14 månader gammal och Astrid har nu fått sin första bula. I går trillade hon ner från soffan. Det har bara varit en tidsfråga så som hon härjar. Ingen av oss hann se riktigt hur det gick till, men dunsen hördes i hela huset. Om hon slog huvudet i golvet eller i bordsbenet vet vi inte, men en liten bula i bakhuvudet bidde det i alla fall. En bula betyder att man ska sova med mamma och pappa. Ja det var väl inget krav Astrid ställde utan något jag och Thomas valde, fåniga som vi är. Så fort de är förkylda eller som nu, när Astrid trillade lite, så får de sova med oss så att vi har lite koll. Är vi helt knäppa eller blir alla automatiskt så här när man blir förälder??
tisdag 17 maj 2011
Lite ny statistik
Jag tycker att Alice har blivit smalare, vilket hon inte alls skulle behöva bli, men det går ju inte heller att tvångsmata henne. Dessutom har hon ju inte gått på förskola så länge och det blir kanske en liten omställning med maten då också. Astrid har ju till och från varit en matkrånglare även om hon periodvis äter jättebra och gillar det mesta, men hon har inte heller särskilt mycket att ta av. Därför åkte vi till bvc en sväng i går för att se hur båda barnen ligger till. Som sagt, inte för att det går att göra så mycket, men jag vill ändå ha lite koll. De äter det de äter.
Astrid, 14 månader väger 9820 gram och mäter 79 cm. Vid samma ålder (korr) vägde Alice 9635 gram och var 78,5 cm lång och jag själv vägde 9350 gram och mätte 78 cm. Astrids hattmått är 45 cm och huvudet har vuxit lite sedan sist, men hon har fortfarande ett nätt litet huvud där inga mössor vill sitta på plats.
Alice som är 2 år och 7 månader väger 12,2 kilo. Med kläder på. Hon vägrade ta av sig och jag hade inte energi att ta den striden. Det har egentligen inte hänt något sedan september då hon vägde in på ca 12 kilo. 89 cm lång är hon så växer gör hon ju. Vid den åldern har jag inga siffror i min egen bvcbok, men som 4-åring vägde jag 15 kilo och var 98 cm lång och det säger väl en del tycker jag.
måndag 16 maj 2011
Pratkvarn
Astrid, som visserligen alltid varit en surrhumla, pratar om möjligt ännu mer nu. Mycket är fortfarande helt obegripligt. Hon älskar att prata i telefon och går omkring med leksakstelefonen och pratar och pratar och pratar. Då och då kommer det ord och korta meningar som åtminstone vi kan förstå. Äki (älskling), atto (traktor) och tötti (törstig) är några av nyheterna i ordlistan.
Hon går hon omkring och ropar faffa ä du? eller Alli ä du? så fort hon hör en dörr öppnas. På eftermiddagarna när Astrid börjar vara lite trött och helst vill sitta i famnen och mysa får vi höra ett mantra av lill (vill) komma alternativt mer bestämt ka (ska) komma. När hon är less på att jag springer runt och plockar och hänger tvätt meddelar Astrid det med lill leka!
Hon älskar, precis som sin syster, skor och så fort hon hittar ett par skor försöker hon först själv ta på dem, men misslyckas oftast och ropar då lill ha på! Det är himla kul att inte alltid behöva gissa sig till vad hon vill och jag antar att hon själv tycker det är rätt skönt att göra sig förstådd.
Fast som sagt, mycket är fortfarande rappakalja :)
Det funkar kanske
För en vecka smetade jag på den där krämen på fötterna som ska ge mig mjuka, fina fötter. Igår efter ett bubbelbad och dusch blev jag chockad när jag tittade ner på mattan där jag stått och torkat mig. Den var alldeles vit. Efter en stund slog det mig att det kanske kommer från fötterna och mycket riktigt, där hängde stora hudflagor. Lite äckligt och läskigt såg det ut, men ska man bli fin så får man lida pin heter det väl. Inte för att jag direkt lider. Jag håller alltså på att ömsa skinn nu och det verkar som att det finns hopp om att få sommarfina fötter. Det är ju helt galet bra om det här fungerar och fötterna håller sig mjuka i 3-4 månader. Jag kan lätt tänka mig att sitta med fötterna i de där plaststrumporna innehållande den där krämen i två timmar 3-4 gånger per år medan jag slösurfar, tittar på tv eller läser en bok om det ger mig fina fossingar. Jobbigare än så kan man ju ha det.
Brunt ska det va'
Om man frågar Alice om hon vill ha en smörgås svarar hon Jag vill ha en brun smörgås! Nya favoriten är alltså Frökusar. Inte så förvånande faktiskt för hon har alltid gillat det mesta som är brunt av någon underlig anledning. Förutom choklad, hamburgare och chokladmuffins så ska även brödet vara brunt.
Alice själv är allt annat än brun. Ja lite färg på kinderna har hon väl fått under våren. Fast jag tänkte mer på att hela hon är som en färgklick. Vi matchar och missmatchar helvilt i hennes färgglada garderob.
söndag 15 maj 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)