Tid för eftertanke och tacksamhet

Årets julkort är skrivna och ligger nu i sina kuvert och ska postas. Vi skickar inte många julkort. Det blir bara till de vi tror uppskattar att få ett kort med våra sötnosar som motiv att tapetsera sina kylskåp med :) Ett kort skickas även till Barn 4. Vi ska snart fira vår tredje jul med Alice, den andra här hemma. Det känns som att det var igår vi åt julmiddag på Björken, öppnade julklappar bredvid Alices säng (hon hade då fått komma ur kuvösen) samtidigt som det känns väldigt avlägset också. Mitt i alla vardagsbestyr är det inget vi tänker på jätteofta, men när julkorten ska skrivas går i alla fall mina tankar till tiden för 2 år sedan och jag inser ännu en gång vilken fantastisk tur vi har haft. Den 8:e december för 2 år sedan såg Alice ut så här.


På nästan 2 månader hade hon mer än dubblat sin födelsevikt och vuxit 7 cm på längden. Hon fick vid den tiden 7,5 ml bröstmjölk i timmen via sonden i näsan. Det är alltså 180 ml på ett dygn och mindre än vad Astrid slukar i en flaska på 5 minuter. Det var vad den lilla kroppen klarade av att ta emot för att samtidigt orka andas, bajsa och göra andra nödvändiga saker. Läser i mina dagboksanteckningar att vi var så glada för att hon när vi kom till salen på morgonen bara behövde 30-35% syrgas. Som vanligt satt jag känguru med Alice några timmar på förmiddagen, vi gav henne magmassage.. Det var då..

Nu låter det: Mamma komma du, mamma städa mig, Alice åka handla, mamma gubben åka bilen, mamma åka bilen, mamma titta pinge (springer) fort, mamma titta Alice sol (kjol), mamma leka rummet mig, heeeej Attis vaken puss, mamma hjäppa tämman (hjälpa med hårklämman) Alice fin, mamma Alice åka bil åka fypanet (flygplanet) kom mamma åka..

Helt galet fantastiskt!