Pratkvarn

Astrid, som visserligen alltid varit en surrhumla, pratar om möjligt ännu mer nu. Mycket är fortfarande helt obegripligt. Hon älskar att prata i telefon och går omkring med leksakstelefonen och pratar och pratar och pratar. Då och då kommer det ord och korta meningar som åtminstone vi kan förstå. Äki (älskling), atto (traktor) och tötti (törstig) är några av nyheterna i ordlistan.

Hon går hon omkring och ropar faffa ä du? eller Alli ä du? så fort hon hör en dörr öppnas. På eftermiddagarna när Astrid börjar vara lite trött och helst vill sitta i famnen och mysa får vi höra ett mantra av lill (vill) komma alternativt mer bestämt ka (ska) komma. När hon är less på att jag springer runt och plockar och hänger tvätt meddelar Astrid det med lill leka!

Hon älskar, precis som sin syster, skor och så fort hon hittar ett par skor försöker hon först själv ta på dem, men misslyckas oftast och ropar då lill ha på! Det är himla kul att inte alltid behöva gissa sig till vad hon vill och jag antar att hon själv tycker det är rätt skönt att göra sig förstådd.

Fast som sagt, mycket är fortfarande rappakalja :)