tisdag 31 maj 2011

Världen är allt bra liten ibland

Medan det åskade satt jag och bläddrade i några inredningstidningar och såg en del fina saker från Housedoctor och tänkte att jag måste kolla om de har någon nätbutik, om de har egna butiker eller vilka butiker som säljer sakerna helt enkelt. Klickade fram Sverige i rullistan och tänkte, innan jag började scrolla bland ortnamnen, att det säkert är något som bara säljs i de större städerna. Lite förvånad blev jag när jag såg att Luleå fanns med. Ännu mer förvånad blev jag när jag såg att en återförsäljare finns närmare än jag någonsin kunnat tro. En minuts promenad är allt som behövs för att jag ska kunna kika på prylarna.

Nimma

Förra sommaren ville Alice mimma (simma) hela tiden och tog varje chans hon fick att bada, med eller utan kläder. Det verkar som att Astrid har samma intresse och så fort vi öppnar dörren till relaxen så skyndar hon mot bubbelpoolen för att nimma. Hon älskar alltså att bada precis som storasyster. Skillnaden är bara att hon är lite tuffare än vad Alice var i samma ålder. Hon vill få hjälp upp på poolkanten och där sitter hon med armpuffar på och kastar sig framåt rakt ner i plurret och bara skrattar när hon får vatten över huvudet.


Nu har väl inte den här bilden något alls med nimma att göra, men hon är ju i alla fall söt att se på den där Attis :)

måndag 30 maj 2011

Vårruset

Sådärja, då var de där 5 kilometrarna, som jag gruvat mig för under alla veckor jag varit förkyld, sprungna.


Tiden blev 00:27:29 och jag får väl betrakta mig som nöjd med tanke på att jag hunnit vara ute och jogga två gånger innan idag. Med den tiden kvalar jag in i startgrupp 3 i Tjejmilen och det känns ju lite kul. Men jäklar vad en del verkar ha svårt att förstå vilket led de ska ställa sig i. Om Springaledet är för dem som tar sig runt på ca 30 minuter, hur kan man då ställa sig där om man går redan från start eller efter 1 km?? Och dessutom inte har vett att gå så långt åt sidan man kan så att de som faktiskt vill springa kan göra det. Första kilometern tog 00:06:28 och jag blev tokstressad för den förlorade tiden måste jag ju hämta ifatt någonstans. På något sätt lyckades jag ju göra det och jag antar att man är lite extra peppad och springer lite snabbare när man väl kryssat sig förbi alla gångare. Nåja, nu är det gjort och jag är nöjd! Hela vårt lilla tjejgäng som sprang gjorde faktiskt grymt bra tider!

Älskar

Jag ääälskar stenar! Nähä?! ;) Det verkar som att lillasyster också tycker om stenar och hon har också hittat dekorationsstenarna vid blomkrukorna på altanen. För utom stenar så älskar Alice våran bil, gräsklipparen, cykeln, sandlådan..


..plättar, grädde..


..mjölk och en massa annat. Astrid älskar nog också allt det där, men kan inte riktigt säga det än.

Bakom mina solglasögon

Astrid tycker att hon är le cool. Nappen tar väl bort lite av coolhetsfaktorn, men bortsett från det så kan jag väl hålla med ;)


Alices kommentar till solglasögonen var Jag är så snygg! och visst är hon ju det :)

Inte glad - glad

Igår var vi och grattade barnens kusin Smilla som blev tonåring. Alice gav en present åt Smilla, sa grattis och undrade om det inte var dags att äta tårta snart. Innan kalaset var Alice sur för att hon inte fick köra mer motorcykel. Samma motorcykel som hon för inte så länge sedan vägrade att ens sitta på ska hon nu köra hela tiden och hon är tung på gasen om man säger så. Astrid tog Alices surande med ro och sprang nöjd omkring med en kloss i munnen. När vi väl var på kalaset blev det väldigt mycket mer glada miner och Alice hade inga som helst planer på att åka hem. Att hon behövde få lunch i magen brydde hon sig inte det minsta om. Humöret växlar fort just nu och fröken jag vill styra hela världen den äldre är inte helt lätt att ha att göra med alla gånger. Det är inte den yngre versionen heller för den delen.

söndag 29 maj 2011

Life in a box

Hur gör man för att barnen ska hålla sig lugna och inte härja alltför mycket så att deras mor kan få sovmorgon på självaste morsdag? Jo, man placerar helt enkelt barnet i en låda och hoppas att hon inte kan ta sig därifrån ;) Astrid tyckte i alla fall att det var jättekul att sitta där i lådan med sin vattenflaska så en helt tokig idé var det kanske inte.

Inspirationshelg

Halva lördagen spenderades i Piteå, bland annat på Sinnenas Ateljé. Den här helgen hade de något som kallades Pite Oasen och förutom växter kunde man även inspireras av annat som trädgårdssten, grillplatser mm. Perfekt för oss som står i startgroparna att ta tag i vår trädgård efter att ha fått hjälp med en skiss över hur det ska se ut. Lite ruggigt och trist väder för att strosa omkring utomhus för att titta på allt fint bara.


För tillfället är vi mest ute efter träd och buskar som ska planteras, men en och annan kruka ska väl också placeras ut på altanerna. Vi har verkligen inte gröna fingrar, gillar inte pensionärsblommor som vi brukar kalla det i en massa olika färger utan vill ha det rätt enkelt och inte för mycket, men något vill man ju ändå ha för att det ska se trevligt ut och det är nog inte omöjligt att det blir något sådant här för att fylla ut lite på vår stora altan. Enklare att sköta kan det ju knappast bli. Jag hoppas så att Sinnenas Ateljé kan fixa alla de träd och buskar som står på vår lista för jag har faktiskt inte lust att handla hos vår närmsta handelsträdgård. Mer nonchalant och tråkigt bemötande kan man nog inte få. Trist, men nu har vi ju hittat ett himla trevligt ställe :)


Alice tyckte mest om stenarna. Hon tyckte även om den fina lilla kaninen som bodde under en blombänk och ville så gärna krama den. Innan vi skulle åka vidare för att luncha stod Alice och hängde vid några av blommorna och sa att de var goda. Hungrig kanske? ;)

Mors dag

Egentligen är det väl inte så mycket att fira. Jag längtar, som jag sagt tidigare, efter att barnen på eget initiativ kan göra något kul. Rita en teckning eller nåt. Sovmorgon skulle jag få, men det är inte så lätt med två små som inte är helt tysta på morgonen. Jag fick i alla fall ligga och dra mig en stund och det är ju himla skönt det också. Förutom det så blev min morsdagspresent det här:


Hej F21:s milspår, här kommer jag! :) Igår var det så himla skönt att vara ute och springa 7,7:an. Jag kände mig som en kalv på grönbete där jag helt lycklig skuttade omkring bland kvistar och stenar. Nu har jag och lillasyster något att sysselsätta oss med i sommar så att vi tar oss runt den där milen :)

lördag 28 maj 2011

Mental spärr?

Jag har ju sprungit ca 4 km som max nu på sistone när jag försökt komma igång med träningen igen och jag har varit heeelt slut, flåsat som en tok sista biten och känt att jag inte orkar ett steg till. Jag har undrat hur jag någonsin ska kunna springa längre än just dessa 4 km och hur sjutton jag ska ta mig runt Vårruset som är 5 km utan att gå, för gå det gör jag bara inte.

Jag bestämde mig för att jag måste testa rundan på F21 som är 7,7 km åtminstone en gång för att se hur det går. Förhoppningen var att varje kilometer skulle vara utmärkt så att jag skulle kunna välja att springa 5 km och sedan ge mig om det kändes för tungt. Första och andra kilometern hade markeringar, men sedan såg jag inga fler. På några ställen var det lite klurigt att ens veta var jag skulle springa och jag fick chansa lite, men jag tror att jag sprang någorlunda rätt förutom en kort sträcka på slutet som nog blev lite fel, men efter att ha försökt kolla på kartan så borde sträckan ha blivit ungefär densamma. Första kilometern avklarade jag på 00:05:30, tänkte att jag nog måste dra ner på tempot om jag ska orka även om det kändes som att jag redan sprang långsamt. Andra kilometer gick lite långsammare, 00:06:06 och sedan vet jag som sagt inte mer än sluttiden som landade på 00:46:32.

Hur det här gick till är helt obegripligt för mig. Särskilt med tanke på att jag flåsade betydligt mindre och när jag var i mål kände jag att jag hade massor av energi kvar och lätt hade kunnat springa en bit till. Hur fasen är det möjligt när jag håller på att falla ihop på marken efter 4 km?? Jag måste ju ha haft någon mental spärr som säger att jag orkar 4 km, men inte mer när det är den sträckan jag ska springa och när jag ska springa längre så är kroppen inställd på det. Kan det vara så?

Om det var dumt eller inte att ge mig ut på den här rundan med bara en vilodag till Vårruset återstår att se, men det känns faktiskt fantastiskt bra att ha orkat en lite längre sträcka än jag sprungit på flera år och jag var fylld av energi efteråt. Det blev nästan som ett lyckorus! Unnade mig till och med lite efterrätt ikväll :)

fredag 27 maj 2011

Inte så roligt väder, men en himla bra fredag ändå!

Förmiddagspromenad. Alice tog hand om att putta vagnen med någon enstaka paus för att plocka sten. Astrid ville mest hålla sig vid dikeskanten. Jag var inte lika nöjd över det, vilket gjorde det ännu roligare för Astrid att skrattande skynda sig dit så fort jag lyft tillbaka henne till mitten av vägen.


Att strosa bland kottar och barr (eller gräs som Alice kallade det) passar Astrid bra. Alice är nöjd så länge det finns en spade, en traktor och lite sten. När vi kom hem undrade Alice när hon får åka till Vince nästa gång så jag gissar att hon trivdes i den mysiga stugan med det mysiga läget.


Det bjöds på isglass och det var premiär för våra icke glassätande barn. Gott tyckte Alice, men hon visste inte riktigt hur hon skulle hålla i glassen på ett bra sätt. Det är klurigt sånt där. Hon smakade lite, men var nöjd efter att ha slickat lite på den. Astrid, som provsmakar det mesta, var inte imponerad av isglass (precis som med all annan glass) och tyckte att mjölk var godare.

Äntligen fredag!

Konstigt att jag älskar fredagar fast jag sedan ganska länge varit "ledig" alla dagar i veckan, men så är det. Fredagar är bäst! Den här veckan är första gången på länge som vi inte har något planerat för hela helgen och det känns skönt faktiskt. Vi har massor att göra så vi har inte direkt några problem att fördriva tiden, men att inte ha några måsten och göra det vi har lust med känns bra. Från och med nästa vecka blir fredagarna ännu bättre för då är maken pappaledig alla fredagar hela sommaren. Bättre än så kan det knappast bli! :)

På väg på jobb

Telefonen ringer, verktygsbältet är på och Astrid ser ut att vara på väg någonstans. Jag som annars ogillar foppatofflor starkt och har sagt att såna kommer aldrig innanför våra dörrar har fått ge mig. Det är till och med så att jag tycker att de här lila som Astrid har på sig är himla söta också. Jag måste vara allvarligt sjuk ;)

torsdag 26 maj 2011

Att välja strider

Idag ville Alice ha på sig sin sommarjacka, som hon kallar den, inomhus och visst fick hon ha den på även om det var så varmt att jag inte direkt kände att det behövdes, men hon får ju säga till om det blir för varmt. Onödigt att tjafsa om sånt.

När det blev kväll och dags att ta på pyjamas ville Alice absolut ha kjolen hon hade haft under dagen utanpå pyjamasen och det fick hon ha. Nu ligger hon och sover med sin kjol på sig och vad gör det. Onödigt att tjafsa om sånt också.

Tungt

Första löprundan på 4 veckor är avklarad och det gick tuuungt. Idag testade jag F21:s 4,1 kilometersrunda. Jag gjorde inte direkt min bästa tid, men efter ett uppehåll på 4 veckor får väl 00:22:04 vara godkänt. Jag tycker att första gången man springer en runda som man inte riktigt vet hur den går är mentalt jobbig för man har liksom inte koll på hur långt man har sprungit och hur långt det är kvar. Det är svårt att lägga upp "loppet" på ett vettigt sätt. Inte för att jag är så bra på det, men ändå.

Hur jag ska orka springa Vårruset på måndag är dock en gåta för jag hade inte orkat ett steg till idag. Funderar på att försöka mig på 7,7 kilometerspåret under helgen för att se hur jag fixar det.

Just det hade hon väl inte behövt lära sig än

Lill inte hade Astrid gärna fått vänta med att lära sig. Det är såna onödiga ord att kunna. Ska vi byta blöja säger hon lill inte. Om jag försöker få henne att lämna ifrån sig något hon inte får ha säger hon lill inte och hon lill inte sova fast hon är trött. Nä det är helt enkelt inte alls bra att kunna såna ord redan nu. Det räcker väl med det som kommer vid 2-3 årstrotsen. Fast hon vill ju vara som en stortjej och storasyster är hennes största idol. Det Alice gör vill Astrid också göra. När Alice har med sig sitt smålego i soffan framför morgontv så hämtar Astrid sitt duplo och kommer springande och visar stolt upp sina legobitar och ropar leeego åt Alice och sätter sig bredvid och bygger med sina klossar. Sötnöt är hon fast hon inte lill.

Busfior

onsdag 25 maj 2011

Det var ett tag sedan vi höll på med sånt här

Hittades vid rensningen i kontoret.

Som vanligt

Astrid på väg till bilen för att åka och hämta storasyster från förskolan.


Alice ville, som vanligt, skotta i sandlådan när hon kom hem.


Alice ville, som vanligt, äta mellis ute. Astrid verkar också tycka att det var en bra idé. Det var det också för idag blåste det inte så mycket på vår baksida och jag orkade inte ens bråka med dem om mössorna medan de åt.

Testar

Efter att ha varit sjuk i ca 4 veckor kände jag att det nog är dags att testa vad kroppen orkar med. Lite snuvig är jag än, men det går nog att börja träna lite lätt nu. Ner med Astrid i vagnen och ut på en promenad/joggingtur. Jag gick 2,5 km, joggade 1 km, gick 100 m, joggade igen en knapp km och promenerade resterande 2,5 km. Det kändes hyfsat bra även om jag flåsade så mycket så att Astrid försökte vända sig om i vagnen för att se vad jag höll på med :) Fast jag är ju inte förvånad över flåsandet för vad kan man förvänta sig efter 4 veckors förkylning som har satt stopp för löpningen. Bara att bita ihop och börja om på nytt igen.

Dagens sötungar

tisdag 24 maj 2011

Blommigt

Igår blommor, idag blommigt paket.

Tur att vi fick påfyllning av det goda teet för abstinensen höll på att bli svår att hantera ;)

Dessutom luktar jag blommigt efter att ha varit på ett relaxparty ikväll. Ojojoj, så jag har smetat in mig i en massa krämer och jädrans vad snygg jag blev. Jag blir inte förvånad om man inte känner igen mig på stan efter det här ;) Hur som helst så var det väldigt trevligt, kul att testa lite hudvårdsprodukter och skönt med några timmars egen tid. Det bästa med det här partyt var att man inte fick köpa något. Vill man köpa får man kontakta säljaren vid ett senare tillfälle. Det är ju hur bra som helst ju! Då slipper man sitta där och köpa något under stress och press och få badrumsskåpet fullt av en massa dyra burkar och flaskor som man kanske egentligen inte ville ha eller behövde. Jag är i alla fall en sån som känner mig tvingad att köpa när jag går på homepartyn även om det naturligtvis aldrig är köptvång. Nu när jag ser minst 10 år yngre ut är det tveksamt om ens maken kommer att känna igen mig i morgon, men det är smällar man får ta ;)

Omplåstrad

Efter att ha lämnat Alice på förskolan fortsatte jag och Astrid för att köpa lite grejer till medicinskåpet, främst förbandslådan då. Vi upptäckte igår att vi inte var så himla bra utrustade när olyckan är framme.


Medan vi väntade på att apoteket skulle öppna fick Astrid en bok. Något måste man ju få när man har ajaj. Inte för att hon verkar ha ont, men ändå.


Nu är vi utrustade. Vi borde ha det mesta som behövs för att tvätta sår och plåstra om. Vi kom därifrån med en första hjälpen väska till bilen också.


Astrid är inte helt nöjd med sitt plåster och tyckte inte att det gick att använda båda händerna när hon skulle äta lunch. Snyggt blev det inte, men försök att plåstra en liten hand på en liten tjej som är allt annat än stilla. Drog några varv med tejp över så att risken för att hon sliter av plåstret minskar. Det blev i alla fall bättre än den boxarhandske jag utrustade henne med först. Hon fick ha den en liten stund innan det slog mig att hon har en liten blåsa på handen och inte en bruten hand typ. Ä de? undrar Astrid olyckligt och håller fram den omplåstrade handen.

Bränd middag

Gårdagens tjejmiddag fick en lite tråkig start, för att inte säga väldigt tråkig. Alla hade kommit, barnen var grötade och iklädda pyjamas och det enda som återstod var att lägga dem i sina sängar. Meeen.. Just innan det hade jag tänt lite ljus, även två ljuslyktor som står på golvet, och hunnit säga åt Thomas att nu måste vi ha koll på barnen de sista 2 minuterna innan vi hunnit få dem i säng. Jag hann i stort sett bara säga det så var olyckan framme. Astrid passerade dem, gjorde en tvärvändning och hann lägga händerna på dem. Självklart blev hon rädd, ledsen och hade ont. Jag också, fast jag hade ju inte ont förstås, men det gör ont i hjärtat när någon av dem gör sig illa. Särskilt när det liksom är mitt fel, varför skulle jag nödvändigtvis tända dem före barnen hade lagt sig??

När det värsta lagt sig började Astrid tycka att det var roligt att hålla händerna i svalt vatten och var mer arg över att hon inte fick bada. Idag har hon en liten blåsa på ena handen så det var inte så jätteilla, men alldeles tillräckligt illa.

Middagen blev alltså inte bränd utan var jättetrevlig när allt hade lugnat ner sig kring Astrid. Fast jag tappade nog lite fokus efter det där och satt och funderade på om vi inte borde åka till sjukhuset i alla fall trots att de sa åt Thomas (efter att jag tvingat honom att ringa dit) att det inte behövs vid en så lindrig skada.


Jag fick, förutom trevligt sällskap hela kvällen, fina blommor och det gör ju vilken orolig mamma som helst mycket gladare :)

måndag 23 maj 2011

Utedagar är de bästa dagarna

Barnen älskar att vara ute och har inga planer på att gå in när vi väl gått ut. Alice vill äte ute, leka ute och bara vara ute helt enkelt. Astrid som i vintras och tidigare i vår inte alls tyckte det var roligt ute och mest bara skrek trivs nu som fisken i vattnet om min gissning är att det beror på att hon nu kan springa runt och inte behöver krypa och vara ganska stillasittande.


Precis som storasyster älskar Astrid sandlådan.


Hon skottar och kastar sand omkring sig så mycket att blöjan brukar vara full i sand när vi kommer in..


..men lycklig är hon.


Ibland tar hon en paus och ger sig iväg för att upptäcka världen.

Lördagsgodis på en måndag

Här mamma får du godis som jag har gjort sa Alice och räckte fram en tallrik med sand på.
Jag: Tack, vad snällt. Vad är det för godis?
Alice: Lördag!

Såklart, vad annars!? Det godis som finns är lördagsgodis helt enkelt. Varför krångla till det. Dessutom vet ju inte Alice om så många godissorter. Det har inte stått en godisskål hemma hos oss på väldigt länge och då det gör det så är det oftast efter barnen har lagt sig. När vi åt på Waldorf häromdan fick Alice en klubba i kassan och hon förstod inte vad den var till för. Att det var en "godisklubba" visste hon, men hon hade inga planer på att smaka på den eller ens öppna den. Hon var nöjd att få hålla den och bjuda sina dockor på godisklubba med papper på. För Alice är russin och choklad godis så ni kan ju gissa om hon blir lycklig när hon får några russin i müslin på mornarna.

Godis serverat i en frisbee.

God morgon måndag!

Good morning Attis! Lillasyrran, nu ska vi busa!


Innan storasyster vaknade och ville busa hann Astrid få en lugn mysstund i soffan.

söndag 22 maj 2011

Söndagsfixande

Tjoff sa det och så var helgen över. Snart i alla fall. Kidsen har spenderat söndagen med farmor, mestadels ute i sandlådan. Jag och maken har försökt få lite gjort här hemma. Garagestädningen är påbörjad, solpanelerna till poolen inkopplade, vi har klurat lite på hur vår grillhörna ska se ut, en ny duk är inhandlad (väldigt viktigt), myggmaskinen står på sin plats och nu behöver vi bara byta gasoltub innan vi kan sätta igång att mörda mygg och vi har stökat i kontoret i förhoppning om att få ordning där. Lite mer stökande där under kvällen samtidigt som vi sippar på ett glas rosébubbel känns som en helt ok avslutning på veckan.

lördag 21 maj 2011

Tapetserat

Nu har vi tapetserat. Fast inte med tapeter utan med foton. Vi har ju kärleksväggen sedan tidigare och nu har det tillkommit några fler foton. En del ligger fortfarande oupphängda och ska hitta plats någonstans så småningom. Vi skippar dyrbar konst och hänger upp det mest dyrbara för oss, foton av dem förstås, inte barnen. Nu pryder de nästan alla väggar vi har.


Dopad

Med lite alvedon i kroppen var dagsformen på topp (okej, lite väl positivt tänkande) och jag orkade med att delta på fina Nellys dopdag. Att klä hela familjen för något annat än sandlådelek och hinna ut genom dörren och förhoppningsvis fortfarande vara hela och rena är ett litet projekt, men vi lyckades.


Alice hade lite myror i brallan, och sprang omkring och samlade ihop leksaker som hon ville ha med sig, redan innan vi åkte till kyrkan.


Vi hann precis i tid till dopet i Gammelstads kyrka. Det där med att passa tider blir mer och mer svårt med två små som inte alltid samarbetar.


När huvudpersonen, Nelly Maria Olivia, hade badat färdigt (Alices ord förstås) fick hon nog också lite myror i brallan och kunde inte riktigt sitta still.


Astrid hade myror i brallan från start och ville springa runt och leka tittut i kyrkan mellan de bänkar som var tomma.

fredag 20 maj 2011

Bor Benny i Stockom?

Det verkar som att Alice skulle bli väldigt glad om hon fick träffa sin moster.



Men jag undrar, vem sjutton är Benny? ;)

Life is a highway

Det är väl inte så noga

Oftast vill Alice inte sjunga, men då och då plockar hon fram sitt "piano" och spelar och sjunger lite. Blinka lilla stjärna är en av sångerna som brukar finnas med på repertoaren. Igår när hon bjöd på lite underhållning och kom till fjärran lockar du min syn sjöng hon fjärran lockar du min sylt. Syn eller sylt, det spelar väl ingen roll. Här märker vi inte ord ;) Sötunge!

torsdag 19 maj 2011

Ska det redan börja?

Jag: Alice, kom och plocka upp det här som du har lämnat på köksgolvet och lägg det i ditt rum.
Alice: Jag gör det sen!

Vad är det med en del??

Det årliga vägmötet ägde rum igår. Ingen av oss deltog, men vi fick efteråt återgivet vad som sades och vad som hände där och jag undrar faktiskt hur en del är funtade. Finns risk för att det blir ett långt inlägg för jag blir rent ut sagt så j-a arg trots att jag inte var där och hörde allt live.

Redan förra året var det ju diskussioner om att en sträcka av vägen är så dålig och att det minsann är nybyggena med tung trafik som förstört den trots att inget har gjorts åt vägen sedan början på 80-talet. Inte vet jag, men inte tror jag ju att en väg håller hur länge som helst och det börjar ju vara ett tag sedan om man orkar räkna åren. Då behövde ingen av de som bor längs vägen vara med och betala för asfalteringen och nu vill de alltså att det inte ska tas pengar från vägföreningen till vägförbättringar utan att de som nu har byggt hus faktiskt får stå för det. Är de inte kloka?? Ska de nyinflyttade stå för att fixa en ny väg som redan innan var väääldigt sliten?? Vad är det för sätt att välkomna nya grannar på??

De gnäller fortfarande, och har författat några skrivelser som jag inte ens förstår vad de tänkt göra med, om att de tycker att markägaren förfarit svikligt som sålt tomter så att de har fått nya grannar och en usel väg pga det fast det egentligen inte ens är de nya grannarna som förstört vägen. Nästan alla nya grannar deltog på mötet och de kände sig verkligen välkomna till byn. Usch, jag skäms. Inte för min egen del, för vi tycker bara att det är roligt att det kommer lite nytt folk hit, men jag skäms för att de som bott här längre än alla oss andra beter sig så illa.

En annan punkt på dagordningen var vår soptunna som står vid vägskälet och inte intill vårt hus. Locket har blåst av under veckan vilket har lockat dit fåglar som har hackat på den översta soppåsen och spridit ut lite av soporna kring tunnan. Jag har sett det och tänkt gå dit och plocka upp det, men de få gånger vi har passerat har det inte varit läge att stanna med trötta och hungriga barn. Vi har inte heller varit helt pigga under veckan. De satt alltså och diskuterade vår soptunna under mötet utan att vi ens var där och kom med förslag att vi borde ha tömning var 14:e dag. Vad har det med saken att göra? Om locket blåser av så spelar det väl ingen roll hur ofta vi har tömning och vilka är de att bestämma hur ofta vår soptunna ska tömmas?? Det här är första gången det händer och alltså inget som sker dagligen eller ens en gång i månaden. Jag skulle förstå att det är väldigt störande om det skedde ständigt. Istället för att ta upp det på ett möte, varför inte ta en kort promenad till oss och fråga om vi sett att locket blåst av och att fåglarna har spridit ut lite sopor? Det kan ju vara så att vi inte har sett det själva. Nej, istället tar man upp det på ett möte och kommer med idéer om hur ofta vi ska ha soptömning. Åååååh jag blir galen! Det är samma gubbe som tidigare i vår när vi passerade hans hus på väg till postlådan stannade till och bytte några ord med oss och inte visste vilka vi var..
Gubbfan: Jaha, vilket hus bor ni i då?
Jag: Eeeeh, ja i det bruna timmerhuset.
G: Jaha, ja det är ju inte så lätt att hålla reda på alla nya. (Nä det förstås för vi har ju bara bott här i några år)
J: Eeeeh, nej det kanske det inte är.
G: Jag har ju inte sett Thomas på flera år heller. (Eeeeh, jag trodde de träffades på förra vägmötet och det var inte flera år sedan)
Kanske dags att överväga att flytta till hemmet istället om man är så förvirrad.

De (inte alla, men vissa av de som bor längs samma väg som vi) är tamigtusan inte riktigt kloka och de borde skämmas! Men något positivt är att vi "nya" faktiskt nu är i majoritet så de kan lägga ner sitt gnäll och skärpa till sig för nästa vägmöte kommer nog inte att bli lika roligt för dem, ha!

En dag att fira

Idag är det förskolans dag och det firar vädergudarna med ösregn. Kul. På Alices förskola har de utedag med olika aktiviteter, naturvetenskapliga experiment och sånt. Alice var inte ledsen över regnet i morse. Det fanns ju så många plaskepölar att hoppa i. Hon blir nog inte så ledsen när hon får veta att de ska äta hamburgare till lunch heller.

onsdag 18 maj 2011

Beautiful like a rainbow

Astrid har inte kunnat trampa omkring i några nya skor, men snart borde de komma så att hon också får provgå sina snyggskor.

She's a star

Alice har trampat omkring i sina stjärnskor hela eftermiddagen. Det borde väl innebära att hon gillar dem.

Prickigt

I morse möttes vi av personal som log lite lurigt när vi kom till förskolan. De hade precis upptäckt något som troligtvis är en vattkoppa på ett av barnen. Inget av våra barn har haft vattkoppor och det vore väl himla bra att göra bort det nu när jag ändå är hemma med dem för man blir ju hemma ett tag. När personalen förstod att vi inte är rädd för vattkoppor (varför ska man vara det, förr eller senare får de ju di där chicken poxarna) sa de att de kan låta Alice kramas lite extra med Alfred :)

Nu går vi alltså i väntans tider. Om en sisådär 12-21 dagar vet vi hur det ligger till och om Alice släpar med sig ett gäng koppor hem är alla som känner att de också vill få prickiga barn välkomna hit för att kramas.

Dumma dumma förkylning

Nu är jag gode less på det här med förkylning och olika sjukor. Förutom att barnen var ordentligt förkylda ett tag innan jag åkte på semester så blev jag ju själv förkyld dag 2 under semestern. Den förkylningen sitter i än. De första dagarna var den rätt jobbig, sen blev det bättre och jag kände mig pigg i kroppen igen. Efter ytterligare bara någon dag vände det och det blev värre och där är jag fortfarande. Det blir f-n inte bättre. Så fort alvedon (eller någon av de andra pillrena jag knaprar) går ur kroppen känner jag mig som överkörd av en ångvält eller som en urvriden disktrasa. Jag skulle väl kunna leva med att känna mig sliten. Det som gör allt jobbigare är träningen. Eller brist på träning. När jag precis nått mitt första delmål när det gäller vikten, när jag började känna att löpningen börjat ge resultat konditionsmässigt och när magträning mm börjat ge resultat det också så blir det ett träningsuppehåll. Inte på några dagar utan på drygt 2 veckor hittills. H-vetes j-a skit säger jag bara!

tisdag 17 maj 2011

Lugo

Eller som de flesta kallar det, lego. Alice har fått sitt första smålego. Hon har länge velat ha det, men med en Astrid som sätter allt i munnen är det lite svårt att ha såna små saker liggande på golvet. Nu har den värsta perioden av sätta-allt-jag-hittar-i-munnen gått över och vi försöker styra det till att Alice får sitta vid bordet med sitt lego ett tag till så att det inte sprids ut överallt och blir för frestande för Astrid att sätta i munnen.