Nu känns det viktigare att få börja träna och komma i form på ett "må-bra"-sätt. Om jag sedan försöker äta lite bättre än jag gjort på sistone och skippar en del socker så mår nog kroppen lite bättre av det också. I ren frustration för att få tiden att gå då jag inte visste hur länge Astrid skulle stanna i magen bakade jag mest hela tiden de sista veckorna av graviditeten och bakar man så äter man. Ja i alla fall jag.. Nu är ju jag av den åsikten att livet blir alldeles för tråkigt om man inte får unna sig lite gott då och då, men det behöver inte vara varje dag. Så när suget kommer efter den där extra chokladbiten eller kakan ska jag tänka "a moment on the lips, forever on the hips" och kanske kan det få mig att hejda mig litegrann i alla fall :)
Vem bryr sig om en degmage när man har så här fina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar