Första långpasset på asfalt

Jag springer ju oftast i skogen. Eller det är ju längs ett spår, men inga gångstigar eller så utan ett terrängspår helt enkelt. Då och då åker jag till Ormberget och där är ju spåren lite mer hårt packade. Har även testat Hamnmilens sträcka som till stor del går på asfalt, men jag har varit sugen att testa ett långpass på asfalt för att se hur det känns även om jag helst håller mig till terränglöpning. Varje gång jag har planerat in det har det varit tokvarmt och inte känts aktuellt, men idag var det dags. Kallax-Alvik, 14 km och tiden blev 01.21.10. Tanken var att springa ända fram till svärisarna i Klubben, men jag valde att promenera de sista 2-3 kilometerna. Istället för nerjogg fick det bli prommis. Inte för att jag inte orkade springa, för det hade jag gjort, utan för att jag inte ville ta i så jag spricker på mitt första långpass på asfalt. Jag ville helt enkelt inte riskera att inte kunna springa på en vecka eller så. Energi fanns det kvar för att springa, jag flåsade inte särskilt mycket och var snabbt nere i normalpuls när jag hade börjat gå. Nästa gång blir det springa av hela vägen :)

Sand

Man vet att man har sprungit 1,5 km i sand när det en vecka senare fortfarande rasar ut sand från olika ställen i löparskorna.

Semester

Fullt ös redan på Kallax.

Astrid somnade så fort vi kommit upp i luften och vaknade inte förrän vi landade igen. Alice skötte sig exemplariskt och vi hade en väldigt lugn och behaglig flygresa. Det hade dock kunnat bli katastrof. Alice har pratat i ett halvår om att hon ska fika muffins på planet (vi gjorde det förra gången vi flög) och så sa de först att de är slut. De dubbelkollade och hittade två muffins, puh.

Efter lite Arlanda Express- och tunnelbaneåkande var vi äntligen framme på hotellet!

Globen, Eriksdalsbadet och en massa bilvägar var vad vi såg från vårt rum.

Alice skyndade sig att prova sängen..

..medan Astrid satt i fönstret och tittade på bilar, tåg och den stora bollen. Just vid fönstret spenderade hon en stor del av tiden vi var på hotellrummet. Inte behövs mycket underhållning för att hon ska vara nöjd.

Bus bus bus! Så roligt de har tillsammans numera! Nästan jämt i alla fall :)

Den första av Thomas arbetsdagar spenderade jag och barnen bland annat på Kulturhuset där de har "rum för barn" i biblioteket. Himla bra aktivitet! Barnen fick springa av sig och leka i små kojor, vi läste böcker och de behövde inte alls vara tysta som man oftast ska vara på ett bibliotek. Det fanns något för barn i alla åldrar att upptäcka.

Den andra dagen då Thomas jobbade fick jag och barnen sällskap av moster i Vasaparken. Vilken lekpark det finns där! Den är bemannad vissa tider och det finns hinkar, spadar, cyklar, bollar mm att låna. Det finns toaletter och micro. Det finns utomhusduschar så att man enkelt kan skölja av sandiga leksaker eller sandiga små fötter. När vi var där var det varmt så de tog fram en liten barnpool så att det fanns möjlighet för barnen att bada. Alices favorit var den gamla rostiga bilen som man kunde klättra upp i och "köra". Inte så oväntat kanske.

Mjuka små (och stora) kullar att springa upp och ner på, studsmattor och en massa annat skoj.

Så här glad är man (i alla fall Astrid) när pappa har fått semester och vi ska åka Djurgårdsfärjan till Skansen.

Förutom älgar och björnar tittade vi bland annat på getter, får, kor, höns, ugglor, marsvin, lemurer och grisar.

Roligast var ändå Galejans tivoli och visst kom Alice ihåg Kalle Ankabilen som hon åkte i december då vi var på Skansen.

Flygplanet var kul, men biltåget var ännu roligare och Alice grät krokodiltårar när vi tyckte att hon fått åka nog många gånger.

Glasspaus i värmen. Det skulle ju regna i stort sett hela veckan. Vi såg inte till en droppe utan fick svettas i värmen varje dag då vi släpade runt syskonvagnen.

 

På onsdagkväll hade jag och maken turen att få barnvakt. Barnen härjade med sin moster på hotellrummet medan vi drack vin, åt tapas och avslutade med lite mer vin i hotellbaren. Dagen efter uppskattade vi, om möjligt, vår barnfria kväll ännu mer då vi hade allt annat än glada barn vid middagsbordet utan fick kasta i oss maten utan att egentligen hinna känna efter vad den smakade för att snabbt skynda tillbaka till hotellet och dumpa tröttisarna i säng.

Lite mammalyx. När vi ändå bodde på ett spahotell "tvingade" Thomas mig att välja en  behandling ur menyn. Jobbigt! ;) En stund innan behandlingen gick jag till spaavdelningen för att bada och bara slappa en stund. Fick springa iväg och shoppa en bikini för att kunna spaa och jag var liiite orolig inför behandlingen jag valt och ni vill nog knappt veta vad jag har på mig under badrocken ;) Bikinin hann jag alltså inte  ha på mig särskilt länge innan det var dags att byta om.

Mys i spaeriet.

Det var denna behandling både jag och Thomas fick och den var minst sagt annorlunda. Det jag hade på mig under badrocken var en minimal nättrosa och jag kände mig fantastiskt snygg. Jag satt och drack min örtdryck och åt frukt när en smal man med långt hår uppsatt i en knut på huvudet som satt fast med ett minisvärd hämtade mig. Han pratade inte svenska. Tack och lov talade han engelska i alla fall. Gissningsvis kommer han från Indien eller något närliggande land. Jag fick börja med att dricka en örtdryck, Vata, som skulle vara lugnande och minska stress. Sedan var det dags för massage och den första delen av behandlingen var någorlunda traditionell massage fast ändå inte riktigt. Det var efter en stund de mer annorlunda inslagen började. Han tog fram någon form av "gong gong"grej som han bad någon bön till och höll mot magen och bröstet medan han slog lite på den så att det vibrerade och lät. Sedan var det dags för en ny bön för oljan som sedan droppade/rann över min panna i över en halvtimme medan han masserade huvud, nacke, axlar och armar. Behöver jag säga att jag hade en aning flottigt hår efteråt ;) Även om jag var lite skeptisk och orolig innan (mest för att Thomas berättat om nättrosan haha) så ångrar jag mig inte. Hade en svensk utfört samma behandling hade jag nog inte kunnat hålla mig för skratt, men med en som nog visste vad han gjorde och liksom hade "rätt" ursprung så kändes det äkta på något sätt. Det var jätteskönt och avslappnande och jag rekommenderar det verkligen! Nättrosan var alltså det enda lite humoristiska inslaget i det hela :) Fast den glömde man rätt snabbt när man väl låg där inbädddad i en massa handdukar.

Medan jag och maken turades om att få behandling i spaat turades vi även om att bada med barnen på Eriksdalsbadet som alltså låg granne med hotellet. Väldigt uppskattat, men vi hade ju inte förväntat oss något annat heller. Astrid tjöt, skrek och grät för att det inte gick fort nog att få hoppa i poolen. Vi hade inte tagit med badkläder till barnen i och med att väderprognoserna såg så ostadiga ut för hela veckan, men de slapp tack och lov nättrosor utan fick istället badblöjor som vi snabbt sprang in och köpte på närmsta matvarubutik. Man tager vad man haver eller hittar att köpa på närmsta ställe.

Lekpark fanns det också på Eriksdalsbadet. Astrid stod mest och rattade och skrek högt och spände sig så att hon blev alldeles röd om någon bara närmade sig och såg ut som om de ville köra bil de också.

Ingen tvekan om att vi hade trötta barn på kvällarna. Fast de hann faktiskt härja en hel del i sina sängar i en timme varje kväll innan de sov så här sött.

Helt sant, kom man efter 9 var det knöööökfullt!

Hotellet hade även en inspirationsmeny med en hel del förslag på roliga och lite annorlunda aktiviteter som takvandring, nattfotograferingskurs och segwayturer.

Om man är morgonpigg kunde man till och med få sällskap av personalen på en löprunda vissa dagar. Även om barnen är morgonpigga så kändes det inte aktuellt att stiga upp före dem för en löprunda. Det fick bli på eftermiddagarna och kvällarna och då på löpband i skön ACmiljö istället för ute i värmen där det var på tok för kvavt för att man skulle orka springa.

De erbjöd även olika slags paket. Romantikpaketet var ju minst sagt lite intressant eller nåt..hmm..fjädrar och ögonbindel. 

På väg med det gula tåget ut till Arlanda och Alice var glad trots att vi skulle lämna Stockholm som hon pratar så mycket om i stort sett dagligen. Hon har verkligen älskat att få åka tåg av olika slag under veckan. Så mycket att hon gråtit när vi klivit av tunnelbanan. Till Stockholm kommer vi ju hur som helst alltid tillbaka och vi kommer definitivt att välja att bo på samma hotell igen. Fräscht, bra frukost om än knökfullt vissa tider, fint spa, bra gym där både jag och Thomas hann med några pass, trevlig personal. Bra service helt enkelt. 

Ofta när vi har varit borta någonstans brukar jag känna att hemma är bäst och visst var det skönt att komma hem även denna gång, men jag hade lätt kunnat stanna lite till. Barnen har haft så roligt, vi alla har haft så roligt. Vi har ätit gott (rekommenderar för övrigt Stekpannan som hade galet god mat) och gjort en massa roliga saker. Visst är det lite pyssligt att bo på ett litet hotellrum med två små barn, men det har gått över förväntan. Allt flyter inte på som det gör hemma och det ruckas på rutiner och med tanke på att de inte alltid har sovit sina middagslurer som vanligt på dagarna så har de orkat med otroligt bra. Inte konstigt att de har varit trötta vid middagsbordet och inte varit på toppenhumör alla dagar så att vi har fått kasta i oss maten. Inte konstigt att de varit övertrötta och busat en stund i sina sängar på kvällarna. Inte konstigt att de inte var roliga alls att ha att göra med sista hälften av flygresan hem. Jag noterar att aldrig ha barnen nära varandra under flygresan om det går att undvika. När den ena var lugn såg den andra till att retas så att det blev en massa skrik. Jag sa åt Thomas på resan ner att vi hade tur. Då var det andra barn som skrek och grät medan våra små sötnosar var så glada. Ja i alla fall Alice som var vaken. Vi fick vår beskärda del av barnskrik och gråt på hemvägen. Trots det var det sååå värt det att få komma bort lite och göra roliga saker tillsammans. Nu börjar vi ju få lite rutin på det här med att bo på hotell med barnen och det funkar superbra!

Tänd ett ljus

Ååå nu är det ju mörkt på kvällarna igen. Dags att plocka fram och tända ljus. Myyys!

Thomas: Nu får du åka vagn en stund.
Alice: Jag vägrar!

Kärlek

Astrid som var vaken först i morse och stod i sin säng och pratade glatt för dig själv medan Alice sov som en stock och jag och maken halvslumrade till Astrids prat. Plötsligt sa hon något som fick oss att vakna till, titta på varandra och undra om vi hört rätt.

"Heeej Alice! Vakna! Ja äskar dej!

Det är kärlek det!

Myror och blåbär

Jag till Alice som hade svårt att sitta still medan vi fikade: Har du myror i brallan?
Alice: Mmm, pissmyror och jag har ätit ett blåbär.

Fred Perry + Reebok easytone = sant

Titta mamma vilka fina skor jag har!

Lite trött kanske

Vanligtvis är jag väldigt lättväckt och hur Thomas än försöker smyga på mornarna när han stiger upp före oss andra så vaknar jag av minsta lilla. Jag hör när nyckeln sätts i låset. Jag hör allt. Fast inte i natt. I natt vaknade jag inte när Astrid grät (hon håller nog på att få en till tand), jag vaknade inte av att Thomas sprungit in till henne flera gånger, jag vaknade inte av att det åskade och jag vaknade inte heller av att det blixtrade till och blev alldeles ljust i rummet. Antingen så har det inte åskat och Astrid har inte gråtit utan det är bara Thomas som skojar lite med mig eller så var det Laxloppet som tog knäcken på mig så att jag sov som en stock.. Jag hade ganska stumma ben när jag vaknade i morse så det finns ju en möjlighet att jag var lite trött helt enkelt.

En stor och två små laxar

Dagen har spenderats på Junkön. I och med att vi inte har båt blir det inte många besök i skärgården numera. Tråkigt, för vi har ju en fantastisk skärgård här i Luleå. Dessutom har jag ju faktiskt skepparexamen sedan några år så nog kommer vi att ha båt så småningom, men vi har lite annat att stå i och få färdigt här hemma innan det finns tid för några båtturer. Nu hade ju inte det något med att vi varit på Junkön idag att göra. Vi var där för att jag, Alice och Astrid skulle springa Laxloppet. Barnen deltog i sina livs första lopp som var 150 meter långt och jag avverkade mina 6,1 kilometrar på 00.33.25. Först kände jag mig inte riktigt nöjd. Benen kändes sega och stumma och jag ville mer än jag orkade. Jag flåsade som en hund redan när jag värmde upp och halvvägs in i loppet ville jag bara sätta mig ner någonstans i skogen. Just när det kändes så var jag framme vid början av 1,5 km löpning i sand, sand och sand. Det gick inte fort, men jag vägrade att promenera ens en meter och jag flåsade om möjligt ännu mer än innan. Nu efteråt känner jag mig nöjd med tiden även om jag nog hade kunnat pressa lite hårdare på upploppet. Med tanke på terrängen så var det ju inte så illa pinkat av en som inte sprungit så länge och inte har bra löpteknik. Så, jag är nöjd med min 12:e plats (av 25 deltagande) i damklassen.

Förutom att huvudsyftet var att delta i Laxloppet så har vi haft en jättemysig familjedag och picknickat på fina Junkön. Barnen fick sig även en premiärtur med Kungsholm, spännande värre. Thomas fick agera serviceteam åt de tre springande tjejerna, en väldigt viktig uppgift skulle jag vilja säga. Vi hade ju inte kunnat genomföra våra lopp utan honom.

Det var fantastiskt roligt att se alla barn som kämpade i sina olika lopp, hur en del av dem verkligen ville vinna eller åtminstone spurta förbi den som var närmast på upploppet. De sprang tills de stupade. Enorma viljor. Galet snabba är de också. Jag hänger förmodligen inte med i det tempo en del av dem håller.

Vi har ju inte deltagit i något Laxlopp tidigare, men just det här 21:a loppet i ordningen var fantastiskt trevligt ordnat. Vi kände oss välkomna och en stugägare lånade även ut sin stuga till oss tjejer så att vi kunde använda toaletten och duschen där. Det var inget jag hade förväntat mig, men blev otroligt glatt överraskad över.

Vi var nog alla lite trötta i morse, efter att ha klivit upp i ottan, när vi klev ombord på M/S Kungsholm som tog oss ut till Junkön.

Astrid värmde upp inför loppet.

Vid startlinjen.

Jag försöker coacha mina två små laxar genom loppet. Min insats var nog sådär för Alice hade inte bråttom utan strosade lugnt på i eget tempo och förstod inte varför vi skulle springa även om hon vid frukostbordet pratade om att hon skulle åka på springtävling. Astrid var lite trött då det närmade sig sovdags och genomförde sitt lopp med nappen i munnen.

Ungefär halvvägs och vi hann småprata lite med andra små löpare.

Alice, som tog det hela med ro, spanade in vad som fanns vid vägkanten.

Upploppet. Här försöker jag hjälpa en trött Astrid att orka över mållinjen på egna ben istället för att bli buren. Astrid gjorde för övrigt succé på upploppet. Det hejades ordentligt åt loppets yngsta deltagare.

Alice fick hjälp av farfar sista biten.

Så var det min tur att springa. Jag genomförde loppet utan någon som höll mig i handen, men när jag skulle igenom det där 1,5 km långa sandpartiet (lös sand som i sandstrandssand!!) hade jag gärna haft någon som drog mig framåt. Det var tuuuungt!

Det fanns inte mycket krafter kvar till att spurta kan jag säga. Sanden tog död på benen. Fast lite mer borde jag ha tryckt på de sista meterna

Man skulle kunna tro att Thomas sprungit så trött som han var, men han hade vattnat det gräs han sått igår till mitt i natta så det är förståeligt att han var trött.

Alice smååt av allas mat. Lite plättar, lite varmkorv, lite ost, lite banan och här lite kyckling.

Mysiga Junkön.

Till och med en brandbil finns på ön. Modell äldre? ;)

Picknick och mys i det gröna efter loppen.

Priser delades ut till de bästa i varje klass och det lottades även ut massor av ätbara priser (fisk, löj- och sikrom och jordgubbar) bland deltagarna. 

Trötta var vi även på väg hem.

Astrids vinst, rökt lax och rökt sik. Gott!

Det är mycket nu

Packa upp, tvätta, plocka, planera, hänga tvätt, leka, vattna, vika tvätt, kratta, packa, bada osv osv. Det är vad som pågår hos oss just nu. Det ser för jävligt ut här hemma. Städning prioriteras inte och hinns hur som helst inte med även om jag skulle vilja. Så är det och så får det vara. Vi har massor att göra. Tråkigt jobb ute på gården. Roliga aktiviteter, utflykter och korta resor.

Vad gör man inte för att hinna bada barnen mitt i allt jobb och plock och fixande. Jo man tar ut badbaljorna på bron, placerar dem där man ser dem samtidigt som man kan göra något annat. 

Färgglatt var det här

Pop är långt ifrån min favoritbutik. De har säkert bra kläder, men det är sällan jag hittar något jag gillar där. Förutom skaloverallerna då som jag älskar. Jag lockades in i butiken i Umeå av reaskyltarna och tänkte att titta kan man ju alltid och vi kom därifrån med några tröjor och en soldräkt (eller vad kallas det egentligen??) för en billig peng. Ca 60 pengar per plagg blev det och det är ju inte illa. Dessutom behövdes lite påfyllning på t-shirthyllan då ett gäng tröjor är utslitna, fläckiga och redo för t-shirtkyrkogården.

Färgglatt är det om inte annat och Alice var så glad över både bilar och muffins även om båda inte blev hennes.