fredag 30 september 2011

Livspusslet

Astrid har haft det besvärligt med tandsprickning i veckan och varit hemma från förskolan några dagar då hon haft riktigt ont i munnen och till och från varit febrig. Idag var dagen då vi klippte och klistrade för att få livet att gå ihop. Jag åkte till jobbet tidigt för att hinna jobba några timmar innan ett möte som naturligtvis drog ut på tiden så att jag blev sen hem för att avlösa Thomas så att han också skulle få jobba några timmar medan jag var hemma och tog hand om barn och samtidigt som barnen sov hann jag skrapa ihop några timmars jobb för att sedan ta en powernap i soffan med Astrid sovandes på mitt bröst (när hände det sist!?) och när Alice kom och väckte oss åt vi mellis, klädde på oss och gick på en promenad i det härliga vädret.

-Mamma vad gör fåret med benet?
-Kliar sig.
-Mhmmm, konstigt. Kanske vill de komma hit?
-Nä de vill nog stanna innanför stängslet så att de inte springer ut på vägen.
-Mhmmm. Kanske vill de bada? Titta de ÄTER gräs!

Funderingarna är många.

Jag fixade middag åt barnen medan maken handlade på väg hem från jobbet och så fort han kom in genom dörren bytte jag om till löparstassen och drog iväg på en runda runt Gültzauudden och efter en dusch, lite mer jobb satte jag mig ner vid dukat bord och åt en galet god plankstek a la min man.

En härlig runda i skymningen. Välbehövligt efter en något stressig och splittrad dag.

torsdag 29 september 2011

Den trötta arbetande mamman

Att vara på olika möten en hel dag är tuuungt. Särskilt de delar av mötena då man själv inte deltar aktivt utan bara sitter och lyssnar. Hur intressant och viktigt det än är så blir i alla fall jag trött, stel i kroppen av allt stillasittande och så dricker jag alldeles för mycket kaffe.

Möte möte möte och så en bensträckare.

Varje morgon har jag mitt i rusningen försökt hinna få till någon bild på nya frisyren enligt önskemål, men som vanligt lyckas jag inte alls när det kommer till bilder på mig själv. Dessutom syns inte frisyren särskilt bra haha. Att det är mitt i morgonrusningen kan man se på ena bilden då jag inte ens hade tid att ställa ifrån mig kaffekoppen. Borde ju kanske ha fixat en närbild om det nu är frisyren som skulle visas, men så långt tänkte jag aldrig. Det var lite för tidigt och jag var lite för trött för att jag skulle tänka på såna detaljer ;) Så, bättre än så här blir det alltså inte.

3 x trött mamma.

tisdag 27 september 2011

När barnen inte är hemma

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller som man också brukar säga: När barnen är borta en lördagkväll häller vi upp varsitt glas vin och tar fram verktygslådan.

Resultatet? Den som väntar får se.

Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så här roligt

Jag är trött som sjutton när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna, men oj så roligt jag har på dagarna och det är sååå värt att vara lite trött. Det här är helt klart det roligaste jobb jag någonsin haft. Visst får jag slita mitt hår ibland, men det är ju det som är lite kul. Alltså inte att slita i håret utan att ha något att bita i, att ingen dag är den andra lik, att skapa nya rutiner i en helt galet snabbt växande ung organisation som inte riktigt har alla funktioner än. Det är med lätta steg jag går till jobbet på måndagar!

måndag 26 september 2011

Vardagslyxx

När jag efter jobbet sladdade in på Lyxx för att äntligen bli av med lite hår måste det ha synts på mig att jag var aningen stressad och speedad. Förutom att massagestolarna de har i shamponeringen är himla sköna fick jag en lite extra lång hårbottensmassage. Tillräckligt lång för att mina spända käkar skulle bli avslappnade och jag nästan slumrade till. Min frisör tyckte att jag behövde det efter att ha sett mig halvspringa in i salongen med stressad blick. Med ny frisyr åkte jag glad och avslappnad hemåt efter en hektisk dag.

Hjärngympa

Astrid multitaskar lite på morgonkvisten. Ritar, lära sig alfabetet och försöker lägga Pippipusslet med bara en bit samtidigt som hon räknar ett tå te.

söndag 25 september 2011

Hemma igen!

Visst är det skönt med egen tid, men det är också skönt att få hem de små trollen igen efter en natt hos farmor och farfar. Det var två trötta, men glada tjejer vi hämtade i eftermiddags. De har aktiverats till tusen och haft hur roligt som helst i två dagar. Jag har en känsla av att svärisarna nog somnade ovaggade ikväll de också ;)

lördag 24 september 2011

Lördag

Mysmorgon med barnen. Lördagsgodis, rita, Disney Channel. Packa väskan. Skjutsa barnen till farmor och farfar. Glada barn sprang med godispåsarna i händerna in och kramade farmor. Hem för att höststäda och plocka lite på gården. Ett Adrenaline Hit-pass. Nike Training Club förstås. 

Efter 45 svettiga minuter var det gott med en äppelkakashake :)

På jobbet frågade de vad vi skulle göra när vi blir barnfria en natt. Sooova! var mitt svar, men bara för att jag ser fram emot sovmorgon så kommer jag förmodligen inte att kunna sova. Fast det kan ju vara skönt att slippa stressa upp ur sängen för att ge småisarna frulle :)

fredag 23 september 2011

Scannad

När jag kroppsscannade mig för ungefär 4 månader sedan var min metaboliska ålder 28 år, idag är den 18 år. På 4 månader har jag alltså med träningen lyckats dra ner min förbränning till en 18-årings. Inte så pjåkigt för en snart 34-årig tant.

Jag har dessutom minskat fettet med 5 procentenheter och även det vicerala fettet (bukefettet) har minskat ett snäpp. Det var inte så att jag på något sätt låg i farozonen, det var lågt redan innan, men nu är det ännu lägre och det är ju inte negativt på något sätt.

Jag ser med spänning fram emot en ny scanning efter ytterligare några månaders träning :)

torsdag 22 september 2011

Presentkort på trosor

Thomas bombades häromhelgen med en massa sms på sin jobbtelefon (som han alltid måste ha igång), vilket var något störande. Ett system skickade ut sms varje gång någon registrerade något i systemet och det visade sig efteråt att vissa mobilnummer hade varit kopplade till systemet under en testperiod. Som plåster på såren fick Thomas ett presentkort på ett par damtrosor.

Nu var det ju förstås inte så att presentkortet gällde just ett par funktionstrosor för damer, men det är vad som dimper ner i brevlådan när man ger presentkortet åt mig för att välja ut något :)

Jag hade lite beslutsångest innan valet till slut föll på trosorna och det slutade med att jag även beställde det andra jag gärna hade velat välja, en bok om uthållighetsträning. Nu väntar spännande läsning om pulsträning, optimering av återhämtningen, kost, motivation och sånt. Charlotte Kalla och Mustafa Mohamed berättar om sina metoder för uppladdning och återhämtning. Jag hoppas att boken är lika bra som den verkar vara.

onsdag 21 september 2011

Extraknäck

Häromkvällen när jag gav Astrid hennes kvällsgröt slet jag fram första bästa tidning inom räckhåll när hon behövde distraheras en stund så att jag skulle kunna få i henne resten av gröten. Moster! ropade Astrid glatt när hon såg tjejen på omslaget.

Det är inte moster på bilden.

tisdag 20 september 2011

Hej motivation!

Jag håller ju på att försöka hitta löpglädjen igen som försvann någonstans när jag blev stressad över att jobba och samtidigt hinna följa mitt löpträningsprogram de sista veckorna innan Tjejmilen. Det blev för mycket med nytt jobb, inskolning av barnen på förskola och träningsprogram.

Idag gav jag mig ut på promenad/jogg. Jag ville påskynda återhämtningen efter gårdagens träning som kändes ordentligt i benen idag. Ingen tidtagning, ingen Runmeter, ingen bestämd sträcka. Jag var ute kring 45 minuter (tror jag) och joggade lite vid två tillfällen, men promenerade i rask takt (förmodligen långsamt joggtempo) större delen av tiden jag var ute.

Det var skönt med lite kravlöst motionerande, att bara göra det jag hade lust med och då var det plötsligt roligt att springa igen! Det var så där roligt som det har varit hela sommaren. Nu känns det som att jag är back on track igen. Det blir inga löppass som någon annan utformat på ett tag, nu ska jag bara göra det jag känner för för stunden. Just nu lockar backträning, korta intervaller och ett riktigt långpass.

The heartthrob

Jag skaffade ju Nike Training Club appen för ett tag sedan, men har inte hunnit använda den särskilt mycket. Igår var planen att ha med träningskläderna och ta en löprunda direkt efter jobbet, men jag glömde naturligtvis väskan hemma mitt i morgonrusningen. Sedan kändes det inte lockande att ge sig ut och springa i mörkret så jag testade ett 30 minutersprogram istället.


Svettig blev jag, jobbigt var det och så skönt att kunna köra ett pass hemma om man inte känner för att ta sig iväg till gymet eller ut i löparspåret. Till vissa övningar ska man egentligen ha en medicinboll, det har inte jag så jag improviserar lite. Det funkar bra ändå.

måndag 19 september 2011

18 månader

Lite under på viktkurvan, lite över på längden, lite under på hattmåttet och en stor OK-stämpel i rumpan var resultatet av dagens 18 månaders kontroll. I siffror; 11 kg, 83,4 cm lång och 45,7 cm litet huvud.


Sköterskan behövde inte fråga vad Astrid kan och inte kan. Innan hon hann komma så långt hade Astrid hunnit både berätta och fråga massor och visade att hon minsann kan 4-ordsmeningar.

För sakens skulle en liten jämförelse också. Alice vägde vid samma ålder (korrigerat) 11,2 kg och var 84 cm lång eller om man inte vill korrigera, 10,3 kg och 79 cm. Jag själv vägde 10,2 kg och var 80 cm kort när jag var 18 månader.

När allt bara ska vara bra

När vi fortfarande bodde på sjukhuset med Alice tänkte jag Bara vi blir utskrivna och får åka hem så kommer allt att bli bra. Det blev det inte. Just då var jag inte så förvånad över det för att komma hem med syrgas och apnélarm hör ju inte direkt till vanligheterna. Då tänkte jag Bara Alice klarar sig utan syrgas, då kommer allt att bli bra. Det blev det inte.

Att de allra flesta, i all välmening naturligtvis, säger Allt gick ju bra. Tänk vilken tur ni har haft och vad stark Alice har varit. Att hon har lite dålig balans är ju en bagatell i sammanhanget, hon mår ju bra nu. Ja, det har gått bra och vi har haft en otrolig tur som fick en så envis och stark liten flicka som orkade kämpa i så många månader. Självklart är vi tacksamma över det! Konstigt vore det väl annars. Men det är inte bra. Att det lilla livet i kuvösen inte längre hänger på en skör tråd, att hon med tanke på hur tidigt hon föddes inte har fått större skador/men än hon har är helt fantastiskt! Men det gör inte att allt bara är bra nu. 

Jag tror inte att någon som kommer hem från BB med ett fullgånget barn som får balansproblem eller någon annan skada eller handikapp skulle få höra Men tänk så mycket värre det hade kunnat vara! När ett barn föds i vecka 23 ska man vara så j-a (ursäkta) tacksam för att det har gått så bra. Visst får man räkna med att risken är mycket större att ett barn ska drabbas av någon sjukdom eller liknande när det inte får växa färdigt i magen och oavsett vad Alice än skulle få för handikapp eller svårigheter så är hon ju vår älskade Alice ändå. Om hon aldrig får bättre balans så betyder det naturligtvis inte att vi inte älskar henne för den hon är.

Jag har i snart 3 år gått och väntat på den där känslan av att allt bara känns bra och undrat varför jag inte kan känna så där som alla säger Allt gick ju bra! Allt är bra nu! Jo det gick bra, men hur bra det än gick så gick det inte som vi hade hoppats och det får vi ju förstås acceptera. Det går inte att backa bandet och fixa så att Alice föds 17 veckor senare än hon gjorde, men bra kommer det aldrig att bli. Det låter fruktansvärt negativt. Nu är det ju inte så att jag går omkring dagligen och sörjer graviditeten jag blev snuvad på eller den mysiga första tiden då man bara ska ligga och snusa på sin nya bebis då vi istället stod vid en kuvös dagarna i ända och höll en hand på Alice eller när jag istället för att amma min bebis masserade igång henne och gav henne mer syrgas för att hon slutade andas och blev blå vid varje måltid.

Allt det där har jag nog passerat, bearbetat och accepterat. Det är allt det andra runt omkring, hur man mår efter att ha varit med om det vi varit med om. Hur bra det än har gått och hur tacksam jag än är så kommer allt det vi varit med om under Alices första månader i livet aldrig att försvinna. Det finns alltid där. Det är frustrerande att inte hitta känslan av att allt är bra nu när allt är över och bara ska vara bra. För det är ju det alla säger. Hon lever ju och allt har gått bra.

söndag 18 september 2011

Så himla nöjd

Även om jag inte hunnit testa mina nya Haglöfs Shield Q Pants ordentligt måste jag säga att det här nog är mitt bästa köp på länge! Mer sköna och lätta byxor får man leta efter. Hade jag haft ett jobb där det var okej att ha på sig såna här byxor dagligen hade jag inte tvekat en sekund, men det känns inte som en helt rätt kontorsutstyrsel. Om jag hade varit idrottslärare eller något sådant kanske.. ;)

Det kanske inte är så konstigt att byxan känns så himla lätt och skön då den endast väger 160 gram. Att de är justerbara runt knät gör ju inte saken sämre. man slipper en byxa som fladdrar och känns klumpig när man är ute och springer. Under den period av året då det går att använda löpartights gör jag hellre det, men det här blir nog ett bra alternativ för hösten/vintern då det är aningen för kallt att springa omkring i trikåer.
Det verkar fortfarande finnas kvar några par byxor hos Addnature till halva priset. Skynda fynda!

Söndag

Astrid blev så trött efter söndagslunchen hos farmor och farfar att hon somnade på farfars säng. Under tiden skruvade Alice lite. Precis som sin far styr hon med tungan när hon koncentrerar sig :)

Efter lite vila klädde vi oss och gick ut för att samla upp gräset från gårdagens klippning. Alice var först ut att åka med på gräsklipparen. Under tiden sprang Astrid runt runt på det som ska bli grillplats så småningom. Sedan var det byte i gräsuppsalmarfabriken och Astrid fick på sig hörselkåporna. Kors i taket att Alice inte skrek som besatt när hon inte fick åka mer.

Astrid kör! sa Alice och satte handen för munnen och visst var det en lycklig liten Astrid som styrde gräsklipparen själv.

Efter att ha jobbat hårt med gräsuppsamling tog barnen saftpaus på bron.

lördag 17 september 2011

Fredagspresent

Jag är ofta ganska torr i ansiktet. Särskilt på vintern. I går fick jag en present av maken och jag hoppas att den kommer att se till att jag slipper "flagna" i ansiktet i vinter. Jag var naturligtvis tvungen att testa den igår och jag var vit och kladdig i ansiktet när jag precis hade smetat ut masken. Slurp sa det och efter 20 minuter var det inte mycket av masken som syntes längre och det fanns inte mycket kvar att tvätta bort. Ett tecken på att min hud var i behov av fukt kanske.

Gooodis!

Att drunkna

Trots att vi "bott" på sjukhus så länge med Alice verkar det inte som att jag blivit härdad. Eller vad man nu ska kalla det. Jag har inte tidigare upptäckt att det finns en liten sjukhushörna inne på lekterapin där det finns diverse sjukhusprylar som stetoskop, sprutor mm som barnen kan leka med. I denna hörna står även en kuvös där en docka ligger. Jag försökte bita ihop, men efter en kort stund var jag tvungen att gå därifrån med tårar i ögonen. En kuvös från stenåldern (de placerar naturligtvis inte de nyaste de har i en lekhörna) och en plastdocka räckte för att allt från sjukhustiden skulle skölja över mig som en jättevåg och dra ner mig under ytan igen.

Gårdagens konstaterande: Det kommer aldrig att försvinna. Det kommer nog aldrig att blekna heller. När som helst, var som helst triggas det igång av något, litet som stort.

fredag 16 september 2011

Fredagsmiddag

Fredagar känns oftast som en dag då man vill äta något lite godare till middag, sitta ner och njuta av maten och bara känna helglugnet infinna sig. Att verkligen få göra det är ett minne blott. Med två små tjejer som är trötta efter att ha busat en hel dag händer det liksom aldrig att man bara får sätta sig ner vid middagsbordet, prata om veckan som varit medan man i lugn och ro äter god mat. Istället får man lyssna till gråt och gnäll samtidigt som man försöker distrahera barnen tillräckligt mycket för att de åtminstone ska få i sig några tuggor fast man egentligen hellre skulle vilja ge dem varsin godispåse och placera dem framför tv:n för att själv få i sig middagen utan att ha fått magsår under tiden. Just nu är det väääldigt nära att jag inför hamburgare som fredagsmiddag med godis som efterrätt för de två yngsta i familjen och middag i lugn och ro för de vuxna när barnen har gått och lagt sig. Om man inte får sova en hel natt på flera år borde man väl åtminstone få äta en middag per vecka utan att ha tuggat och svalt maten utan att ha hunnit känna vad maten smakade. Är det för mycket begärt?

Måla på väggarna

Jag hoppas att dagens aktivitet som bland annat gick ut på att måla på väggarna (på papper tejpat på väggen) inte innebär att barnen tror att det är okej att måla på väggarna även här hemma..

torsdag 15 september 2011

Minus

När ska man någonsin hamna på plus på sovkontot?? Det känns som att jag är konstant trött. Astrid vaknar före f-n vareviga morgon. Hon bjuder inte på några sovmornar alls längre. Dessutom kommer hon promenerande på natten nu när hon sover i "vanlig" säng, ställer sig bredvid vår säng och ropar vääälling!


Kom för sjutton inte och säg att vi ska passa på att njuta av den här tiden för vips är de trötta tonåringar som bara vill sova och att vi då minsann kommer att längta tillbaka till tiden då de tog sig upp i tid på morgnarna. Jag kan verkligen inte njuta av att väckas senast klockan 6 varje morgon. Inte är det särskilt njutbart att inte ha fått sova en hel natt på 3 år heller.

Nog är de ju söta när de sover :) Sötungarna sover sida vid sida fast i varsin säng på hotellrummet i Stockholm i somras.

onsdag 14 september 2011

Så blev min kväll

Nytt fräscht nagellack.
Några plankor.
Lite armstyrkeövningar.
Mensvärk.
Nu sooova.

Ont

I morse lämnade jag Astrid på förskolan medan en febrig Alice fick stanna hemma med sin far. Astrid, som aldrig har blivit lämnad på förskolan utan storasyster, blev sååå ledsen och undrade var Alice var. Tydligen brukar Astrid till och med fråga efter Alice under lunchen då de sitter vid olika bord i olika rum. Lilla sötnos som älskar sin storasyster så mycket! Det gjorde så ont i mammahjärtat att behöva lämna henne där idag, men att ha busAstrid hemma när Alice behöver få lite lugn och ro går ju inte.


Alice var till en början inte helt nöjd med att få stanna hemma, men när hon förstod att hon skulle få mysa i soffan under täcket hela dagen om hon ville var hon inte ledsen längre. Dessutom har hon blivit bortskämd med både det ena och det andra i dag så hon kan nog tänka sig att ha feber några dagar till.

tisdag 13 september 2011

Dags att välja

Jag inser att jag nog måste skaffa mig ett gymkort i alla fall. Under sommaren kändes det ganska meningslöst i och med att jag ändå mest löptränat och kört lite styrkeövningar här hemma. Det är visserligen planen för hösten och vintern också, men om det är snöstorm eller svinkallt kan det vara skönt att ha ett löpband att ställa sig på istället. Det lutar åt Actic som jag inte ens övervägt tidigare.

På + sidan är

  • Priset - billigare än alla andra gym.
  • Läget - jag kan ta vägen via gymet när jag åker till och från jobbet.
  • Öppettiderna -3 dagar/vecka öppnar de kl 6 och jag skulle kunna köra ett morgonpass de dagar maken kan lämna kidsen på förskolan utan att stressa livet ur mig för att hinna till jobbet sedan.
  • Förutom gym ingår bad (och träning på de badhus som har sådan utrustning) på stadens alla badhus. Jag kan alltså hinna köra ett pass på crosstrainern medan maken badar med barnen.
Ska fundera lite mer innan jag slår till. Det ryktas ju om att ett nytt gym kommer till stan.

måndag 12 september 2011

Sötnöt

Lycka är att komma hem efter en dag på jobbet och redan i hallen mötas av Astrid som kommer springande och ropar Jag äälskar dig! 


Hon är ju ganska söt där hon sitter och väntar på kvällsgröten iklädd mössa och pyjamas också :)

Speedshopping och shoppingtips

Då jag var i Stockholm för att springa Tjejmilen hann jag speedshoppa lite på söndagen innan det var dags att flyga hem. Fort som bara den fyllde jag det lilla utrymme som fanns i resväskan.

Fyndade en löparjacka från Craft för 420:- på Intersport. Jag har egentligen gått och suktat efter en cerise/svart vindjacka från Nike ett bra tag, men det är nog så mycket att betala 1000:- för en vindjacka tycker jag. Jag känner mig nöjd med min nya röda jacka som dessutom inte bara står emot vind utan även regn, vilket ju är en fördel den här årstiden.
Jag har även suktat efter ett par Haglöfs vindbyxor som de tipsade om i ett av Springprogrammen jag har sett, men 900:- för ett par vindbyxor kändes också lite väl saftigt och jag hittade ett par Dobsom för 1/3 av det priset som har dragsko kring knät som gör att byxan inte fladdrar omkring så mycket. Jag känner mig rätt nöjd med att ha hittat både jacka och byxa för mindre än vad bara Haglöfsbyxan kostar.

Bortsett från träningskläder kom jag även hem med ett par skor, ett par jeansleggings, tre tröjor, en skjorta och en kofta till mig. Flickorna fick varsin klänning och en bok. Det är inte ofta jag kommer hem med mer grejer i min shoppingpåse än i barnens, men plötsligt händer det heter det väl och jag var i stort behov av påfyllning i garderoben. Jag har ju som bekant levt sandlådeliv i nästan 3 år och behövde verkligen lite kläder som är bättre anpassade för att ha på ett kontor.

Ja och så var det ju det där med vindbyxorna.. Bara för att jag hittade ett par till ett bra pris upptäckte jag alldeles nyss att de där Haglöfsbyxorna jag suktat efter finns på rea hos Addnature..

Haglöfs Shield Q Pant heter de och jag kunde inte låta bli så nu har jag snart två par vindbyxor. Onödigt? Nej, jag tror faktiskt inte det. De lär nog bli välanvända båda två.

söndag 11 september 2011

Sommarpass och höstfixande

Ni minns väl Olgas sommarpass? Det har jag kört idag. Inte för att det är sommar längre, men det går ju faktiskt att köra det ändå. Idag kallar jag det höstpasset. Mindre än 15 minuter och så var dagens träning avklarad. Medan jag försökte dröja mig kvar i sommaren en stund till höstfixade maken och svärfar lite. Svärfar hissades upp i traktorskopan för att montera glaskuporna högst upp på lyktstolparna innan han kopplade in elen. Nu kan vi vara ute och leka i höst- och vintermörkret. Thomas har ägnat dagen åt att vinterställa poolen och det om något gör att det känns definitivt att sommaren är slut.

Alice vill som vanligt hjälpa till, men att ha henne i traktorskopan känns så där och hon nöjde sig tack och lov med att leka lite med en skruvmejsel och en tom kartong.

Astrid höll sig frivilligt på behörigt avstånd från traktorn. Traktorn har plötsligt blivit otäck.

De sista buskarna för i år är planterade. Sist ner i jorden var några blåbärsbuskar.

Lyckat rymningsförsök

Alice har aldrig gjort ett endaste försök till utbrytningsförsök från spjälsängen och det är inte längesedan vi monterade bort ena sidan på sängen och ersatte den med en stödbräda som ett första steg på vägen mot en vanlig säng. I och med att hon inte är så lång så fungerar det bra än.

Astrid däremot gjorde sitt första utbrytningsförsök i förrgår natt och lyckades. Inte alls oväntat med tanke på hur vig hon är. Utan att ha sett hur det gått till så är jag bombsäker på att hon har slängt upp foten över kanten och svingat sig över. Gråtande mötte hon sin far i dörren och förklarade att hon hade trillat. För att inte behöva åka till sjukhuset mitt i natten pga hjärnskakning eller armbrott monterade vi loss ena sidan även på Astrids säng i går kväll. Vi har velat vänta så länge som möjligt då vi vet att hon nog inte kommer att snällt ligga kvar i sängen som storasyster gör. Vi gissade rätt även där. Fyra gånger fick vi gå och lägga henne i sängen efter att hon stod i dörren och ropade. En gång hördes en duns och när jag rusade in var Astrid lugnt på väg att klättra upp i sängen igen. Jag stoppade om henne medan maken fixade lite mjukt underlag på golvet närmast sängen och sedan sov hon till 5.50 då hon tassade in i vårt sovrum och meddelade att hon ville ha välling.

Klätterfia!

lördag 10 september 2011

Fönstret är bara öppet i 28 minuter - tänk på det!

Av träning mår man bra. Den tid och energi man lägger ner på träningen vill man få betalt för. I resultat alltså. Man kan träna eller så kan man träna och äta rätt. 28 minuter, det är tiden man har på sig att fylla på med bland annat de kolhydrater och det protein kroppen behöver efter ett pass innan kroppen börjar äta av det som man inte vill bli av med. Ungefär 90 minuter efter träning har enzymerna (som lagrar glykogen) och transportproteinerna (som tar upp kolhydrater från blodet) återgått till normalnivå så det bör i alla fall inte gå mer än 1,5 timme efter träning innan man äter. Fast ju tidigare man äter, desto bättre effekt har det förstås. De allra flesta av oss äter alldeles för lite, särskilt protein, och jag är inte sen att ställa mig först i kön över de som ryckt på axlarna och tyckt att äh vad sjutton spelar det för roll, jag har ju tränat och det är väl det viktigaste. Det är svårt att förstå hur mycket man faktiskt behöver stoppa i sig, men nu vet jag äntligen vad min kropp behöver i samband med träning för att inte musklerna ska brytas ned.

Ät för sjutton och ät rätt saker för att få ut mesta möjliga av träningen! :)

Snälla tomten, du kan väl komma tidigt i år!

Tänk att det alltid är något som står på önskelistan oavsett om det i juletider eller mitt i sommaren. Just nu är det, kanske inte helt oväntat, lite löpargrejer som står högt på listan. En klocka och ett par skor inför vinterträningen skulle sitta fint så om någon råkar springa på tomten så be honom ta en tidig tur förbi vårt hus ;)

För att slippa gissa mig till hur fort jag ska springa under mina träningspass vore det ju väldigt smidigt att låta klockan hålla koll på hur många % av maxpuls jag ligger på.

Visserligen är detta orienteringsskor, men i och med att de är dubbade borde de ju fungera bra på halt vinterväglag och jag planerar att träna utomhus så mycket som möjligt i vinter.

Lekland och buskar

Lördagsgodis framför tv:n och lite klättrande och busande på Nimbys värld innan lunchpaus.

Medan barnen härjade passade jag på att vila lite i bollhavet innan vi hämtade resten av våra buskar från Sinnenas Atelje.

fredag 9 september 2011

Nu är det fredagsmys

Efter lite fredagsbus med barnen är det nu fredagsmys med ett glas vin i soffan. Det har jag gjort mig förtjänt av efter en minst sagt hektiskt och fullspäckad vecka med långa arbetsdagar.


Astrid härjar som vanligt i soffan. Kanske inte med livet som insats, men med stor risk för att trilla ner och få några fler blåmärken i samlingen.

Alice var mest bara trött idag och ville till och med gå och lägga sig före normal läggdagstid.

torsdag 8 september 2011

Borta bra men kudden hemma är bäst

Då var tre intensiva dagar till ända varav två på språng lite här och där i norr Sverige och Norge. Trots 15 timmars arbetsdagar har det varit så himla trevligt och jag har lärt mig massor, fått se massor av saker och lyssnat på intressanta föredrag både av mina kollegor och utomstående.



Efter att mest ha suttit i två dagar fick jag några minuters välbehövlig promenad i Narvik innan det var dags att åka hem för att stupa i säng sent i går kväll. Jag vete tusan om huvudet var med eller blev kvar på kudden i morse och jag åkte iväg på möte igen.

måndag 5 september 2011

Kändisspotting i storstan

En helg i Stockholm passerar ju aldrig utan att man ser lite kändisar. Nu tillhör inte jag dem som blir särskilt imponerad eller tycker att det är så himla spännande så Rickard Wolff med flottigt hår på tunnelbanan, Martin Stenmarck på Tjejmilsscenen eller Göran Forsmark med ett vinglas i handen (Oväntat? Inte det minsta.) på restaurangen där vi åt middag på lördagkväll gör inte att jag springer fram med autografblocket direkt. Inte för att jag någonsin ens ägt ett sådant. Däremot måste jag lite motvilligt erkänna att det var lite kul att se både Anders Szalkai från programmen Sverige springer och Spring, och Isabellah Andersson, en fantastisk löperska som vann årets Tjejmil.


Tips: På torsdag är det dags för säsongsstart för Spring som man kan se på marathon.se. Man får massor av träningstips, tips på bra utrustning och det bästa är att programmet vänder sig till löpare på alla nivåer.

Alice hjälper till och Astrid äter tomat

Alice hjälpte mer än gärna till att packa upp medan Astrid skyndade sig att leta reda på en tomat som hon sprang iväg med till soffan för att smaska på.

söndag 4 september 2011

Do it do it do it!!

Jag säger bara, once you go Tjejmilen you never go back. Eller nåt sånt typ. Jag kan inte tänka mig att inte springa Tjejmilen igen. Nu när den värsta besvikelsen över min prestation har lagt sig (jag är dock fortfarande besviken) kan jag tänka tillbaka på helgen som en sjukt häftig upplevelse. Jag bara ska dit, år efter år. Japp, mig kommer ni att se som 75-åring korsa mållinjen med min rullator. Min anmälan är stående från och med nu. Det här vill jag uppleva om och om igen och jag rekommenderar verkligen att delta i Sveriges största löparfest för tjejer! Man måste inte springa fort, man måste inte löpträna. Man genomför loppet i sitt eget tempo, med eller utan tidtagning och vill man promenera runt banan så kan man göra det och samtidigt få ta del av underhållning av liveband, magdansöser, bongotrummor, sambamusik, tusentals hejande människor vid sidan av banan, människor som hejade från sina båtar, tjejer som hejar och peppar varandra i spåret och inte att förglömma; ostkakan man får i målområdet! ;)

Då var det gjort

Tjejmilen 2011 kan nu läggas till handlingarna. Får väl säga att det är med blandade känslor. Jag är grymt besviken på min egen insats. Jag visste ju att jag inte kunnat träna som jag borde och ville de sista tre veckorna innan loppet pga av låsning i ryggen mm. Jag vet också att min kropp inte alls fungerar bra i värme. Jag orkar ligga i en solstol och slöa när det är varmt, men att springa i värme är helt enkelt inte min grej. Att Stockholmsvädret för dagen var sol och vindstilla var alltså inte alls positivt för min del. Dock borde jag ha förstått bättre än att bara fylla på med vatten under förmiddagen. Sportdryck med energi, salter och mineraler var vad jag hade behövt för att kunna prestera någorlunda så jag kan bara skylla på mig själv. Efter 5 km såg jag stjärnor och det svartnade för ögonen. Benen var pigga och jag kunde bitvis hålla 5 minuterstempo/km. Jag tvingades att promenera vid två tillfällen för att inte trilla omkull och behöva bryta. Så jag får väl säga att mina 57.04 är bättre än att inte få någon tid alls och behöva bli hämtad av ett sjukvårdsteam längs banan. Fast det känns jäkligt surt ändå och jag är taggad till tusen att göra en bra Tjejmil 2012.

Bortsett från min egen usla insats så var det en fantastisk upplevelse att få springa tillsammans med 30.000 glada tjejer. Vilken stämning! Trots så högt deltagarantal flöt allt på helt galet bra och humöret var på topp hos samtliga tjejer, unga som gamla. Det hejades för fullt längs hela banan och utan all pepping hade jag nog inte orka bita ihop när det kändes som att energin rann ur mig.

Massor av glada laddade tjejer!

En tjej som var något bekymrad över vädret.

M som i Malin och Monica. Självklart valde vi den bokstaven som mötesplats efter loppet.

Lite påfyllning av depåerna på Valhallagrillen. Efter loppet naturligtvis.

Vi var väldigt överens om att vi skulle äta middag på Barcelona. Det var fullsatt och det tog tid att få maten, men det var värt att vänta. Som vanligt.

Och visst drack vi Sangria innan vi gäspande tog oss till hotellet.
Lärdom från min första Tjejmil: Ladda ordentligt med sportdryck och energi i annan form dagen innan och på förmiddagen innan loppet. Särskilt om det är gassande sol och vindstilla.

fredag 2 september 2011

Checka hit och dit

Checkat ut från jobbet och checkar snart in på planet till Stockholm för att sedan checka in på hotellet så nu checkar jag ut från datorn för helgen. Ha en trevlig helg alla!

torsdag 1 september 2011

Hur gamla är vi egentligen? 78?!

Jag ska ju ner till storstan i morgon för att bland annat springa Tjejmilen. Springa och springa vete tusan just nu. Känns inte som att jag har mycket fart i benen, men det går så fort det går. Fast det som gör att man skulle kunna tro att både jag och och lillasyster är typ 78, precis som hon skrev i ett mail till mig häromdan, är att vi båda kände att vi ville tacka nej till erbjudandet att hänga på ett annat Tjejmilengäng på lördagkväll för att äta middag och sedan dansa hela natten. Vem orkar vara uppe tills det är natt liksom. Jag och syrran höll väl som längst ut till klockan var 23 när vi var på semester i våras. Tänk då på att en av oss inte ens passerat 30 än. Jag tror att vi äter en god middag på Barcelona eller Stekpannan istället och dricker lite vin. Om vi pensionärer känner att vi orkar kanske, men bara kanske, det blir lite Sangria också. Var kan man anmäla sig till PRO förresten? ;)

Vi får väl se om det blir någon Sangria eller drink på lördagkväll, men hur det än blir så lär de inte vara lika goda som de vi drack i Cala Bona i våras :)