Dags för egen mobiltelefon?

Jag tillhör nog dem som pratar väldigt lite i telefon, men Astrid har ändå hunnit snappa upp hur man gör även om hon missar örat lite. Dessutom är det inte ens någon telefon utan en ficklampa hon "pratar" i :)

Alice hjälper till

Medan jag försöker beta av klädhögen som ska märkas inför förskolestarten passar Alice på att prova om alla kläder verkligen passar.

Jaaaaa!!!

Mitt i allt hostande och all trötthet som mest beror på just hosta, lite på morgonpigga barn och en del på att jag är ensam med barnen ganska mycket och inte får så mycket pauser för att hämta andan, så fick jag bästa meddelandet från lillasyster. Hon har bokat biljetter för att komma upp och hälsa på oss några dagar i mars och det ska bli sååå kul! Det tror jag att vi allihopa tycker. Alice brukar prata om Stockholm, motte, badkaret på hotellrummet, Kalle Ankabilen på Skansen mm. Att motte kommer lagom till Astrids 1-årsdag gör ju inte saken sämre direkt :)

Alice och motte utanför Skansen i ett snöigt Stockholm i december.

Hämnden är ljuv

Efter att båda barnen under halva december och nästan hela januari gärna sovit till någon gång mellan 7.30-8.30 har de plötsligt bytt taktik och börjat vakna halv 7. Det tackar en trött mamma inte för, MEN det kommer förmodligen en dag då vi har två trötta tonårsflickor och den trötta mamman inte är så trött längre och då söta Alice och Astrid, då är det pay back time. När ni har suttit uppe halva natten och msn:at eller sms:at (eller vad som är inne just då) med någon kille, när tonårströttheten är som värst, då kommer den pigga mamman in på söndagmorgon och ropar Rise and shine, mina älsklingar! Det är en härlig söndagmorgon. Nu ska vi upp och njuta av morgonsolen och ta ett uppfriskande morgondopp i poolen. Vi simmar några längder också vettja! Förutsatt att det är sommar då förstås. Är det vinter får jag hitta på något annat för jag känner mig inte helt sugen på att simma några längder i snön.

DuracellAlice

Om ingen stoppar henne skulle Alice vara igång från morgon till kväll. Eller nej inte till kväll, tills hon stupar, vilket nog skulle vara före middagen om vi inte lät henne vila en stund på eftermiddagen.

Frukost. Absolute showkidz. Vill inte komma in, vill åka mer bil. Lunch. Snöskottning och lek i snön. Förvånansvärt nog inga protester när jag hämtade in henne för att vila. Vila. Mellis. Vill åka bil. Det blir innelek istället. Bastubad och dusch. Vill duscha mer. Blir på bättre humör när hon får följa med för att hämta mat. Hur resten av lördagen blir vet jag inte, men jag gissar. Middag. En hel massa bus i form av tittut- och jagalekar. Prat om att åka bil och att duscha (alternativt bada). Gröt. Djungelhjul och god nattsången (hon ser alltid på det innan läggdags). God natt.

Medan Alice och Thomas har aktiverat sig hela dagen har jag försökt ta det lite lugnare i förhoppning om att hostan ska flytta ut ur min kropp. Astrid har fått hänga med mig i det lite lugnare tempot idag. Inte för att hon är hostig utan bara för att barnen ska få lite tid med varsin förälder.

Shake your booty

Astrid dansar som vanligt in helgen och alla andra dagar i veckan också för den delen. Hon passar även på att provsmaka och bita i tvbänken då och då :)

Disktrasmamman

Jag känner mig som en urvriden disktrasa efter några nätters hostande och därmed obefintlig sömn. Det verkar som att Alice vet hur man råder bot på det.

Välkomna. Här mamma får du flera muggar. En, tå, tje, fyja, fem. Dricka kaffe. Oj vad gott. Vänta lite, måste baka också. Pliing, nu kakan färdig. Alice gå hanla också. Här mamma, titta flingor och kickling. Titta sallad, lägga den på tallriken. Mmm gott sallad.

5 muggar kaffe gör kanske susen. Värt att testa i alla fall för att se om Alice har rätt.

Do jo spik inglish?

Alice: Go måni.

Jag förstod ingenting, försökte tolka det hon sa och frågade: Hur mår ni? Menar du det, är det det du försöker säga?

Alice: Nä mamma, go mååni!

Jag: Jaha, good morning? Är det det du säger?

Alice: Ja, go månin!

Tänk vad man kan lära sig av händige Manny :) Musse är ganska bra han också. Förutom siffror har Alice lärt sig olika former som cirkel och triangel och hon hittar dessa former överallt här hemma. Tvtittande är inte bara dåligt kan vi konstatera.

Tidningsboken

Nu har Alice fått sin första biltidning och en överlycklig liten tjej sprang omkring med sin tidning och ropade läsa om bil! Alice bil, våran bil, mammas bil! Läsa den tidningsboken! Det är fascinerande att se en så liten tjej med ett så stort bilintresse att hon kastar sig över tidningen och börjar titta noga på alla bilder på olika bilar.

Det är för övrigt inte särskilt ovanligt att se Alice med en mössa på sig inomhus. Hittar hon en mössa ska den på. Alice ha den mössan på sig. Jättefin! Samma gäller gummistövlar, skor, vantar, jackor osv. Ibland har hon alltihopa på sig inomhus. Man skulle kunna tro att vi har kallt hemma, men det har vi absolut inte. Det är bara roligt att klä på sig.

Om man inte vet vad man ska göra, fråga Alice!

Om man inte vad vad man ska göra, hur man ska göra eller vad man ska leka eller hur lekarna ska gå till så gör det ingenting. I alla fall inte om man har Alice i närheten.

När man leker med Alice får man alltså inte leka hur man vill. Kurragömma är en av favoritlekarna just nu, men man får minsann inte gömma sig var man vill. Pappa gå gömma sig bakom den dörren! säger hon och visar var han ska gömma sig. Tydligen är det lika roligt att leka kurragömma fast man vet var pappa har gömt sig. Tokfia!

Eller så låter det:

Mamma kom sitta här bevi! Vi vänner. Vara vänner. Kom mamma, vi gå sammans! Vi sitta här.

Kom mamma, krypa här under bordet! Var har du gömt sig?

Mamma dansa tiptopdansen! Mamma dansa som jobot!

Kom mamma, vi gå ut, klättra i snön.

Mamma sunga bä bä! Mamma sunga blinka säna! Mamma sunga liten båt!

Kom mamma, vi åka mammas bil, åka handla!

Det är bara att följa instruktionerna så vet man vad man ska göra. Tur att vi har Alice som vet hur allt ska gå till :)

God natt

Barnen sover och jag ska snart göra detsamma. Efter förra nattens hostande fick jag inte mycket sömn. Jag anar redan nu att det nog blir samma sak i natt, men om jag går och lägger mig tidigt så kanske kanske jag lyckas skrapa ihop några minuters extra sömn.

Alice såg en aning stirrig ut efter kvällsgröten och var nog lika trött som jag är nu. Vid det här laget vet hon vad jag brukar säga när jag lägger henne i sängen och hinner numera ofta före mig. Go natt hjärtat sa hon medan jag stoppade om henne.

Litteratur för en 2 åring

Jag hittade den perfekta boken att läsa för Alice. Trodde jag. Jag såg en polisbil på framsidan och tänkte att den här passar ju Alice perfekt som just nu är väldigt fascinerad av polis- och brandbilar. Jag köpte boken utan att titta så noga på bilderna och handlingen i boken utan kollade bara lite snabbt att det inte är för lite, men inte heller för mycket text. Pekböcker är naturligtvis för enkla, men Alice har inte riktigt ro att sitta och lyssna på långa sagor än. Om hon behöver höra om bankrånare och avsågade gevär som 2 åring vete tusan. Om det är nödvändigt att lära sig om sånt så känns det som att det kan få vänta några år.

Det går fort i hockey..

..och i "barnvagnsbranschen". I söndagskväll slängde jag ut vår syskonvagn på Blocket bara för att se om någon vill ha den. Efter en timme fanns en köpare som hämtade vagnen idag. När vi blev av med vår fina svart/rosa Emmaljunga blev det ju alldeles för tomt i hallen så jag blev ju tvungen att köpa en ny vagn så att det inte ekar för mycket i hallen ;) Ut med en vagn, in med en ny. In har en Phil & Teds Vibe fått flytta.

När jag blev gravid och vi började fundera på vilken typ av syskonvagn vi ville ha var jag helt emot P&T. Jag gillade inte alls tanken på att barnen skulle sitta på rad, den ena lite under den andra. Jag ville ha fullt liggläge på båda barnens sitsar så att de skulle kunna sova bra i vagnen. Jag hade nog någon vision om att jag skulle vara ute på många och långa promenader dagarna i ända och att barnen kanske skulle få sin middagslur i vagnen, men riktigt så har det inte blivit och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Vi har varit supernöjda med Emmaljungan, särskilt under bebistiden då Astrid låg i liggdelen. Nu är läget ett annat. Alice kommer att vilja gå själv mer och mer, men än kanske hon inte orkar så långa sträckor och då är det bra att ha en sittplats åt henne när småbenen blir trötta. Det skulle kanske funka lika bra med enkelvagn + ståbräda, men jag vill nog att hon ska kunna få sitta ner om det behövs. Jag hinner kanske ändra mig angående det framöver, men då löser vi det då. Det känns bra att ha en lite smalare och smidigare vagn nu när Alice ska börja på förskola. Eventuellt kommer vi att ha vår enkelvagn stående på förskolan då de sover ute i vagnar (hur de nu ska lyckas få Alice att göra det som är van att sova i säng) och då tycker jag att det är bra att ha en någorlunda smidig vagn när det bara är jag och Astrid som ska göra något så att jag slipper gå omkring med en bred syskonvagn med bara ett barn i. Jag är nöjd :)

Idag stod barnen för underhållningen

Jätte

Inte jätte som i stor utan jätte som i jättefin, jättekul, jättebra, jätteroligt. Är det inte jättenånting så är det oj så fin, ååå va fint, ååå vilken fin om det mesta. Till och med min fot är fin. Mammas fot, ååå va fin! Hur hon kan tycka det är helt obegripligt för mer fula och ovårdade fötter än mina just nu är svårt att hitta. Skriver upp en spavistelse, med "extra allt"-behandlingar för att renovera mig, på önskelistan. Vem jag ska skicka önskelistan till har jag ingen aning om. Jag skriver bara upp det helt enkelt. För att uttrycka mig som Alice så vore det jättekul. Kanske mest mysigt och välgörande för en trött mamma. Jättemysigt säger vi istället.

Så mycket bättre

Alice gör sina egna tolkningar av barnvisor.

Bä bä lita lamm. Har du säcken full?

Ja ja sära barn. Har du sära barn?

Om man redan sjungit "har du säcken full" så är det ju självklart att man inte kan sjunga en liknande mening igen och då ändrar man helt enkelt till något man tycker passar in bra. Ena gången låter det så här, nästa gång ändrar hon lite i texten igen så att det passar vad hon känner för just då.

Lördagsunderhållning

Två veckor kvar till förskolestart och vi har lite att göra.. En del kläder har jag hunnit märka, men det känns inte som att högarna minskar. Ett tips om man vill att barnen ska kunna ärva vissa kläder av varandra är att välja namn åt dem som börjar på samma bokstav. Det är enbart för att jag ska slippa märka om kläderna som våra barn heter Alice och Astrid ;)

Absolute showkidz

En natt med en envis huvudvärk som inte hade lust att försvinna ens till morgonen gjorde att det blev Thomas som fick åka med Alice på hennes första Showkidzpass idag. Efter att ha dansat en kvart sa Alice: Pappa, nu dansat färdigt. Hon satte sig ner på golvet, Thomas dansade vidare och efter en liten stund var hon på benen igen och ville vara med. Några gånger under passet frågade hon efter sin lagogini (lamborghini) som hon fick av Thomas igår. När man inte är så gammal är det inte lätt att hålla koncentrationen uppe så länge. Tanken är ju inte att sätta henne i träningsläger för att dansa. Vi tycker bara att det är bra och viktigt med fysisk aktivitet och det blir vad det blir när de är så här små. Det är ju roligt att man dansar tillsammans också, både föräldrar och barn. För Alice är all "springa-hoppa-dansa"-aktivitet bra träning för hennes balans. Vi ska i alla fall ge det en chans nu under våren och se om hon gillar det. Annars får vi väl börja åka på skotertävlingar och sånt istället ;)

Alice-pappatid

Idag fick Alice lite pappatid. Som vanligt har de jättekul tillsammans, maken och Alice. Det behövs inget Leos lekland för Alice för att ha roligt. Det räcker bra att åka till Biltema eller som Yamaha center som de valde den här gången. Thomas höll inte på att få henne därifrån. När de klev in genom dörren ropade hon, inte helt oväntat, woooaw! När hon gick omkring och tittade på skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar och båtar ropade hon woooaw. Hon ville provsitta allihopa. Både kunder och butikspersonal fick underhållning av vår fordonsintresserade lilla tjej. De i butiken, som känner igen Thomas sedan tidigare, konstaterade att äpplet inte faller så långt från trädet. Inte ens när de startade en skoter inomhus för att köra ut den blev hon rädd trots att det låter ganska illa. Hon blev alldeles till sig och ville åka. Varför vill en del pracka på henne rosa gulliga prinsessklänningar när det närmsta prinsessa man kommer just nu är rallyprinsessa?

Thomas som sällan hinner få egentid med barnen passade på att skämma bort Alice lite extra och förutom lunch på Max fick hon välja något hon ville ha på Toys r us. Jag är inte det minsta förvånad över hennes val.

Hur kan man ha allt man behöver när man inte ens är 1 år?

Det närmar sig Astrids 1-årsdag. Okej, det är över en månad dit, men så fort som tiden går så säger det ju bara svisch så är vi där. Vi har börjat få frågor om vad som står på Astrids önskelista inför födelsedagen och jag har absolut ingen aning. Det är inte lätt att vara lillasyster och särskilt inte när det är så liten åldersskillnad. Det mesta i leksaksväg finns ju och när det behövs nya leksaker så är det ju Alice som behöver dem för att hon blivit större och leker med andra saker och då finns ju alltid Alices avlagda saker där och väntar på Astrid. Kläder är Astrid inte heller i något större behov av. Kanske byxor då som jag aldrig lyckas köpa i rätt storlek. Nya fräscha tröjor är väl aldrig fel det heller i och för sig. Astrid älskar ju musik och dans, men det känns en aning tidigt att ge henne en danskurs i present ;) Så istället för att skriva en önskelista här så undrar jag istället om det finns någon som har några bra tips på bra presenter till en blivande 1-åring som egentligen inte behöver något??

En låda full av mössor kanske?

Viktig information!

Medan Alice och Thomas är och fredagsshoppar och äter lunch och medan Astrid sover tänkte jag passa på att få mig en stunds vila. Då vet ni det och intresseklubben antecknar flitigt förstår jag.

Istället för att bjuda på en bild av mig själv när jag ligger och vilar får det bli gårdagens badande Astrid ni får titta på medan ni antecknar.

Dagens outfit

Tröjan är Kappahl om jag inte minns helt galet. En av mina favvo t-shirts med pantrar från Mini Rodini har ju funnits i Alices garderob ett tag. De röda byxorna är från Gangstar.

Byxorna var egentligen till Astrid. Ja jag vet, jag har köpt för stora byxor igen!! Det är helt hopplöst svårt att köpa byxor åt Astrid nu. Ungefär lika svårt som att få Alice att vilja vara med på bild numera. Tillbaka till byxorna. Är de inte för korta så är de för långa och det gör ju inte saken lättare att storlekarna varierar kraftigt mellan olika märken. Jag är inte helt sugen på att släpa med Astrid på stan för att prova kläder, det känns som ett tufft jobb att prova kläder på en som är ca 10 månader. Det är ett nog stort projekt att få på henne kläderna på morgonen.

Dagens tips

Om det är så kallt ute att man inte är sugen på att sticka ut näsan genom dörren, men har två små som behöver roas på något sätt, sätt dem i badbaljan och de roar sig hur länge som helst. Det gjorde jag i förmiddags.

Förstod väl att hon hade något i kikaren

Jag och Astrid kramades i myspölen när hon plötsligt såg lurig ut och satte fart över golvet. Efter att ha tagit sig några meter stannade hon, vände sig om och log lurigt, ställde sig upp i den där "spindelpositionen" (på händer och fötter alltså) och sedan reste hon sig upp och stod utan stöd mitt på golvet! Behöver jag säga att hon såg nöjd ut. Lillbus såg så stolt ut över sig själv och vad hon lyckats med. Jag borde ha förstått att något var på gång och hämtat kameran, nu missade jag ju att få med det på bild.. Jaja, det lär väl hända fler gånger.

Dagens pyssel

Vi (kanske mest jag?) börjar bli lite less på vattenfärg, klipp och klistra, kritor och sånt. Idag ville vi (kanske jag här också) göra något annat så då gjorde vi det.

Jättefint! tycker Alice att hennes pärlhalsband blev.

Ny deadline

Förra året satte jag upp en deadline. Till Astrids 1-årsdag den 7:e mars ska jag vara i någorlunda form igen sa jag då. Jag inser nu när det är 1,5 månad kvar att jag inte kommer att nå dit och jag har väl egentligen inget att skylla på heller. Det är ju naturligtvis mitt eget fel. Jag kan i alla fall glädjas åt att jag viktmässigt nu har gått ner till där jag var innan jag blev gravid med Astrid trots att jag gick upp något kilo under julledigheten. De har jag på något konstigt sätt gått ner igen utan att göra något. Men jag har fortfarande några kilo kvar till min målvikt och med att komma i form menar jag inte bara att gå ner i vikt utan även ha kommit igång med träningen så pass att det börjar märkas lite skillnad på vissa degiga, sladdriga kroppsdelar. På 1,5 månad kommer jag inte att hinna både tappa de där sista kilona OCH ha blivit mindre slapp i kroppen. Särskilt inte då vi har en del på agendan de närmsta veckorna. Alice ska som bekant skolas in på förskola och snart drar showkidz i gång. Utöver det har vi en hel del vi ska jobba på när det gäller Alices rädsla, oro, ängslighet eller vad man väljer att kalla det och det tar en hel del tid och det är energikrävande. Jag använder inte det som någon undanflykt, men jag vill se realistiskt på det hela. Det är som när arga snickaren går igenom hur lång tid vissa renoveringsprojekt tar. Man måste hela tiden kalkylera med att man kan bli sjuk, att man ska ha semester, att man vill spendera tid med familjen osv. Med vårens alla familjeaktiviteter i åtanke plussar jag på några månader(!!) och ny deadline är nu 7:e juni. Lagom till badsäsongen. Lyckas jag inte så är det jag och ingen annan som får stå i vassen och skämmas (hade tänkt skriva och halsa Veterano i stället för skämmas, men jag tänkte att det kanske inte låter så bra med tanke på att jag har två barn att ta hand om ;))

Det slår aldrig fel

Hur kommer det sig att minst ett av barnen ALLTID ser till att jag inte får sova de nätter då Thomas inte är hemma? Jag bara undrar..

A som i Alice

Allt går inte bara "bakåt" för Alice just nu, en del går ju faktiskt framåt också. Idag ger jag dessutom inte upp längre, nu har jag sovit och laddat upp tålamodsdepån lite.

Alice jobbar vidare med sitt bokstavsintresse och har ju kunnat bokstavera sitt namn ett tag. Alltså inte skriva, utan ljuda eller vad man kallar det. Hon känner igen sitt namn om det står någonstans också, det har hon gjort ganska länge. Bokstäver är tydligen roliga. Siffror inte lika kul även om hon visar ett litet litet intresse för att jäkna också. Ett, tå, tje, fyja, fem. Har hon bråttom att räkna kan det ibland låta ett, tå, elva, tolv, tjugo. Man kan ju inte alltid ha tid att säga alla siffror däremellan.

På grund av hennes intresse för bokstäver så skaffade vi ett bokstavspussel som är jätteroligt. Dock kan vi inte ha det framme hela tiden då klåfingriga lillasyster gärna trycker in bokstäverna i munnen. Då menar jag inte bara smakar lite på dem utan HELA bokstaven får plats i munnen och jag är lite orolig för vad som händer om hon lyckas få tag på I. Jag tror att Alice har förstått att pusslet inte är Astridvänligt och säger ofta när lillasyster sover: Nu mamma hämta pusslet.

Vissa bokstäver förknippar Alice just med hur man säger bokstaven, till exempel A, E och F. Vissa bokstäver förknippar hon med en sak eller ett namn. När hon tar upp bokstaven M säger hon Malin, inte M. T är träd, inte T. C är citron, inte C. O som i ost smakar hon på :) Det är ganska kul att sitta och titta på när hon plockar med pusselbitarna och hur hon associerar till de olika bokstäverna.

Jag ger upp..

Jag trodde att jag hade laddat upp med massor av energi för att orka med att hantera Alices rädsla. Idag blev en katastrof vid lunchbordet på växis. Hon reagerade så kraftigt mot ingenting. Jag förstår ju att det inte kan vara ingenting för henne i och med att hon reagerar så starkt. Det räcker inte att jag sitter alldeles bredvid henne heller. Hon är skräckslagen. Jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det längre.. Jag trodde att jag visste, men nu vet jag inte. Det är helt omöjligt för mig att ha henne under min tröja där hon helst skulle vilja vara. Astrid behöver mig ju också. Nu vill jag bara kasta in handduken och ge upp, men det kan jag ju naturligtvis inte göra. Fast just nu ger jag upp för en liten stund i alla fall.

Tack!

Tack för era fina kommentarer! Ibland känner jag mig bara så uppgiven och som att jag är världens sämsta mamma som inte orkar hålla humör och tålamod på topp varje dag eller varje stund som det behövs som mest. Självklart förstår jag att man inte kan vara jätteglad, jättepigg och ha ett fantastiskt tålamod 24/7, det är ju inte riktigt mänskligt, men jag får ändå så vansinnigt dåligt samvete när jag känner att jag inte hanterar varje situation som uppstår så som jag egentligen skulle vilja. Ibland behöver man bara höra från någon annan att man inte kan och inte måste vara en perfekt mamma och människa varje dag och så känns det genast lite lättare.

Vi vet ju att Alice lika gärna hade kunnat vara precis som hon är även om hon fötts i normal tid. Det känns ändå bra att då och då påminna sig själv om allt hon faktiskt har varit med om. Det är så lätt att glömma allt då hon ju numera är som vilket barn som helst och har hämtat ifatt väldigt bra. Vi påminner oss för att själva förstå henne bättre i vissa lägen. Alice reagerade tex för ett tag sedan ganska kraftigt och blev stressad av att höra pip från respiratorer och saturationsmätare på tv. Man kan ju tro att hon inte kommer ihåg sådant, det är ju så länge sedan, men det ligger förmodligen någonstans långt bak och det är kanske därför hon är så känslig mot vissa typer av ljud.

Det sägs ju även att extrema prematurer ligger i riskzonen för att få tex ADHD och liknande. Om Alice skulle få det så vet vi ju egentligen inte om hon skulle ha fått det ändå så det har ju på sätt och vis ingen betydelse och det gör ju inte saken bättre att säga att det beror på att hon är född för tidigt. Får hon det så får hon det, men det känns ganska skönt att ha tänkt tanken att det faktiskt kan bli så. Ju snabbare man ser tecken på något sådant, desto bättre. Då kan man ju lära sig hur man ska leva i vardagen för att få det att fungera bra för hela familjen.

Vi kommer ju, i och med att det är ett sätt vi själva tror på, att göra på samma sätt som tidigare, till en viss gräns utsätta henne för det som är läskigt och ge henne stöd när hon behöver det. Jag mår alltid lite bättre när jag fått skriva av mig eller prata av mig och nu känns det som att jag har laddat med ny energi för en till "plåsterperiod".

För övrigt så hjälper Astrid mer än gärna till med att utsätta sin storasyster för otäcka saker. Astrid älskar verkligen Alice mer än någon annan, men hon har ännu inte förstått att de röstresurser hon besitter skrämmer Alice ibland. Astrid har ett sjuhelsikkes humör och testar just nu var gränserna går, vad hon kan få igenom med att skrika. Astrid kan vara rätt högljudd i sin "sång" också. Vi försöker lära Astrid att skrik inte lönar sig och man inte behöver skruva upp volymen till max oavsett om det är gråtskrik, argskrik eller gladskrik. Det är kanske tidigt och en del kanske tycker att det är fel att redan nu lära barnen att man inte behöver låta jättehögt och att det är att hämma dem, men vi tycker att det faktiskt går att leka och busa utan att decibelmätaren larmar (om vi nu hade haft en sådan hemma) och det försöker vi lära båda våra barn. Det betyder inte att vi ständigt tystar ner barnen och placerar dem i ett hörn för att läsa en bok istället för att busa, men när Alice tar så illa vid sig av höga ljud och skrik/stoj ser vi ingen anledning till att inte lära Astrid, trots att hon är liten, att dämpa sig lite och visa sin storasyster lite hänsyn.

Jag är tydligen inte bra på att fatta mig kort vissa gånger.. Det finns massor att fundera på, vända och vrida på, men nu får det räcka för den här gången. Nu laddar vi för en ny rolig vecka istället! :)

Snöstorm = inomhuslek

Är det inte 30 minusgrader så snöar och blåser det. Inte något särskilt roligt väder för utomhuslek. Alice har ju dessutom pratat om Leos i minst 2 veckor nu så efter frukost mötte vi upp barnens farmor och farfar på leklandet. Astrid tycker inte att småbarnsavdelningen är särskilt rolig. Hon vill mycket hellre vara med och cykla, hoppa i hoppborgen och åka de stora rutschkanorna. När hon såg att Alice hoppade i hoppborgen kastade hon sig på mage på golvet och skrek rakt ut, hon ville ju också dit. Vi hade lite tur att det var lite folk och inga andra barn som hoppade just då för det känns väl sisådär att slänga in Astrid bland en massa vilda barn som hoppar. Barnen hade jättekul och båda somnade i bilen på väg hem och farmor och farfar fick dagens träningspass.

Dagens tips

Om ert barn plötsligt inte vaknar för att vilja äta sin välling när klockan passerat 1-2 timmar efter att barnet vanligtvis brukar äta den sista flaskan välling innan natten, tänk inte att ååå äntligen kommer han/hon sova en hel natt utan att vilja äta. Tänk istället fan tänk om det hänt något, bäst att vi rusar in i barnets rum för att kolla att allt är okej. Det som kan hända om man gör det sistnämnda är att barnet vaknar av att 2 halvt hysteriska föräldrar rusar in i rummet och att barnet plötsligt tycker sig vara tokhungrigt och definitivt inte vill vara utan den där sista vällingflaskan och man helt enkelt får ge barnet välling och det är ju naturligtvis det mest önskvärda alternativet! Gör så! Vi lovar, det fungerar jättebra!

En hel massa funderingar kring olika saker

Det finns risk för att det här blir ett långt och tjatigt inlägg som ingen orkar ta sig igenom, men jag tvingar ingen att läsa heller ;) Fast man får väldigt gärna göra det och komma med tips, råd, idéer och sånt och tala om för mig att vi är helt ute och cyklar alternativt att vi kanske tänker rätt. Jag kanske köper argumenten och jag är inte sämre än att jag kan ändra mig :) Så ta nu kaffekoppen och godisskålen och ladda för lite läsning.

Just nu cirkulerar väldigt många tankar och funderingar kring Alice i mitt huvud. Hon har ju tagit ett steg tillbaka igen och är nu en väldigt rädd, ängslig och osäker liten tjej. Det är så frustrerande och precis som förra gången känner jag att situationen blir väldigt jobbig. Jag vet att det förmodligen är allra mest jobbigt för Alice och jag sitter inte här och tycker synd om mig själv på något sätt. Det känns bara så tråkigt, vi hade ju kommit så långt. De som har träffat oss på bl a mötesplatsen under hösten tror jag också har sett hur Alice har förändrats från att ha velat sitta i mitt knä till att våga sig ut på egna äventyr. Hennes balans är fortfarande inte bra och på grund av det har hon tidigare varit väldigt rädd för att bli omkullsprungen av andra lekande barn. I december, innan juluppehållet på mötesplatsen, hade till och med den rädslan nästan försvunnit helt. Eva-Lisa, pedagogen på mötesplatsen, tyckte också att Alice var som ett helt annat barn och att hon har blivit en kavat liten tjej. Juluppehållet var inte alls bra för Alice. När jag i höstas kände mig uppgiven och inte visste hur jag skulle hantera min lilla ängsliga Alice fick jag råd av flera av er som läser bloggen att jag helt enkelt skulle fortsätta som jag gjorde. Ge Alice det stöd och den trygghet hon behöver, men ändå inte dalta med henne. Att dalta är ju liksom att bekräfta barnets rädsla och säga att det är farligt och obehagligt. Med andra ord antar jag att det bara är att fortsätta som i höstas. Nu har vi ju förskolestarten som närmar sig och en del kanske tycker att vi borde skjuta på den. Det tycker inte vi. Hon behöver få vara tillsammans med andra barn för att kunna jobba bort den där osäkerheten. Hon ska ju inte heller vara där på heltid utan maximalt 15 timmar per vecka. Jag är dessutom hemma med Astrid och har möjlighet till lång inskolningstid och möjlighet att låta henne vara där mindre än 15 timmar.

Finns det andra alternativ än att ha henne i en stor barngrupp på 17-18 barn som skulle vara bättre? Jag tror inte att tex dagmamma är ett bättre alternativ trots att det är betydligt färre barn för jag tror inte att det är antalet barn som är grejen. Långt innan det var läge att ens fundera på förskola åt Alice diskuterade vi alternativet dagmamma av den anledningen att det är färre barn och kanske mindre risk för smittor om det skulle vara så att hon är väldigt infektionskänslig, men det verkar hon inte vara. Att välja dagmamma för att färre barn av någon anledning skulle göra det enkelt och bekvämt känns för oss som att bara vilja ta den enkla vägen och inte försöka komma tillrätta med hennes rädsla. Vi väljer sällan den för tillfället enklaste vägen utan vill hellre lösa problemet på ett långsiktigt sätt även om det kan ta längre tid och kräva mer jobb från vår sida. Så nej, vi överväger inte dagmamma som det ser ut nu.

Den enkla vägen skulle också vara att undvika att göra saker där Alice utsätts för det hon är rädd för. Vi skulle kunna begränsa antalet aktiviteter, men varför? För att det är enklast att slippa ha henne i famnen, runt halsen eller gråtande? Ska vi strunta i att låta henne gå på Absolute showkidz och dansa med andra barn som kanske skrattar, stojar, skriker högt för att vi tror att hon helst kommer att vilja stå alldeles nära oss och hålla handen och kanske inte dansar så mycket? Nej, det tycker inte vi. Hon behöver får göra saker, aktiveras och se att det inte är så farligt att det låter lite högt ibland. Vi kommer däremot inte att pressa henne att göra saker utan låta det ta den tid det tar för henne. Ska vi sluta åka till mötesplatsen för att den nya tillfälliga lokalen är trång och det lätt blir stökigt där, vilket resulterar i att Alice tycker det är tryggt att sitta i knät på mig? Nej, det tänker vi inte heller göra. Då får jag väl sitta där med 2 barn i knät och titta på de andra som leker.

De läkare vi har mött under sjukhustiden med Alice har många gånger berättat för oss att man inte vet hur en så tidig födsel påverkar ett barn, men att det är väldigt vanligt att de är i behov av mer lugn och ro än andra barn. Det betyder inte att de inte ska gå på förskola. Det betyder att man när förskolan är slut för dagen kanske inte bör välja att direkt åka iväg på fotbollsträning för att sedan stressa hem och kasta i sig middag för att hinna iväg på skidträningen lite senare. Istället kan man ta det lite lugnare resten av den dagen så att hon får tid att varva ner. Att födas så tidigt som Alice gjorde och att istället för att simma runt i magen de sista 4 månaderna utsättas för provtagningar och undersökningar massor av gånger dygnet runt är stressande för en som är långt ifrån färdigbakad. Om det inte skulle sätta sina spår vore det ju nästan konstigt, men det betyder ju inte att hon ska leva i en skyddad värld resten av livet.

Äh, nu räcker det. Någon måtta får det väl vara på hur långt ett inlägg ska vara ;) Det var en hel massa funderingar, men det är kanske inte så konstigt att man funderar när det gäller de mest värdefulla juvelerna man har.

När en är borta är det tyst och tomt

Det kändes tomt i går kväll. Alice hade åkt till sin farmor och farfar för att sova över där. Även om hon somnar ganska tidigt på kvällarna så kändes det tomt, bara att veta att hennes säng är tom.. Familjen är inte komplett när en är borta. Alice har i alla fall haft det jättebra och något annat trodde vi inte heller. När de ringde i morse hade hon hunnit äta frukost och var i full färd med att bygga med lego och äta sitt lördagsgodis (russin). Tänk vilken tur och vilken lycka för Alice (och oss alla andra också naturligtvis) att hennes älskade farfar för någon dag sedan fick veta att behandlingen han genomgick i höstas har tagit bra och att han är frisk!

Det är så här det ska se ut när familjen är komplett. Bus och glada skratt ska höras i huset! Nog för att Astrid är ganska bra på att ordna så att det inte är tyst i huset, men det är ändå inte samma sak som när båda bustrollen är hemma.

TGIF

Ja inte restaurangen då, men herregud vad det är skönt att det är fredag. Efter Astrids nattliga (för mig är 5 mitt i natten) dansnummer är jag inte på mitt bästa humör. När jag är trött försvinner allt tålamod och all pedagogik som dessutom behövs mer än nånsin just nu då Alice är rädd för ALLA lite högre ljud och storgråter inte en utan massor av gånger per dag. Hon gråter när andra barn gråter, tjoar, skriker, stojar. Det räcker inte med att hon gråter utan hon blir som ett plåster på mig och ska bara hänga runt halsen på mig. Igen. Vi hade ju nyss kommit bort från plåstertiden och hon har ju tuffat till sig rejält på sistone. Vi är tillbaka på ruta 1 igen, suck. Jag känner hur jag kokar inombords då hon börjar gråta för ingenting (naturligtvis är det inte ingenting i hennes värld) och jag vet inte var jag ska hitta ork att hantera det på ett bra sätt. Nu sover båda tack och lov och jag borde nog också ta mig en powernap om det ska bli ett någorlunda trevligt avslut på den här fredagen.

Alice ska förresten för första gången sova hos sin farmor och farfar i natt. Inte för att vi har några speciella planer, men det kanske är bra att testa låta henne sova borta någon gång. Jag har en känsla av att det kommer att gå jättebra. Hon brukar inte vilja åka hem därifrån och hon pratar om farmor och farfar dagligen och vill att de ska komma och hälsa på. Fast jag gissar att det kommer att kännas konstigt ikväll med bara ett barn hemma.

Dancing queen

Strax efter 5 hämtade vi Astrid till vår säng då hon smågrät då och då. Hon brukar kunna somna gott när hon får ligga kloss mot mig. Hon började med att ligga still en stund och jag tänkte bra, hon kom till ro direkt. Det skulle jag naturligtvis inte ha tänkt för sekunden efter tog hon ut nappen och började "prata" glatt. Dock ganska tyst så jag var på väg att somna om när jag kände hur det började rycka i henne. Sedan sätter hon sig upp och börjar "sjunga" och dansa. Jag kände mig av någon anledning inte alls på samma danshumör som Astrid vid den tiden på morgonen. Ungefär 10 minuter innan det var dags för mig att att stiga upp för att hinna duscha innan Thomas åker till jobbet, då somnade hon!! Vaknade gjorde hon vid 8. Så gör man inte mot sin mamma, Astrid!

Post

Fick mail från maken idag.

"Vi är fan bäst, måste firas med vin till helgen!"

Jag kan inte annat än hålla med. Vi är fan bäst!

Det börjar för övrigt kännas rätt bra att kalla honom för maken nu sisådär 1 år och 5 månader efter att vi gifte oss.

Snölek

Först var det ganska kul att mysa nerbäddad i vagnen och titta på när storasyster åkte skidor och busade i snön. Tittut är ju som vanligt kul att leka också. Efter en stund var det inte så kul i vagnen längre.

Det blev så mycket roligare att få vara med och kasta snö. Astrid tycker nog att den där mamman är bra korkad ibland som glömmer bort att hon faktiskt börjar vara en stor tjej som också vill leka, inte bara titta på.

Jag upptäckte förresten att Astrids overall som hon ärvt av storasyster är kort i benen. Vi trodde att vi skulle klara oss från att köpa en ny åt henne i och med att den räckte åt Alice hela förra vintern och Astrid är ju ungefär lika gammal som Alice var vid den här tiden förra året. Astrid följer ju Alices kurvor rätt bra, hon är lite lite längre, men det är så lite att det inte borde ha någon betydelse. Astrid måste helt enkelt ha längre ben. I övrigt är inte overallen för liten. Skit också!

En nolla hit eller dit är väl inte så noga

Jag: Är det kallt ute idag?

Thomas: Man får välja, antingen är det minus 7 eller minus 70.

Jag: Nä, men hur kallt är det?

Thomas: Det var så mörkt i rummet så jag såg inte riktigt, men det är nog minus 7.

Nähä? Jag som hade gissat på minus 70!

Dessutom har vi lampor i alla rum som är fullt fungerande och jag är inte helt säker, men jag tror att de underlättar lite om man inte riktigt ser i mörkret ;)

Tråkig vardag, roliga helger

Jag går här och deppar igen över att jag känner mig lite smått uttråkad och har svårt att hitta på bra aktiviteter för mig och barnen. Jag deppar över att makens planering för åtminstone de kommande två månaderna är usel. Egentligen har jag ju massor att se fram emot i vår, men det som gör att jag deppar är just vardagarna för det är de som kommer att vara mindre roliga. Det är skönt att få "avlösning" på eftermiddagarna, hjälp med att få i barnen frukost på mornarna, hjälp med att få barnen i kläderna på mornarna, kvällsrusningen är inte helt kul ensam med två små, eventuella nattmatningar är också skönt att få hjälp med när man ska orka upp och aktivera sig dagen efter. Ja, jag vet att jag har det bra och att det alltid finns de som har det värre, men det gör ju liksom inte att det jag upplever som jobbigt och tråkigt blir bättre. Så där ja, nu har jag fått gnälla av mig lite.

Vi har ju som sagt massor av roligheter att se fram emot. Vi har 1-årskalas här hemma, jag ska på melodifestivalen, vi ska kulturpirata oss med Alice vid minst två tillfällen under våren, vi ska på bröllop och barnkalas, vi hoppas på besök av min lillasyster, Alice ska skolas in på förskola, vi kommer förhoppningsvis att få en fantastiskt härlig och solig vår så att vi kan vara ute mycket och så att Alice får användning för sina skidor, Alice ska kanske dansa loss på Absolute showkidz några lördagar under våren (fast det beror på, just nu är vi tillbaka på ruta 1 när det gäller hennes rädsla för vissa saker), kanske blir det lite skidlek på Ormberget också. I maj anordnar Norrbottensteatern en barn- och ungdomsfestival och i och med att det ska passa barn och ungdomar i åldrarna 0-18 år så hoppas jag att det finns något som kan passa våra små där. Förutom det så finns ju Leos, Teknikens hus och badhuset förstås, men det är inget jag kan göra ensam med kidsen på dagarna så det är egentligen ett helt gäng helgaktiviteter vi har på agendan och helgerna kommer nog att bara svischa förbi.

Gettin är i magen och helgplanerna spikade

När Thomas kom hem från jobbet..

Alice: Jaaa, pappa med sig hambujaje!

Jag: Nej, det blir inte hamburgare idag. Vi ska äta köttfärssås och spagetti.

Alice: Getti? (Vi brukar alltid annars säga pasta slog det mig då)

Thomas hade köpt med sig krossade tomater och Alice som inte visste vad spagetti är trodde naturligtvis att det Thomas håller i handen är spagetti.

Alice: Jaaa, få den gettit! Tack ska ha!

Hon är rätt söt och framför allt artig då hon ofta säger tack ska du ha och tack så mycket.

En kort stund senare är spagettin glömd och Alice fokuserade på något roligt hon vill göra..

Alice: Åka Leos, cykla! Vill du det?

Vi behöver alltså inte längre fundera på vad vi ska göra till helgen.

En hel massa funderingar kring flickigt och pojkigt

De flesta som känner mig vet att jag inte gillar det här med att till exempel kläder uppdelas på sånt som är typiskt flickigt och typiskt pojkigt redan från start. Vissa äldre i vår släkt har haft lite svårt för att Alice är en biltjej och tror nog att vi liksom har prackat på henne det. Det har vi inte. Hon får själv välja vad hon vill leka med. Hon har docka, docksäng och dockvagn, men de är inte intressanta förutom någon kort stund då och då. Samma personer vill gärna att allt kring våra barn ska vara flickigare än flickigast och det är väl helt okej om barnen gillar det. Jag själv tycker att det blir lite trist om det ska vara prinsessor på allt från kläder till lektält till bordsunderlägg till muggar osv. Som jag har sagt tidigare, om någon eller båda barnen blir prinsessornas prinsessa så får de gärna vara det, men då väljer de det själva. Fram till dess blandar vi hejvilt och det finns lite av det mesta. Det enda som förvånar mig själv är att Alices rum går i rosa/cerise. Det trodde jag aldrig för jag är nog mer grön än rosa själv.

Hur som helst, anledningen till att jag började fundera på flickigt och pojkigt idag var när vi lekte med duplo i Alices rum. Hon fick ett duplohus i julklapp. I huset bor familjen Duplo som består av mamma, pappa och 2 barn. Barnen är 2 flickor. Det större av barnen är klädd i rosa och har pippilotter i håret. Bebisen är klädd i rött och har en rosa vagn. Jag kanske själv är fördomsfull som ser dem som flickor? Min gissning är i alla fall att de som kom med idén om ett duplohus tänker att det är lite likt ett dockhus och dockhus är det antagligen fler flickor än pojkar som leker med (kanske för att få köper såna till sina söner) och därför gör man flickbarn i familjen Duplo för att de ska kunna identifiera sig med figurerna de leker med. Jag har kanske helt fel, men man kan ju i alla fall få spekulera lite.

Familjen Duplo

Det blev mycket rosa i köket som vi byggde åt barnen. Det fanns ingen baktanke med det. Jag råkade bara hitta saker jag gillade till köket i just de färgerna. Vi kompenserar det rosa med, enligt de äldre i vår släkt, pojkiga kläder idag :) Villervallajeansen med Toy Storybältet som Alice älskar. Outer spacetröjan från Plastisock borde åtminstone falla Thomas i smaken.

Bilar i alla former hör till favoritleksakerna och det får ses som hur pojkigt det vill för dem tar vi inte ifrån Alice. För att ingen ska tro att vi håller på att göra om henne till pojke väljer Alice efter en stund att kompensera lite med att ta på sig sin nyårskjol utanpå jeansen. Hon älskar verkligen kjolar just nu. Flickigt och bra ;)

Astrid funderar inte så mycket på det där med flickor och pojkar. Hon har inte tid. Hon har ju så många nya fina tänder som hon måste borsta.

Pappas rymdflicka

Vi tittar på Oso på Playhouse disney. När de anropar Oso får man se honom i rymden.

Alice: Va e de nu? (Hon lägger av någon anledning till nu när hon ställer en fråga)

Jag: Vad menar du, vad pekar du på?

Alice tycker förmodligen att jag är korkad som inte förstår vad hon pekar på och dessutom svarar alldeles för långsamt så hon svarar själv.

Alice: Ett jymdsepp!

Vad håller barnet på med?

Ny krypstil? Leker hon inte nudda golvet med knäna? Eller har febern, som vi i eftermiddags upptäckte att hon har, gjort att hon blivit galen?

Skidpremiär

Idag var det äntligen dags för Alice att få testa sina skidor utomhus. Behöver jag säga att hon var lycklig. Att koordinera både skidor och stavar är ganska svårt, men hon tar sig ju framåt utan att använda stavarna och så länge Alice är nöjd så är jag nöjd. Inte en enda vurpa gjorde hon heller.

Kallas efterträdare?

Att åka skidor inomhus är inte så lätt, det är ganska halt på stengolvet, men det gick förvånansvärt bra. Alice hade full koll på hur man gör utan att vi behövde visa henne. Nu återstår bara att se om tekniken finns där när vi ska testa skidorna utomhus. Jag behöver nog inte fundera så mycket på vad vi ska sysselsätta oss med imorgon. Alice var allt annat än nöjd när vi tyckte att det var läggdags och färdigåkt inomhus. Vi får väl se om hon ropar skidor och stavar istället för Långben och Musse ikväll.

Tokfior

Oftast somnar Alice direkt vi lägger henne i sängen på kvällarna. Ibland ligger hon och småpratar för sig själv en stund. Ibland börjar hon gnälla/gråta efter en stund och vi får gå in till henne, ge henne en kram eller stryka henne i håret och säga att det är natt och att hon ska sova. Hon nöjer sig med det och somnar ganska snabbt. Det verkar som att hon då och då behöver den där kramen för att komma till ro. Igår var ett sånt tillfälle. Jag gick in till henne, strök henne över håret och sa att det var natt, att alla sover, sa god natt och sov gott och stoppade om henne. När jag precis har gjort det och är på väg ut ur hennes rum ropar hon glatt: Långbeeen, Musseee! precis som i Musses klubbhus när de presenterar alla figurer. Tokfia! :)

Den mindre tokfian pratar ju inte så mycket än, mer än mamma, pappa, hej, titta, där, tittut, bok och docka. Fast henne behöver man ju bara titta på för att få sig ett gott skratt. De här är väl kanske inte de mest roliga minerna hon kan åstadkomma, men det är inte så ofta man hinner vara där med kameran för att fånga alla dessa miner hon numera sysselsätter sig med att visa upp hela dagarna.

Vardag igen #2

Nu är det vardag igen efter en hel del gemensam ledighet. Det känns inte det minsta roligt. Det är dessutom länge till nästa gång vi är lediga mer än en vanlig helg tillsammans. Det toppar vi dessutom med att Thomas planering för resten av januari månad är helt kass. Februari blir inte mycket bättre heller. Nej, jag är inte bitter. Usch vad vardag är tråkigt. Vi kommer ju som vanligt att sysselsätta oss med att åka till mötesplatsen och sånt, men just nu måste jag erkänna att jag är rätt less på det mesta. Jag känner också att jag blir mer och mer begränsad nu när Astrid börjar bli stor och inte bara sitter snällt i vagnen och tittar på. Hon vill ju också vara med, vilket naturligtvis är jätteroligt. En sån där sak som inte går att göra, som Alice mer än gärna skulle göra dagligen, är att åka till Leos. Det är ju helt omöjligt ensam med två små. Vad gör jag av Astrid när jag måste vara och klättra och åka rutschkana med Alice? Och klättra omkring med två barn går ju inte. Vi får helt enkelt hoppas på bra väder så att vi kan vara ute mycket. Det är deppigt värre idag kan man säga. Nåja, så fort vi är tillbaka i våra vanliga rutiner så flyter nog allt på igen och gör de det inte så får vi väl hänga på Ica Maxi på dagarna så att Alice får åka brandbil och fyrhjuling.

Kladmusse

I dag blev vi bjudna på middag hos svärisarna. Efter maten fick vi kladmusse som Alice kallade det. Några gånger fick det även heta kladmos. Om man vill prova denna goda efterrätt är det nog bättre att söka efter chokladmousse än kladmusse/kladmos bland recepten.

Kaka till kaffet..eller juicen

Vid frukostbordet..

Alice: Mera juice.

Thomas: Vänta lite så ska du får mer juice.

Alice: Och en kaka kanske?

Bra hårdag, datorer, småprylar och "städning"

De gånger hårklämmor och snoddar får sitta kvar ser Alice inte så lurvig ut i håret.

Har mamma sin dator i vardagsrummet ska naturligtvis Alice också ha sin dator där. Astrid brukar också passa på att använda alla datorer hon kommer åt.

Astrid lyckas som vanligt hitta Alices små leksaker som är allt annat än Astridvänliga. Det slog mig plötsligt att Astrid oftast är barfota. Det beror inte på att vi låter våra barn gå barfota på vintern. Strumporna tar hon av sig så fort hon har chansen och skulle jag ta på dem igen varje gång hon sliter av dem så skulle jag inte få göra annat på dagarna.

Astrid tycker tydligen att tvn är i behov av putsning och tar fram tandborsten för att fixa det. Först in i munnen, sedan gnuggar man lite på tvn och oj så fint det blir!

Knäcken är borta

Öronen är rengjorda från knäck, barnvakterna är på väg och biobiljetterna bokade. En dusch, ett försök att fräscha upp sunkmorsan (hur resultatet blir är en annan sak) och sedan middag på stan innan biobesöket är vad som står på lördagens schema.

Knäck i lurarna?

Några dagar innan jul sa jag till min käre make att det är biopremiär på juldagen för en film jag skulle vilja se och jag frågade om vi inte kunde försöka få barnvakt någon kväll under julledigheten för att vi skulle kunna gå och se filmen. Det tyckte maken lät som en bra idé. Det sa han i alla fall, men han kan inte ha lyssnat för julledigheten har passerat och vi har inte sett filmen. I går eller i förrgår eller vilken dag det nu var när det visades reklam för filmen på tv sa jag igen att jag skulle vilja se filmen. Har den börjat gå än? frågade maken då. Alltså, jag skulle väl inte fråga om vi skulle försöka ordna barnvakt under julledigheten om filmen inte hade börjat gå då!! Nog är han lyhörd för mycket och har rätt bra koll på hur han ska göra mig glad, men i det här fallet så har han ju inte ens lyssnat på vad jag har sagt. Antingen så vill han inte se filmen och låtsas därför som ingenting eller så hade han knäck i lurarna. Fast vi gjorde inte knäck till jul och varför han i så fall skulle sätta den i öronen har jag svårt att förstå.

Vinstlott

När jag vid lunchtid får veta av Thomas att det är fredag och inte lördag idag kändes det som att ha vunnit på ett lotteri. En extra dags familjeledighet till mig, det tackar jag för.

Product of love

Hipp hipp hurra för vår busAstrid som blir 10 månader idag. Vi närmar oss 1-årsdagen med stormsteg känns det som.

Svart och vitt is the shit

Jag har tänkt våga mig på att ta in lite färg i vårt annars ganska neutrala svart/vita hem. Det finns redan några kuddar i soffan som avviker från det svart/vita och jag har ett tag funderat på om det kanske skulle vara lite kul med cerisa (stavning?) gardiner. Jag har testat att ha lite cerisa kuddar i soffan bara för att se om det kan vara en färg jag kan leva med. Vi ska snart tapetsera en vägg i vardagsrummet och då tänkte jag att det blir ett bra tillfälle att byta ut våra trista gardiner så när Thomas ändå skulle till Happis för att jobba skickade jag honom till Ikea för att köpa ett par cerisa gardiner. Jag hoppades att de skulle vara fina, men tänkte även att de var så pass billiga att det inte gör något om det blir en katastrof och vi inte kan ha dem. Det blev en katastrof. Herregud, de var ju inte cerisa. De var neonrosa!! Några neonrosa gardiner hänger inte i mitt vardagsrum! Det är nog bäst att jag håller mig till mitt svarta och vita. Fast jag ska leta vidare för under den korta stund den neonrosa gardinen fick hänga så upptäckte vi att det faktiskt skulle vara snyggt att bryta av med någon färg.

Neonrosa? Nej, tack!

Daredevil

Ibland är Astrid lite försiktig och vågar inte lita på att hon kan stå utan stöd fast hon är ganska bra på det och ser ut ha bra balans. Många andra gånger är hon allt annat än rädd, feg och försiktig. När hon promenerar runt vardagsrumsbordet stannar hon ibland och slänger upp ena foten på bordet och gör någon form av balans- och stretchövning som vilken sekund som helst skulle kunna sluta med att hon ramlar baklänges. När hon klättrar upp i soffan stannar hon vissa gånger direkt hon kommit upp och sitter med rumpan längst ut på soffkanten med risk att även då trilla baklänges. Igår tyckte Astrid att det var en bra idé att klättra upp på Alices bobbycar och stå på den, först med båda fötterna på sitsen och händerna på ratten och sedan började hon balansera på bara ena benet. Då tyckte jag att det fick vara nog och lyfte ner henne. Jag hade inte tillräckligt med is i magen för att springa och hämta kameran och fota balansakten även om jag erkänner att jag för en kort kort stund övervägde att göra det.

Varför använda en läragåvagn när det går lika bra med en pall. Lite jobbigt är det när det plötsligt tar stopp, pallen är inte helt lätt att vända och styra. Självklart måste man ha något i munnen när man är ute och går och självklart letar man reda på väldigt små saker som man inte bör ha i munnen och som egentligen tillhör storasyster.

Livet är inte alltid helt enkelt när man är 2 år

Det händer mycket i Alices värld just nu tror jag. Stundvis är hon väldigt allvarlig och ser ut att fundera en hel del. På vad? Ja, det vet jag faktiskt inte för än kan hon ju inte riktigt förmedla allt hon känner och tänker på även om hon är bra på att prata. Lillasyster är ingen favorit just nu. Henne vill hon helst bara knuffa undan så fort hon ser henne. När Astrid sjunger upp och testar sina röstresurser blir Alice ledsen, hon gillar inte alls de höga tonerna som kommer från Astrid. Det är kanske en av alla dessa så kallade faser som hon ska gå igenom, en del av hennes utveckling helt enkelt. Sedan har ju Alice alltid varit den lite mer känsliga typen och även om hon har tuffat till sig en hel del på sistone så finns det kvar en hel del osäkerhet och rädsla för en massa olika saker som vi önskar att hon inte vore rädd för. Jag tror att liten håller på att bli större och inte riktigt förstår allt som händer. Det är ju så mycket man måste kunna och lära sig.

Oj så rädd jag blir

Idag har Astrid visat upp den här minen i stort sett hela dagen. Jag vet inte om det beror på att det känns obehagligt i munnen på grund av att det är ett gäng tänder på väg eller om hon bara försöker se lite farlig ut och skrämma oss.

Nästan så man blir rädd. Eller inte.

Hör upp alla gravida!

När jag blev gravid första gången plockade svärmor fram sin gamla utgåva från 1965 av boken Ett barn blir till. Jag började städa bland några högar med böcker och hittade den igen och jag minns att vi skrattade massor när vi läste boken för drygt 2 år sedan så jag var bara tvungen att leta fram några godbitar ur den som kan vara bra att ha om man skulle bli gravid.

Det finns ett litet avsnitt om mödragymnastik där det bland annat står att "Alla gravida som hunnit ungefär lika långt i sin graviditet bildar en klass. Det blir nästan som en klubb. Man träffas, gymnastiserar, jämför olika krämpor och symptom, utbyter stickmönster för babykläder och får tips om lämpliga mammakläder."

Angående just mammakläder så är är det tydligen viktigt att ha svala kläder då den havande kvinnan ofta känner sig varm. "Bomull eller vinterbomull är ofta bra. Det finns ju olika modeller som är sydda för att på lämpligt sätt dölja den växande magen. Sedan är det viktigt att även för övrigt sköta sitt utseende, tvätta håret ofta, vårda händerna, ha snygga accessoarer."

Tydligen hade läkarna en standardfras vid det tredje läkarbesöket då det var 4-5 veckor kvar till förlossningen och mamman blir större, klumpigare, har svårt att sitta på en mjuk stol, magen kör upp i halsen. "Nu är det inte så långt kvar, är doktorns uppmuntrande inledningsfras."

När det är dags för förlossning.. "Mamman samlar ihop sitt pick och pack, ringer förlossningsavdelningen och anmäler sin ankomst. Väskan bör då redan vara packad med morgonrock, tofflor, toalettsaker och lektyr till BB-tiden samt prästbevis för intagning på BB...Nattlinne håller sjukhuset med. Barnkläderna som skall användas när babyn kommer hem har ordnats prydligt i en låda så att den äkta mannen vet var han kan finna dem när han skall hämta hem sin familj. I garderoben hänger också klänning som skall tas på vid hemfärden. Mammaklänningen vill man inte ha på en minut längre än nödvändigt."

Jag rekommenderar verkligen att läsa denna bok om man är gravid för tänk vad mycket viktig information man går miste om annars ;)

Inte konstigt

Om man har ätit två skedar gröt, en sked spagetti med köttfärssås, en köttbulle och några få små bitar av spagetti på en hel dag, då är det inte konstigt att man sveper två flaskor med välling mellan klockan 20 och 23. Det var precis vad Astrid gjorde i går kväll innan hon sedan meddelade att hon minsann inte tänkte sova i sin säng. Eller ja, det hade hon kanske kunnat göra, men då hade ingen i huset fått sova. Tänk att fyra små tänder ställer till med så stora besvär för en liten tjej.

Jag är arg

I dag är jag fan arg. Hur ofta tar vi oss ur huset bara jag och Thomas? Typ aldrig. Eller väldigt sällan i alla fall. Sist var väl i augusti tror jag. I dag skulle vi gå och se basket om inte någon hade planerat så att barnvakterna kom hit på tok för sent för att jag skulle hinna duscha och ta mig ur de fläckiga mjukisbyxorna. Hade jag fått veta att barnvakterna inte skulle komma mellan klockan 14 och 15 som jag trodde så hade jag ju åtminstone duschat medan barnen vilade middag. Sedan kom barnvakterna mitt i middagsrusningen då jag satt och assisterade två barn för att de skulle få i sig maten och när de kom var det kört. Då slutade båda att äta för det blev ju så kul. Jag tyckte inte att det var kul. Särskilt inte att Astrid slutade äta för hon hade knappt ätit på hela dagen och hon började äta så himla bra vid middagen. Sen hade jag inte ätit så mycket till lunch själv och insåg att jag inte kommer att hinna äta middag heller. Vid det laget hade någon inte kommit hem från jobbet än heller för att hjälpa till med barn och mat och då bestämde jag att jag skiter i allt och struntar i den där basketmatchen. Så blev det. Det är fan inte meningen att vi ska ta oss ur huset utan barn någon gång.

Dagens sötaste

Astrid kryper fram till ett blöjpaket som står på golvet, försöker krama bebisen på bilden och säger heeej.

Tell me everything I need to know about dagis!

Nu slår det ju mig att vi kanske behöver förbereda oss lite inför Alices förskolestart.. Men vad behöver vi? Behöver man en extra vinteroverall? Behöver man ett par extra skor? Det kanske inte behövs i och med att hon bara ska vara där max 15 timmar per vecka? Jag antar att man bör märka kläderna. Vilka namnlappar är bäst? Hur gör man, har man en väska med extrakläder och sånt som man bär fram och tillbaka varje dag eller lämnar man kläder där på en hylla? Jag gissar att inneskor/tofflor kan vara bra att ha. Alice har redan ett par Bobux, de borde väl funka? Att man ska ha med egna blöjor om barnet använder sånt vet jag i alla fall, men bortsett från det vet jag ju ingenting. Jag har nog inte satt min fot på ett dagis sedan jag själv gick där och har ingen koll alls känns det som.

Spännande

När man inte ens hunnit passera sidan 85 i en bok på ca 550 sidor och man inte törs fortsätta läsa vidare för att man kanske inte kan somna sedan, men man ändå har svårt att lägga ifrån sig boken, när pulsen slår så hårt och fort att man hör den själv, men det kliar i fingrarna och man funderar på att tända lampan för att fortsätta läsa en stund till, det borde väl betyda att man har hittat en bra och framförallt spännande bok?

Vardag igen

Efter lite julledigt är Thomas tillbaka på jobbet igen. Det är konstigt att man hinner skapa nya rutiner på kort tid. Efter 10 dagars ledighet minns jag knappt vad jag och barnen brukar göra. Barnen har fått jullovsrutiner och sover till mellan 8 och 9 på mornarna trots att de inte varit vakna längre på kvällarna. Alice har vi till och med fått väcka vid 9 vissa dagar. Det är tur att det bara är 3 arbetsdagar tills vi får några dagars gemensam ledighet igen. Jag hoppas att de här 3 dagarna bjuder på lite mildare väder så att vi kan vara ute. Jag vill gå långpromenader med en tung syskonvagn och jobba bort lite av allt godis jag tryckt i mig under julhelgen. Jag vill vara ute och åka bob och pulka med barnen. Ja, det är det jag vill.

Balansträning

Astrid är så söt. Att hon är söt är väl i och för sig ingen nyhet. Just nu pågår någon form av balansträning och hon är lite extra söt när hon är fokuserad, testar olika saker. Hon ställer sig upp mot något, ett bord eller det som råkar vara närmast just då, sedan släpper hon taget, funderar en stund och ser ut som att hon tänker "Vänta nu, kan jag verkligen stå själv utan att hålla i mig? Nää det kan inte stämma, bäst att jag sätter mig ner" och så sätter hon sig ner.

Här pågår inga balansövningar, men när man dansar behöver man ha något i munnen, till exempel badankan, för att få till rätt moves. För Alice räcker det med att hålla en mobiltelefon i handen.

Apropå att börja leva lite mer hälsosamt

Det verkar vara fler än jag som har tänkt försöka leva lite mer hälsosamt. Lillsyrran är en av dem och jag snodde lite tänkvärt från hennes blogg :)

"Den som aldrig har tid att träna kommer förr eller senare vara

tvungen att ta sig tid att vara sjuk"

- Edward Stanley (1800-talet)

Lek och bus på årets första dag

Astrid städar upp efter den vilda festen vi hade igår, vi busar och Alice går på promenad med Heffaklumpen i vagnen.

Astrid är i behov av byxor och jag gör försök att köpa byxor åt henne. Just nu verkar hon ligga mellan två storlekar. 74 är ofta för korta, men inte alltid och 80 är ibland för långa, men inte alltid. Vad gör man när man kommer hem med för stora byxor? Jo, när man har ett barn som är snäppet större så får hon dem istället. Fiffigt. Alice var nöjd över sin nya outfit. Mindre kul för Astrid som inte får sig några nya byxor. Hon går ju naturligtvis inte naken, hon har några par som passar bra. Dock mest leggings. Fast det kanske passar henne bäst så att hon kan hålla på med sina gymnastiska övningar utan att bli alltför hindrad av kläderna.