Ett mirakel är på väg att ske

Jag måste ju naturligtvis rapportera om hur mirakelskorna fungerar. Någon skillnad på rumpan kan jag inte se efter att ha provat dem vid dagens promenad. Fast det utlovades väl inte så snabba resultat förstås. Däremot kan jag säga att, om jag inte bara hade en "tung i benen"-dag, så blev jag galet trött i benen efter bara drygt halva sträckan och de känns fortfarande "sega".

I och med att jag mest skriver om såna här högintressanta saker kan jag meddela att så mycket mer roligt än så här är inte mitt liv just nu. Frukost, lek, barnvagnspromenad som jag nästan skulle vilja kalla jogga med barnvagn antingen med ett eller två barn i vagnen beroende på om det är förskoledag eller inte, lunch, diverse styrkeövningar med antingen ett eller två barn som gärna vill hjälpa till på bästa sätt, duscha, mellis, lek, plocka leksaker som spridits ut i hela huset, middag, lek och så är det kvällsrusning innan jag sjunker ner i soffan med en kopp te och vid det laget är ögonlocken tuuunga. Jag tror ju knappt att det är sant att livet kan vara så här spännande som det är just nu!

Tydligen dags att gå ut

När Astrid vill gå ut sätter hon sig i hallen, försöker ta på sig mössan och säger lä på (klä på). Bäst att lyda order.

Positiv effekt?

Jag fick hem mina easytoneskor idag och bläddrade som hastigast igenom informationsbladet som följde med och där kan jag bland annat läsa mig till att jag kommer att shoppa mer när jag använder dessa skor. Precis den effekt jag hade hoppats på.

Och medan jag shoppar kommer jag alltså att få en fantastiskt snygg och fast rumpa. Undrar om skorna trollar bort celluliter också? Och gäddhänget? Vore ju inte för mycket begärt tycker jag. De borde ju faktiskt även göra så att jag slipper köra den där sixpackträningen också. Helt otroligt vilka fantastiska skor jag har köpt.

Då var det min tur

I början av inskolningen på förskolan då allt gick så bra väntade jag bara på ett bakslag. Det kommer ju alltid förr eller senare då barnet kommer på att det faktiskt ska lämnas där och visst kom det. Efter det första bakslaget hade vi några tunga dagar, men jag har hela tiden känt mig vid gott mod. Jag har varit, och är fortfarande så klart, trygg med personalen och då känns det ändå bra att lämna trots tårar. Det har ju fungerat väldigt bra vid lämningarna ett tag nu. Bara lite tårar som har gått över så fort jag gått och Alice har verkligen haft jätteroligt på förskolan. Förra veckan blev ju lite tokig i och med att Alice fick feber och inte kunde vara där på hela veckan. Idag var det inte bara lite tårar utan massor. Idag blev det nog lite för mycket för mammahjärtat och för första gången började jag storgråta så fort jag stängt dörren. Tårarna ville inte ta slut och jag storgrät i bilen hela vägen hem. Idag ska jag hämta henne tidigare. Både för min egen och hennes skull. Då får vi båda en mjukstart på nystarten efter febersjukan förra veckan.

En betydligt mer glad och busig Alice i morse.

Inte mycket att komma med idag

Morgonpromenad som vanligt. Utomhuslek. Lunch. Vila för barnen. Kaffe i solen för mig. Mellis. Handla lite. Utomhuslek. Mag- och gäddhängsträning. Middag. Inomhuslek. Gröt. God natt för barnen. Snart en dusch och sedan en kopp te för mig. Intresseklubben antecknar flitigt nu hoppas jag.

Utrustad för träning

Det är så jädrans skönt att vara på banan igen när det gäller träning. Det är lång väg kvar innan jag har något som man ens kan kalla kondition. Samma gäller muskler. Men någonstans måste man ju börja och förvandlingen sker inte över en natt. Promenader, magträning och lite andra styrkeövningar med hjälp av exetubes kör jag ju redan. Snart ska jag nog våga mig på första löprundan för säsongen. Zumbaskivorna och de lätta hantlarna som ska få fungera som zumbasticks ligger redo och väntar på att jag ska ha lust att köra ett sånt pass. Det får bli såna dagar då vädret inte lockar till uteträning. Idag köpte vi en gymboll och ett träningshjul för att kunna variera träningen här hemma lite mer.

För utom det är ett par Reebok easytone är på väg hem till mig.

Dagens deal hos Groupon var att man kunde köpa ett presentkort på Heppo.se till ett värde av 500 kr, men endast betala 200 kr för det och det gjorde ju att skorna blev lite billigare. Jag har spanat på dem ett tag, men suckat lite över att alla träningsskor är så dyra. Det är ju ingen nyhet att det kostar att köpa bra skor, men det är lika tråkigt varje gång man behöver göra det. Jag kan verkligen se framför mig hur "tonad" jag kommer att bli ;)

Skötsam eller bara gammal?

Jag som skulle toksova efter gårdagens utekväll steg upp samtidigt som alla andra, pigg och inte det minsta bakis. Party like a småbarnsmamma går tydligen inte så vilt till ;) Ändå får jag erkänna att jag nog fick i mig betydligt mer av diverse drycker än jag trodde att jag skulle klara av. Himla roligt var det i alla fall! Före vi gick ut. Det är väl som vanligt. Luleås uteliv är inte mycket att skryta över. Herregud så kasst. Fast det gör ingenting för jag hade, som sagt, en jättetrevlig kväll i alla fall och det tackar jag de goa tjejerna för.

Det blev alltså ingen bakismorgon. Istället åkte hela familjen för att uträtta lite ärenden (köpa en gymboll) och sedan åt vi faktiskt bakismat på JV-grillen, men det var bara för att Waldorf öppnade så sent och barnen behövde få i sig lunch. För att kompensera det blev det drygt en timmes barnvagnspromenad efteråt.

Girls night out

Dags att hoppa in i duschen och sedan försöka få någon ordning på hår och ansikte. Klädfrågan är inte helt löst än, men det blir nog bra trots att jag inte direkt äger några vare sig snygga eller moderna "gå ut"-kläder numera. Maken har beviljat min ansökan om sovmorgon i morgon. Oj vad jag ska sova. Ända tills jag vaknar.

Hörde jag rätt?

Jag och Astrid stod och tittade i fönstret när maken kom hem från jobbet idag och Astrid sa däj ä pappa. Jag tänkte att jag nog hörde fel eller tolkade det som jag hade lust att tolka det. En stund senare åkte hela familjen iväg för att helghandla, vi placerade barnen i varsin kundvagn och gick runt och hämtade det vi skulle ha. När jag, med Astrid i vagnen, kom runt ett hörn och mötte maken och Alice sa Astrid däj ä pappa igen. Jag hörde nog rätt även första gången.

Tårtkalas

Idag blev det tårtkalas. Barnens kompis Alma (och Almas mamma också såklart) kom över på fika och firade Astrid, som fyllde ett för några veckor sedan, med en sååå fin tårta i trä. Nu ska vi ha tebjudning och tårtkalas dagarna i ända i barnens rum. Det bästa med den här typen av tårtkalas är att det inte är så onyttigt. Ja om man nu inte verkligen äter träbitarna. Det är nog inte så himla nyttigt.

Sjukt skrämmande skämt

När jag läste om att "de" funderar på att stänga helikopterplattan på NUS för att istället låta ambulanshelikoptern landa på flygplatsen för att lasta om patienten till ambulans för vidare transport till sjukhuset pga av att landstinget inte har råd att bekosta ljudisolering av bostadshusen kring sjukhuset trodde jag att det var ett skämt. Att lasta om en patient för att åka sista biten med marktransport tar 45 minuter. 45 minuter!! Vem som helst förstår ju att det i akuta situationer inte finns 45 minuter tillgodo. Det finns ju en anledning till att en patient flygs med helikopter och inte är det ju för att det finns gott om tid i alla fall. Ska det här vara vårt regionssjukhus?? Vi har sjuttioelva helikoptrar om dagen, både ambulans- och militärhelikoptrar, som flyger rakt ovanför vårt hus och visst kan jag bli lite smått irriterad över det ibland, men vi har ju vetat från första början att vi bor nära flygplatsen och då får man ju gilla läget. De som bor nära NUS kan väl ändå inte ha missat att det finns ett sjukhus i närheten. Sjukt är vad det är. Skrämmande också.

Inte helt lätt

Båda barnen satt i soffan och var så lugna efter sitt kvällsbad, men så fort jag tog fram kameran blev det full fart. Ingen av dem kunde sitta still. Astrid började härja i soffan och Alice började springa runt. Inte helt lätt att fånga dem på bild längre.

Dubbelbonus

Att maken skulle kunna ta ett tidigare flyg hem idag pga av att de av hans kollegor som tycker att det är roligt att ha en kickoff med jobbet där man själv får betala för att kunna åka skidor som är själva aktiviteten på kickoffen den här gången (jag har i alla fall aldrig varit med om ett företag som anordnar en kickoff som man delvis ska betala för själv), var ju en bonus. Att de, kors i taket, avslutade mötet tidigare än planerat, att det fanns några platser kvar på en tidigare avgång och att maken hade en flexbiljett bokad denna gång så att han kunde boka om och komma hem ännu tidigare, är ju också en bonus. Så om en halvtimme står nog maken i hallen istället för att komma hem någon gång efter barnen har lagt sig. Gilla!

Busfia

Så här busig ser man ut när man klättrat upp i soffan och dessutom lyckats få tag i en fjärrkontroll som man vet är förbjuden att leka med. Hon har i alla fall tagit på sig en "hjälm" och det kan ju vara bra om hon skulle råka trilla ner från soffan.

Ett skepp kommer lastat

Med vadå?

Med en hel massa paket :)

Vad var det i dem då?

Ett verktygsbälte och verktyg i tyg. Alice, som är skeptisk mot det mesta, ville inte prova bältet medan Astrid mer än gärna ställde upp. Händiga Astrid kallar vi henne nu.

Lite te från The tea centre of Stockholm. Inte helt oväntat fick jag svårt att välja vilket jag skulle prova ikväll. Valet föll till slut på Earl grey special - gott!

Lite Mini Rodini.

Lite spännande paketöppning väntar vi med till i morgon. Det är ju dumt att göra slut på det roliga på en gång ;) Det var i alla fall väldans rolig post att få en sådan här dag då vi mest varit inne så det tackar och bockar vi för, lillasyster/moster! :)

Dagens tips

Om man känner att man inte har tillräckligt att göra när man är hemma med ett febrigt barn och ett väldigt mammigt barn, då kan man göra som jag, sätta igång att baka kladdchokladmuffins just innan middagsrusningen.

Det värsta är nog att jag inte ens är sugen på fika. Jag äter ju inte särskilt mycket sånt numera så det var egentligen inte ens "nödvändigt" att baka för jag känner inte att jag ens vill smaka.

Vårgarderoben uppdaterad

Gummistövlar, goretexskor, mössor, vantar, fleecejackor och byxor, fleeceoveraller, skalbyxor och softshelljackor och en massa annat har legat redo i garderoben ett tag. Nu har jag kompletterat med skaloveraller och galonisar och jag tror att vi är redo att möta våren nu. Jag har förmodligen köpt för mycket, men jag blir så snurrig av alla dessa olika kläder. Vad behöver man egentligen och hur ska man kombinera allt? Att det kommer att bli färgsprakande och kanske inte alltid så himla snyggt färgmatchat hur vi än gör är en sak som är säker. Så blir det när man köper kläderna vid olika tillfällen och fastnar för olika färger varje gång :)

Grönt är skönt och rött är sött?

Jag tror att jag har gått och blivit kär. De är ju helt underbara Pops skaloveraller. Åtminstone färgerna. Nu återstår att se om de fungerar lika bra som de är fina. Storlekarna däremot är ju helkonstiga. Tycker jag. Alice har på sig en 86:a på bilden och där fanns gott om utrymme. Jag köpte ändå en 92:a. Tokigt va! Den blev inte alls klumpig att röra sig i och den kommer nog att räcka i vår, i höst och även nästa vår om Alice inte får för sig att tokväxa. Jag tror ta mig tusan att hon kommer att kunna ha den tills hon fyller 10 ;) Astrids begagnade 86:a som jag hittade på Pops "köp och sälj" verkar något mindre än den Alice provade, men är fortfarande så stor att den förmodligen kommer att passa nästa vår också förutsatt att hon inte har tänkt vara den tjej i släkten som blir lång.

Blivande gymnast?

Först sträcker man vristerna så här snyggt innan man börjar luta sig framåt.

Sedan lägger man sig helt enkelt dubbelvikt. När man ändå ligger i den här avslappnade ställningen kan man passa på att vila en stund.

När man vilat färdigt kan man börja med någon ny övning. Vad den här kallas vet vi inte än.

Inte så kul

Inte är det kul att hämta sitt barn från förskolan och upptäcka när jag satt och klädde på henne att hon är brännhet. 38,8 visade förskolans örontermometer. 39,8 visade vår egen termometer när vi kom hem. Inte ett dugg kul.

Det febriga barnet orkade precis leka lite med sin Blixtenbil.

Astrid provar kläder

Astrid provar sin väldigt cerisa vindoverall för att se om den passar nu i vår. Den är ganska precis även om det ser ut som att den skulle vara jättelång i benen. Det är den inte, hon har bara lyckats få in fötterna i den och står med böjda knän. Nu är frågan om vi ska använda den i vår eller om vi ska låta den gå vidare till någon annan..

Undrar var Astrid har gömt sig?

Träningstips

Jag kan meddela att den där "how to get a sixpack"-träningen blir något jobbigare med en Astrid som hänger över magen. Som om det inte vore nog jobbigt ändå. Med andra ord kan jag tipsa den som tycker att magprogrammet är för lätt om att träna tillsammans med barnen och låt dem gärna hänga på magen.

Life is good

Man har ju inte direkt mycket att klaga på just nu. Igår när jag satt i snödrivan och åt grillad korv tänkte jag att så här vill jag alltid ha det. När jag tänkte ett steg längre vet jag inte om det är en så himla bra idé ändå. Dels försvinner ju faktiskt snödrivan ganska snart och då blir jag sittande i slask och lera och det lockar inte alls lika mycket, dels är det nog ingen bra idé för hälsan och vikten att sitta still och äta korv dagarna i ända. Bortsett från det hade jag gärna suttit där i snön lääänge. Livet är bara så härligt just nu.

Dagens syskonmatchning

Favoriten Mini Rodini igen. Egentligen är alla tre pingvinplagg Alices, men hon är ju generös och lånar ut en t-shirt åt Astrid bara för att vi ska kunna matcha lite. Astrid har, förutom den lånade tröjan, body från Åhléns och leggings från H&M. Alice som fortfarande är inne i en "gilla-kjol"-period har även på sig sin mysiga Geggamojakjol.

Nu är det dags att klä på pingvinbarnen och gå ut medan det fortfarande är sol.

Vila, vad är det?

Om jag och maken inte hade haft något att säga till om hade Alice inte alls tyckt att det var nödvändigt att ta en middagslur en sån här fin dag även om hon slocknade i samma stund hon lade sig ner. Efter vilan och lite soffmys för att vakna till hade hon inte något emot att ta ett bad. Vi tyckte att det vore trevligt om röklukten försvann, men jag gissar att det inte var anledningen till att Alice ville bada.

Måste bara säga att Pops ullunderställ är toppen! Varma och torra barn är glada barn. Ett litet minus är att byxan bara fanns i vitt, i alla fall när jag köpte dem. Efter en köttfärssåslunch tidigare i vinter fick de fula fläckar, men det är ju ett underställ så det är ju inte så ofta man visar dem :)

Härliga vårvinter

Efter en hel dag ute i solen är vi alla rosiga om kinderna och ganska trötta, precis som det ska vara.

En bra dag ska avslutas på ett bra sätt

Dagens syskonmatchning

Astrid i mermaidklänning och Alice i mermaidtischa från Mini Rodini som just nu är, och ju faktiskt har varit ett tag, mitt favvomärke. De håller superbra i tvätten och barnens kläder tvättas ju ofta. De har fina tryck som är könsneutrala, sånt gillar jag.

Busenkelt

Alice: Jag räknar till tjugo.

Jag: Ja gör det. Får jag höra.

Alice: Tjugo!

Dejt

Det händer ju inte alltför ofta att jag och maken gör något tillsammans utan barn, men ikväll har vi varit på dejt. Först middag, sedan basket. Najs!

Dags att börja packa?

Det är knappt 43 dagar kvar till avresa så det är kanske i tidigaste laget att börja packa. En ny resväska är i alla fall inköpt. Det finns ett gäng väskor av olika slag i förrådet. De flesta är dock små kabinväskor och det är alldeles för litet när jag ska vara borta en vecka ;) Min stora resväska såg sitt livs bästa dagar för några år sedan innan en taxichaufför i New York behandlade den lite omilt så att den sprack. Jag kanske inte kan lägga hela skulden på honom för väskan var tung, så tung att han knappt orkade lyfta in den i bilen och han fick ta i och svinga den. Krasch sa det när den landade med en duns i bilen. Mest är det ändå hans hans fel. Alla taxichaufförer i New York borde vara vältränade. I alla fall om de ska köra resenärer som är på väg hem igen till flygplatsen. Hur har jag klarat mig efter NY då? En gång chansade på att sprickan inte skulle bli större, andra gånger behövde jag nog inte en så stor väska och sedan har jag haft ett litet reseuppehåll för att vara gravid och föda barn. Nu är det snart dags igen och sedan hoppas jag att det inte går lika lång tid till nästa gång.

Färdigvilat

Jag försökte få Alice att vila med mig på eftermiddagen. Att hon inte skulle sova förstod jag ju för det hade hon ju redan gjort på förskolan, men hon brukar gilla att ligga i sängen och bara slappa en stund. Precis när jag såg skylten "you are now entering dreamland" hörde jag Alice sjunga: Kul på föskooolan, Maria är hääär idaag. Nu har mamma vilat fääädigt. Mamma är inte trött meeer. Efter sången gav hon mig en puss, slet av mig täcket och tyckte att jag faktiskt har vilat färdigt. Bara att pallra sig upp och vara lekmamma istället.

Skumt

I morse vaknade jag med huvudvärk. När jag reste mig från frukostbordet fick jag vansinnigt ont mellan revbenen typ och blev alldeles varm och det bara blossade i ansiktet. Smärtan försvann ganska snabbt, men varm kände jag mig ett tag. En stund efter det skulle jag kolla något på datorn, men den var plötsligt avstängd och min första tanke var att det har hänt något med den så jag provar slå igång den och den fungerade! Efter ytterligare en stund kom jag ihåg att jag hade stängt av den själv. Varför jag gjorde det vet jag inte och det kändes lite obehagligt att jag först inte kom ihåg det. Idag blir det inga ansträngande aktiviteter. Efter att ena dagen ha skottat fram för att kunna ta ut trädgårdsstolarna, nästa dag hämtat en stol så blir min uppgift för idag att sitta i stolen och bara njuta. Jag hoppas att Astrid också känner att det är en bra plan för dagen. Alice möttes av glada barn ute på förskolans gård som sprang mot henne och berättade att de skulle göra en utflykt till Apelsinbacken så hon får vara ute och njuta av det härliga vädret hon också.

Bättre sent än aldrig

Ibland undrar jag hur "de" tänker. Efter att ha gått på otaliga återbesök och kontroller av olika slag kan i alla fall jag tycka att det inte hade skadat med ett besök på barnhabiliteringen också. Det förstår jag nu när vi har varit där på vårt första besök. Före idag visste jag inte ens riktigt vad barnhabiliteringen var. Även om man inte kan avgöra om barnet har några men i ett tidigt skede så är ju förmodligen föräldrarna i behov av stöd på olika sätt.

Nu ska Alice få genomgå den där MR-undersökningen, få botox och träffa en sjukgymnast. Bortsett från det har vi ett helt team av kompetent personal att tillgå. Det är logoped, psykolog, sjukgymnast, kurator, specialpedagog och förmodligen fler som jag inte kommer ihåg nu och allt vi behöver göra är att lyfta på luren och ringa om vi har några funderingar oavsett om det gäller ett beteende hos Alice som vi inte vet hur vi ska hantera eller om vi behöver hjälp med övningar för att träna motoriken.

Det är ju jättebra att vi får tillgång till alla dessa nu, men för mig är det obegripligt att vi inte fått det från första början. Då, när vi fortfarande var inskrivna på 56:an och under den närmsta tiden efteråt, hade vi kanske varit i behov av vissa av dessa kompetenser. Att ha levt som vi gjorde i månader utan att veta om vi skulle komma hem med eller utan barn, att till en början vara nästan mer vårdpersonal än förälder sätter sina spår på olika sätt. Då, när man är mitt uppe i det, finns det inget utrymme att känna efter hur man själv mår. Då hade vi kanske behövt någon som bara bokade in en tid hos kuratorn eller psykologen, precis som de gjorde på sjukhuset i Umeå. I det läget vet man inte själv om man är i behov av att få prata med någon utomstående eller inte och även om man skulle ha vetat det hade man förmodligen inte haft ork att ta tag i det själv.

Nåja, det är ju ingen idé att vara arg, irriterad eller ledsen över det nu. Nu är det som det är. Jag känner mig i alla fall jättenöjd med dagens besök på det sjuka huset och det kändes himla skönt att få bekräftelse på att vi hanterar Alices rädsla för olika saker på rätt sätt. Jag har gått omkring och funderat på om vi gör rätt eller fel och om vi gör fel, hur påverkar det Alice? Nu behöver jag inte gå och fundera på sånt längre. Det känns bra! :)

När man har spenderat hela dagen ute bortsett från sjukhusbesöket och lunchpaus behöver man tydligen bada. Jag behöver bada! sa Alice och tog av sig kläderna och sprang till badrummet efter middagen. Attis behöver också bada! Så så blev det.

Vissa dagar flyter allt på smidigare än andra

Trots att Alice var på ett uselt humör i morse och var arg för att hon inte fick göra pärlhalsband mitt i frukosten blev det trots allt en bra dag.

Klockan 8.12 satt barnen påklädda i syskonvagnen och exakt en timme senare rullade vi in på uppfarten igen. Barnen åt lite förmiddagsmellis i solen på bron och lekte i snön innan vi klockan 10 satte oss i bilen för att åka till Sus och första besöket på barnhabiliteringen. Man hinner med en del på förmiddagen när man har morgonpigga barn.

Lite tokigt blev det när båda barnen somnade i bilen på väg hem före lunch. Astrid hade inga planer på att vakna när vi kom hem och åt sin lunch vid mellistid. Alice var inte så sugen på att vakna hon heller, men slukade sina köttbullar efter lite övertalning. Sedan fick vi besök och utförde byteshandel och plötsligt blev Alice ägare till både motorcykel och hjälm. Hjälmen skulle hon absolut ha på sig när hon lekte med traktorn och jag var lite osäker på om jag skulle få av den när jag packade ner barnen i vagnen för promenad nummer 2. Promenaden var mest för att få Alice att slumra en stund då det blev lite tokigt med middagsluren idag, men det tyckte hon inte alls var nödvändigt. Det enda det resulterade i var att vi alla fick friskluft och jag fick ytterligare 45 minuters motion. Inte så dumt det heller. Nu hoppas jag bara att middags- och kvällsrusningen flyter på lika smidigt som dagen i övrigt har gjort.

Dagens träning

Efter att ha lämnat Alice på förskolan satte jag Astrid i vagnen och gick en timmes barnvagnspromenad i rask takt. Sedan fick vi ta paus för lunch och blöjbyte innan jag satte igång med 30 meter snöskottning. Varför jag mäter det i meter vet jag inte, men hur fasiken ska man annars mäta? ;) Vi har inte skottat fram till den blivande lekstugan på hela vintern så det var lite snö om man säger så. Just nu förvaras våra trädgårdsmöbler och barnens sandlådeleksaker där och jag får väl erkänna att jag gjorde det enbart för att få fram stolarna så att jag kan sitta och njuta i solen med en kopp kaffe. Att barnen kan få fram sina leksaker ser jag bara som en bonus ;)

8 minuter 6-packsträning på det och jag tycker att jag har gjort mitt vad gäller träning för idag. Vips gick några timmar och det är dags att hämta det stora barnet från förskolan. Lite mellis och utelek i solen gissar jag att Alice inte tackar nej till.

Hon är omtänksam den där Astrid

Astrid hade tydligen planerat att sova längre än till 6.33, då hon normalt oftast vaknar, och omtänksam som hon är ställde hon väckarklockan åt Thomas så att han inte skulle försova sig och komma sent till jobbet. Jag såg att hon var in i vårt sovrum igår och gjorde nåt, men hann inte se vad. Nu vet vi vad. Thomas tog sig till jobbet som vanligt, men om vi andra tar oss i väg till förskolan i tid är ännu osäkert.

Just utanför vår uppfart på den bit av vägen där man inte kan mötas har sopbilen kört fast.

Vindruvor och skönsång

Efter att ha spottat ut yoghurten och fixat en fläck på pyjamasen mumsade Astrid vindruvor trots att det tydligen inte är gott.

Plåster

Nej, jag har inte gjort illa mig så att jag behöver plåster. Däremot avlöser barnen varandra. Är det inte Alice som är som ett plåster på mig så är det Astrid. Just nu håller jag på att bli galen. Astrid vill att jag ska bära henne från morgon till kväll. Går jag längre än en halv meter från henne skriker hon som besatt. Är jag inne i badrummet med stängd dörr sitter hon och gråter utanför. Att Thomas och Alice leker för fullt bryr hon sig inte om. Hon vill inte vara med i leken. Hon vill vara med mig. Är det månne någon av alla de där faserna igen, någon separationsfas som brukar infinna sig i ettårsåldern? Jag hoppas det för då vet jag ju att det går över. Förutom det har hon ju sitt heta humör som gör vissa stunder mindre roliga. Får hon inte som hon vill eller om vi gör något som i hennes ögon är fel eller inte passar henne för stunden spänner hon armarna, hela hon skakar av ilska och så hytter hon med näven åt oss. Vi blir jätterädda ;)

Det är tur att hon någon gång däremellan är jättego och delar ut pussar och kramar. De få stunder hon pysslar på för sig själv, sitter och pratar med sig själv och i leksakstelefonen (mest en massa obegripliga ramsor) och jag får pusta ut och andas en liten stund, då orkar jag faktiskt till och med småle åt hennes titta dää och titta hää och waowao dää? :)

Morgonbusande små plåster.

Det tar sig

Det går inte fort, men vi börjar närma oss två färdiga barnrum. Det är en del kvar. Mest bara småinköp, men det gäller ju att hitta rätt saker också. Alices rum har väl varit mer eller mindre färdigt ett tag. Jag har bara inte varit nöjd med placeringen av möbler och saker och flyttat runt dem var och varannan dag. Nu tror jag att jag har landat i något som känns bra och nu är det bara en storbarnssäng som ska ersätta spjälisen.

Köket har ju funnits med ett tag så det är inget nytt. Inte sängen och "Ä som i älskling"-tavlan heller.

Tavlorna har äntligen blivit upphängda. Efter att jag tog ner tavellisterna för ganska länge sedan har de fått ligga i en hög på bokhyllan och vänta på att få en bra plats på väggen. En ny tavla har tillkommit i samlingen också.

En av hyllorna i Alices rum har flyttats och ställts på höjden och bredvid den har vi klämt in ett litet lektält då Alice gillar kojor. Fönsterbordet är oftast belamrat med en massa lego så det är sällan det bjuds på fika där numera.

I Astrids rum finns det lite mer att göra, men ändå inget som kräver någon större insats utan det är mest inköp även där faktiskt. De fina fågelkrokarna hon fick när hon fyllde år har vi inte hunnit hänga upp. Jag behöver klura på var de ska sitta. En vit hylla, en matta, en taklampa och lite andra småprylar står på inköpslistan och sedan ska vi nog vara färdiga med Astrids rum också.

Gardinerna är sedan en tid på plats, "B som i busig" har fått sin plats ovanför sängen. Det ser lite tokigt ut nu då den inte hänger mitt ovanför sängen, men för att slippa borra ett nytt hål när en vanlig säng ska stå där så placerade vi den rätt för framtiden på en gång.

Väggdekorationen hann jag få upp idag medan farmor och farfar lekte utomhus med barnen. Vi fixade även en liten myshörna. Ja och så hängde vi upp resten av Astrids tavlor.

Båda barnrummen (liksom resten av huset) är i behov av att målas alternativt tapetseras, men det skjuter vi på framtiden. Än finns det nog risk för att ett och annat konstverk "råkar" hamna på väggarna så vi väntar till den perioden är över och då kanske barnen har egna önskemål om färger och får vara med och bestämma.

Alice hjälper till

Idag var vi för att titta på löparkläder åt maken som också vill komma igång med träningen igen och bli av med sina graviditetskilon. Alice strosade runt och tittade på kläder och skor. Då och då hittade hon något hon gillade och bestämde att den tar vi! Hon hjälpte Thomas att leta byxor och hittade ett par hon verkade gilla och förklarade för honom att den kostar femtisjutton. Thomas tittade på prislappen och där stod att de kostar 57 euro. Nästan rätt fast ändå inte riktigt förstås. För att hjälpa sin far lite nu när han ska försöka komma igång med träningen pekade hon på min yogamatta som låg kvar på golvet efter magpasset och sa pappa också fixa säckpack. Bara att sätta igång nu då.

Dagens magträning

Dagens magpass är avklarat. Jag frågade om Alice ville följa med och fixa ett 6-pack och det ville hon. Så vi rullade ut mattan, tog med datorn och stängde in oss i sovrummet för att jag skulle slippa ha Astrid klättrandes på mig. Efter en stund sa Alice nu blev det åtta! Ja vem vet det kanske blir ett 8-pack istället ;) Efter ytterligare en liten stund sa hon nu har vi vilat färdigt. Vila?? Mina magmuskler gjorde allt annat än att vila och när hon sa så blev det inte lättare. Att skratta samtidigt som man tränar magen är inte helt enkelt.

Var är Astrid?

Om det blir tyst och Astrid inte har klättrat upp i soffan och sitter där med en busig min i väntan på att man ska upptäcka henne är nya stället där man oftast hittar henne bakom soffan vid fönstret. Precis som Alice tycker hon av någon anledning att det är jättekul att peta i fönsterlåsen. Det är kul att varva det med att banka och slicka på fönsterna och ropa heeej till eventuella förbipasserande älgar.

Här har Astrid för övrigt på sig ett av mina favvoplagg som jag aldrig kommer att kunna göra mig av med, Småfolks klänning med apor, som numera kanske kan kallas tunika. Hon hade faktiskt på sig den första gången när hon var ca 3 månader, mest för att jag inte kunde låta bli att ta på henne den.

Man skulle kunna säga att användningstiden för en klänning är ganska lång hos oss. I alla fall om det är en favorit. Alice hade den också länge så den är välanvänd om man säger så. Lagom till sommaren är den säkert mer som en t-shirt :)