund senare ligger hon på kudden och ska "misa" (mysa) i en säng som hon för några minuter sedan vägrade sitta på. Hon var inte tyst en sekund. Hon pratar visserligen väldig mycket annars också, men nu var det ingen annan som fick en syl i vädret.

Hur som helst så började både jag och Thomas ana att hon inte hade så ont längre. Nu fick vi titta utan protester och såg att bråcket hade åkt in av sig själv. Förmodligen för att hon slappnade av. Efter att ha fått en nalle av sköterskan fick vi åka hem igen. Det är snart dags för återbesök hos kirurgen igen och operation kommer nog att planeras inom kort. Vi hoppas att vi slipper en akut operation för det vore bra om de kan göra MR-undersökningen samtidigt så att hon slipper sövas två gånger.

Nu sover Alice gott och jag borde nog också leta reda på kudden för jag antar att barnen inte får för sig att bjuda på sovmorgon bara för att jag tycker att det vore skönt att få sova lite längre.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Thomas födelsedag. Hurra hurra hurra!

Frukost på sängen med två härjande barn känns inte som ett alternativ. Presenten fick han redan i förväg så ett tänt ljus bredvid sängen, gräslig sång av mig och en Alice som dök ner bland kuddarna fick duga som uppvaktning.

Mys på filten med barnen medan jag gjorde frukost är vad man får på sin födelsedag när man är tvåbarnsfar.

Grand Kallax

Nu är årets surströmmingsfest i bygdegården i full gång. Jag antar att Stefan Sauk är på plats som vanligt tillsammans med lite lokala kändisar. Jag äter inte såna delikatesser utan håller mig hellre till mat som både luktar och smakar gott. Det kan ju förstås vara kul att vara med ändå, men i år väljer vi att hoppa över festligheterna. Vi känner oss ganska trötta efter en vecka med mycket jobb här hemma så det känns skönt att bara kunna slappa i soffan ikväll. Det kommer fler fester. Fast i och för sig kanske det inte gör det. Var det inte något förslag på att förbjuda surströmming?? Eller är jag helt ute och cyklar? Men jag tycker mig ha hört något om det, förmodligen någon EU-grej när det handlar om förbud.

Vi slappar i alla fall och vilar upp oss inför helgens firande.

Bild lånad från Luleå kommuns hemsida.

Matvraks-Astrid

Förutom att Astrid "pratar" med väldigt stora bokstäver nuförtiden för att hon vill vara en stortjej som kan en massa saker så verkar hon jobba på att bli stor snabbt. Hon äter ju hur mycket som helst ibland. Ikväll till exempel slukade hon drygt 200 ml vid halvsjutiden och somnade. Jag trodde att vi skulle få en lugn kväll fram till tio-elvatiden då hon normalt sett äter nästa gång, men varför göra allt likadant varje kväll, det blir ju så trist då tycker Astrid. Istället för att göra som vanligt meddelade Astrid högt och ljudligt att det var dags för påfyllning och slurpade i sig ytterligare 250 ml efter bara 2,5 timme, matvraks-Astrid! Jag ser med spänning fram emot hur hon planerar att äta i natt.

Nypremiär för skrik-Astrid

Gåstolen har åter tagits i bruk hemma hos oss. Nu av en annan användare. Inte för att Astrid vet hur man gör eller ens har visat att hon är intresserad av att gå när vi håller i henne utan för att hon under en kort stund ska vara lite mindre frustrerad av att inte kunna sitta eller krypa. Under den korta stunden hinner man om man har tur ge Alice mat eller kanske till och med laga mat åt sig själv. Från att ha varit världens lugnaste Astrid som varit nöjd mest hela tiden har hon istället blivit skrik-Astrid. Inte så att hon gråter, men hon gör sig hörd om man säger så. Hon talar klart och tydligt om att hon minsann inte är nöjd med att bara ligga på en filt på golvet och sprattla. Fast att kunna sitta själv är nog inte så långt borta. Lite rund är hon om rumpan än och lite oberäknerlig är hon då hon kastar sig bakåt ibland, men snart så.

En liten liten stund är världens sötaste skrik-Astrid road av att hänga i sitt vrålåk.

Den är tydligen extrautrustad med napphållare.

Tydligen är gåstolen intressant även för stora barn. Det tog inte många sekunder innan Alice hade klättrat upp i den vid ett obevakat ögonblick.

Jobb och lek

På dagens agenda stod målning av ytterdörrar, maskering och målning runt fönster, målning av ett hyllplan och grästrimning. Förutom det hann vi med en promenad till lekparken vid hamnen där vi åt lunch, fikade, lekte och tittade på båtar.

Medan vi packade picknickkorgen chillade Alice framför tv:n i Astrids babysitter.

På upptäcktsfärd i lekparken.

Kycklingsallad stod på menyn.

Lite festis..

..och kaka.

Astrid tog det lugnt i vagnen.

Gunghästen (eller vad det nu är) var rolig.

Söt-Astrid.

Astrid spanar in vad storasyster gör så att hon vet hur det går till i sandlådan till nästa sommar.

Gungan var också rolig, men bara en stund. Sedan blev den plötsligt lite otäck.

Snart får vi nog montera den andra sittdelen på vagnen också. Astrid verkar trivas bättre sittande numera.