Hemma bäst som vanligt

Nu är vi hemma igen efter några dagar i Umeå. När Thomas ska jobba där följer vi med ibland för att få ett miljöombyte. Jag konstaterar efter varje gång att det inte är helt enkelt att bo med barn på hotell. Det var inte det med ett barn och det är definitivt inte det med två barn heller. Den här gången hade vi ett hotellrum med en liten kökshörna vilket underlättade flaskdiskning och sånt, men att bo allihopa i ett enda rum är ett pyssel även om rummet är stort. Särskilt när Astrid bestämde sig för att äta ofta på nätterna. Trots lite tjorv med att få ihop matningar och sovningar så var det skönt att komma bort lite och Alice var lycklig över att få umgås en hel del med farfar som är i Umeå på behandling. Fast som jag alltid säger när vi kommer hem, nog är det roligt att åka bort, men det är väldigt skönt att komma hem igen.

Alice dricker bettis i fåtöljen på hotellrummet.

Astrid spanar in snyggingen i spegeln.

Alice äter sin första Allstarburgare. Hon dissade burgaren, men bitten gick godkänt.

Astrid klurar på hur hon ska kunna få in legogubben i munnen utan att ta ut nappen.

Ligger på rad och väntar på att få ny blöja och pyjamas inför natten.

Alice och farfar tittar på vattnet. Alice vill bada. Oväntat va? ;)

Astrid gör det hon är bäst på. Tittar på och myser i vagnen.

Alice och farfar tittar på de fina löven på träden.

I förmiddags promenerade vi till en lekpark. Superhärligt väder och Astrid behövde sova så vad passade bättre än friskluft för mamman och barnen samtidigt som Astrid gungades till sömns.

Alice tyckte inte att lekparken som var full av dagisbarn på utflykt var rolig. Hon ville nog gärna prova klätterställningarna och gungorna, men hon blir lite ängslig när det blir massor av barn samtidigt. Hon är helt enkelt inte van vid dagisbarn som leker rätt tuffa lekar ibland, knuffar varandra av gunghästar, tränger sig före i rutschkanekön osv.

Istället trampar vi runt bland frasiga höstlöv.

Höstpromenad med farfar

Där fick jag

Man ska aldrig säga att något går lätt. Varför lär jag mig aldrig det. Jag tyckte ju att Astrids tandsprickning gått så bra så här långt utan skriknätter och det går visserligen bra fortfarande, men istället för att skrika har hon tokätit i gårkväll och i natt. Inte så kul det heller. Kl 20, 22, 2 och 5.30 har hon slukat 250 ml. Från och med nu ska jag försöka hålla tyst om sånt som går bra för man får alltid äta upp det sen :)

Då var den här

Nu har Astrids första tand börjat spricka igenom precis som jag trodde att den snart skulle göra. Min gissning är att det började i natt för jag fick söva om henne i famnen vid 2.30 och alltså springa över till hennes rum en extra gång utöver matningarna. Det tog hela 2 minuter att få henne att somna igen, jättejobbigt ;) Så här långt har tandsprickningen inte varit någon särskilt jobbig period för något av våra barn och vi kan väl hoppas på att det fortsätter så.

Lek och bus

Medan Alice fikar..

..funderar Astrid på vad hon ska hitta på.

Efter en stunds funderande börjar hon brottas med en flodhäst.

Med tanke på hur nöjd hon ser ut så verkar hon ha vunnit brottningsmatchen.

Med en vinst i ryggen är självförtroendet stort och man kanske skulle kunna lyckas få till några krypsteg.

Det gick visst inte så bra. Pang rakt in i bordsbenet.

Men inte är Astrid ledsen över det. Jag lägger mig här och chillar en stund istället tänker hon.

Premiär

Igår var en stor dag i lilla Astrids liv. Hon fick duscha för första gången. Vi har ju naturligtvis tvättat henne under hennes dryga 6 månader, såna lortgrisar är vi inte, men hon har alltid fått bada i baljan. Duschpremiären gick bra. Hon grät inte, men hon tokskrattade visserligen inte heller. Hon sprattlade som en galning och verkade tycka att det var ganska spännande.




Efter en dusch, ombyte till pyjamas, lite lördagsmys i form av lek medan jag och Thomas åt middag, en flaska ersättning (vi har gått tillbaka till det för lillmagen mådde inte alls bra av välling) var det dags för nästa premiär, sova i eget rum. Det gick superbra! Inte en nappistoppning, bara mat som vanligt några gånger.

Och när vi nu är inne på premiärer av olika slag så är nog första tanden snart här. Det ser ut så. Kanske svårt att se på bilden, men två små vita grejer börjar synas under tandköttet. Kanske slipper Astrid se ut som en tandlös gammal gumma så länge till ;)

Lördag

I morse gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge. Jag badade bastu. Bara jag. Alldeles tyst var det. Där satt jag en stund i eukalyptusångorna och tänkte att det här borde jag göra oftare. Det bästa med att ha ett sånt bastuaggregat som vi har är att det bara är att lyfta på locket, ösa på lite vatten, luta sig tillbaka och njuta. Ingen väntan på att bastun ska bli varm först. Efter en vecka då jag i stort sett bara torkat snoriga näsor och vi knappt varit utanför dörren förutom på någon enstaka kort promenad behövde jag en stund av lugn och ro för mig själv. Det fick jag. Sen var det fullt ös igen.

Jag har försökt sortera undan en massa småkläder som jag inte vet vad vi ska göra av. En del borde kanske traderas bort, men just nu har jag ingen lust att fota och fixa med det. Nåja nu ligger de inte utspridda över hela gästrummet i alla fall och sängen där inne har vi skjutit åt sidan för att göra plats för Astrids spjälsäng. I natt ska hon få premiärsova i det som ska bli hennes rum.

Alice tog på sig ett par skor vi hittade i Astrids garderob, packade sin mobiltelefon i väskan, satte väskan på axeln för att åka och hanla (handla).

Lördagen har alltså gått åt till att småstäda och plocka lite här hemma, Alice och Thomas har klippt gräset en sista gång, Thomas har jobbat lite på locket till brunnen, spjälsängen har flyttats, jag har tvättat kläder och vikt tvätt, vi har varit ute på promenad, Alice har ritat och Astrid har gjort det vanliga dvs sprungit runt i gåstolen, suttit och lekt och tränat på sina ramsor "jäjäjä", "lälälä" och "dädädä". och ikväll ska vi vuxna äta middag i lugn och ro. Det blir tacos, något vi inte ätit på länge. Alice har för övrigt fått festa till det med en Maxbox idag, det är ju lördag. På Alicespråk har hon ätit boja, boppat bitten och druckit bettis. Hon har alltså ätit hamburgare, dippat pommes frites i dressing och druckit festis.

GräsklipparAlice.

Sova sova sova

Förut, innan vi fick barn, funderade jag inte så mycket på sömn. Jag lade mig på kvällen, steg upp på morgonen och var oftast pigg oavsett om jag sovit 6 eller 8 timmar. Nu har jag plötsligt ett enormt sömnbehov och är definitivt inte utvilad efter 6 timmar. Inte efter 8 timmar heller. Nu är det ju sällan jag får de timmarna sammanhängande, men då och då sover jag en natt i gästrummet för att få sova lite mer ostört. Bortsett från de nätterna är det längesen jag (och Thomas för den delen också) sovit riktigt bra och ostört. När vi kom hem från sjukhuset med Alice så lyssnade vi på prematurknorrandet nätterna igenom. Det varvades med nappistoppningar, en pipande saturationsmätare som senare ersattes av ett andningslarm och en väckarklocka som ringde med jämna mellanrum då det var dags att stiga upp för att mata Alice. Under en period var det inte bara en av oss som behövde vakna vid nattmatningarna av Alice. Innan hon lärde sig att samordna ätandet med andningen satte hon ofta i halsen, slutade andas och blev blå så en av oss reglerade syrgasen medan den andra försökte få igång andningen igen. När andningsuppehållen inte kom så ofta längre, när Alice växte bra och vi slutade med nattmatningarna, när hon fixade nappistoppningarna själv tänkte jag att nu kanske vi får sova lite. Då blev jag gravid och började springa på toa massor av gånger per natt igen och i takt med att magen blev större blev det svårare och svårare att hitta en skön sovställning. För att inte tala om vilket projekt det är att vända sig i sängen med en gravidmage. Ut kom en liten Astrid som fortfarande tycker att mat 1-3 gånger per natt är nödvändigt. Jag behöver väl inte ens säga att jag är jätteglad för våra 2 små gullungar, att jag älskar dem mer än något annat och de är inget jag ångrar, absolut inte. Inte ångrar jag att vi valde att skaffa dem så tätt heller. Men det är kanske inte så konstigt att jag periodvis känner mig tröööött :)

Jag skojade bara

Jag hann i stort sett bara skriva att Astrid inte kan ta sig över mattkanten förrän hon gjorde det. Okej, hon tar sig fram överallt med gåstolen utom över trösklar då. Det ska väl ändå mycket till innan hon klarar det. Det tar även stopp vid myspölen så där är Alice fortfarande säker.

Full fart

Nu har Astrid fått sitt gåstolskörkort. Hon tar sig fram överallt. Nästan i alla fall. Det enda hon inte klarar av är att forcera mattkanten och trösklar. Om man frågar Alice är det bra för hon är inte helt förtjust i lillsyrrans framfart och säker gärna skydd i soffan eller myspölen. Jag förstår henne. Det gör ooont att bli påkörd och vi lär väl ha ömma tår allihopa innan vi får plocka undan gåstolen igen.

Nya viktiga ord, kaka, besök..

När man är förkyld lär man sig en del nya ord som tex bäbäj (nässpray), nor (snor) och hotta (hosta). Även båtte (plåster) finns nu med i ordförrådet då jag hittade Alice med blodiga fingrar i morse. Efter att ha tvättat händerna hittade jag ett skärsår på ena fingertoppen. Hon läste en tidning tidigare och jag antar att hon skar sig på ett papper. Några vassare saker än så har vi inte liggande i barnhöjd.

Alice med sitt båtte.

Ytterligare en dag hemma i förhoppning om att förkylningen snart är över och vi (jag med barnen som publik) sysselsätter oss med att baka en kaka. Barnen verkade inte alls vara på sånt humör att jag skulle lyckas få duscha medan de är vakna så vi testar Jennies recept på citronkladdkaka. För mig är kladdkaka lika med choklad, jag ääälskar choklad, men det är alltid roligt att testa nya recept och den här kladdkakan helt utan choklad är riktigt god. Recept finns längst ner om någon vill prova baka Jennies kaka.

Vilken tur att vi bakade för medan kakan stod i ugnen fick vi besök av Emma, Hanna och Meja. Vi har ju knappt sett några människor de senaste dagarna så det var trevligt. För dem var det kanske inte lika trevligt. Jag menar, hur kul är det att se på en oduschad sunkmorsa med mjukiskläder ;)

Astrid ringer och bjuder in till fika med telefonen som hänger med från slutet av 70-talet då mamma var liten.

Så här ser det för övrigt ut allt mer ofta hos oss. Det blir spännande att se om Astrid är som Alice och tränar länge eller om hon vips bara kryper iväg.

Citronkladdkaka

300 gram smör

6 dl socker

1,5 msk vaniljsocker

4 ägg

4 dl vetemjöl

rivet skal och saft av 2 citroner

För att det skulle bli en kaka av ovanstående ingredienser gjorde jag så här:

Smält smöret. Vispa ägg och socker. Vispa ner mjöl, vaniljsocker, citronskal och saft och sist smöret. Jag smorde och siktade vetemjöl i en form med löstagbar kant. Tjoff in i mitten av ugnen som var 175 grader varm och 50 minuter senare var den klar.

Dags att flytta ut

Nu är det bestämt. Astrid ska flytta. Ja alltså inte hemifrån. Det tycker jag att hon är lite för liten för, men hon ska få flytta in i ett eget rum. Nu ska vi alla sova bättre! Astrid störs ju av oss på nätterna. När man vänder sig i sängen och det prasslar i sängkläderna, när någon (läs pappan) snarkar och när det låter i Alices babyvakt störs ju hennes sömn. Det är inte bara vi som vaknar en eller ett par gånger per natt för att ge henne mat. Nappistoppningarna fixar hon själv numera så vi kommer inte att behöva springa ett maratonlopp varje natt för att ge henne nappen om hon sover i eget rum. Om vi kände att vi inte har något att göra under helgen så har vi nu fixat oss ett litet helgprojekt. Inte för att det känns alltför betungande att bära över spjälisen till ett annat rum, men ändå ;)

Om det nu är någon som börjar oroa sig för att det inte finns något ledigt rum när man hälsar på eller om man inte får sova längre än till kl 6 på mornarna så kan jag meddela att Astrid får gilla läget och stå ut med att sova i samma rum som mammsen och pappsen under några dagar :) Ja just det, igår fick jag ju bästa nyheten på länge. Lillasyster har bokat flygbiljett och kommer för att hälsa på oss lagom till Alices 2-årskalas. Det blir kul! :)

Jag undrar

Jag undrar varför man envisas med att vakna klockan 6 när man efter en liten stund behöver vila i gåstolen.

Alice hjälper till att fixa gukoss (frukost) och säger att hon gör juice. Jag undrar hur vi ska kunna dricka den juicen.

Under förmiddagen plockade vi fram fingerfärgen. Det här är resultatet av Alices försiktiga kladdande. Hon är inte helt förtjust i att bli kladdig om fingrarna. Jag undrar om det är något hon ärvt för både jag och Thomas har redan som barn ogillat att bli kladdiga.

Jag undrar även vad jag tänkte när jag trodde att jag skulle lyckas få Astrid att samarbeta för att få hennes handavtryck med fingerfärg.

Efter middagsvilan packade jag två snoriga barn i vagnen och gick på en promenad i solen. Vi stannade till vid fåren. Jag frågade Alice hur fåren låter. Voff voff svarar hon. Jag kan tillägga att vi strax innan fåren mötte en pudel som man kanske kan tycka liknar får litegrann, men jag undrar ändå om vi har misslyckats när det gäller att lära henne djurläten eller om hon helt enkelt tycker att det är en riktigt korkad och alldeles för enkel fråga ;)

Lycklig mamma

Kan det vara så att vi nu har fått ett barn som inte bryr sig om kladdiga fingrar och som vågar och vill smaka på typ allt? Det är väl kanske inte så stor risk att man får två barn som blir exakt likadana när det gäller mat, men det är nästan så att jag skrattar åt mig själv när jag blir helt lycklig över att Astrid äter smörgåsrån med leverpastej på. Fatta vilken grej, med leverpastej på! ;) Alice äter fortfarande bara rån och mackor utan något alls på dem. Inte ens smör ska det vara.

Tadaaa

Nu är vi äntligen färdiga med vårt lilla projekt. Det tog lite tid, längre tid än planerat, men då har det kommit lite andra mer akuta projekt emellan som att vinterställa poolen, ställa in utemöblerna och viktigast av allt Alices operation.

En del har hunnit se ett halvfärdigt resultat, en del har gissat att det är ett kök till barnen vi jobbat med. Nu är det färdigt. Eller helt färdigt är det kanske inte. Det lär säkert fyllas på med småprylar och sånt, men de stora delarna är monterade i alla fall.

Lite förvaring för tallrikar, muggar, skålar mm.

Recept på kladdkaka är alltid bra att ha nära till hands.

Glas att skåla i vid festliga tillfällen måste naturligtvis också finnas i ett kök.

Nu är Alices rum i stort sett färdigt. För tillfället i alla fall. Nu ska vi snart börja med Astrids rum. I och med att Alice bland annat har kökshörnan i sitt rum blir det nog en myshörna med kuddar och sånt där man kan ligga och läsa samt ett litet bord där barnen kan sitta och rita och pyssla i Astrids rum. Vi får väl se vad vi lyckas åstadkomma under hösten och vintern. Nu blir det i alla fall en liten paus i barnrumspysslandet för att färdigställa lite annat. Här är förresten lite bilder från resten av Alices rum..

Fönsterbord för två. Jag har "bakat" lite också. Jag är inte helt nöjd med slutresultatet när det gäller bakverken, men nu vet jag hur jag ska göra och hur jag inte ska göra om jag skulle råka få tid över att baka lite mer.

Pluttiga hand- och fotavtryck, första skorna och lite annat smått och gott.

Astrids streckkodstavla har flyttats för att senare placeras någonstans i det som nu är gästrum och som under hösten/vintern ska förvandlas till ett barnrum. Istället får en av de canvastavlor vi gjorde på bebis-Alice ta plats på tavellisten.

Sista rycket

Nyduschad och iklädd sin nya bullpyjamas kör Alice sista rycket för kvällen.

Hur gick det här till??

Jag lämnade Astrid sittandes i myspölen (som syns en bit bakom henne på bilden) för att gå och byta på Alice. Där är det mjukt, om hon faller bakåt (vilket hon för övrigt väldigt sällan gör nu) så gör det inget. Så här hittade vi henne när vi kom tillbaka.




Hur gick det till undrar jag. Hittills har hon ju inte visat upp några imponerande kunskaper i att åla eller krypa. Lite kul hade det ju förstås varit om hon satt i gåstolen också, men jag hoppas det dröjer länge innan hon kan såna trick ;)

På snorfronten intet nytt

Snorunge 1

Snorunge 2

Survivalkit

Hur mamman ser ut vill ni inte veta ;)

Jag blir så trött

Som många redan har sagt så är vi alla förlorare oavsett hur vi röstade igår. Att ett parti som Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen känns ju inte bra, men samtidigt ska vi komma ihåg att Sverige är en demokrati och vi har alla rätt att själva välja hur vi ska använda vår röst. Det är bara att gilla läget på nåt sätt. Det måste ju finns en anledning till att drygt 500 000 svenskar har röstat på detta parti. Ska man skylla på att det är idioter som inte vet bättre som har röstat på dem? Eller ska man skylla på att övriga partier inte varit tillräckligt bra, inte fört fram sitt budskap tillräckligt bra? Eller ska man låta bli att ge någon skulden för det? Just nu blir jag bara så trött på att alla verkar vilja skylla på någon och gärna vill lämna över ansvaret på någon annan att lösa "problemet". Om det är så att både de rödgröna och alliansen inte vill ta i SD med tång kanske de borde göra gemensam sak av det och jobba för att SD inte ska få något inflytande. Det känns lite trist att många rödgröna nu (av det jag läst, sett och hört) lutar sig tillbaka i sina stolar med armarna i kors och nästan ser lite skadeglada ut när de väntar på att få se hur Alfons pappa (ja är inte Fredrik Reinfeldt lite lik honom? ;)) har tänkt lösa det här. Jag tycker att det är en lite tråkig inställning. Nu är det som det är. Alliansen sitter kvar. Jag förstår allt det där med opinionsbildning, men just åsikterna kring SD verkar ju alla partier ha gemensamt och om man vill jobba för Sverige känns det rätt meningslöst och korkat att motarbeta varandra bara för sakens skull. Folket har röstat, acceptera det och gör det bästa av situationen! Vill man få igenom ett regeringsskifte så är det val igen om 4 år. Det här valet är över och folket har sagt sitt.

Ut

Alice fick tydligen nog av att bara vara hemma idag och försökte få mig att förstå att vi borde åka någonstans. Förutom det hon säger här har hon pratat om Bim (Tim) och Hanna och hon måste ha tyckt att jag är så korkad som inte fattar att vi ska åka iväg någonstans varje dag oavsett om vi är snoriga eller inte.

Snoriga trevliga måndag

Jag hade förväntat mig att det skulle bli en lång dag idag. Jag hade inte förväntat mig att någon skulle vilja hälsa på oss och riskera att dra på sig en förkylning, men Jennie och Emmy vågade sig hit ändå. Kan ju bero på att det snoras hos dem också ;) Trevligt var det i alla fall och dagen blev varken lång eller ensam. Dessutom hade jag förmodligen glömt att det fanns kvar chokladkaka om vi inte fått besök och det hade ju varit synd :)

Söndag

Amerikanska pannkakor med lönnsirap, bacon, juice mm till frukost.

Målat ett varv på ett hyllplan. Snart kanske vårt lilla projekt, som blev större än vi tänkt och som försenats pga av att vi väntat på leverans av några delar samt att vi råkade förstöra det hyllplan som jag spenderat några dagar att måla och jag fick börja om från början igen, blir färdigt. Torktid är inte roligt. De flesta hantverkare brukar vara dåliga på att hålla tidsschemat, det är tydligen vi också, men om några dagar borde vi vara färdiga :)

Tvättat kläder.

Röstat. Viktigt! Jag tror vi vinner ;)

Promenerat till hamnen för lek i sanden och fika.

Alice hostar rätt mycket nu. Vi som trodde att förkylningen var på väg bort. Jag ser inte fram emot att behöva hålla oss hemma veckan som kommer. Det är så mycket roligare för oss allihopa om vi kan ta oss iväg någonstans för att aktivera oss. Alice är dessutom pigg i övrigt och springer runt och vill leka "ta di". Tips på hemmaaktiviteter mottages tacksamt och är man inte rädd för hosta och snor så tar vi gärna emot besök :)

Så har vår söndag sett ut hittills..

Middag i Rutan

Alice hade sitt lördagsmys med russin framför tv:n. Senare under eftermiddagen åkte vi till familjen Lindgren för mer lördagsmys med god mat och jättetrevligt sällskap.

Alice hade för säkerhets skull fått sin middag hemma innan vi åkte, men fick naturligtvis sitta med vid bordet och prova äta. Ibland chockerar hon ju med att våga smaka. Inte idag. Synd, för det var gott! Äppelpajen däremot slank ner och hon ville ha en till när hon tömt sin skål.

Astrid hade inte alls tid att äta fast hon nog var hungrig. Det fanns så mycket nytt att titta på och så hade hon ju fullt upp med att högljutt tala om för lilla Nelly att man inte ska gråta. Hon såg så rolig ut när hon tittade på Nelly med bestämd blick, tog ton och började domdera.

Kvällens höjdpunkt för Alice var när hon fick se motorcykeln som stod i garaget. Hon tittade på den med stora ögon och sa, inte helt oväntat, wooooaw åka den.

Hem kom vi i pensionärsfart. Jisses, jag kör verkligen som en gammal tant numera. Särskilt i höstmörkret.

Lördagsmys

Gooodis säger Alice om sina russin och myser i soffan till Playhouse Disney.