Tävling med mig själv

Idag tog det emot att ge mig ut på en löprunda. Jag hittade massor av ursäkter för att slippa. Det är för blåsigt ute. Usel ursäkt, jag vet, men den som befunnit sig i Luleå idag vet att det inte blåst lite och har man otur att få vinden i ansiktet är det ta mig tusan inte lätt att andas. Jag är för trött och seg i kroppen och känner mig dränerad på energi. Också en usel ursäkt för jag vet ju att jag kommer att må så himla bra och vara full av ny energi när rundan väl är avklarad. Så, bara på med trikåerna och ut. Samma runda som igår, 4 kilometer. Dock med en annan inställning från början, dvs jag ska ta det i lite lugnare tempo bara för att få vara ute och röra på mig lite. Ingen tidspress, meeen jag är hopplös när det kommer till att tävla. Med mig själv alltså. Jag började medvetet i ett betydligt lugnare tempo än igår och planen var att inte titta på klockan förrän jag var i mål.

Kunde jag hålla mig? Nope. När jag sprungit halva sträckan "råkade" jag titta på klockan och upptäckte att jag var 30 sekunder långsammare än igår!! Va fasen, så får det ju inte vara. Jag är väl inte ute för att ta det lugnt heller. När jag väl tagit mig ut för att motionera så ska jag väl inte hålla på och slöspringa så jag försökte öka tempot lite. Benen var inte helt överens med huvudet, men jag hämtade igen lite av de där 30 sekunderna jag tappade och dagens tid blev 00:21:27. Sämre än igår dock.

Jag vet att jag är fånig. Det är ju inte direkt så att jag har några planer på en karriär i löparbranschen. Det vore ju hur som helst aningen sent påtänkt att komma på det när jag är 33 år och jag inte direkt har löpning i blodet. Tekniken är usel, men det är inte därför jag ger mig ut och springer heller. Det är ju för att jag mår bra av det. Fast uppenbarligen mår jag ju bra av att tävla med mig själv också ;)