Mini

Efter att ha funderat ett tag på vad vi vill göra i sommar, förutom att påta på här hemma med diverse projekt, har vi nu bestämt oss för att spendera några dagar i den kungliga huvudstaden. Skansen, Gröna lund och träffa världens bästa syster/moster är det som hittills står på listan över saker vi vill och ska göra. Det tillkommer nog några fler punkter på listan också skulle jag tro.

För hela 462 svenska riksdaler flyger hela familjen tur och retur till Stockholm (det är alltså Stockholm som är den kungliga huvudstaden om jag var otydlig tidigare ;) och 5 hotellnätter kostar oss 0 (noll!!) kronor. Hur vi ska ha råd med det här kalaset vet jag inte, men vi får väl spara och gneta fram tills det är dags att åka ;) Mini kan man väl kalla det här. Minisemester (några dagar) till minipris med våra två minisar.

Inget sexpack i syne än

Nu har jag kört sexpacksträningen i ca en och en halv månad. I början inte varje dag, men efter ett tag 6-7 gånger i veckan. Det syns kanske inte så mycket, men det känns. I början höll jag på att dö. Det är fortfarande jobbigt och det ska det ju vara, men nu klarar jag av att göra övningarna fullt ut. Starkare har jag definitivt blivit på den här månaden, men musklerna ligger tyvärr gömda under lite mjukt löst daller.

Jag upptäckte att det finns level 2 på magprogrammet och självklart var jag ju tvungen att testa det. Ungefär samma övningar, bara i en lite annan följd, 40 upprepningar istället för 30 och 15 sekunders paus istället för 30 mellan övningarna. Om det första programmet var jobbigt så var det här naturligtvis värre, men det är väl det som är meningen :)

Vandringspokal

Det verkar som att febern är som en vandringspokal hos oss, i alla fall bland de små. Först hade Alice feber och när den gick över för henne fick Astrid överta febern och nu har den åter vandrat tillbaka till Alice när Astrid blev feberfri. Tack och lov inte så hög feber den här vändan. Det känns dock inte som ett pris att ha feber vandrande mellan barnen. Förutom febern har det runnit kopiösa mängder snor ur Alices lilla näsa så idag har vi förbrukat näsdukar.

Trots lite feber och massor av snor har Alice hållit humöret uppe. Ja i alla fall ända tills maken kom hem för då blev det plötsligt synd om henne och hon körde hela repertoaren av tyck-synd-om-migminer och repliker och blev plötsligt väldigt gnällig och ynklig. Hon är helt enkelt tjejen som försöker linda sin far runt lillfingret.

Han är så klok

Jag är trött på feber, trött på hosta, trött på dålig nattsömn, trött på att vara inne (ja jag vet att det finns många som har haft en betydligt värre vinter och vår och varit förkylda massor, men det gör inte ju inte direkt att jag tycker att det blir mer kul att spendera soliga dagar inomhus), trött på att vara påhittig och se till att barnen aktiveras på vettiga sätt även inne när de blir rastlösa men ändå egentligen inte riktigt orkar göra något, trött på att att ha ett barn sovande mellan oss och få knytnävar i ansiktet och fötter i magen och sova längst ut på kanten och hoppas på att inte trilla ur sängen, trött på att tvinga i barn medicin som de inte vill ha, ja jag är trött på det mesta.

När jag känner mig trött finns han där med sina kloka tankar. Min man alltså. Det är kanske därför jag har gift mig med honom :) Han säger ju sånt jag egentligen redan vet, men det brukar vara bättre att höra någon annan säga det just när man är som mest trött. Inte kommer våra barn att vilja sova mellan oss i alla evighet. Det är en ganska kort period de vill det och tiden går ju så fort. Vad gör de där knytnävarna och fötterna egentligen och vad gör det om vi får sova dåligt några nätter för det är ju faktiskt ganska mysigt att ha den där lilla varma kroppen alldeles nära. Det är inte så länge tills vi förmodligen får tjata oss till en kram och tills vi är pinsamma föräldrar som inte fattar någonting. Vad gör det om man får sitta i soffan en hel dag och bli uttråkad av en massa dötrista tvprogram med en febrig liten tjej i knät som inte alls har några planer än att just sitta där. Inte är det ju allt det som just nu upplevs som mindre roliga stunder man kommer att minnas när man sitter där i gungstolen på hemmet. Förutsatt att man minns något överhuvudtaget förstås ;) Hur som helst så är det tur att jag har min kloke man som påminner mig om sånt när jag blir trött och less.

Han är inte bara klok, han är även väldans bra på att fånga barn som försöker lägga sig på mage i vattenpölar.

Utsläppt

Efter en hel dag inomhus med ett hostigt barn och ett febrigt barn hade jag nedräkning tills maken kom hem från jobbet, middagen var överstökad, kvällsrutinerna fixade (så mycket rutin det nu är med ett feberbarn i huset) och barnen låg i sina sängar. Då gav jag mig ut på en powerwalk. Hade egentligen tänkt springa, men jag ville vara ute lite längre och jag var inte helt sugen på att testa en längre runda idag så prommis fick det bli. 8,2 kilometer blev det och förutom en hel massa friskluft fick jag lite ny energi.

Är det inte flygklubben så är det vädret

Idag verkar det som att vädret är emot mig. Båda barnen sover och min plan var att sätta mig ute på bron med en kopp kaffe i solen. Då blev det molnigt. Tack för det.

Hostig, men frisk

Inte för att jag tror att någon är intresserad, men efter ett besök hos farbror doktorn på barnmottagningen i Sunderbyn fick vi veta att Alice är frisk. Att hon är feberfri visste vi ju redan. En febertermometer kan vi hantera. Hostig hör vi att hon är, men det är ju liksom lite svårare att avgöra om det skulle kunna vara en luftvägsinfektion eller något som behöver behandlas. Det är så många barn som haft luftvägsinfektioner och lunginflammation nu så vi ville gärna att de kollar Alice noga så att hon inte dras med något sådant. Hon har ju liksom nog besvärligt med luftvägarna ändå för att hon ska behöva gå med obehandlade sjukor.

Crp:t var så lågt så sjuk är hon inte. Däremot har hon nog haft ett förkylningsvirus som nu har gått över. Däremot kan hostan dröja sig kvar ett bra tag efteråt om man har otur. Viruset har lämnat kroppen, men det kan fortfarande finnas sånt som ska hostas upp så vi fick med oss lite slemlösande medicin för att göra det lättare för Alice att hosta upp det som ska upp. I och med att hon inte är sjuk innebär det förstås att hon kan gå till förskolan och vi får vara ute. Vi ska bara tänka på att hon inte ska bli kall och att hon kanske inte behöver springa omkring jättemycket så att hon blir väldigt ansträngd och hostar mer på grund av det. Fast i morgon blir det ingen förskola ändå för då ska vi på ett annat besök på Sus med henne. Vi borde få ett vipkort eller nåt tycker jag.

Behöver jag säga att jag har massor massor dåligt samvete över att jag lär henne springa omkring och anstränga sig en hel dag utomhus när vi var till Storforsen..

Ja och som om det inte vore nog så fick Astrid feber i eftermiddag. Kanske inte helt oväntat, men lika tråkigt i alla fall.

Dååålig tajming

Hej, vi ringer från Luleå flygklubb. Vi fick en känsla av att du lade barnen för middagsvilan lite senare idag och ville bara kolla att det stämmer så att vi kan flyga rakt ovanför ert hus precis när de somnat in så att vi inte missar att störa dem idag. Det har ju liksom blivit en tradition att de aldrig ska få somna ostört. Dessutom har vi hört det ryktas om att du inte fått sova så gott de senaste två nätterna och såg fram emot en stund för dig själv medan barnen sover, men sånt tycker vi är onödigt så nu kommer vi!

Riktigt så gick det kanske inte till, men jag fattar inte hur de ALLTID lyckas pricka in att ta en tur just ovanför oss 10 minuter efter att jag lagt barnen.

Något att dricka kaffet ur

Ny kaffemaskin gjorde ju att jag vill ha nya kaffekoppar. Det har vi behövt länge, men det blir liksom aldrig av att köpa några. Hittade de här Filippa K muggarna i 2-pack för 99:-. Ett fynd tycker jag då ordinarie pris var 289:- så det blev några sådana.

En dag som denna kommer de väl till användning vill jag lova. Efter två nätters urkass sömn behöver jag kaffe för att hålla energinivån på en hyfsad nivå. Hostelihost har det låtit från den lilla flickan som sovit mellan mig och maken i två nätter. I natt har jag nog passat på att toksova mellan hostattackerna för jag har inte ens hört regnet som dånat på taket. Jag som alltid vaknar av tre regndroppar. Den dumma höga febern har åtminstone försvunnit. Nu ska vi bara vänta och se vad farbror doktorn har att säga om hostan och medan vi väntar ska jag nöta lite på de nya kopparna.

Söndag fast det är måndag

Med en febrig tjej, inte samma sommarvärme som det varit de senaste dagarna och efter en natt med inte så god sömn blir det inte mycket gjort denna söndag eller måndag som det ju är, men det är ju liksom söndag i och med att vi är lediga tillsammans. Jag har varit ute på min 4kilometersrunda trots att det tog emot och jag mest kände mig trött och seg, men jag tog mig runt. Gjorde min näst bästa tid idag. Det är konstigt det där, trots att hela kroppen skriker efter att få lägga sig ner och vila så lyckas den ändå prestera hyfsat bra tider. Jag sa åt Thomas när jag kom hem att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna springa längre då det känns som att det är tvärstopp när jag kommer i mål. Han tipsade om att inte trampa gasen i botten från start och hålla ett lite lugnare tempo. Jaha, är det så man gör undrade jag ;) Lite magträning och diverse andra styrkeövningar innan jag tryckte säsongens första glass. Kändes som en bra kombination, först lite träning och sen glass :)

Våra barn är förresten lite lustiga. Vilket barn gillar inte glass liksom?? Inget av våra i alla fall. Alice offrade sig och åt lite av chokladen som var på glassen, men resten visade hon inget som helst intresse för. Det blir lite jobbigt i sommar när vi köper hem glass och tänker skylla på att det är barnen som vill ha ;)

Glömt hur det går till

Under påskhelgen sov båda barnen en natt hos svärisarna. För Astrid var det premiär för bortasovning och för mig och maken var det alltså första gången vi var utan båda barnen en hel natt. Konstigt och tomt och inget vi känner att vi längtar efter att göra igen. Det låter ju konstigt, men även om de sover på kvällen så känns det bättre att ha dem sovande här hemma än någon annanstans. Barnen har ju haft det jätteroligt med sin farmor och farfar och det hade gått jättebra även för Astrid som ju är lite mammig.

Jag och maken grillade och tänkte att nu ska vi passa på att dricka ett eller två glas vin och kanske till och med en drink. Det började med att jag hade tänkt fixa en fördrink medan vi väntade på att maten skulle bli färdig. Jag kunde inte komma på någon god drink, än mindre hur man blandar till en så det blev varsin bacardi breezer som jag dessutom tyckte smakade sprit. Alltså, när har bacardi breezer smakat sprit?? Det brukar ju vara mer som saft. Sedan drack vi varsitt glas vin till maten och det var i alla fall gott. Efter maten tänkte Thomas försöka sig på att åtminstone blanda en gin och tonic. Jag bad om en svag i och med att jag tyckte att breezern smakade starkt och det lyckades han med. Dock missade han att det faktiskt ska vara citron i en gin och tonic, men det kom minsann jag ihåg så jag har kanske inte tappat stinget helt och hållet ändå. Det är ju viktigt med citron. Maken tyckte att vi kan skippa frukten. Hur som helst fick jag i mig halva drinken innan jag höll på att somna i soffan. Inte för att jag var berusad eller nåt, jag var bara så trött.

Så, när barnen sover borta då går vi och lägger oss tidigare än vanligt och när vi har möjlighet till sovmorgon då vaknar jag 6.45. Vi kan det här med att festa till när vi har barnvakt åt våra små. Just nu känns det som ett väldigt bra beslut att ha sovit mycket. Vår lilla stortjej har nu 40 graders feber och hur nattsömnen blir för oss alla känns lite osäkert..

Storforsen

Dagen har spenderats i Storforsen. Soligt, varmt som sjutton, grillad korv och annat gott har vi ätit, barnen har varit glada och lekt med kottar och pinnar och både blött ner sig och blivit smutsiga. Precis som det ska vara. Att Alice hade 39,5 i feber när vi kom hem var mindre roligt, men före det har vi haft en fantastiskt härlig dag som vi avslutade med dusch och bad för hela familjen. Vi luktade lite rök. Konstigt.

Väluppfostrad

Efter att ha präntat in att man inte får rita på bordet eller på väggarna blir det en smula förvirrande för en liten Alice när vi plötsligt frågar om vi ska måla ansiktet när vi tänkte att hon skulle få vara påskkärring. Lika korkade tyckte hon att vi var när vi frågade om hon ville få sina tånaglar målade efter att jag hade suttit med fötterna i ett fotbad, filat fötterna och avslutningsvis målat tånaglarna i ett försök att göra fötterna redo för sommar. Måla på pattet (pappret) istället tyckte Alice.

Choklad vs frukt

Tänk att två syskon kan vara så olika. Det är inte första gången jag förundras över det. Alice ville först inte överge sin gröt för mat. Astrid totaldissar gröt, men ääälskar mat i de flesta former. Särskilt fisk. Alice vill inte äta frukt. Astrid ääälskar frukt. Alice tycker om choklad, eller snarare ääälskar choklad, som numera istället för russin är hennes lördagsgodis (Lugn alla som inte tycker att små barn ska äta sånt. Hon får 4-5 småsmå bitar choklad på lördag. Inga stora mängder alltså. I våra mått mätt i alla fall.) Astrid som egentligen inte börjat få lördagsgodis än, men som skriker som en galning om hon inte får en skål när storasyster får det oavsett om skålen innehåller något eller inte, skulle få provsmaka en pytteliten bit choklad. Bara för att hålla ett litet försvarstal när det gäller Astrid så känns det som att det kommer att bli svårt att hålla henne borta från sötsaker särskilt länge till i och med att hon ser vad Alice får och dessutom känns det knappast som att hon kommer att bli förstörd för livet om hon får smaka godis nu eller om ett år eller två. För att trösta de som eventuellt rasar över att vi ens tänkte tanken att låta Astrid få smaka godis kan jag säga att Astrid inte var ett dugg imponerad av choklad och hon spottade ut den. Nej tacka vet jag äpplen säger Astrid.

Söt som socker är hon då i alla fall även om hon dissar sötsakerna.

Syskonmatchning

Långfredag

Betyder långfredag att dagen är så lång att man hinner göra en massa saker? Det känns i alla fall som att vi har gjort det.

Efter en frukost i lugn och ro var det dags för påskägg, stooora påskägg. Det råder förmodligen delade meningar om när den där påskharen egentligen ska komma, men till oss kom den idag. Wow sa Astrid om sitt ägg och skyndade sig fram, försökte lyfta det, men det var ju så stort. Efter en stund fick hon upp det och hittade en tågbana.

Alice, som först var upptagen av sina två leksaksbilar, blev plötsligt intresserad av att vara med och leka med tåget och det fungerade ju faktiskt ganska bra att köra med bilarna på rälsen.

Efter en stund övergav Alice både bilar och tåg för att "göra pärlor" som också fanns i ägget. Då passade Astrid på att snotta Alices ena bil. Astrid verkar för övrigt också bli en biltjej, men det är kanske inte så konstigt. Sådan storasyster sådan lillasyster.

När de fått leka med påskäggsinnehållet den stund klädde vi oss för att gå ut. Alice styrde, inte helt oväntat, stegen mot sandlådan och lillasyster hakade förstås på. Lite ishackande från poolen och eliminering av getingbon hann jag ock maken med medan barnen lekte.

Efter lunch och vila promenerade vi till hamnen för att äta mellis. På väg hem stannade vi i lekparken och Alice hade ingen lust alls att gå hem därifrån medan Astrid som var livrädd för gungorna inte hade något emot att gå hem.

Hemma fick vi besök av en liten påskkärring. Närmare påskkärring än så här kommer vi inte i vårt hus. Alice vägrade och Astrid satt inte still tillräckligt länge för att vi skulle få "sminket" på plats ordentligt. Hon gapade och var mer intresserad av att smaka på kritorna, men attan så söt hon är!

Lite baconlindad grillad kyckling, grönsallad med fetaost, tzatziki* och smörstekt minisparris på det och jag kan inte säga annat än att den långa fredagen avslutades lika bra som den började.

*stavningskontrollen på bloggen föreslår att vi skulle ha ätit Tanzania, Patrik eller Tadzjikistan till kycklingen istället för tzatziki. Någon som provat och kan rekommendera det?

Tytt!

Här försöker man få till lite trevlig underhållning vid matbordet genom att fråga Astrid om hon vill sjunga, egentligen mest för att flytta fokus från bältet i stolen för att kanske få i henne några skedar till..och vad får man för att man frågar något sånt? Med en bestämd liten Astrid som lunchsällskap får man minsann lära sig att veta hut och vara tyst! ;)

Man orkar så länge man måste

Nu är jag trött vill jag lova. Efter flera dagar ensam med barnen var det som att energin tog slut när maken kom hem. Äntligen helg säger jag bara! Vi inledde påskhelgen med tacos, väldigt påskigt, men vem sjutton har lust att äta sill, lax, ägg och allt det där till jul, midsommar och påsk?? Tror att det blir grillat resten av helgen.

Vad Astrid har för helgplaner är inte så svårt att gissa. Just nu sysselsätter hon sig med att gå och gå och åter gå hela dagarna. Hårdträning med andra ord och med tungan rätt i mun också förstås ;)

Påskpynt

Det där med att pynta till jul och påsk och sånt är inte riktigt min grej. Lite gillar jag, men inte för mycket. Till påsk har jag nog egentligen aldrig pyntat. Nu har jag ansträngt mig lite, men bara lite. Mest för barnens skull.

Lite påskris med fjädrar på bron och lite ris inne också med ägg som barnen fick hjälpas åt att hänga i riset.

En liten blomma och några kycklingar på köksbordet. Det får räcka :)

Kaxig

Astrid är ju lite högljudd av sig ibland och meddelar klart och tydligt om något inte går hennes väg, det är ingen nyhet. Alice, som inte gillar när det blir högljutt, har börjat tillrättavisa lillasyster när hon låter illa. Tyyyst! Nu får du sluta skrika, jag orkar inte höra på dig längre! Sluta! brukar det låta medan hon samtidigt hytter med fingret och får en ondrynka i pannan. Behöver jag säga hur söt hon är när hon blir arg och ska säga åt Astrid.

I morse fick jag säga åt Astrid som bara skulle in i kontoret och härja och fixa med datorerna samtidigt som jag skulle klä barnen för att åka till förskolan. Efter att ha fått avbryta påklädningen och springa efter henne några gånger blev jag less och sa åt henne med ordentligt bestämd röst. Då tog lillAstrid fram fingret och hytte åt mig och sa Tytt! (tyst). Hon har börjat bli lite kaxig den lilla skrutten ;)

Varför och en dag att minnas

Varför ska barnen välja att "tjorva" just när maken är borta flera dagar?? Det är sällan det slår fel. När jag som mest behöver sömnen för att orka med dygnet runt utan avlösning så får jag inte sova särskilt bra. Tack och lov att jag hade hjälp några timmar i går eftermiddag så att jag kunde få lämna huset en stund och bara vara för mig själv utan att höra mamma kan du hjälpa mig, mamma kom vi leker, mamma jag är törstig osv. I natt har barnen avlöst varandra. Alice har småhostat och gråtit till och från på grund av det. Astrid har haft skrikmaraton stundvis. Tänder? Inte helt omöjligt i och med att hon fortfarande bara har 6 stycken.

Det har i alla fall flutit på förvånansvärt bra idag trots att jag var galet trött när dagen började. Fick en liten energikick efter att ha lämnat Alice på förskolan och hon för första gången inte grät utan var jätteglad och sprang in i förrådet för att hämta hink och spade för att börja gräva i sanden. Alice är ett riktigt utebarn och vi får bära in henne skrikandes och sparkandes på eftermiddagarna så att sandlådorna har tinat fram är nog en bidragande faktor till att det gick lättare att lämna henne idag. Den 20:e april 2011 var alltså dagen då Alice för första gången var glad när jag lämnade henne. Det gav mig så mycket energi att jag och Astrid åkte till öppna förskolan för lite bus och lek istället för att åka hem och dra täcket över våra huvuden ;)

Redan helg för vissa

Trevlig helg ropade Alice och vinkade glatt åt fröknarna när jag hämtade henne från förskolan idag. Okej, att det är påsk snart och att helgen börjar lite tidigare än vanligt den här veckan, men inte redan idag efter bara en dag på förskolan :)

Gissar att det är här i sandlådan Alice planerar att hänga hela helgen.

Tisdag förmiddag

Jahapp, lite känningar i halsen igen och lite småhostande i natt och så är det hur fint väder som helst utan tokblåst som det varit de senaste dagarna. Var tvungen att lufta mig och Astrid en stund i alla fall efter att ha lämnat Alice på förskolan.

Astrid myste i vagnen.

Nu en kopp kaffe i solen på bron medan Astrid sover och sedan lite sandlådehäng i eftermiddag när Alice är hemma igen. Två av Alices tre favoriter*, farmor och farfar, kommer tack och lov förbi i eftermiddag för att hjälpa mig att aktivera barnen lite. Sådan hjälp mottages tacksamt när maken jobbar i Stockholm och jag inte känner mig helt pigg. Just nu känns det dock lite bättre och jag funderar på om jag kanske ska orka med lite träning medan jag ändå har barnpassning.

*Den tredje favoriten heter moster Monica och Alice pratar nästan dagligen om att åka flygplan till moster alternativt att moster sitter i något av de flygplan som ofta passerar ovanför vårt hus och snart kommer och hälsar på :)

Stressad

Jag känner mig plötsligt stressad. Över det mesta. Det finns (som vanligt) hur mycket som helst att göra och jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska hinna (orka) med. Dels närmar sig allt utomhusfixande och även om vi har skrivit en lista på vad vi har som mål att göra i år och vilken månad det ska göras så känner jag mig smått stressad. Ändå kommer vi inte att göra en bråkdel av allt som egentligen ska göras just för att vi inte vill jobba som tokar hela våren och sommaren och inte ha tid att göra roliga saker tillsammans. Det är troligtvis min sista hellediga sommar och den vill jag inte ägna åt att bara jobba här hemma. Jag vill hellre ha en härlig sommar med en massa ledig tid med barnen.

Just nu är jag ändå mest stressad över att kontoret ser ut som ett bombnedslag (har inte hänt mycket där på ganska många veckor), väskan ska snart packas och jag har lite andra smågrejer att fixa innan också, huset känns ständigt ostädat och stökigt och trots att vi har ett stort hus har vi alldeles för lite förvaringsutrymmen vilket gör att det känns rörigt överallt, hela huset saknar det där sista piffet som vi aldrig riktigt kommer till för att det är så mycket annat som ska göras hela tiden, fönsterna ser för hemska ut och det hjälper inte att putsa dem då vi har två små som fixar nya fläckar på dem direkt.. Listan kan som vanligt göras lång och jag vet inte om det är just på våren när allt syns mer och inte döljs av vintermörkret som jag börjar känna den här stressen över allt möjligt. Det där ljuset vi så väl behöver efter en lång mörk vinter är inte bara positivt ;)

Sötungen

Astrid har mest promenerat hela dagen lång och gått omkring med en sådan här min. Det verkar som att hon tycker att det är hur kul som helst att äntligen ha knäckt koden.

Tävling med mig själv

Idag tog det emot att ge mig ut på en löprunda. Jag hittade massor av ursäkter för att slippa. Det är för blåsigt ute. Usel ursäkt, jag vet, men den som befunnit sig i Luleå idag vet att det inte blåst lite och har man otur att få vinden i ansiktet är det ta mig tusan inte lätt att andas. Jag är för trött och seg i kroppen och känner mig dränerad på energi. Också en usel ursäkt för jag vet ju att jag kommer att må så himla bra och vara full av ny energi när rundan väl är avklarad. Så, bara på med trikåerna och ut. Samma runda som igår, 4 kilometer. Dock med en annan inställning från början, dvs jag ska ta det i lite lugnare tempo bara för att få vara ute och röra på mig lite. Ingen tidspress, meeen jag är hopplös när det kommer till att tävla. Med mig själv alltså. Jag började medvetet i ett betydligt lugnare tempo än igår och planen var att inte titta på klockan förrän jag var i mål.

Kunde jag hålla mig? Nope. När jag sprungit halva sträckan "råkade" jag titta på klockan och upptäckte att jag var 30 sekunder långsammare än igår!! Va fasen, så får det ju inte vara. Jag är väl inte ute för att ta det lugnt heller. När jag väl tagit mig ut för att motionera så ska jag väl inte hålla på och slöspringa så jag försökte öka tempot lite. Benen var inte helt överens med huvudet, men jag hämtade igen lite av de där 30 sekunderna jag tappade och dagens tid blev 00:21:27. Sämre än igår dock.

Jag vet att jag är fånig. Det är ju inte direkt så att jag har några planer på en karriär i löparbranschen. Det vore ju hur som helst aningen sent påtänkt att komma på det när jag är 33 år och jag inte direkt har löpning i blodet. Tekniken är usel, men det är inte därför jag ger mig ut och springer heller. Det är ju för att jag mår bra av det. Fast uppenbarligen mår jag ju bra av att tävla med mig själv också ;)

Plötsligt händer det

Astrid har ju på sistone mest fokuserat på att "läsa" böcker och lära sig nya ord och korta meningar. Det där med att gå har inte varit det minsta prioriterat. Varför gå när man kan krypa jättefort liksom. Jag började ställa in mig på en vår och sommar med ett gäng smutsiga och trasiga byxor precis som förra året då Alice fixade hål efter hål i varenda byxa. Jag konstaterade helt enkelt att Astrid också är lite "feg" och gärna tar det säkra före det osäkra. När jag började tänka de tankarna släppte Astrid taget och promenerade iväg. Inte bara ett steg och inte två heller utan massor av små steg runt, runt i hela huset. Helt stadigt är det inte än förstås, men hon går i alla fall och nu vill hon bara gå och gå och gå. Helnöjd är hon och klappar händerna åt sig själv. Hon vill gärna att vi ska titta på henne när hon nu tar sig runt upprätt istället för på alla fyra och ropar Tittaaa! för att vi ska rikta blickarna mot henne. Vi ska gärna säga åt henne att hon är så duktig också :)

Aji

Jag: Ropa på din storasyster (som inte alls hade lust att lämna sandlådan).

Astrid: Aaaji!

Helg

Helgerna går alldeles för fort och det känns som att man aldrig hinner allt det där man vill hinna. Lite har vi fått gjort i alla fall.

Vi har skottat fram sandlådan så att Alice ska slippa sitta på gårdsplanen i sandresterna och gräva. Vi har påbörjat att skotta på altanen på baksidan. Det tar alltid lite tid för snön att smälta där då det alltid blir stora drivor. Grillen står gömd längst in i hörnet bakom en hel massa snö och den vill vi ju få fram snart.

Vi har haft grillpremiär. Dock på en liten grill då vi aldrig tog oss fram till den stora. Och ja jag vet, vår grillpremiär blev typ väldigt mycket senare än för de flesta som verkar ha dammat av sina grillar för flera veckor sedan, men men nu har grillsäsongen startat även för oss :)

En söndagsutflykt till Hertsö Miljögård har vi också hunnit med. 2 våfflor, 2 varma mackor, 4 koppar kaffe, ett glas saft och en kanelbulle för 135 kronor. Det kallar jag billigt fika. Alice tyckte att bullen var så god att hon ville bjuda en pojke som sprang förbi vårt bord. Hej, jag heter Alice. Pojken, kanske vill du smaka fika? Alice var väldigt fascinerad av fårarna och ville att vi skulle lyfta in henne till dem. Astrid försökte låta som fåren.

Hon kommer på besök då och då

Häxan surtant kom på besök igen efter att jag bara ha gått en kort promenad igår och det såg ut som att det inte skulle bli någon powerwalk eller löprunda idag heller. Jag vaknade med en nacke som gjorde så sjukt ont, vilket även resulterade i huvudvärken from hell och jag kunde knappt stå upp utan att det kändes som att jag ville fall ihop i en hög på golvet. Lite massage, liniment, alvedon och en halvtimmes sömn rådde bot på det onda, både i nacke och huvud, men jag har känt mig rätt mör hela dagen. Då sparkade maken ut mig ur huset. Han vill tydligen ha en fru som är glad och trevlig ikväll ;) Jag bytte om, tog bilen, körde till en "skogsväg", mätte upp 2 kilometer, parkerade och sprang tur och retur till bilen. Jag hade räknat med att jag skulle få promenera en del av sträckan, men jag kände mig förvånansvärt pigg i benen och de 2 första kilometrarna sprang jag med ett leende på läpparna. 4 kilometer avklarades idag på 00:21:08. Inte så illa pinkat av en som inte sprungit så mycket (typ ingenting) de senaste åren och har världens sämsta kondis.

Gött med fredag

Fredag betyder att helgledigheten med familjen börjar. Det konstaterade Alice redan i morse. Pappa jobbar en stund. Jag är ledig idag. Sen alla lediga. Efter en kort promenad, lite sandlådelek, en galet god caesarsallad, nattning av barn får ett eller två glas vin i soffan avsluta fredagen.

Sand överallt

Sand i skorna, sand utanpå kläderna, sand i håret, sand i blöjan, ja sand ÖVERALLT! Men roligt har de haft :)

Det funkade

Jag tror faktiskt att min "jag vägar bli sjuk"-metod fungerade. Hade lite känningar av halsont, men det blev inget mer än just det i några dagar. Ja och så har jag varit galet trött också. Maken tyckte att jag skulle ta det lugnt när jag sa att jag hade lite ont i halsen, men vad fasen, det var ju halsen jag hade ont i, inte magen så min 6-packsträning har jag åtminstone kört dagligen. Nu känns det i alla fall bättre i halsen och jag är något piggare. En promenad med barnen får det bli när jag hämtat Alice från förskolan. Löpning tror jag att jag väntar med en eller ett par dagar till bara för säkerhets skull.

MR

Denna fantastiskt härliga vårdag har vi spenderat inomhus på sjukhuset i Piteå. Kul. Oavsett väder var det här ingen dag jag har sett fram emot, men nu är magnetkameraundersökningen avklarad och jag hoppas att det här var sista gången Alice behövde sövas.

Inte är det lätt att försöka lura i Alice lugnande medicin genom att blanda ut det i saft och inte är det en lätt match att sätta nål på henne heller. Gör man sådana dumheter är förtroendet förbrukat och man ska inte tro att det efteråt, när allt är klart, går att bjuda henne på saft, glass eller smörgås. Sur som en citron var hon ända tills vi gick ut genom sjukhusets dörrar. Då ville hon prata igen och när vi frågade henne om hon ville ha något att äta blev svaret: Hamburgare! När man har varit fastande sedan igår kväll och varit så duktig som Alice har varit idag får man naturligtvis välja vad man vill äta. Innan vi åkte hemåt igen blev det Maxmat åt Alice och en kanelbulle till efterrätt. Gott tyckte Alice och det verkade som att det räddade resten av dagen.

Inte så nöjd - Ganska så mycket mer nöjd

Surrhumlan

Mycket är obegripligt och rena rama grekiskan, men att Astrid "pratar" som bara den är det ingen tvekan om. Det vore kul att förstå allt hon säger. De senaste dagarna har hon i alla fall utökat ordförrådet lite och lagt till två nya "meningar".

Shitta foffa betyder inte att hon tänker bajsa i soffan om någon trodde det utan att hon vill sitta i soffan. Inte för att hon brukar fråga om lov utan vill hon sitta där så tar hon sig upp innan någon hinner blinka.

Nä fova säger Astrid trots att hon är så trött att hon knappt kan hålla ögonen öppna. Känns lite onödigt att säga att man inte vill sova när man är så trött, men det gör hon i alla fall.

Sedan har jag börjat undra om Astrid var fransyska i sitt tidigare liv då hon ofta säger le framför vissa ord. Le sko, le tutte, le latta. Latta vet jag inte ens vad det betyder, men det säger hon ganska ofta så något som är viktigt i hennes liv borde det ju rimligtvis vara. Synd bara att jag är så korkad att jag inte förstår vad, men då kan jag ju faktiskt inte franska heller ;)

Neeeej

Alla utom jag har varit förkylda i över en vecka. Jag har kört "våga vägra bli sjuk"-metoden och det har fungerat bra. Till nu. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk nu. En gissing är att det var därför jag var så galet trött igår. Idag har jag lite lite ont i halsen. Fast det här är ju som vanligt. Alla andra i familjen blir sjuka utom jag som kämpar emot ett tag, men tillslut går det inte längre att stå emot när man har 3 bakteriehärdar hemma. Skit också. Min plan är att fortsätta vägra så kanske halsontet försvinner bara så där. Sånt brukar väl ofta hända.

Köttsås och parmesan

Om man frågar Alice vad hon vill äta blir svaret utan tvekan köttsås (köttfärssås). Hamburgare tillhör nog också favoriterna, men hon äter alltid som bäst när hon får just köttfärssås. Parmesanost ska det vara till också. Ikväll tyckte hon att det hade varit gott med parmesan till gröten också. Inte så gott om man frågar mig.

Kaffe

Vi har länge gått och tittat på någon form av kapselkaffemaskin, men inte kunnat bestämma oss. Mest för att butikerna inte har demoex av alla olika märken och modeller. Vi vill ju testa innan vi köper. Först var vi inne på en nespresso, men då gör ju de bara kaffe och det är ju lite kul om det går att göra choklad också. Inte så mycket för min och makens skull utan för barnens. Då tänkte vi tassimo ett tag, men efter att ha blivit avrådda från en sådan i butikerna blev det ingen sådan. Vi ville inte att flera "funktioner" tummar på kvaliteten på kaffet heller för det är ju ändå just kaffe som kommer att drickas mest här i huset. Till slut föll valet på en sån här:

Kaffe i olika varianter, te och choklad fixar vi nu på ett kick. Har hunnit testa pink tornado och just nu sitter jag med en kopp blue storm i handen, gott och välbehövligt just nu. Jag hoppas att den här koppen gör mig något piggare. Idag är en sån där dag då jag vaknade trött och kroppen känns bara så seg och svårstartad. Bara namnet på kaffet låter väl som något som borde få lite fart på mig. Hoppas kan man ju alltid.

Ingen vår utan sneakers

Nu är det vår! Visserligen ligger det kvar en hel del snö, men jag bestämmer att det är vår nu och är det vår så behöver man nya sneakers. Japp, så är det. I och med att jag faktiskt inte köpte några förra året borde ju det betyda att jag får köpa två par i år ;)

Har haft lite problem att hitta några sneakers jag vill ha. Tillslut blev de dessa. Blir nog himlarns bra tror jag.

Sten, plaskepölar och sand

När man tar med sig Alice på en promenad till postlådan ska man inte ha bråttom. Längs vägen finns massor att upptäcka och för en som älskar stenar (behöver nödvändigtvis inte vara särskilt vackra stenar) är det rena rama guldgruvan och självklart måste man sätta sig ner med jämna mellanrum och plocka lite bland alla stenar.

Stenarna glömdes snabbt bort när vi kom till de stora vattenpölarna. Titta mamma, där är en till vattenpöl. Jag ska hoppa i den! Mamma det heter plaskepöl. Klart det heter! :)

Efter att ha hoppat i plaskepölarna en bra stund och jag lyckats övertala Alice att gå hem igen (naturligtvis fick jag locka med att hon kan leka med stenarna på gården) fick hon syn på resterna av ett sandlass från förra sommaren som tinat fram på uppfarten. Ååå en sandlåda! Där satt hon tills vi lyfte in henne då det var dags för middag. Behöver jag säga att hon var i stort behov av att bada efter allt plaskande och grävande??

Vid middagsbordet försökte Alice övertala oss att hon skulle få gå ut och skotta i sanden igen när hon ätit färdigt varpå maken sa att vi nog måste nog skotta fram sandlådan till helgen. Alices kommentar på det var: Jag kommer att älska det! Nähä?! :)

Så himla najs

Med risk för att det blir tjatigt, men det är ju bara hur skönt som helst i vårsolen nu. Jag njuuuter och det gör barnen också.

Provade att sätta Astrid bak i vagnen igen. Tidigare skrek hon ju bara när hon satt där så storasyster har fått offra sig. Alice har suttit där utan protester, men idag tyckte jag att det var dags att prova om inte Alice kan få sitta där hon ska sitta egentligen (inte för att det spelar så stor roll för det är inte många kilon som skiljer dem åt) och det funkade hur bra som helst. Inget skrik alls på den 1,5 timme vi var ute i morse.

Våffellunch på bron protesterade de inte mot heller. Båda åt hur mycket som helst trots att Alice bjudit på gott fika i form av stenkakor strax innan lunch. Det enda Astrid möjligtvis protesterade mot var att hon ville ha Alices tallrik. Alice, sötungen, hade fullt upp med att oroa sig över om jag hann få i mig någon mat.

Söndag

3/4 av familjen är fortfarande snoriga som tusan så lite utelek på gården i förmiddags var vad som orkades med. Alice körde sten..

..och Astrid ville shitta och visst fick hon sitta i stolen.

Alice ville så gärna vila middag i vagnen och hoppade upp och ner av glädje när hon förstod att hon skulle få göra det. Jag fick en powerwalk på en mil medan Alice sov gott. De första 20 minutrarna var dock allt annat än kul. Vägen var så lerig att det kändes som att jag drog (inte rullade) vagnen i sirap. Jag var arg som ett bi innan vi passerat lervällingen, men innan vi var hemma igen hade jag hunnit gå av mig ilskan.

Härliga utelördag!

Kom vi klättrar till toppen Attis!

Medan stortjohalia skottar snö passar lilltjohalia på att äta lite av den snö som skottats upp på altanen.

Jag och Alice passade på att leka och mysa i solen på eftermiddagen också medan lillsnoris sov och pappa snor reste ut i rymden på olika uppdrag. Om Alice hade fått bestämma hade vi aldrig gått in, men hon var inte ledsen över det så länge när hon förstod att det var bubbelpoolsbad på gång.