Definitivt dagens sötaste

Alice fortsätter att leverera gulliga kommentarer och jag blir tårögd varje gång. Hon är så himla go och just nu särskilt med Astrid. Idag klappade hon Astrid på huvudet och sa: Hej lillsyrran, du är så söt! Jag kommer strax tillbaka.

Mellis

Det är ju hur skönt som helst att kunna sitta ute och äta mellis. Nu gäller det bara att komma på bra saker som är enkla att äta utomhus både till lunch och mellis. Förslag mottages tacksamt!

Vilket härligt väder!

Äntligen börjar man ana att våren nog snart är här. Jag vågar inte riktigt ropa hej än för vi har två luriga månader kvar innan man kan vara riktigt säker och med veckor av massor av minusgrader i minnet vågar jag inte riktigt tro att värmen är här.

Hej flygplanet! Vänta jag ska klättra upp på backen och åka med flygplanet. Hej då flygplanet, vi ses!

Efter en hamburgerlunch är det nu vila för båda barnen och sedan hoppas jag på en sväng ut i snödrivan igen i eftermiddag.

En balja te tack!

Jag kom hem med dessa efter en tur till Elgiganten under helgen. De flesta brukar nog köpa elektronik på ett sånt ställe och vi var egentligen där för att titta på annat, men kom alltså hem med fyra tekoppar. Tebaljor kanske är ett bättre ord för de är stooora.

Sötaste systrarna

När Astrid vaknade efter att ha vilat i eftermiddags ropade Alice: Heeej Attis, jag älskar dig! Kraaam! Och så sträckte hon ut armarna mot Astrid och gav henne en stor kram.

Älskade busfiorna!

Söndagsutflykt

Nu när Alice har kommit hem från farmor och farfar passade vi på att göra en liten familjeutflykt. Svärisarna följde också med. Vi hade egentligen tänkt vänta med att ta oss ut till Hindersön och Jopikgården för att fika till nästa helg då lillasyster kommer. Att köra bil på isvägen är ju en sån där exotisk grej man måste göra när man har Stockholmsbesökare här. Ungefär som att man måste stanna mitt på vägen för att fotografera om man ser en ren ;) Men att vi åkte dit idag hindrar ju inte att vi gör det igen nästa helg. Barnen tyckte det var jättekul. Förmodligen mest för att de fick goda våfflor och gott fika. Det där med att ta sig en bit ut i skärgården med bil på vintern tror jag inte att de reflekterade så mycket över :)

Det tog ju lång tid att köra dit så Astrid passade på att ta en powernap i bilen. Alice ville sitta på farfars axlar och farmor gick bakom och höll i henne då hon var rädd att Alice skulle trilla.

Det är så gott med våfflor att man måste göra en lite galen min. Alice var himla nöjd med att få våfflor, muffins, morotskaka och chokladbiskvi. Hon provsmakade allas fika :)

Astrid var som vanligt tokglad och hälsade artigt på alla andra fikagäster medan Alice var upptagen med att fika.

Bio och biltvätt är väl ungefär samma sak?!

Att sitta i bilen medan biltvätten gör jobbet är spännande. Så spännande att Astrid måste få lite snacks. Man skulle kunna säga att det är ungefär som att vara på bio och se en spännande film. När bara ett barn är med kör vi makens bil, vilket betyder att barnet får åka i framsätet. Bara en sån sak gör bilturen jätterolig och barnet, den här gången Astrid som synes, skrattade hela vägen.

Ont i magen

Nu är det 2 månader kvar tills jag och lillasyster åker iväg för en veckas semester. Jag längtar massor. Att komma bort, att få vara Malin och inte mamma från morgon till kväll, att få ladda batterierna är ju precis vad jag behöver och det här är något jag förmodligen borde ha gjort för längesen. Ändå kan jag inte hjälpa att jag redan nu har lite ont i magen över att vara borta från barnen. När jag satt i soffan och saknade Alice igår kväll då hon inte låg och sov i sin säng kändes det liiite jobbigt att tänka på att jag inte får träffa barnen på en hel lång vecka. Det är nästan, men bara nästan, så att jag är på väg att boka två flygbiljetter till. Fast då skulle det ju inte bli så mycket vila och återhämtning och det är väl det som är tanken med den här resan..hmm..;)

Fredag

Alice har åkt till farmor och farfar. Astrid sover sedan några timmar. Jag och maken har ätit parmesanostpaj med lite tillbehör som oliver, bresaola, prosciutto och tomat- och mozarellasallad. Till det ett glas vin och sedan några avsnitt av Big bang theory. Lite god choklad. Usch vad jag saknar Alice nu. Även om hon hade legat i sin säng och sovit så är inte familjen komplett när inte alla är hemma...

Lite mer bara till mig..nästan

Man skulle ju kunna tro att jag har blivit galen för så här mycket har jag inte köpt till mig själv på länge. Det får jag genast sluta med så att jag inte blir bortskämd ;)

Hämtade paketet med mitt favoritshampo och balsam som jag beställt från Bangerhead och som dessutom levererades i en presentförpackning till betydligt lägre pris än de kostar på stan. Det var även dags att fylla på med "ansikte på burk" (foundation). Snuskigt dyrt tycker jag att det är med såna grejer, men det får det väl vara värt så att jag vågar visa sig bland folk ;) Dessutom fick jag 100 nya pengar att handla för på Åhléns, som har klubbdagar, när jag köpte den.

När vi ändå hade gett oss ut i blåsten passade jag och Astrid på att få i oss lunchen på stan innan vi kompletteringshandlade lite och hämtade Alice från förskolan. Mmm tyckte Astrid om maten och passade på att charma övriga matgäster med ett heeej mellan tuggorna. Jag kom även hem med födelsedagspresenter till Astrid. Det är ju himla bra att kunna ha med sig den som ska få presenterna utan att för den skull ha förstört överraskningen, men det är väl antagligen bara till den här födelsedagen det är möjligt :)

Dagens sötaste

Jag kände mig trött i eftermiddags, hade mensvärken from hell och gick och lade mig på sängen. Alice kom efter och ville mysa bredvid mig. Efter en stund säger hon: Mamma vi vilar liten stund, visst älskling! Man blir varm i hjärtat av att få höra sånt :)

Bara till mig

Det händer ju inte alltför ofta att jag kommer hem från stan med något åt mig själv. Inte ens när jag försöker. Som man brukar säga, plötsligt händer det. Plötsligt kom lusten att ge mig själv något nytt tillbaka. Inte mycket, men lite smått och gott blev det.

Väska och armband med små berlocker med fina ord som love, hope, wish och inspire på från Åhléns och tisha från Cubus. Det trycket passar väl bra när jag för en gångs skull är lite ego och kommer hem med just saker, till mig själv dessutom :)

Förut, typ innan barnen, var jag strukturerad, hade stenkoll på det mesta och en kalender för att skriva ner saker man bör komma ihåg var inte nödvändigt. Nu är jag virrigare än någonsin, har massor av komihåglappar och ändå kommer jag inte ihåg saker. Jag antar att jag inte kan skylla på amningshjärna än? ;) De här kanske kan hjälpa mig att komma ihåg viktiga saker. Jag kan ju hoppas i alla fall :) Om någon skulle råka vara intresserad så köpte jag anteckningsblocket på Lagerhaus och kalendern på Åhléns. Jag har länge varit sugen på att beställa en sån där personlig almanacka, men när det går att köpa en där man kan sätta sina egna foton som framsida till en tredjedel av priset blev valet lätt. Det är ju inte värt hur mycket som helst bara för att komma ihåg saker ;)

Det ska börjas i tid

Idag när jag hämtade Alice från förskolan kom två av de lite äldre pojkarna springande och frågade Alice om de inte kunde få en kram innan hon ska gå hem. Det hade hon inget emot alls utan gick fram till dem och gav dem varsin kram. Då frågade den ena om han fick en puss också och visst fick han det. Då undrade förstås den andra pojken om han också kunde få en puss och först efter att Alice delat ut kramar och pussar till båda pojkarna kunde vi åka hem. Sötungar!

En fas?

Astrid är inte kul just nu. Det är kanske inte helt sant. Stundvis är hon fantastiskt go, mysig och glad. Fast ganska ofta skriker hon så att man helst bara vill peta in öronproppar i öronen. Det är i och för sig oftast när vi åker bil eller vagn hon skriker och har sig på det där jobbiga sättet. Att hon skriker rakt ut när hon inte får som hon vill är lättare av någon anledning.

Hon verkar inte trivas i vagnen och jag vet inte om det beror på att hon får sitta bakom Alice eller om det bara är tråkigt att åka vagn. Och bil. Det är lite frustrerande och stressande att ha henne skrikande i bilen och sedan i vagnen när man behöver åka för att uträtta ärenden. Jag hoppas att det är en av de där sjuttioelva faserna som beskrivs i lika många böcker för om det är en fas så går det ju över och jag slipper gå omkring med öronproppar ständigt. Inte för att jag gör det, men om jag skulle göra det så skulle jag slippa det.

Ett ständigt leende på läpparna kan väl ändå inte vara för mycket begärt!? ;)

Wall of love

Vi bygger vidare på vår fotovägg. För ungefär 1 år sedan var vi till Johan för att föreviga min gravidmage och det togs även en hel del fantastiskt fina bilder på Alice. Nu när Astrid är lika gammal som Alice var då (korrigerat, för då korrigerade vi fortfarande hennes ålder) var det dags igen och för att få bilder i ungefär samma stil valde vi att gå till Johan igen. Ja inte bara för stilens skull utan mest för att Johan är en riktigt duktig fotograf. Om man lyckas få mig att känna mig avslappnad med väldigt lite kläder på mig, som jag hade då när magen skulle fotas, så är man duktig. Jag är inte direkt någon linslus oavsett om jag får ha kläder på mig eller inte. Sedan tycker jag att många fotografer är lite tråkiga om jag ska vara ärlig. Hos väldigt många tycker jag att bilderna ser likadana ut för alla barnfotograferingar år efter år. Man vet var bilderna är tagna fast de är 10 år gamla. Barnen sitter i samma stol, ligger på samma fårskinn, ja de omges av samma rekvisita helt enkelt. Enda skillnaden är att det är olika barn varje gång.

Alices humör varierade kraftigt under fotograferingen och Johan hann fånga både en glad och en ledsen Alice på bild. Hur tokigt det än kan låta så var bilderna på en mindre glad Alice fantastiskt fina och det är klart, kan man förvänta sig annat med ett så vackert barn :) Astrid hon var bara glad, inte det minsta ledsen. Jo när vi var färdiga och hon inte fick krypa omkring och dra i alla sladdar, då blev hon lite arg och ledsen. Före det dansade hon (det var tydligen bra musik i studion) och hade jättekul framför kameran. Inte helt oväntat.

Johan är så duktig på att fånga en känsla eller stämning. Nu väntar jag med spänning på att få länken till bilderna. Vi tittade ju på dem på plats förstås, men Johan ska göra ett urval så att det blir lättare för oss att välja vilka vi vill ha. Förmodligen allihopa.

Spela boll

Ena dagen är det kasta basket som gäller, andra dagar är det åka skidor eller sparka fotboll. Nu tycker Alice att det är roligt att spela boll (innebandy) också. Just nu är hon inne i en period då hon vill prova allt. Hon försökte hoppa hopprep med en lång sladd häromdagen också. För min del får hon prova allt hon vill. Nästan. Om jag får lämna några önskemål skulle jag kunna tänka mig att slippa allt som har med hästar att göra och så skulle jag även kunna tänka mig att slippa hänga i en kall ishall för att titta på konståkning eller hockey. Om jag får önska alltså.

Nu, moster, vet du vad du ska göra med Alice hela nästa helg! Du får lära henne allt du kan om innebandy. Det är vad mostrar är till för ;)

Soffan är helt klart roligast just nu

Nystart, bad och sånt

Efter magsjukan gjorde vi idag nystart på inskolningen. Vi var ju friska redan igår, men Thomas åkte till Stockholm, svärfar hade inte möjlighet att vara med Astrid och jag kände mig inte i tillräckligt god form för att orka ha med Astrid och samtidigt ha fokus på Alice. Det gick både bra och dåligt. Började dåligt, slutade bra. Nu har både personalen och vi själva fått några dagar på oss att fundera på vilken "taktik" som kan vara lämplig när det gäller Alice och vi är överens. Jag känner mig trygga med dem och även om Alice gråter när jag går så vet jag att hon är i goda händer.

För att slippa jaga Astrid hela kvällen när hon klättrar upp i soffan och ställer sig upp utan att hålla i sig gjorde vi något som båda barnen tycker är jättekul, bada. Jag vet var jag har dem och kan sitta ner i lugn och ro och titta på.

Det är verkligen himla bra att ha två baljor så att de kan bada samtidigt. De har så mycket roligare också. I alla fall Astrid. Alice har fullt upp med att hälla vatten fram och tillbaka mellan olika muggar och kannor och ibland över Astrids huvud. Alice satt mest med ryggen mot mig och ville inte alls vara med på bild när hon plötsligt vände sig om och skrattade ett helt galet skratt och när inte Alice var den som skrattade galet tog Astrid över.

Nu blir det te i väntan på att maken ska komma hem. Igår höll han inte på att ta sig till Stockholm för att piloten blev magsjuk. Idag höll han inte på att ta sig hem för att planet var trasigt. Ja och i fredags kunde han ju inte åka överhuvudtaget för att vi själva var sjuka. Inte många rätt där inte.

En bra dag för att cykla

Har man tagit på sig en tröja med cyklar på måste man naturligtvis cykla. Blir man bländad av solen oavsett om det är inne eller ute ska solglasögonen naturligtvis på. Självklart.

Vad fan!

Varför är det alltid en helikopter som måste flyga på låg höjd rakt ovanför just vårt hus precis när jag lagt barnen för att vila middag?? Det slår aldrig fel. Jag lägger dem egentligen aldrig exakt samma tidpunkt varje dag, det varierar ju beroende på när lunchen landat i småmagarna, så jag tycker ju att vi borde slippa det någon dag i alla fall.

Morgonrutiner

Alice har alltid gillat att få komma till vår säng på morgonen. När hon var liten härjade hon runt en stund medan vi kunde ligga och dra oss lite. Nu ligger hon gärna nära och bara myser och kramas en stund. Astrid hon skriker rakt ut bara man närmar sig sovrummet med henne i ett försök att få ligga kvar i sängen lite till. Vem har tid att mysa på morgnarna när man har andra viktiga saker att göra som till exempel att lyssna på musik och dansa. Hon ska sitta i myspölen och lyssna på musik medan hon vaknar till. Det får gärna vara någon bra musikvideo att se på också.

Det här är visserligen inga morgonbilder, men om man råkar låta tv:n vara på och det spelas musik ställer hon sig gärna vid tvbänken och tittar och skakar på rumpan lite. Att ha något på huvudet gör att det blir lite lättare att hålla takten. Om det är storasysters pyjamas eller något annat spelar inte så stor roll.

Första koppen kaffe sedan i torsdags

Gott. En kopp räcker. Magen är inte helt nöjd. Men det funkar.

En vägg tack!

Vi har i stort sett inga väggar i köket och jag hittar hela tiden en massa fina tavlor som jag så gärna vill hänga just i köket. Jag brukar sucka lite och gråta en skvätt, men livet går ju liksom vidare. När jag kikade in hos Sofia häromdan kunde jag inte låta bli att kika lite på tavlorna på etsy.com. Dumt. Om vi ändå inte har några väggar, varför ens titta. Att de var så snuskigt billiga gjorde det ju inte lättare att hålla fingrarna i styr. Jag var duktig och stängde ner webfönstret (heter det så?). Då. Idag var jag inte lika duktig. Det var som om någon tagit över mina händer då fingrarna plötsligt flög över tangentbordet och skrev etsy.com. Det slutade med att jag klickade hem två tavlor. I och med att de var så himla billiga så kanske det finns pengar över för att bygga en vägg någonstans i köket där de kan hänga ;)

Fredagsmiddag

Såna här dagar då man känner sig allt annat än sugen på att laga mat är det tur att man kan gräva fram matlådor till barnen ur frysen. Det här jättegott, jag tar en till sa Alice om korvstroganoff och ris. Mmm sa Astrid när hon tryckte munnen full i ris. Jag och Thomas drack nyponsoppa och cola till middag. Mysig fredagsmiddag!

4 av 4 plus några till

Då har vi alla genomgått en tarmsköljning. Inte för att jag vet hur det fungerar, men vi, jag och Thomas, känner oss som överkörda av en ångvält av den totala tömningen av systemet. Jag kräktes i 3 timmar i går eftermiddag. 10 minuter efter jag började var det Astrids tur. Thomas som ännu inte kände av något kunde ta hand om henne samtidigt som han lyckades få i Alice middag och kvällsgröt. När Astrid sov av utmattning och Alice också gått och lagt sig var det Thomas tur och sedan körde jag en omgång till. Ett sms från svärisarna väntade i morse, båda är sjuka nu.

Astrid är oförskämt pigg nu trots att hon kräktes galla nästan hela natten. Det är lite jobbigt för det är inte direkt så att man känner en stor lust att busa och jaga henne när hon klättrar upp i soffan. Det vänder sig i magen vid hastiga förflyttningar.

Jag var ju lite bitter över att vara ensam med barnen hela helgen plus lite till, men jag kan ju inte säga att jag föredrar det här.

Nej, jag är inte bitter

Då var det söndag. För de allra flesta är det torsdag, men för mig är det söndag. Thomas ska "jobba" hela helgen. Inte bara hela helgen utan även måndag och tisdag ska spenderas på annan ort. På grund av det var han "ledig" igår och idag. Ledig för honom betyder ändå att slå igång jobbdatorn och det är ju inte direkt så att vi fick någon rolig ledighet pga av magsjukan. Nej, jag är inte bitter för att det snart är helg för alla andra utom för oss.

På måndag hoppas vi på att alla är friska och krya igen och då är ju tanken att vi ska göra en nystart med inskolningen efter att ha varit borta stora delar av den andra veckan. Just nu känns det lagom kul att mitt i 5 dagar ensam med barnen (med viss hjälp av svärisarna) orka ha Astrid i släptåg när jag egentligen vill och borde ge Alice min fulla uppmärksamhet under inskolningen. Nej, jag är inte bitter för att jag ensam, trots att vi är 2 föräldrar, ska försöka se till att inskolningen fungerar bra. Behöver jag säga att jag numera avskyr bristen på personal/familjepolitik på ett visst företag.

Japp, idag är en sån dag..

Vi är nog mer eller mindre friska nu.. peppar peppar

I alla fall kräkfria. Alice har en gnutta feber, vilket tydligen är vanligt efter magsjuka. Vi är ju nybörjare på sånt här så vad vet vi. Alice väljer i alla fall att ta det lite lugnt och myser gärna i soffan under en filt, vilket aldrig händer i vanliga fall. Igår kväll ville hon inte ens leka med farmor och farfar utan hellre gå och lägga sig. Det säger en hel del. Hon ser ganska pigg ut, men hon kan ju inte känna sig så pigg.

Idag myser hon i nästa nattlinnevarningsklänning som fyndades på rea på Pop. Antingen är den bara för stor eller Alice för tunn, men det känns som att det är modellen. Den är så himla vid att det mer ser ut som just ett nattlinne. Nåja, den duger säkert att ha när det ska krälas omkring i sandlådan i sommar :)

Oj är det så färgerna ser ut

De flesta som köper ny tv brukar köpa en större. Inte vi. Vi köpte en storlek mindre än den vi hade. Tokigt med tanke på att vårt vardagsrum är rätt stort och avståndet till tv:n är så pass långt att vi definitivt inte borde välja en mindre tv än den vi har. Tanken är att den lite mindre nya tv:n snart ska få flytta in i Alices rum, den står bara i vardagsrummet tillfälligt i och med att den tv vi haft där sagt upp sig. Den större tv:n ska vi avvakta med att köpa då vi tror att det av olika anledningar och inom en hyfsat snar framtid kommer en hel del braiga erbjudanden på elektronik. Fram till dess får vi väl sitta med varsitt förstoringsglas eller en kikare i handen när vi ska se på tv ;)

Alice kommenterade den nya tv:n så här: Jag ääälskar tv!

Vi invigde nyinköpet med att titta på Plingepling (Tingeling). Alice var förstås glad över att äntligen ha fått en Tingelingfilm medan Astrid började gråta för det var så läskigt. Jag och Thomas fick en ahaupplevelse när det gäller färgerna. Herregud så dålig vår förra tv hade hunnit bli, men man vänjer sig tydligen vid att ha dålig bild.

Living on the edge

Astrid har inget emot magsjukan än. Hon tycker nog inte så om hon själv råkar ut för den snart. Fast just nu är hon rätt nöjd med att smaska på storasysters salta kex som hon råkade hitta. Att dela kex med syrran minskar ju inte direkt risken för att bli sjuk, men Astrid bryr sig om såna småsaker utan gillar att leva lite farligt.

Att Astrid har fått byta kläder under förmiddagen beror inte på att hon kräkts ner sig utan på att hon tömde hela muggen med vatten över sig. Det är numera en daglig rutin. Så fort man vänder sig om skyndar hon sig att hälla ut vattnet. Jättekul!

Lugnet före stormen?

När Alice och Thomas vaknade vid 9-tiden var Alice hur pigg som helst. Då var hon iklädd endast blöja och var snabb att säga att hon ville ha på sig en fin klänning så det fick hon. Lite stor och lite nattlinnevarning, men Alice är nöjd över sin bilklänning. När jag stod och hängde all kräktvätt hann Alice in i relaxen för att hämta en av sina stolar som hon sprungit omkring med, hon har fått i sig lite frukost och verkar inte ett dugg sjuk. Ååå vad jag hoppas att det är färdigkräkt.

Astrid ser mest ut så här..

..och magsjuk är hon alltså inte. Än.

1 down, 3 to go

Inte helt oväntat har magsjukan nu nått oss. Ett efter ett har barnen på förskolan drabbats och varför tänkte jag ens tanken att just vi skulle klara oss?? Strax före 1 i natt levererade Alice första kräkan och sedan har hon fortsatt att kräkas till och från hela natten. Just nu verkar det ha lugnat ner sig lite. Det är i alla fall tyst inne i sovrummet där hon och Thomas sover. Vi tyckte att det var onödigt att vi trängdes i sängen så jag sov på soffan och tog nattpasset med Astrid som plötsligt vill äta 2 gånger under natten igen. Troligtvis fler tänder på gång för det är då brukar hon få för sig såna här tokiga idéer. Thomas fick det roliga jobbet att ta hand om stackars Alice och efter att ha utrustat dem med hink, handdukar mm fick jag äran att ligga på soffan och lyssna på kräkandet. Nu återstår bara att vänta och se om (när kanske man ska säga) vi andra också ligger här och kräks snart.

Bakslag

Då kom första bakslaget. Smekmånaden, eller veckan, är över. Förra veckan var allt nytt och spännande. Nu inser Alice att hon ska lämnas på förskolan, att det inte är ett ställe dit vi åker för att leka hela familjen. Nu måste vi bara få henne att förstå att vi faktiskt kommer tillbaka, att vi inte överger henne. Förra veckan gick det hur bra som helst att lämna henne även om det var väldigt korta stunder. Visst var hon lite skeptisk även förra veckan, men hon grät inte. Idag strömmade tårarna ner för de små kinderna så vi bestämde att jag inte skulle vara borta mer än en kvart. Nåja, det är ju ett naturligt beteende hos barn som i de allra flesta fall ser sina föräldrar som sin största trygghet i livet. Det vore ju på något sätt värre om hon bara hoppade ner från min famn och försvann iväg på egna äventyr det första hon gör på ett nytt ställe bland främmande människor, tycker i alla fall jag. Inte för att jag tycker att det här hejdlösa gråtandet är särskilt kul, men hon kommer säkert att hitta trygghet hos personalen och de andra barnen så småningom. Det kanske tar ett tag och även om det, som sagt, inte är roligt att Alice blir ledsen så har jag inget emot att hon ser mig (och Thomas) som de två mest fasta och trygga punkterna i hennes liv. Visst vill vi ju att hon ska bli självständig och visst vill vi att andra vuxna ska finnas i hennes liv och "duga", det är inte så att vi vill att hon ska sitta som ett plåster på oss tills hon flyttar hemifrån, men det antar jag att de flesta förstår :) Nya tag i morgon igen.

I don't get it

Det är inte första gången jag säger det, men vad är grejen med att ha en massa kläder med Mumin, Musse Pigg, Hello Kitty, Mimmi, Bamse och alla andra seriefigurer? Jag vet att jag inte är ensam om att inte riktigt gilla sånt. Jag har verkligen svårt för alla dessa tryck. Till en viss gräns går det bra, men de är ju överallt de där små figurerna. Jag inser också att jag nog kommer att få köpa såna kläder åt barnen när de hittat sina favoriter. Jag har ju redan köpt en Musse Piggtröja. Den ligger på förskolan i korgen för extrakläder nu. Personligen ska det nog mycket till innan jag själv kommer att gilla det. Så är det bara. Jag erkänner att jag älskade en Hello Kittydress som Alice hade när hon var bebis. Det var inte för trycket, det var för att den var så mjuk och skön och hade knappar hela vägen och det var enkelt för syrgas- och saturationsmätningssladdar att sticka ut genom den. Jag köpte även en Hello Kittyklänning åt henne första sommaren då vi fortfarande behövde kläder som gick att öppna så mycket som möjligt.

Liten guldklimp med syrgasgrimma och saturationsmätare. Här var vi nog inte utskrivna från sjukhuset än utan bara hemma på permis. Jag hade, tills Thomas påminde mig häromdagen, tillfälligt förträngt hur vi vid måltiderna var tvungna att massera igång en alldeles blå Alice och vrida syrgasen till max för att få igång andningen var tredje timme dygnet runt. Så höll vi på i 3 månader efter att vi blev utskrivna. I ytterligare 5 månader lyssnade vi på andningslarmet, som vi även i panik vaknade och kontrollerade att det verkligen fungerade någon gång då och då under natten. Från seriefigurstryck till andningsuppehåll på några rader..

Alla hjärtans dag

Först tänkte vi be svärisarna vara här under kvällen så att jag och maken skulle kunna åka in till stan för att äta middag, men så blev vi lite lata. Mjukisbyxorna lockade mer så istället lagade vi middag här hemma i all enkelhet. Min kock (maken alltså) lagar ju en massa god mat hela tiden och det är egentligen väldigt sällan det serveras korv och makaroner på vanligt sätt här hos oss så det är lite svårt att göra en middag lite extra speciell. Istället testade vi ett för oss nytt recept som cirkulerat på bloggar, arbetsplatser, ja överallt tror jag, en tid. Väldigt gott var det! Väldigt mycket lchf för den som vill äta på det viset. I alla fall om man inte väljer att äta ris till som vi gjorde.

Om någon vill prova kommer receptet här:

ca 1 kg kycklingfilé

5 dl vispgrädde

3 dl creme fraiche

½ dl soja

2 tsk sambal oelek (mer om man vill ha det riktigt starkt eller mindre om man har barn som inte gillar stark mat)

3 vitlöksklyftor

Lägg filéerna i en ugnsform. Blanda allt till såsen och häll såsen över kycklingen. Sätt ugnen på 175 grader och ställ in kycklingen. Efter ungefär 1,5 timme är det färdigt. Vänd gärna på kycklingen några gånger.

Förutom att jag åt en god middag ikväll blev jag bjuden på fika av mina två små hjärtan i morse.

Först kokar de te och bakar en kaka.

Medan kakan står i ugnen ritar Alice lite innan hon börjar plocka fram muggar. Självklart har Alice på sig sin Lovetröja på alla hjärtans dag.

Mmm säger Astrid efter att ha smakat på det goda teet. Kakformen är tom så ni förstår ju att kakan också var god ;)

Lite mer spänning i vardagen

Det var på håret att bilen startade i morse. Det hade kanske varit bättre om den inte gjorde det. När vi kom till förskolan fick vi veta att fem barn och en av pedagogerna var hemma pga magsjuka. Senare i veckan blir jag ensam med barnen några dagar och det skulle väl passa bra om vi alla åker på magsjuka till dess. Det är ju liksom ingen utmaning att vara ensam med de små i vanliga fall så lite magsjuka kan ju göra det hela lite mer spännande ;)

Lite fixande här och lite fixande där..

Tänk att man aldrig blir färdig med allt som ska göras här hemma. Nu har det väl inte varit prioriterat att jobba häcken av sig för att bli färdig heller, men ändå. Barnens rum är inte färdiga, kontoret är inte färdigt, sovrummet är inte färdigt, köket är inte färdigt, relaxen är inte färdig, vardagsrummet är inte färdigt.. Nu har jag väl snart nämnt varenda rum i huset. Alice måste få en ny säng snart och så är det lite annat småfix innan man kan betrakta hennes rum som färdigt. Astrids rum, ja där är allt kvar att göra. I kontoret måste vi riva det väggfasta skrivbordet och hoppas på att skivan inte blir helt förstörd så att vi kan återanvända den i ett lite mindre format på en annan vägg för att göra plats för en gästsäng. Det projektet har vi påbörjat under helgen och just när jag skrev det fick jag för mig att jag måste kontrollmäta en gång till och det var tur. Det går inte alls att göra så som vi hade tänkt. Det ska inte rivas något skrivbord. Nu får vi försöka hitta en annan lösning och gästsängen ligger risigt till. Det betyder inte att vi inte kan ha några övernattande gäster, men det blir kanske ingen permanent säng stående i det rummet. I sovrummet är det nog egentligen bara detaljen taklampa som saknas, men man ska ju hitta en också. Ja och så har vi ett ganska stort sovrum så planen är att någon gång framöver bygga en klädkammare där, men det lägger vi på framtiden. Köket behöver fortfarande kakel och det känns fortfarande som ett sjukt stort projekt. Att välja kakel alltså. Nya köksstolar står också på listan. En vägg i vardagsrummet ska tapetseras när vi väl har bestämt oss för vilken tapet vi vill ha. Lite nya fönsterlampor och en läslampa vore inte så dumt det heller. Till relaxen vill vi hitta sköna stolar att sitta i när man behöver svalka sig efter bastu- och bubbelbad. Förutom det håller vår tv på att säga upp sig och vilken dag som helst blir vi nog tvungna att åka och köpa en ny. Ja och så var det hallen som behöver byggas ut för att få plats med ytterkläder för fyra personer så att jag slipper få ett frispel när jag letar efter vantar och strumpor varje gång vi ska gå ut. För att inte nämna vårt jätteprojekt utomhus. Man blir trött bara man tänker på allt, men som vanligt väljer vi att skynda långsamt för att inte ta livet av oss. Vi har ju två små tjejer som ligger högst upp på priolistan och just nu prioriterar vi att familjen ska må bra. Jag behöver till exempel få komma bort lite och det ska jag få. Hela familjen ska göra kortare resor/utflykter osv. Det känns viktigare än ett perfekt hem även om man helst skulle vilja att allt var färdigt igår. Hur som helst lär man väl aldrig ha ett perfekt hem när man har två små som har en förmåga att sprida ut sina leksaker över hela huset :)

Längtar

Efter att ha haft ruskigt kallt ett tag börjar jag längta till när vi inte behöver pälsa på oss massor av kläder, när vi bara kan ta på oss badkläderna och gå ut genom dörren för att bada och njuta av sol och värme. Det känns dock lite, eller väldigt mycket, avlägset än. Man kan inte ens skymta poolen för all snö.

Skillnaden den här sommaren jämfört med förra är att Astrid inte kommer att nöja sig med att ligga på en filt i skuggan och sprattla. Hon kommer ju att vilja vara med och plaska hon också. Jag är lite fundersam över hur det ska gå till de dagar när maken jobbar och jag är ensam med båda två. Visserligen är ju Alice så duktig så det är nog bara att hjälpa henne med armpuffarna och lyfta ner henne i vattnet för att sedan placera Astrid i en sådan där flytring med sits och hoppa i själv. Alice "simmar" ju omkring utan problem bara hon har armpuffar. Nåja, det löser sig. Först ska det ju bli sommar också. Fast innan det hoppas jag att vi får njuta av en härlig vår :)

Lördagsmiddag

Efter att ha dansat, åkt skidor, klättrat i snödrivor och lekt med farmor och farfar är det gott med tacos. Alice gillade köttfärsen, majsen och osten mest. Astrid gillade ungefär samma sak, men lämnade majsen på bordet och tömde skålen med gurka istället. Tortillabröd var tydligen inte bröd och hamnade på bordet istället.

Barn är fantastiska

Särskilt mina barn! ;) Att få höra Jag ääälskar dig! får nog vilket föräldrahjärta som helst att smälta. Bortsett från lite 2-årstrots är det en härlig period nu, som alla andra perioder i och för sig. Kommer ofta på mig att tänka att just nu är så himla kul och härligt, mysigt, underbart. Visst är det mycket tjat om nej och inte, gör inte si, gör inte så, men om man summerar det hela är det ju faktiskt mest fantastiskt. Det kan bero på att det är fredag, att Thomas är hemma hela helgen och att jag fått dricka ett glas vin till maten, men ändå. Att höra Alice, som inte alls vill sjunga i grupp, gå omkring och sjunga Nyss täffa tokodil, körde runt i en bil är ju bara hur kul som helst. Att se henne dansa som en robot eller dansa "sagoslott" som hon borde göra på lördagar på showkidz, men hellre gör här hemma är ju jätteroligt det också. Plötsligt ska hon krama dockan och byta blöja på dockan och gå på promenad med dockan för så gör ju flickorna på förskolan. De klär ut sig i prinsessklänningar, lägger dockan i vagnen, hänger handväskan över axeln, tar på sig hatten och klackeskorna och sätter koppel på hunden som släpar längs golvet när de ger sig ut på promenad som riktiga Östermalmsdamer. Eller när de leker doktor och ger varandra sprutor i naveln (det är ju liksom ett naturligt ingångshål), tittar i öronen och lyssnar på hjärtat. Det är inte bara Alice som har roligt på förskolan. Jag har rätt roligt som åskådare också. Barn är verkligen fantastiska!

Stora tjejen

På en vecka blev Alice värsta stortjejen som går på förskola. Visserligen har jag inte lämnat henne där helt själv en hel dag utan bara korta stunder, men det känns som att det har hänt massor med henne på bara några få dagar. Hon kan redan en massa saker som vi förmodligen aldrig har låtit henne göra själv här hemma och hon är helt enkelt lite annorlunda än i måndags innan vi för första gången klev in genom dörrarna på förskolan.

Första inskolningsveckan summerar vi som toppen! Superbra personal och härliga barn. Alice har haft bråttom till förskolan på morgnarna, hon äter mat och grönsaker som hon inte velat äta hemma även om hon faktiskt brukar tycka om det mesta även hemma. Idag körde hon dock GI och åt pannbiffen, men sorterade bort potatisen :) Hon förmedlar tydligt vad hon vill och inte vill, hon gör egna små äventyr till de olika rummen, men håller lite koll på att antingen jag eller någon annan vuxen finns i närheten och hon har hittat en låda med favoritleksaker (bilar naturligtvis). Idag vinkade jag och Astrid hej då nästan direkt och gick på promenad runt Bergnäset innan vi åt vår lunch i personalrummet. Efter lunch fick vi komma tillbaka för att hinna hem till eftermiddagsvilan. Nästa vecka ska Alice få vila på förskolan. Det blir spännande i och med att de sover ute i vagnar och det är hon inte van vid, men jag tvivlar inte en sekund på att hon inom några dagar sover gott i vagn också. Första inskolningsveckan är över och nu tar vi helg! :)

Storasyster håller koll

Vicken busunge! Inte röra där! Näää Attis inte röra där!

Löjliga mamman

Jag stod och fyllde i vår familjekalender med alla aktiviteter vi har framöver.

Thomas: Kom ihåg att skriva in "mamman goes wild på Mallis".

Jag: Wild och wild vet jag inte. Det är ju ett jättelugnt familjeställe, men i mina mått är det i och för sig kanske wild.

Thomas: Ja men ni måste ju dricka paraplydrinkar minst en kväll i alla fall och bli löjliga!

Vilken tur att jag har Thomas som berättar för mig hur det går till när mammor är på semester. Det gäller nog även för lillasystrar. ;)

Smör är gott

Kladdigt blir det också!

Friskt och myggfritt

När termometern visar -29 på morgonen vill jag helst bara gå och lägga mig under täcket igen. Alice och Astrid är inte riktigt av samma åsikt att kyliga dagar spenderas i viloläge under täcket eller en filt. Förresten borde ju alla förskolor vara "ur och skur"-förskolor för det är ju så barn är. Inte bryr de sig om vad det är för väder, de ska upp och ut varje dag ändå. Bilen samarbetade så visst tog vi oss till förskolan idag också. Astrid hade turen att få vara hemma i värmen med farfar idag.

Innan vi klädde oss och gav oss ut i kylan i morse fick jag lyssna på min egen lilla orkester. Astrid gillar att blåsa i flöjten och Alices favorit just nu är xylofonen.

Sedan hittade Alice en burk som fick fungera som trumma. Astrid blev arg när jag tyckte att det inte alls är någon bra idé att använda flöjten som trumpinne och banka allt hon förmådde på bordet med den.

Semap

Så fort kylskåpsdörren öppnas skyndar sig Alice dit i förhoppning om att hinna få tag på senapsflaskan innan dörren stängs igen. Än lyckas hon alltså inte öppna dörren själv och det är väl en himla tur måste jag säga. Det är inte vilken senap som helst hon är ute efter. Det ska vara stark senap. Sedan öppnar hon locket och försöker suga i sig lite senap. Häromdagen var hon snäll och tyckte att Astrid också måste få smaka på den fantastiska senapen. Vi såg att Alice stod lite framåtböjd nära Astrid och vid en närmare titt såg vi att Alice höll senapsflaskan mot Astrids mun och Astrid, ja hon smaskade för fullt och försökte suga på flaskan för att få ut lite till. Stark senap, eller semap som man också kan kalla det, är uppenbarligen smaskens för små barn! Astrid är i och för sig inte så kräsen. Det går jättebra att dricka badvatten också.

Det är någon som har bråttom

Idag får jag tydligen inte äta frukost. Vi har bråttom. Alice hämtar kläderna och vill åka till förskolan. Det går bra nu och jag hoppas att det fortsätter så här även om jag är beredd på bakslag naturligtvis. Jag hoppas också att det kan finnas en plats för Astrid på samma avdelning. Det ser inte jättelovande ut nu tyvärr. Det är nog inga barn (möjligtvis ett) som slutar och gruppen är redan full. Vi är två familjer (kanske tre, jag minns inte) som har syskon som inom en ganska snar framtid når förskoleålder och syskon har ju förtur, men om gruppen redan är full är det ju inte mycket att göra. Då får vi hoppas att vi kan få en plats på samma förskola i alla fall.

Underbara sol

Oj så fint det är ute när solen äntligen börjar visa sig lite. Oj så skönt det är när solen värmer lite. Oj så smutsiga våra fönster är.

Inskolning dag 2

Idag skulle vi inte till förskolan förrän vid 10 då Alices inskolningsfröken har lite andra projekt vissa tider. Alice pratade om att åka till Jia (Maria) hela morgonen och när hon ringde och sa att det hon skulle göra blivit inställt och att vi kunde komma tidigare om vi ville blev Alice glad. Inte hade hon bråttom hem idag heller. Hon ville stanna för att äta lunch med de andra barnen. Det är en sån härlig barngrupp. De äldre barnen är så himla gulliga med de yngre, de kramas mycket och hjälper dem att torka snoriga näsor :) Den positiva känsla vi hade när vi gick därifrån igår är kvar.

Säg den lycka som varar för evigt

Astrid som för ett tag sedan slutade med sitt matkrångel är tillbaka i krångelträsket igen och det är INTE det minsta roligt. Att sitta där och få i henne 1-2 skedar varje måltid och vissa gånger ingen sked alls, försöka distrahera med böcker, duplo, slevar och vispar gör mig galen. Vi gissar direkt på fler tänder för det är oftast då hon gör så här. Vi gissar också att nattmatningarna kommer som ett brev på posten då hon knappt äter på dagarna. Och visst kan man ta striden och vägra ge henne mat på natten så att hon kanske äter på dagen när normalt folk äter, men jag orkar inte. Inte just nu. Jag måste få hämta mig från hostan och känna att jag får sova på nätterna, inte bråka om flaskans vara eller icke vara med Astrid. Jag behöver en vilovecka och väljer bort så många strider som möjligt. Astrids humör blir bara mer och mer hett. Hennes röst skär i öronen när hon inte får som hon vill. Jag överväger om Astrid ska få börja förskola istället för Alice så att jag slipper höra hennes ilskna skrik ;)

Hur kan någon så söt vara så tjorvig med maten och ha såna fruktansvärda röstresurser..

Inskolning

Förmiddagen har vi spenderat på förskolan. Vilket välkomnande vi fick. Vi hann knappt stänga grinden så kom barnen springande och ropade Nu kommer Alice!! Heeeej Alice! Hej Alices mamma, Alice ska gå på vår avdelning. :) Medan de lekte vidare utomhus gick vi in för att i lugn och ro få gå runt och titta lite. Alice fick snabbt syn på några traktorer, tåg och flygplan och lyckan var gjord. Vi var nöjda allihopa när vi gick därifrån. Jag fick en bra magkänsla och Alice ville stanna kvar en stund till. Jag hoppas att den positiva känslan stannar. Det tror jag att den gör. Efter första dagen känns det redan som att Alice kommer att tycka att det är jätteroligt på förskolan.

En månad kvar

Om bara en månad firar vi Astrid som då fyller 1 år. Tänk att hon redan har funnits här i 11 månader. Det går ruskigt fort. Inga längd och viktuppgifter har vi för elvamånadersAstrid. Vi väntar till 1årskontrollen innan vi pallrar oss iväg till bvc igen. Hon verkar inte krympa i alla fall.

Favoritsysselsättningen just nu. Astrid kan backa, tuta och styra med ratten. Hur man tar sig framåt är ännu ett mysterium för henne, men snart knäcker hon väl den koden också.

Helgen passerade i rekordfart

• Frisörbesök. Det var verkligen på tiden. Nu ska jag bara vänja mig vid lite kortare längd på håret som inte går att sätta upp när jag känner mig lat på morgonen, vilket tenderar att bli alla mornar.
• Återbesök på neomottagningen och hos sjukgymnasten.
• Absolute showkidz.
• Städning lite här och där. Städning har inte prioriterats de senaste veckorna så det finns lite att göra om man säger så.
• Bokat resa!! Gissa om jag längtar.
• Premiärbadat på badhuset så att våra barn inte får gå halva livet helt ovetande om att att det finns andra ställen där man kan bada förutom hemma. Alice gillade det. Inte alls oväntat förstås. På med armpuffar bara och så "simmade" hon omkring i stora bassängen. Astrid gillade det också. Fast jag skulle nog vilja säga att båda verkligen älskar att bada.
• Haft trevligt fikabesök. Astrid blev helt till sig och flirtade vilt med grabbarna.
• Bytt gardiner till de nya mörkrosa istället för de neonrosa vi köpte först. Hittade inga i riktig cerise färg som jag hade tänkt mig den, men det blev väldans bra ändå. Det är inget litet projekt att byta gardiner med den typ av gardinstång/skena vi har. Man måste ju nästan montera isär den helt och hållet för att få bort gardinerna från den och få dit nya. Det är ett ganska stort projekt att stryka gardiner som är bredare än en panellängd också. Strykbrädor är inte bra konstruerade.
• Planerat hur kontoret/gästrummet ska se ut. På ett ungefär i alla fall.
• Tejpat upp tapetprover på väggen och suttit och tittat på dem. Hur ska man kunna välja och hur ska man veta att man väljer rätt??
• Funderat på om Thomas behöver sluta jobba så att vi hinner med allt vi vill få gjort här hemma och om den där lottovinsten kommer snart så att det är möjligt. Måste kanske börja spela på lotto först.

En kopp te, Solsidan och lite bokläsning får avsluta söndagen. I morgon har vi en ny spännande vecka framför oss.

Ha en skön söndagkväll!

Förtydligande

Hur kunde jag bara lägga upp en bild utan att skriva något mer, tokigt! :) Jag, min bästaste lillasyster och Sunwing Resort & Spa i Cala Bona på Mallorca. Storstadsresor i all ära, jag älskar det, men avkoppling är nog det jag behöver och vad är då bättre än det här :)

Egen tid

Sådärja! Brist på egen tid och återhämtning är snart åtgärdat. Ja inte riktigt än, men om 83 dagar befinner jag mig här..

Ok i rumpan

Igår var den dag vi egentligen borde ha firat en 2-åring i vårt hus. Det är väl inte särskilt många barn som föds just på BF, men det är ju liksom det enda datum vi har att utgå ifrån. Det är lite svårt att veta om Alice skulle ha fötts före eller efter BF om det inte blivit som det blev. 11995 gram tung och 87 cm lång och Alice fortsätter att följa sin kurva. Hon är inte direkt någon tungviktare, men hon växer fortfarande bättre än vad man kan förvänta sig av en som är född så mycket för tidigt som hon. Samma sak gäller hennes utveckling i övrigt. Som vanligt finns inget att anmärka på och varje gång är de lika förvånade över hur snabbt Alice har hämtat ifatt.

Några funderingar har vi ändå, men i förhållande till allt som hade kunnat hända och vilka men hon hade kunnat få är det egentligen ingenting. Läkaren skrattar varje gång och tycker att det liksom inte finns något att fundera på, men att vi naturligtvis ska ha koll på sånt som "besvärar" Alice. Den ena gäller hennes balans och den andra hennes rädsla/ängslighet/oro framför allt då för vissa ljud. Spänningarna i benen och fötterna har minskat och det är en stor skillnad jämfört med i augusti då vi träffade sjukgymnasten sist. Det finns kvar en spänning i ena vaden och en fot vrider hon lite utåt så att hon liksom trampar lite på insidan av foten. Var spänningarna kommer ifrån vet vi inte. Inte än i alla fall. Det kan bero på att impulserna som kontrollerar hur mycket, länge och ofta man spänner sig som skickas från hjärnan till benen i det här fallet inte fungerar som de ska. När Alice föddes fick hon en liten hjärnblödning (det råkar i stort sett alla EPT ut för, även många fullgångna barn, men det undersöks aldrig). Blödningen var av den lindrigaste graden som man inte tror ska medföra några skador, men det kan man ju inte riktigt veta. Nu ska Alice få genomgå en MR-undersökning för att se om det kan finnas några skadade nervtrådar som gör att hon har dessa spänningar. Egentligen störs inte Alice jättemycket av det och de övervägde om undersökningen ska göras eller inte då det förmodligen kommer att gå till sig av träning så småningom även om det kan ta tid. Nu väljer de att kolla det lite extra för att se om det finns något man kan göra för att hjälpa Alice för de tycker inte att det ska behöva bli så att hon undviker vissa situationer pga av det här. Det gör hon ju till viss del. Är det stojigt och mycket bus och spring så går hon gärna åt sidan för att hon är rädd att bli omkullsprungen och de tycker att det är onödigt att hon ska begränsas och dra sig undan. Oavsett vad undersökningen visar (den kan ju bara visa om det finns en skada eller inte) så lutar det åt att hon kommer att få botoxinjektioner för att få musklerna att slappna av så att hon kan träna upp musklerna på rätt sätt.

Vi har länge märkt att vissa ljud gör Alice stressad. Att vissa pipande ljud gör det är det ingen tvekan om och vi tror att det kan vara alla pipande maskiner under sjukhustiden som hänger sig kvar någonstans i hennes medvetande. Nu har hon ju under en tid varit väldigt känslig för andra barn som låter högt. Det behöver inte alltid vara jättehögt för att Alice ska reagera kraftigt. Ofta är det bebisar som stör henne mest. De låter ju ofta lite mer gällt. Det har varierat lite från gång till gång så vi har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som gör henne så ledsen och rädd. Vi pratade lite om det igår och det skulle kunna vara så att hon är överkänslig för ljud. I och med att Alice ska göra MR-undersökningen ska vi avvakta och se vad den visar. Visar den ingenting får de undersöka vidare. Det finns massor av olika varianter av ljudöverkänslighet och för samma person kan det variera från dag till dag vad som är jobbigt och störande. Det går kanske inte att göra så mycket åt det, men det är ju ändå skönt att veta varför hon reagerar som hon gör. Då kan ju vi hantera situationerna bättre än om vi inte alls förstår vad det är som är så jobbigt för henne.

Förutom det här finns det egentligen inte så mycket kvar att göra. Eller jo det gör det ju, men besöken blir i alla fall färre. Nu behöver vi bara gå på en årlig kontroll fram till ca 7 års ålder. Förutom det kommer det att ske 1-2 psykologbedömningar. Den ena vid 3 års ålder och den andra innan skolstart. Ja och så skrivs vi ju in på barnhabiliteringen också så att Alice kan få botox och få träffa sjukgymnasten mer regelbundet om det finns behov av det. Undrar om de kan ge eventuellt överskott av botox till mamman? ;) Sedan tror jag att Alice har undersökts för det mesta. Nu när allt blev som det blev och Alice föddes för tidigt så får man väl försöka se det positiva med att ränna på sjukhuset stup i kvarten, det lär ju t ex inte dyka upp något hjärtfel eller något liknande som en obehaglig överraskning helt plötsligt.

Älskade fantastiska söta Alice!

Gårdagens sötaste

Medan jag håller på att betala i en affär tittar Alice på tjejen i kassan och säger: Pappa snygg.

Jag: Vad sa du? Sa du att pappa är snygg? Vad gullig du är! (Jag var osäker på om jag hörde rätt, om Alice tycker att pappa är snygg så ifrågasätter jag ju naturligtvis inte det)

Tjejen i kassan ler lite.

Alice: Mmm, pappa snygg! Pappa fin, jättefin!

Tjejen i kassan småskrattar lite och tyckte att det var synd att pappa inte var med och fick höra de fina komplimangerna.

På ett nattduksbord nära dig (eller mig kanske)

Mitt köpstopp när det gäller böcker är över. Jag har i rekordfart tagit mig igenom den lilla hög som legat och samlat damm länge bredvid sängen och det betyder att jag har fått köpa några nya böcker. Jag har blivit beroende av att läsa igen. Det känns bra. Det är roligt att läsa. Det är avkopplande att läsa. Just läser jag Ketchupmammans bok. Rolig och lättsam läsning med en hel massa skratt. Precis vad jag behövde efter att ha deppat ihop lite igår. Jag skrattade så mycket att jag fick värsta hostattackerna (precis när hostan börjat ge med sig lite) och tårarna sprutade. Rekommenderas! Inte hostattackerna, men boken.

Jag har två till böcker att plocka fram sedan, men när jag plöjt igenom dem också vet jag inte vad jag ska läsa. Boktips mottages tacksamt!

Gnällvarning

Det verkar kanske som att jag är fruktansvärt less och trött på att vara hemma med barnen och det stämmer delvis. Jag ÄR trött. Missförstå mig inte, jag älskar mina barn mer än något annat i hela hela världen och de är fantastiska, underbara, härliga, glada, busiga och mysiga. De får mig att skratta. Vi har jätteroligt tillsammans, men det betyder inte att varenda sekund är helt underbar och fantastisk. Hur mycket jag än älskar dem så har de sina stunder då de är mindre roliga, så är det ju. Det är inget konstigt och jag är inte ensam i världen om att ha barn som gnäller eller gråter ibland och det är helt ok. Vem är glad jämt? Det är egentligen inte barnen som är problemet för dem ser jag definitivt inte som några problem. Jag har försökt fundera på vad som gör att jag är så trött och jag tror att det är att jag inte får något andrum. Jag är med barnen jämt. Jag är med dem på vardagarna när Thomas jobbar. Jag är med dem på helgerna när Thomas inte jobbar. Thomas är ju också med dem på kvällar och helger, men då är vi ju alltid tillsammans. Så vill vi ju ha det också. Vi vill ju umgås hela familjen. Problemet är kanske också att tiden inte räcker till för allt. Man ska hinna ha familjetid, man ska hinna få egen tid, man ska hinna få tid som ett par. Hur ska man få det att gå ihop?? Just nu känner jag mig så slutkörd så jag vet inte gör om jag inte får "semester" snart. Jag måste få komma bort! Sedan december har Thomas jobbat borta alldeles för mycket för vad som är lämpligt utifrån min energinivå och de kommande veckorna ser inte mycket bättre ut heller. Det är ju ingen nyhet, det har jag redan gnällt om tidigare. Jag började fundera på hur mycket tid jag spenderat utanför hemmet sedan vi fick Alice. Jag har varit till IKEA två gånger utan barn, jag har varit på en konsert, jag har varit på en afterkidz och jag har varit i Stockholm en helg. Jo, och så har jag nog varit och fikat på kvällstid två gånger medan jag var gravid med Astrid. Det är vad jag har gjort sedan oktober 2008. Sist jag lämnade huset ensam var i november, för tre månader sedan alltså. På lördag ska jag på melodifestivalen, vilket jag borde se fram emot, men efter mer än två veckor med hosta är jag allt annat än pigg (som om jag inte redan vore trött innan) och just nu känner jag att jag faktiskt hellre hade kunna tänka mig att se melodifestivalen från soffan med ett glas vin i handen.

Ja tack till en biljett till ett varmt och soligt ställe! Jag kan tänka mig en långhelg i en storstad också där jag kan strosa omkring i lugn och ro och inte behöva fundera på om det snart är dags för lunch eller vila för två småttingar utan vänta tills det kurrar i min egen mage och glida in på ett café eller en restaurang. Ja det är det jag kan tänka mig. Dream on..

God morgon

Morgon tyckte Astrid att det var 6.45. Då hade hon fått välling redan 5.45 och jag hoppades på att hon skulle somna om och sova till 8 som hon gör ganska ofta. Inte idag. Jag höll precis på att somna om själv när jag hörde att hon inte alls hade tänkt sova vidare. Jag hämtade henne till vår säng i förhoppning om att hon somnar om där som hon brukar. Inte idag. Efter att ha haft Astrid liggande över mitt huvud, efter att hon dragit mig i håret, efter att hon delat ut kramar och pussar, efter att hon gosat in sig alldeles nära mig för att 3 sekunder senare sätta sig upp och ge ifrån sig en massa glada tjut gav jag upp. NU blev hon plötsligt trött och behövde vila. Jag måste lära henne att man inte jagar upp sin mamma ur sängen i ottan för att sedan när alla är vakna, påklädda och har ätit frukost komma på att man nog är lite trött i alla fall.

Busunge!

Looki looki no hands no hands

Då väntar vi bara på de första stegen då. Ställa sig upp mitt på golvet utan stöd kan hon ju sedan tidigare. Minns inte riktigt när hon började med det. Jag har bara inte lyckats fånga henne på bild förrän nu. Hon har gärna utfört balansakten med något i handen. Vad har inte spelat så stor roll. En tandborste till exempel funkar jättebra som "stöd". Kanske var det nappen i munnen som hjälpte henne den här gången ;)

Vem behöver en hund..

..när man kan ha en Astrid istället? Är man inte nog snabb att plocka upp mat från golvet efter att barnen har ätit så är Astrid blixtsnabb att krypa in under bordet för att njuta av diverse godsaker. Numera är det inget lätt jobb att försöka mata Astrid som är intresserad av allt annat än att äta. Ska jag kanske lägga maten direkt på golvet under bordet i stället och låta henne krypa runt och äta själv? ;)