onsdag 31 augusti 2011

Livet i hög hastighet #2

Det går så fort just nu att det knappt går att fånga barnen på bild längre utan att de blir som två streck som svischar förbi :)

Livet i hög hastighet

Tyst med dig! Jag ska sjunga nu. Lyssna då! Tyst med dig! Titta jag har fått väderstövlar, vad snygga de är! Där högt uppe har vi åkt med flygplanet till Stockholm och då åt vi muffins. Minns du det mamma? Jag vill måla naglarna så där som du har mamma. Jag vill åka till Alvik och vara hos farmor och farfar. Vi har lekt med bilarna i dag på förskolan och så har vi gungat. Jag och Attis har sovit tillsammans i samma vagn i skogen.

Livet går i 180 just nu, både för barnen och mig. Ja säkert för maken också. Jobba, förskola, äta, sova och kanske hinna med något annat däremellan. Igår tjejmiddag, idag uträtta lite ärenden. Alla våra kalendrar är fullbokade med jobb, roliga saker, tjänsteresor och vi pusslar utav bara den för att få tiden att räcka till. Jag vill hinna träna också och det ska prioriteras lite högre när jag känner att jag börjar ha lite bättre koll på mitt jobb och hur mycket jag behöver jobba. Träning SKA hinnas med och i värsta fall får annat avbokas istället hur roligt det än är med andra aktiviteter och sånt också. Så får det bli om man ska få livet att gå ihop trots att det går i 180. Dags att börja packa väskan för helgens resa eller åtminstone fundera på vad som ska ner i den.

måndag 29 augusti 2011

Iphonerygg

Tennisarmbåge, musarm, golvläggarknän och sånt har man väl hört talas om, men Ihonerygg är helt nytt för mig i alla fall. Fast det är precis vad jag har råkat ut för. När jag gick till kiropraktorn för att få hjälp med låsningen i ryggen frågade hon om jag gör något statiskt med vänster arm för det var på den sidan låsningen satt. I och med att jag är högerhänt kunde jag inte komma på något jag gör med vänster hand och arm som skulle kunna orsaka en låsning. Visserligen använder jag vänster ganska mycket också, men jag gör inte mycket statiskt jobb med vänster sida.

Det enda jag då kunde komma på som jag gör med vänster sida och aldrig med höger är att när jag är ute och springer så har jag Iphoneväskan på vänster arm, men hallå, inte kan väl en Iphone orsaka en låsning?? Igår konstaterade jag att det visst beror på Iphonen i alla fall. Jag vill inte spänna bandet till den för hårt för då blir det ju obehagligt efter en stund om jag stoppar blodflödet till armen, men jag vill inte heller ha den för löst för då hasar den ju ner och det är irriterande. Ibland känns det som att den hasar ner fast den förmodligen inte gör det, men det resulterar i att jag vinklar handleden lite för att liksom spänna armen och på så sätt hålla den uppe. Jag spänner alltså vänster arm under hela löppasset. Nu är ju min plan hur som helst att springa utan tidtagning för att hitta löparglädjen igen så jag kanske struntar i att ta med mig Iphonen och använder den lite mindre Ipoden som ryms i byxfickan och på så vis slipper jag kanske Iphonerygg i fortsättningen :)

söndag 28 augusti 2011

Biopremiär

I dag har Alice varit på sitt första biobesök och filmen vi såg var Bilar 2. Förstås. 

En förväntansfull Alice i bilen på väg in till stan. - Reklamen var ganska spännande, men efter en stund började hon undra om vi inte skulle se Bilar. - En nöjd Alice med godispåsen i handen fortfarande på väg till bilen efter filmen och självklart hade hon på sig en av sina Bilartröjor idag.

Vill ha!

De senaste åren har jag blivit kär flera gånger. I Mini Rodinis kläder. De lyckas gång på gång komma med nya kollektioner som barnen bara måste ha. Den här hösten är inget undantag. Jag vill köpa aaallt!



Om jag får bestämma så kommer det här att landa på hyllorna i barnens garderober och trängas med pingviner, påfågelfjädrar, drakar (eller om det kanske föreställer är dinosaurier), fjärilar och robotar från tidigare kollektioner som redan ligger där.

Back to basics

Efter att ha haft ett litet uppehåll med löpningen sedan låsningen i ryggen och jobbstart gav jag mig ut på en runda idag för att se hur det kändes. Det tog emot att åka iväg. När jag var på plats och började springa kände jag ett litet lyckorus gå genom kroppen. Oj vad jag har saknat att vara ute i skogen! Samtidigt närmar sig Tjejmilen med stormsteg och mitt träningsprogram har ju som sagt lagts lite åt sidan i ca 2 veckor och jag känner mig lite stressad över det för jag vill ju göra en bra tid. Just nu känns det inte som att kroppen kommer att orka det jag hade hoppats på och tränat för och det känns egentligen helt ok. Ibland händer saker i livet som gör att förutsättningarna förändras och just nu kom vardagen lite i vägen då jag började jobba heltid några veckor tidigare än planerat och så blir det i bland och då får man anpassa sig till de nya förutsättningarna. Jag har medvetet valt att inte springa den senaste veckan för att inte pressa mig själv för mycket när huvudet är fullt av jobb. Visst är ju just löpningen ett sätt att få rensa huvudet efter en dag på jobbet, men det ska samtidigt inte kännas som ett tvång att ge sig ut i löparspåret.

Den där första känslan av lyckorus försvann ganska snabbt idag och ersattes av tankar om att jag måste springa fort, att det bara är en vecka kvar till Tjejmilen, att jag måste fokusera och ge järnet nu och testa vad kroppen går för. Det gick inte. Huvudet ville, benen ville inte. Jag sprang nästan lite framåtlutad för att liksom hjälpa resten av kroppen på traven för att det skulle gå fortare, men det gjorde det inte. Efter ytterligare en stund kom jag överens med mig själv att det inte är så här det ska kännas. Det ska vara roligt att springa. Det måste inte gå jättefort varje gång och jag måste tillåta mig att vila utan att bli stressad över tider. Nu ska jag alltså tillbaka till där jag började då det var fantastiskt roligt och skönt att skutta runt i skogen med ett leende på läpparna. Jag fick egen tid där det bara var jag, träden och musiken i öronen. Jag tränar ju inte på elitnivå, jag ska inte känna mig pressad av ett lopp. Om jag springer ett lopp gör jag det för att det är roligt och delvis förstås för att göra en bra tid och förbättra mig, men jag måste pränta in i huvudet att det blir som det blir. Har jag inte roligt när jag springer kan jag lika gärna låta bli och om milen tar 60 minuter istället för 50 så gör den det. Jag gör ju det här för att jag mår bra av det, inte för att det ska kännas som en belastning på något sätt.

Hjärnan är inte alltid med

Ett tecken, förutom att jag inte vet om jag bytt Astrids blöja eller försöker få bort nagellack med ansiktsvatten, på att jag har lite för mycket att tänka på just nu med nytt jobb och rutiner med förskolelämningar/hämtningar mm är att jag tipsar om något, men sedan talar jag inte om var man kan köpa det jag tipsar om. Himla smart. Inte.

För den som vill köpa det braiga nagellacket China glaze så finns det på Kicks. Jag kan till och med vara så detaljerad och berätta att nagellacket fanns i två olika ställ på två olika ställen i butiken, vilket ju kan vara bra att veta så att man få se alla färger som finns. Ja det gäller ju förutsatt att man bor i samma stad som jag och besöker Kicks i Strand galleria. Hur det ser ut i andra Kicksbutiker och hur de har placerat sina nagellack kan jag tyvärr inte hjälpa till med :)

lördag 27 augusti 2011

Dagens tips

Det är ju himla snyggt och fräscht att ha fina välvårdade naglar, men vem orkar? Det tar ju sååå mycket tid att fila, måla och fixa. Sedan håller det ju sällan mer än till dagen efter då det börjar nötas bort och bli fult. Jag har varken tid eller lust att måla naglarna varannan dag för det är ju liksom inte bara att måla på, det ska ju torka också.

Nu tror jag att jag äntligen har hittat mirakelnagellacket. Jag målade naglarna i torsdags och än är det inte en skråma eller tillstymmelse till att det håller på att nötas bort. Jag blev så glad att jag tvungen att åka in till stan för att köpa ett till nagellack av samma märke. Tjejen i butiken tipsade även om ett överlack som hon har använt tillsammans med det här nagellacket som får det att hålla ännu bättre. Hon hade målat naglarna innan hon åkte på en veckas sol- och badsemester och det var lika fint när hon kom hem igen. Det låter ju nästan för bra för att vara sant, men med tanke på hur bra det håller utan överlacket så är det nog sant. Köpte naturligtvis överlacket också och nu ska här testas :)

Jag var lite feg och valde två ganska neutrala färger. För den mer vågade fanns det några minst sagt skrikiga, men snygga, färger att välja bland. 99:- per styck kostar de. Kanske aningen dyrare än Isadora (vet faktiskt inte vad de kostar) och såna märken, men ändå överkomligt pris tycker jag och definitivt värt pengarna då man slipper måla så ofta. Tid är pengar heter det väl ;) 

Snart är vi redo för vinter

En gammal och en ny lurvoverall. Älskar lurvisarna. Så himla bra när de sover i vagn på vintern och även om "till och från bilen"plagg. Har även haft dem under den vanliga vinteroverallen de kallaste vinterdagarna. Den nya turkosa med cerisa kantband var något större än Alices lila så Astrid får nog ta över den och Alice får den nya. Stackars Astrid som får ärva så mycket. Inte ens Astrids nya rånis som är ett facebookfynd är ny. Älskar rånisar också. Så himla praktiska med mössa och halsduk i ett.

Har även fyndat en helt ny vinteroverall åt Alice och ett par Kavatskor. Gillar ju Kuomaskorna hon hade förra året, men jag kunde inte låta bli att prova dessa när Ellos hade 50% rabatt på valfri vara samt fri frakt. För 349:- kändes det värt att testa och i värsta fall får de agera extraskor. Det går lite kläder nu när båda barnen har börjat förskola. De har nästan aldrig samma kläder när vi hämtar dem som de hade på morgonen. Det lustiga är att det är Astrid som är i störst behov av nya kläder. Hon borde ju ha en hel hög att ärva av Alice, men så är inte fallet just nu så hon har fått lite påfyllning i sin garderob. 3 tröjor från Åhléns och ett par leggings från Lindex till det lilla barnet och en klänning/tunika från Lindex till det större barnet. 249:- för 5 plagg tycker jag är ett väldans bra pris. Regnbågströjan till Astrid har jag fyndat på fejjan. 

Nu återstår "bara" inköp av underställ och Reimarånis till Astrid, eventuellt ett par vinterskor till någon av dem och extra handskar till båda två, men sedan är vi redo för minusgrader. Fast det betyder inte att jag vill att det ska bli minusgrader just nu. Det får gärna dröja ett bra tag till.

fredag 26 augusti 2011

Härliga fredag!

Min andra arbetsvecka har varit hektisk, men så rolig! Stundvis går det riktigt bra att kommunicera på utrikiska både i tal och skrift. Samtidigt som jag känner mig ny i gänget känns det som att jag varit där hur länge som helst. Ny känner jag mig när jag inte riktigt kan eller förstår allt och inte kan utföra alla arbetsuppgifter utan att be om hjälp. Att det känns som att jag jobbat länge beror nog på att mina kollegor gör det så enkelt för mig, jag känner mig så välkommen och alla tar verkligen hand om mig på bästa sätt oavsett om de sitter vid skrivbordet bredvid mig eller vid ett skrivbord någonstans i London, Pajala, USA eller Finland. En stor familj som är utspridd över hela världen, det är vad det känns som.

Förutom att det är väldigt roligt på jobbet är det en ganska härlig känsla att när dagen är slut sätta sig i bilen, svänga förbi för att köpa lördagsgodis åt barnen, en flaska vin till mig och maken och sedan komma hem till ett dukat middagsbord. Båda barnen var på sitt bästa fredagshumör och Astrid satt på ordförandeplatsen och varvade Älskar dig! med Aaalice, sätt dig på stålen och ät! Särp dig nu! Sitt ner å ät maten nu! Älskade lilla söta Astrid! Alice försökte distrahera oss och få oss att gå till ett annat rum för att hon ska kunna hitta på bus. Sitter jag i soffan ber hon mig gå till köket, är jag i köket försöker hon få mig att gå och sätta mig i soffan, men se så lättlurad är jag inte stora lilla underbara bustroll.

Nu är det fredagsmys!

Ja jag är nog lite trött eller nåt

När jag kom ut från badrummet efter att ha bytt om till pyjamas på Astrid i går kväll stannade jag upp och sa åt maken att jag har tagit på henne pyjamasen, men att jag faktiskt inte vet om jag bytte blöja på henne.

En stund senare stod jag i badrummet och svor över att det var ett himla dåligt nagellackborttagningsmedel jag har. Hur jag än gnuggade så hände ingenting. Konstigt, det har ju fungerat bra tidigare. Det var bara det att jag inte hade hällt nagellacksborttagning utan ansiktsvatten på bomullstussen och jag kan förstå att det inte fungerar så bra att få bort nagellack med för hur skulle det kännas att badda ansiktet med.

Antingen var (är) jag trött eller så är det något konstigt som händer just i badrummet... Det måste vara badrummet! Ja så är det säkert! Men TGIF idag i alla fall oavsett om jag är trött eller inte.

torsdag 25 augusti 2011

Syskonmatchning

Det här är ju inte direkt några nyheter i barnens garderober, men favoriter är de. NSjeansen är fortfarande de enda jeans som verkligen sitter bra och hålls upp på båda barnen. Köpte "smaljeans" åt dem från Lindex häromdan i förhoppning om att byxor som är smala i modellen faktiskt är smala och sitter bra särskilt då de har resår också, men inte.. Och ja, visst valde jag en fin bild på Alice då hon är på dagens absolut sämsta och mest arga humör ;)

Varsågod Malin. Tack så mycket Malin.

Om ingen annan köper presenter till mig så gör jag det själv ;) Jag ser det som en välkommentillbakatillarbetslivetochenhektiskvardag-present åt mig själv och ett sätt att ha kidsen hängande runt halsen fast de inte är närvarande fysiskt. Har visserligen redan fått ett halsband med barnens namn ingraverade av syrran tidigare, men ett till skadar väl inte :)

onsdag 24 augusti 2011

Tröttisar är vi allihopa

Om ett par timmar kommer maken hem och då är tre dagar som "ensamstående" mamma över. Det är inte helt enkelt att jobba heltid när man är själv med barnen, men jag kan inte ta åt mig hela äran för att ha fixat det helt själv de här dagarna. Vi har tur som har svärisarna nära som kan hjälpa oss och de har hämtat barnen från förskolan och sett till att de fått mat i magarna två av tre dagar.

Två tröttisar tittar på tv innan läggdags.

Fast lite av äran tar jag åt mig för jag har ju åtminstone fixat morgonrutinerna dessa dagar och dessutom kommit till jobbet i tid så nu unnar mig att slappa lite i soffan.

Tidning och frukt innan det är läggdags för mig också.

tisdag 23 augusti 2011

Man vet att man är småbarnsförälder när man sitter på jobbet och sticker ner handen i kavajfickan och hittar en napp.

måndag 22 augusti 2011

Det löste sig. Nästan.

Min resa blev flyttad och vips behövde vi "bara" hjälp med hämtning från förskolan den här veckan så att inte dagarna blir så långa för di små. Den här gången. Gissar att det kommer att komma ett antal tillfällen då vi är på resande fot samtidigt tyvärr. Inte optimalt alls, men just nu är det inte mycket vi kan påverka. Nästa gång kommer det nog dessutom att krocka rejält. Jag blir borta nästan en hel vecka, maken har tvådagarsmöte med sina restaurangchefer vilket innebär långa dagar och middag på kvällen, svärfar är också på tjänsteresa den veckan och svärmor kör inte bil vilket gör att hon inte kan hämta barnen från förskolan. Kul. Inte.

Dagens konstaterande: Världen (arbetsmarknaden) är inte anpassad för att man ska kunna ha barn. Åtminstone inte om man vill hinna träffa dem.

Dagens eloge går till alla ensamstående. Hur man får tiden att räcka till om man ensam ska rodda hem, barn, jobb, tvätt, matlagning, handla mat, städning, träning osv är för mig ett mysterium.

söndag 21 augusti 2011

Ekorrhjulet, livspusslet och sånt

Veckan som kommer blir en spännande vecka. Två heltidsarbetande föräldrar ska på tjänsteresa. Samtidigt! Tack och lov har vi barnens farmor och farfar som rycker ut och hjälper oss med att hämta barnen lite tidigare från förskolan under veckan så att dagarna inte blir så långa samt att de naturligtvis bor här med barnen medan jag och maken jobbar. Jag är ju lite emot att vara beroende av andra för att få vardagen att gå ihop..men vad sjutton gör man en sådan här gång??

Tårta och bad

Firat har vi gjort i helgen. Födelsedag, bröllopsdag och födelsedag igen. Mycket tårta blir det då. Thomas beställde Nutellasemifreddo till sin födelsedag och då blev det förstås så och gott var det.

Badat har vi gjort några gånger under helgen och här är busungarna nybadade. Alice ville vara bläckfisk och hade på sig sin badponcho resten av kvällen. Astrid härjade mest och skrattade så att hon kiknade när vi försökte säga åt henne att man faktiskt inte får springa i soffan. Att hon själv är som en polis och säger Itte gå ner! Sätt dig i stålen då! åt storasyster när hon försöker smita från middagsbordet är en helt annan sak.

Pappersdagen

Förra året var det bomull, i år är det papper. Låter himla fint, verkligen. Fast vi får väl själva se till att vi får fina bröllopsdagar oavsett hur fåniga namn de har. Tänk vad vi har hunnit med på kort tid, jag och maken. För bara några år sedan kunde jag inte kalla honom maken till att börja med. Tidigt 2008 blev vi sambos efter att inte ha träffats så länge, kort efter det blev jag gravid och senare samma år fick vi vår fina Alice (som ju egentligen skulle ha kikat ut i februari 2009), i början av juni 2009 plussade vi igen (vi måste ju båda vara överfertila eller kanske bara väldigt kompatibla), i augusti 2009 blev vi äkta makar (fasiken vad det låter vuxet, jag som bara är 17), i mars 2010 körde vi ut lillbus ur magen, familjen är nu komplett och vi firar alltså 2-årig bröllopsdag idag (fast vi firade den igår). Vi har jobbat snabbt ända sedan vi träffades och varför inte egentligen. Har man hittat hem så har man.

lördag 20 augusti 2011

Morgonbad

Det behövs inte mycket för att göra Alice lycklig. Jag frågade henne om hon ville bada i baljan medan jag duschade i morse. Jaaaaa! ropade hon och började genast klä av sig :) Sedan blev hon sittande i baljan och i duschen medan jag och maken duschade och badade bastu i omgångar. Astrid då? Ja hon var trött och sov en liten förmiddagslur.

Idag är ingen vanlig dag

..för det är Thomas födelsedag hurra hurra hurra! :) Vi firar makens födelsedag med att gå ut och äta middag för att fira vår bröllopsdag som är i morgon för i morgon när vi har bröllopsdag ska vi fira Jonas som fyller 40.

fredag 19 augusti 2011

Blir ju som vanligt lite nostalgisk när jag tänker på hur stora de är, mina små.

Första gången jag fick hålla i dem. Alice en vecka gammal. Astrid alldeles nybakad. Så små båda två, fast ändå väldigt olika storlek.

Plötsligt fick fredagar en helt annan innebörd

Fredagar har alltid varit fredagar oavsett om jag varit föräldraledig eller inte. Även om jag inte jobbat så har ju Thomas gjort det och fredagar har ju varit dagen då vi får några lediga dagar tillsammans allihopa. Periodvis har torsdagar varit vår fredag då vi haft lyxen att Thomas kunnat vara föräldraledig på fredagar.

Nu är vi tillbaka i ekorrhjulet där måndag till fredag är arbetsdagar för alla vuxna i vår familj. Ja från och med nästa vecka egentligen, den här veckan är det ju bara jag som har arbetat hårt och oj så skönt det är att det är fredag idag! Vilken vecka det har varit! Nytt jobb där jag har galet mycket nytt att lära mig, ny bransch för mig, det mesta både skriftligt och muntligt sker på engelska i ett företag där ingen dag är den andra lik. Hjulet uppfinns varje dag och när man kommer till jobbet är nästa blad oskrivet.

Barnen är inskolade på förskolan. Det tog typ en kvart. Sedan har de varit där hela veckan utan Thomas och de verkar ha hur roligt som helst. Jag tolkar det så när de inte vill gå hem utan Thomas har fått locka dem därifrån på olika sätt.

Nyss var de så små och nu är båda förskoletjejer.

torsdag 18 augusti 2011

Föräldraledighet vs jobb

Att gå från att mer eller mindre ha varit utomhus hela dagarna till att spendera dagarna inne på ett kontor är faktiskt lite tråkigt även om jobbet i sig är helt galet spännande. Saknar friskluft och att kunna gå på promenader när jag vill! Föräldraledighet-jobb 1-0.

Som föräldraledig har jag många gånger knappt haft tid att gå på toa och när jag väl hunnit så har jag alltid haft sällskap av minst ett barn, ofta två. Även om jag har massor att göra och lära mig på jobbet så hinner jag gå på toa och jag har ingen som vill följa med mig dit, ingen som rycker i dörrhandtaget och ropar att de vill komma in. Föräldraledighet-jobb 1-1.

De senaste åren kan jag nog räkna gångerna jag har fått dricka varmt kaffe på en hand. De senaste tre dagarna har jag nog hunnit dricka fler koppar kaffe medan det fortfarande är varmt än jag gjort på tre år här hemma. Föräldraledighet-jobb 1-2.

Jag har inte fått så många goa kramar och pussar de senaste tre dagarna som jag fått här hemma i tre års tid och det är jag visserligen väldigt väldigt glad för, men nog saknar jag ju att kunna kramas med mina små när som helst under dagen. Föräldraledighet-jobb 2-2.

Summering: Både föräldraledighet och jobb har sin charm. Det har varit tre fantastiskt roliga, mysiga, jobbiga, händelserika år att vara föräldraledig, men det är också jätteroligt och spännande att vara tillbaka på ett jobb igen och jag är särskilt glad för att det blev det jobb det blev. Hur mycket jag än älskar mina barn så är jag ingen hemmafrutyp och för allas vår skull borde jag kanske ha börjat jobba tidigare, men nu blev det inte så av olika anledningar och det var nog kanske tur för då hade jag missat chansen att få göra det jag gör idag.

onsdag 17 augusti 2011

Någon mer än jag som känner igen sig?

Inställd Hamnmil blev Nike training club

Idag var dagen då jag hade tänkt springa Hamnmilen som genrep inför Tjejmilen. Dessutom med förhoppningen att göra en bra tid så att jag skulle få starta i någon av de första startgrupperna på Tjejmilen. Det blev ingen Hamnmil för mig. Låsningen i ryggen är inte helt borta så nu måste jag boka tid hos någon som fixar det ordentligt. Dessutom har jag varit lite raspig i halsen i över en vecka. Inte hela tiden, men då och då och med lite bacillusker i kroppen kändes det inte smart att ge sig ut och springa i regnet och bli blöt och kall och ge bacillerna lite hjälp på traven. Tråkigt som tusan, men så fick det bli.

Istället testade jag Nike training club-appen och körde 15 minuter mage och 15 minuter rygg. Man börjar med att välja om man vill bli lean, toned, strong eller om man vill göra som jag idag ett kort men focused pass. Sen väljer man om man är beginner, intermediate eller advanced och efter det får man ett helt gäng förslag på olika program. Ja ni ser ju hur jag redan svänger mig med en massa utrikiska termer efter bara 3 dagar på mitt nya jobb där vi pratar utrikiska om dagarna ;) Grymt bra app!! Jag gillar att kunna träna hemma, just nu finns det inte tid att åka till ett gym flera gånger i veckan. Jag vill också att man inte ska behöva ha så mycket redskap, det ska funka att köra inomhus, utomhus och på resa. Det är redskap i vissa övningar, men det funkar även utan om man inte har tex en medicinboll hemma. Nästa gång ska jag testa något pass med lite cardio.

tisdag 16 augusti 2011

Vi odlar med kärlek

Ett kärlekspar bland morötterna i vårt land.

måndag 15 augusti 2011

Lycka

♥ Lycka är att, efter en dag på jobbet, få komma hem till två glada små tjejer som kastar sig om halsen på en. Det är också väldigt mycket lycka att se dem skrattande springa omkring hand i hand, busiga och lyckliga över sina nya gummistövlar ♥

söndag 14 augusti 2011

Det var den helgen det

Den här helgen blev lite annorlunda än planerat kan man säga. Att försöka hinna med det man tänkt göra på två veckor på bara en helg funkar inte riktigt så bra. Förutom att vi ville få lite gjort här hemma och samtidigt hinna ha en rolig helg med barnen, hinna träna och allt det där vanliga så ville jag gärna läsa på lite inför jobbstarten i morgon.

Helgens jobb resulterade i en hel massa stora hål i lekstugan. Snart finns inga väggar kvar, men det blir nog väldigt bra med stora fönster som ger mycket ljusinsläpp. Dörren flyttades först från baksidan till det som nu är framsida. Där dörren satt ska ett fönster sitta och bredvid dörren ska det andra fönstret sitta.

Överkörd

Efter en något hårdhänt massage och lite knakande och brakande av ryggen igår vaknade jag idag med lite blåmärksont lite här och där på ryggen. Jag sa åt maken att han fick göra vad sjutton han ville, bara han fick bort låsningen i ryggen eller vad det nu är som gör att jag får ont framme vid revbenen. Nu återstår bara att vänta och se om låsningen är borta. Dagens löprunda lär ju ge svar på det.

Dagens känsla: Mörbultad och överkörd.

lördag 13 augusti 2011

Lördagsmys

Att lyssna på kroppen

Något jag är dålig på är just att lyssna på kroppen. Ibland säger den ju saker jag inte vill höra. Jag har kanske inte lust eller "tid" att vila just när kroppen tycker det. Om jag har bestämt mig för att följa ett träningsprogram så har jag ju det liksom och då får kroppen helt enkelt ställa upp på det. Det är väl ändå inte för mycket begärt??

I torsdags började allt hur bra som helst när jag gav mig ut för att springa milen. Efter ca 2,5 km började det göra lite ont kring revbenen högt upp på vänster sida, det blev liksom svårt att andas ordentligt och jag fick andas lite mer ytligt för att det inte skulle göra alltför ont, vilket ju inte är helt optimalt när man är ute och springer. Det gjorde också ont när jag rörde armar och överkropp. Som vanligt bet jag ihop och sprang vidare. Man får inte känna efter för mycket och sjåpa sig. Smärtan höll i sig till 5,5 km och de sista 4,5 km kunde jag springa smärtfritt.

Idag började det göra ont redan efter bara några hundra meter och efter 2 km i lugnt tempo var jag tvungen att promenera tillbaka. Smärtan släppte inte förrän jag satt mig ner en stund och det är lite lite "ömt" nu.

En låsning i bröstryggen? Det tror maken.
Har jag klätt mig fel eller inte värmt upp tillräckligt? Det blev ju kallt ute plötsligt och jag kanske har tagit i för mycket innan jag hunnit bli varm.
Sträckning? Överansträngd? Inflammation någonstans?

Vad det än är så får det banne mig gå över fort för det här har jag faktiskt inte tid med. Jag vill ju vara ute och springa och när jag stod vid spårets start idag längtade jag efter sandbacken där jag tänkte köra lite backträning. Till och med intervaller 7*5 min med 3 min joggvila lockade just då och så blev det inget..

fredag 12 augusti 2011

Idag njuter jag lite extra av att det är fredag och att jag är ledig

Det här, gott folk, blir den sista hellediga fredagen på länge. Sedan jag, hastigt och inte alls lustigt, blev mamma lite (väldigt mycket) tidigare än beräknat en söndag i oktober 2008 har jag varit föräldraledig på heltid. Alltså att bli mamma var ju inget olustigt, men det antar jag att de flesta förstår.

Planen var i alla fall att jag efter två veckors inskolning av barnen på förskolan med start på måndag skulle börja jobba. Med vad? Ja det har jag inte haft någon aning om. Så är livet i konsultbranschen. Det har känts lite konstigt och faktiskt jobbigt att inte veta vad jag ska göra. Jag har längtat efter att få jobba, men samtidigt har jag inte vetat vad jag längtar efter.

Nu behöver jag inte fundera längre. Man brukar ju säga att det går fort i hockey. Det går fort på arbetsmarknaden också. I tisdags fick jag veta att jag skulle få träffa en uppdragsgivare på torsdag så igår gjorde jag alltså det. Under förmiddagen idag fick jag veta att uppdraget är mitt. På måndag börjar jag. Hej bara! Från mammaledighetsbubblan med kommunikation på bebis/barnnivå kastas jag nu rakt in i ett internationellt företag där jag ska spika inglish hela dagarna.

Det kommer att bli en utmaning att damma av mina kunskaper inom området överhuvudtaget, hjärnan har ju liksom varit i viloläge i några år nu. Att all dokumentation och nästan all kommunikation sker på engelska gör utmaningen något större. Att beställa middag på utrikiska på en restaurang när man är på semester någonstans är en sak. Att svänga sig med ekonomiska termer på engelska en annan. Spännande värre! Ja och det innebär ju förstås också att maken får ta hand om inskolningen.

Sista hellediga fredagen var det ja, vad ska jag göra av den då? Vi fortsätter att bygga om barnens lekstuga och sedan vet jag faktiskt inte, men att jag ska slappa i soffan i kväll med ett, möjligtvis två, glas vin är en sak som är säker.

torsdag 11 augusti 2011

Dagens träning

Det blev en runda i F21s milspår idag igen. Jag har sovit lite för lite några nätter, steg upp tidigt i morse, haft en fullspäckad dag, har haft lite ontihalsenkänningar då och då de senaste dagarna. Jag har helt enkelt inte känt mig på topp den här veckan rent träningsmässigt, men det brukar ju alltid kännas bättre när man väl är där ute i spåret. Det gjorde det i dag också och jag orkade ändå hålla ett hyfsat tempo. Inte full fart, men inte heller långsam jogg.

För andra gången i rad har jag fått ta på mig en långärmad tröja och löpartights med långa ben. Man kan alltså säga att man just nu inte behöver vänta till sent på kvällen för att kunna få sig en tur i skogen. Hela sommaren har det varit hot hot hot och nästan omöjligt att träna på dagtid. I alla fall för en som inte kommer överens med kombinationen träning-värme, men jag saknar ändå värmen. Fast om jag bara tänker löpning så är det himla skön luft nu. Massor av syre som liksom bara hänger i luften och gör löpningen betydligt behagligare.

Så här såg det ut när jag klev ut genom dörren och skulle åka iväg till F21. Just då var jag inte så säker på att det skulle bli en behaglig runda.

Dagens fundering

Hur många timmar behövs för att en familj på fyra personer ska komma i kläderna, få frukost i magarna och stå startklara i hallen på morgnarna?

Man skulle kunna säga att vi i morse hade ett litet övningstillfälle. Min klocka ringde 6.30. Jag duschade och gjorde mig i ordning. Vi plockade fram frukost tillsammans, jag och maken. Alla fyra åt frukost. 8.30 satte jag mig i bilen för att åka iväg till ett möte. Då var tre av fyra helt färdiga för dagen. Att den fjärde inte var det gjorde inte så mycket just i dag för han råkar ha semester fortfarande och kan alltså glida runt i mjukisbrallor hela dagen om han så vill.

Om inte så många veckor jobbar jag troligtvis igen. Då ska vi göra det här VARJE dag och då ska inte bara tre av fyra vara påklädda och mätta i magarna utan då ska SAMTLIGA vara redo när det är dags att åka till förskola och jobb. Förutom att det är ett tag sedan jag jobbade överhuvudtaget, för att inte säga ett BRA tag sedan, så är en stor skillnad att jag då bara hade mig själv att tänka på på morgonen. På den tiden fanns inte våra små busfrön och maken har jag då aldrig behövt klä på än så länge ;)

Hur gör ni för att inte behöva stiga upp mitt i natten för att hinna i tid på morgnarna? Det är vad jag undrar över idag.

onsdag 10 augusti 2011

Baka baka liten kaka

Jordgubbstårta, chokladbollar, punschrullar, små prinsesstårtor/bakelser och en glass är vad jag åstadkommit idag. De blev inte särskilt mycket snyggare än förra gången jag försökte mig på att sy bakverk åt barnen. Det bästa är att barnen, trots att fikat inte är en fröjd för ögat, tycker att det är fantastiskt roligt att duka upp till kalas och bjuda på fika och de skrattar inte åt mina fula jordgubbar (ja det är alltså jordgubbar jag har försökt få till på tårtan ;)). Jag själv konstaterar att jag aldrig kommer att göra karriär inom sybranschen. Uppenbarligen har jag ju ingen talang, men jag har heller inget tålamod att pyssla med sånt här hur länge som helst.
Ingredienser: Urtvättade, urvuxna barnkläder och lite tråd.

tisdag 9 augusti 2011

Visst händer det grejer

Det är roligt att kunna gå tillbaka några månader i tiden, läsa lite statistik och se om det har hänt något på löparfronten. Det har det. Nog för att jag visste det ändå, det känns ju naturligtvis när jag är ute och springer. Mina första rundor var korta, kring 3,5-4 km, och jag höll mer eller mindre på att trilla omkull när jag var färdig för att jag var så trött. Medelhastigheten på de korta sträckorna varierade då mellan 5,10-5,45 minuter/km. För ungefär en vecka sedan sprang jag 14 km i "5,45 minuter/km"-tempo och jag varken trillade omkull eller kräktes efteråt utan var pigg och fräsch och hade lätt kunnat fortsätta lite till. Jag springer 5 km i "5min/km"-tempo eller strax under ibland. Det är vad som har hänt på 4 månader, varav nästan en hel månad spenderades i viloläge då jag var sjuk. Så på 3 träningsmånader i effektiv tid kan man säga att jag har fixat lite bättre flås och mer uthållighet.

Att känna, som idag när jag var ute och joggade i milspåret på F21, att det finns mer att ge känns himla skönt. Jag ligger inte på gränsen till vad jag klarar av hela tiden och så har det varit ett tag nu. Tanken med dagens pass var ju inte heller att springa fort utan det var ett långsampass. Ett återhämtningspass helt enkelt med syfte att bara underhålla konditionen egentligen. När mitt löpsällskap Heather (ja det är alltså den röst jag har valt i Runmeter som talar om för mig med jämna mellanrum hur långt jag har sprungit, vilken hastighet jag håller, medelhastigheten mm) talade om för mig att det var 3 km kvar idag tänkte jag "Oj är det bara 3 km kvar, då kan jag ju pinna på lite om jag vill för jag är ju pigg i benen". Då hade jag ändå 7 km i benen, visserligen långsamma 7 km, men för 4 månader sedan var 3 km alltså ungefär den sträcka jag orkade springa överhuvudtaget innan jag mer eller mindre låg på marken och flåsade som en tok. Det tar alltså inte så lång tid att få lite bättre flås :)

Kyligt och inte alls skönt ute

Att ha två barn som nästintill klättrar på väggarna efter att ha varit inne en hel dag var inte ett alternativ idag så det var bara på med kläder och gå ut en stund trots att det inte lockade det minsta. Det är ju kkkallt nu.

Sandlådeleken blev lite roligare än vanligt när de upptäckte att alla hinkar var fulla med vatten efter gårdagens regn.

Tittar på medan Thomas fiskar upp grodor ur pumpbrunnen.

Inte så varmt och skönt som Astrid försöker få det att se ut.

Vinter snart?

Man skulle kunna tro att jag längtar efter vinter när jag igår lät barnen sitta i sina pulkor och provar vinterkläder idag. Det gör jag inte, men jag gillar att vara lite förberedd.

Lillbus provar overallen storbus hade förra vintern. Något stor, ja, men med skor och vantar kanske det funkar. Dessutom är det några månader kvar och Astrid hinner kanske växa några centimeter. Om inte annat kanske Alice fortfarande kan ha den, det har vi inte provat än, men jag älskar den så den stannar oavsett vilket barn som ska ha den. Astrid var mer än nöjd över att få prova kläder och skrek i högan sky när jag tyckte att det är nog så varmt att ha vinteroverall på sig inomhus.

måndag 8 augusti 2011

Efter sommar kommer höst

Idag känns det verkligen som höst. Regn och rusk. Riktig höststorm. Gjorde ett försök att gå ut en stund med barnen. Ni vet det där med att det inte finns några dåliga kläder. Det gick så där. Båda barnen gnällde så mycket medan vi försökte riva ut lite grejer från blivande lekstugan och tömma den på sånt som har fått stå där över vintern då vi använt den som förråd, att jag gav upp och så har vi haft innemys resten av dagen. Fast mys kanske det inte kan kallas för barnen har klättrat efter väggarna och bara härjat som besatta hela dagen. Jag förstår dem. Jag har själv varit rastlös och det har kliat i fingrarna på mig. Jag vill bara få en massa saker gjorda, men det är svårt i det här vädret och så har vi inte allt som behövs hemma.

Astrid ville absolut sitta i pulkan och blev sur när jag vägrade dra runt henne i jorden.

Lillbus och storbus

Numera leker de så himla bra tillsammans. Nästan jämt i alla fall ;) Det enda Alice inte uppskattar så mycket är när Astrid vill brottas, men bortsett från det så har de verkligen jätteroligt tillsammans. Precis som vi hoppades att det skulle bli :)

Jag är så avundsjuk..

..på Astrids vighet. Hur kan man tycka att det här är en bekväm ställning när man tittar på tv?? Ja nä men jag tar och slänger upp benet på bordet och står så en stund.

..på Alices hårsvall. Alltså inget som mina gener bidrog till.

söndag 7 augusti 2011

Konversation i löparspåret

-Oj vad segt det gick idag. Jag orkar nog inte springa hela vägen..
-Det gör jag visst det! Dra ner på tempot en stund bara.
-Näää det här är ju jobbigt, varför plåga sig och göra något som är jobbigt och tungt?! Varför gör jag det här egentligen??
-Det SKA vara jobbigt, det är ju det som är grejen. Man ska bli svettig och hur ska man annars få bra flås. Inte får man det av att ligga på soffan och pilla sig i naveln.
-Jag kan ju gå en bit, jag måste ju inte springa hela vägen.
-Jag ska fanimej inte gå! 5 km tar ju inte mer än ca 25 minuter. Max 30 minuter om jag joggar långsamt. Man orkar ta mig tusan vara ute och röra på sig en halvtimme. Det är inget att gnälla och sjåpa sig över!
-Men det är ju sååå tungt! Hur ska jag orka springa en mil i hyfsat tempo? Det är nog att ha tagit mig vatten över huvudet.. Jag kan ju iofs lägga om min plan för Tjejmilen. Jag kan ju jogga runt banan och bara njuta av folkfesten.
-Är jag inte riktigt klok?? Jag klarar att springa längre än en mil utan att vara slutkörd! Klart jag ska springa för att göra en bra tid!
-Men jag kan ju gå nu i alla fall, det är ju flera veckors träning kvar. Det hänger ju inte på det här träningspasset, det kommer ju fler dagar då det säkert känns bättre.
-Skit ner mig! Jag går INTE, det gör man bara inte!

Det går neråt

Det händer något skumt på viktfronten. Samma dag vi åkte till Stockholm, dvs för 2 veckor sedan, hade jag gått upp 1 kilo. Inget konstigt och inget jag mår dåligt över. Har ju mer eller mindre nått den vikt där jag tror att jag bör ligga och jag har räknat med att till och med gå upp lite i och med att jag tränar en del och förhoppningsvis omvandlar fett till muskelmassa som ju väger mer. När vi kom hem från Stockholm hade jag gått ner det där kilot plus 1 till. Efter ytterligare 1 vecka har jag tappat 1 kilo till. Vad händer?? Thomas tror att jag äter för lite i förhållande till hur mycket jag tränar. Inte ens efter en helg med en hel del socker, både i dryck och efterrätt, och inte mycket tänk på att äta jättebra, tickar det uppåt på vågen. Borde ju åtminstone ha bundit upp en del vätska i kroppen med tanke på sockerintaget, men inte.. Jaja, bara lite tankar kring det. Version 52.0 av mig själv har jag i alla fall nått nu och mindre än så vill jag faktiskt inte att det ska bli. Eller det beror ju på, om det är fett som försvinner så gör det inget förstås, men den fettfria muskelmassan vill jag hemskt gärna behålla ;)

lördag 6 augusti 2011

Det var längesen

Vet inte när vi var barnfria en hel kväll och natt senast. Helt barnfria alltså. Det måste ha varit före vi fick barn faktiskt. Visst har ju Alice sovit hos farmor och farfar. Astrid också, en gång, men det var egentligen bara för att se att det funkar att ha henne borta över natten och att farmor och farfar överlever våra två små busfrön ;)

Den här var första gången vi var barnfria och samtidigt passade på att bjuda över några vänner på lite grillat, vin, bad och sånt. Det var så skönt att få släppa över ansvaret över barnen på någon annan och bara kunna slappna av och umgås. Thomas stod som vanligt för maten och grillade ölmarineratkött. Potatisen grillades också. Lite tillbehör som coleslaw, tzatziki, hot beasås, chiliaioli och tomatsallad med turkisk tahinidressing fixade han också. Jag fixade lite efterrätt. En krämig mascarponekaka med jordgubbar och en Nutellasemifreddo knåpade jag ihop och vi som inte äter så mycket sötsaker numera passade på att njuta lite extra.

Jag hade så trevligt att jag jag helt glömde att fota så jag blev helt enkelt tvungen att stjäla en bild. Önskar dock att jag hade fotat Andreas iklädd barnens armpuffar och badring som han fick upp till knäna, ett riktigt Kodakmoment med andra ord. Något som inte kan fångas på bild, men som nog fick några av oss att förvånas och le en aning var att det plötsligt kröp fram att vi hade ett gäng grabbar (stora, vuxna, tatuerade män) som diggar Michael Bolton stenhårt. De var rätt söta om jag säger så. Det kanske kan bli ett tema på de herrmiddagar, eller pojkkalas som det även kallades, som de hann planera för under kvällen. Lite fåfänga är de också då det frågades efter hårgelé för att få lite styrsel på håret så där framåt tolvsnåret. Härligt gäng som verkligen bjuder på sig själva!

Här pågår en match i the official game of badboll. Efter en stund hoppade jag och Shamila i för en match. Det gick så där för oss, men nästa gång då, då ska vi minsann krossa dem ;) Till saken hör att ingen av oss är särskilt långa och det är bra med lite räckvidd i vissa lägen, men vi kämpade bra ändå. Jag har fortfarande vatten som envisas att stanna kvar i öronen efter den hårda matchen. Eller så beror det på att jag gjorde bomben ;)

Man skulle kunna tro att någon av oss fyllde år eller nåt. Blommor, olika drycker och rykande färskt hembakt bröd hade gästerna med sig.
Tusen tack alla för en sååå trevlig kväll med en massor av surr och skratt!

fredag 5 augusti 2011

Bajs

Alltså nu är jag less på bajs. Som om det inte vore nog med bajsblöjor så får jag ta hand om fågelskit och kattskit också och vi har inte ens några husdjur. Förutom dammråttorna då förstås. Det är inte ens lite kul att behöva högtryckstvätta altanen för att ett gäng fåglar haft bajsfest där på samma sätt som det inte är så kul att grannens katter verkar tro att vi byggt en gigantisk toalett åt dem. De irriterar sig säkert över att barnen lämnar en massa hinkar och spadar mitt i deras toalett.

Thomas har satt upp, jag vet inte hur många, fågelholkar kring vårt hus. Duger inte de? Är de för små? Är de inte inredda tillräckligt mysigt? Jag bara undrar för jag tycker faktiskt inte att det är så mysigt att ha en massa bajs på utemöblerna där jag ska sitta eller på altanen där jag ska gå. Vi har till och med stått ut med att mamma fågel byggde bo under taket alldeles utanför vårt sovrumsfönster så att vi har fått lyssna på hungriga skrikande små fågelungar på nätterna och tidiga mornar i flera veckor. Vad är tacken, jo vi tar och bajsar överallt. Eller har maken så dåliga byggkunskaper att han byggt vår altan precis så som fågeltoaletter brukar se ut? Det kanske är ett misstag helt enkelt, men i så fall skulle jag gärna vilja delta på fåglarnas nästa årsmöte för att kunna yttra mina åsikter i den här frågan. Om någon vet var och när detta möte äger rum, vänligen meddela mig så att vi får prata ut om det här, jag och fåglarna.

Katterna då. Vi är väldigt tacksamma för att de åtminstone ordnar sin middag själva genom att finkamma skogen och diket kring vårt hus efter råttor och sånt, men det betyder ju liksom inte att de behöver använda barnens sandlåda för att uträtta sina behov. Fast när det gäller katterna känner jag att jag kan hoppa över att delta i deras årsmöte. Jag planerar istället att lägga ut någon form av presenning över sandlådan och sedan får de själva klura ut vad det betyder.

torsdag 4 augusti 2011

Bilchokladmuffins

Jag och Astrid tänkte överraska Alice som är ute och kör traktor med farfar.

Om Alice bara hade sett den bruna smeten hade hon blivit helt till sig.
Att vi (jag) dessutom fyllde muffinsformar med bilar på med brun smet hade fått henne att hoppa upp och ner.
Astrid, som hjälpte till genom att glatt titta på när jag vispade, var inte imponerad av smetens smak, men då var det ju inte heller hon som skulle överraskas med något gott.
Chokladmuffins i bilformar till en choklad- och biltokig liten tjej!

Ska jag vara orolig?

Alices legogubbar är ofta utan händer och huvud och benen är ibland fastsatta åt fel håll. Jag hoppas att detta lös- och ommonterande av kroppsdelar enbart drabbar leksaker.
Båda barnen skulle helst vilja vara nakna hela dagarna. Nakenfis! ropar de. Jag hoppas att denna exhibitionistiska läggning försvinner en bra bit före tonåren ;)
Barnens dockor får aldrig ha kläder på sig. Samma sak där, jag hoppas att det är tillfälligt detta intresse för att vara naken.

Tre kakor på olika ställen

En kaka i frysen, en kaka i kylen och en kaka i soppåsen. Den sistnämnda förstörde mitt humör under förmiddagen. Nu är den glömd. Nästan. Tack och lov tog maken med barnen för lunch någonstans så att jag fick vara arg i lugn och ro en stund.

onsdag 3 augusti 2011

1 månad kvar

Idag är det precis en månad kvar till Tjejmilen. Om en månad ska jag trängas med drygt 30 000 andra tjejer i spåret, jag som är van att i stort sett vara ensam ute i skogen ;) Det ska bli jättekul, en rolig upplevelse framför allt även om jag naturligtvis vill göra en bra tid också. Att jag orkar runt en mil vet jag så då måste jag ju såklart ha ett tidsmål och som vanligt tävlar jag bara med mig själv. Hur fort eller sakta alla andra springer struntar jag i, bara de som är långsammare än mig håller sig ur vägen så att jag slipper vara arg hela loppet som jag var på Vårruset ;)

Jag och min mus

Vi jobbar hårt, jag och min mus. I flera dagar har vi haft fullt upp.

Både jag och musen blev ordentligt dammiga.

Blå och orange färg ska bort för att ersättas av vit.

tisdag 2 augusti 2011

Vi jobbar och står i


Vad man än ska göra vill Alice vara med och hjälpa till. Det funkar inte alltid så bra med hennes hjälp, men oftast gör det ju faktiskt det. Ska jag torka fönsterkarmar innan de ska målas så vill Alice naturligtvis ha en egen hink och trasa. Tack och lov höll hon sig på behörigt avstånd från fönsterna och nöjde sig med att torka bron, vilket ju var bra för där finns en massa fula fläckar efter att det har spillts glass, saft och mat. Det har vi visserligen slutat bry oss om för bron/altanen ska ändå rivas och byggas om. Inte i år, men förhoppningsvis nästa då det även ska läggas lite plattor här och där, stenrabatter ska anläggas, det ska planteras lite mer buskar, uppfarten ska göras i ordning osv osv.

Tagen på bar gärning, i vårt minst sagt ostädade osnygga garage, med penseln i högsta hugg i full färd med att måla fönster. Ja alltså inte på själva fönstret utan på ramen. Det är verkligen på tiden att det blir gjort nu. Fyra garagefönster och ett fönster i Astrids rum ska målas, men det tar lite tid för man kan ju liksom inte måla alla sidor på en gång och torktiden är ju tyvärr något längre än en kvart.

Trots att vi har en stor fin altan på baksidan av huset sitter vi konstigt nog ofta på den fula fula bron på framsidan och äter mellis. Det verkar inte bekymra Alice på något sätt, hon är nöjd så länge hon får äta alla måltider utomhus.

Linslus

Mamma jag vill vara med! Mamma jag kan stå nära kameran!

måndag 1 augusti 2011

Om Astrid fick bestämma

..skulle hon ständigt ha på sig stöblar. Hon verkar även ha upptäckt att man kan peta in fingrarna i näsan. Väldigt viktigt att kunna.