Handskar?

Är det dags att skaffa såna där gräsligt fula handskar som gymfolket har när händerna ser ut så här?


Jag säger som barnen. Jag vill iiinte!

- Posted using BlogPress from my iPhone

No more skavsår

Ibland behöver man pigga upp sig med något nytt. En ny träningspryl kan göra att det blir lite extra roligt att träna. Kanske lite konstigt, men så funkar jag.


Nya bekväma hörlurar som är SMÅ och inte ger mig skavsår i öronen. Gilla! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Full fart mot helgen

Kavajen hänger kvar på galgen idag. Casual friday it is!


Lite morgonmys i soffan. Behövs som uppladdning inför morgondagens utbildning som jag och maken håller. Det ska bli jättekul! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Släng förpackningen och tallriken!

På en utbildning för några veckor sedan fick jag med mig massor av ny kunskap samtidigt som sånt jag egentligen redan vet fräschades upp. Utbildningen var en av de bästa jag varit på och även om jag tycker att jag redan lever hälsosamt fick jag med mig några saker som jag inte tänkt på på just det sättet som föreläsaren sa det.

En av dem var att det är rätt meningslöst att äta pasta, ris och potatis. Det är förmodligen ingen revolutionerande nyhet för de flesta, men ofta brukar många dra ner på dessa typer av kolhydrater, inte sluta helt. Om man nu absolut känner att man vill äta detta för att man tycker att det är sååå gott och inte vill leva utan det - fine! Eget val. MEN det är inte mat. Det är enbart utfyllnad. Man måste inte hålla med, men när jag läser på innehållsförteckningen på tex ett pastapaket så hittar jag inget jag vill få i mig.

Nästa sak han tog upp var mackor. Inget nytt där heller kanske för de allra flesta. Det är många som drar ner på bröd och många som slutar äta bröd helt också. Idag när man går på stan eller stannar till vid en bensinstation och vill köpa något att äta, vad hittar man då? Jo, mackor. Mackor, mackor, mackor. En hel massa snabba kolhydrater med en skinkskiva och kanske en skiva tomat och gurka. Största delen är ändå förpackningen, dvs brödet. Det kroppen behöver, proteinet och de långsamma kolhydraterna sitter alltså i skinkan och grönsakerna. Så, släng förpackningen och ät det kroppen faktiskt vill ha. Samma sak gäller pizza. Släng tallriken. Alltså inte porslinet utan den tallrik fyllningen ligger på, pizzadegen.

Alla väljer själv, men vi är ganska bra på att fylla ut magen med en massa saker som bara tar plats av det som vi verkligen borde äta. Om man slänger de snabba kolhydraterna i form av ris, potatis och pasta, om man slänger förpackningen som skinkan ligger i och tallriken där osten och skinkan ligger så skulle våra magar förmodligen må mycket bättre, vi skulle ha mer energi och vara piggare. Jag märker en stor skillnad jämfört med den här tiden för drygt ett år sedan och jag skulle inte vilja gå tillbaka till att leva som jag gjorde då.

Lasagne

Dagens middag blev lasagne. Den här gången testade jag att använda proteinpasta istället för vanliga lasagneplattor. Funkade finfint!

Var på väg att hälla i en förpackning krossade tomater i köttfärsen, men stannade mitt i rörelsen då jag läste att det är socker i den. Tjoffade i ett gäng färska tomater i matberedaren, kokade ihop dem tillsammans med lök, vitlök, basilika, salt, peppar och lite paprikapulver innan jag blandade ner den i köttfärsen. För att proteinberika köttfärsen ytterligare rörde jag ner lite gourmet tomatsoppa (egentligen ett proteinrikt mellanmål) i den.

Varvade proteinpastan (som jag skar i fyrkanter med en pizzaskärare) med köttfärs och keso. Lite lite riven ost på toppen och tjong in i ugnen.

Enkelt, gott och nyttigt! En kombo som jag gillar. 

Middagen slank utan problem ner i makens och barnens magar också.

Hur gör man?

Det finns ju inget godare än färsk mango, men hur ska man "skala" den utan att det kladdar för mycket och utan det liksom blir mangomos?? Tips mottages tacksamt.


Hade jag varit gravid hade mango lätt blivit min craving och Thomas hade fått ge sig ut mitt i natten för att handla mango och sedan skala den åt mig. Inte för att jag egentligen hade någon craving de två gånger jag varit gravid, men ändå.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Våffeldagen

Okej, jag vet att det var i söndags det var våffeldagen, men det betyder väl inte att man inte kan äta våfflor andra dagar?



Mandelvåfflor:
2 dl mandelmjöl
1,5 dl mjölk
50 g kesella
2 ägg + 2 äggvitor
2 tsk fiberhusk
1 tsk bakpulver
2 krm salt

Vispa ihop allt och låt svälla en kvart. Det blev 6 våfflor och de innehåller ca 110 kalorier/st.
40% protein
17% kolhydrater
43% fett

Servera gärna lite bär och kesella med vaniljpulver till våfflorna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Svett

Sådärja, precis som förra gången jag vabbade så har jag nu kört ett Bodyrockpass. Svettigt värre. En nära döden upplevelse. Fast när man tränar SKA man ju bli svettig. Annars kan man ju lika gärna låta bli.

"Nobody ever drowned in his own sweat"

~Ann Landers

Definitivt VAB

Efter att det lilla barnet haft 39-40 graders feber sedan igår eftermiddag så betyder det definitivt minst en hemmadag. Inget jobb idag alltså. Någon morgonträning som jag planerat blev det inte heller. Efter att ha varit vaken en stund mitt i natten med ett barn som kräktes pga av febern var jag så trött att jag mådde illa när klockan ringde. Hemmaträning får det bli under dagen istället. Och soffmys med feberfia.

VAB?

När jag hämtade barnen från förskolan var Astrid hängig och febrig. 39 grader lite senare på kvällen och vi blir hemma imorgon. Flunsan går tydligen på förskolan men jag hoppas att det inte är den hon fått utan "bara" en tillfällig febertopp, men det är väl att hoppas på för mycket förstås.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är ju det jag alltid tänkt

Läste i senaste Body om en studie kring blodsockerkontroll. Dels står det att vältränade muskler har en förmåga att hantera kolhydrater bättre. Logiskt. Men nu var det ju inte det studien handlar om. Den handlar om försämrad blodsockerkontroll vid fysisk inaktivitet. En testgrupp utförde normal fysisk aktivitet på ca 10.000-12.000 steg per dag, alltså inget extremt. Sedan minskade de den fysiska aktiviteten till mindre än 5.000 steg per dag i några få dagar och man kunde se att det efter så kort tid som 3 dagar gjorde att blodsockernivån 30, 60 och 90 minuter efter en måltid ökade med 30-50% under denna inaktiva period. Även den maximala blodsockertoppen var 26% högre.

Intressant tycker jag. Jag har alltid upplevt att jag har väldigt lätt för att hålla en bra kost och att jag sällan trillar dit och faller för frestelser när jag tränar regelbundet, men så fort det går några dagar utan träning av någon anledning så är det mycket lättare att blir sötsugen borde vara för att blodsockernivån höjs när jag inte tränar. Kul att få en förklaring till det jag alltid känt även om jag inte har kunnat lägga fram det på det här sättet. Jag har ju inte direkt bedrivit forskning i ämnet :)


- Posted using BlogPress from my iPad

Chokladkokosmuffins

Dagens mellis.

Blanda med elvisp:

6 ägg

2-3 msk smält Renée Voltaire raw kokosolja

4 msk ekologisk kokosmjölk

3.4 msk agavesirap

Blanda i separat bunke:

2 dl F1 chokladshake

0,8 dl pofiber

1 tsk bakpulver

2 tsk Renée Voltaire raw cacao powder

Häll den torra blandningen i den blöta och blanda runt. Häll smeten i muffinsformar, grädda i 200 grader i ca 15 minuter beroende på storleken på formarna.

Ca 97 kcal/muffins (Jag gjorde i små bullformar och det blev 16 st)

52% protein

11% kolhydrater

37% fett

Alice, vår muffinsexpert, älskar dem!

Brunch

Efter lite stök i köket i morse knåpade vi ihop en brunch fick vi sällskap av familjen Eriksson vid matbordet, trevligt!

Hembakat bröd. Utan en endaste gnutta mjöl. Med en hel del protein och bra fett.

Proteinplättar innehållande bland annat rivna morötter och vaniljshake.

Kyckling.

Lite tillbehör i form av hallon och mango till plättarna. Gjorde även en blandning av kesella och vaniljpulver som substitut till grädde.

Förutom detta serverades även äggröra och två olika varianter av smoothie som inte hann vara med på bild. Till efterrätt kaffe, örtdryck och proteinmuffins. Jag blev i alla fall mer än nöjd av vårt lilla hopikok. Ska baka mer muffins ikväll tror jag för att bjuda på morgondagens relaxtimme. Recept kommer senare.

Ha en fortsatt härlig lördag!

Kloka ord..

..från årets PT 2011, Seth Ronland.

"Nummer ett är kost, nummer två är kost, tre är styrketräning och fyra är konditionsträning"

Nu gillar jag ju konditionsträning liiiite mer än styrketräning, men vad man gillar är ju en annan sak.


- Posted using BlogPress from my iPad

Dagens träning

40 minuters KB-träning på lunchen.

20 minuter på crosstrainern, 20 minuter på löpbandet, lite skumrulle och snart väntar 60 minuters Spinn för livet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilt

Dagens lunch bestod bl a av vilt serverad från en jättemuurikka i ett tält.



Det gjorde middagen också. Fast den fick vi inomhus. Klart att vilt är temat när man befinner sig norr om Polcirkeln.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lång dag kräver rätt uppladdning

Jobb från 7.00 till midnatt idag. Det blir en lång dag och jag laddar ordentligt för att orka. Förutom aloe vera, smoothie, örtdryck och de vanliga vitaminerna lade jag till en N.R.G för att bli lite extra pigg. Lite guarana gör nog susen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Knäpp eller?

Våren har knappt anlänt på riktigt och då planerar jag redan för nästa vinter som om det inte vore trevligt med lite sommar före det. Jag har faktiskt inte ens orkat bry mig om att kolla alla reor som pågår utan tänkt att det nog kommer att säljas vinterkläder även det här året när det börjar närma sig kallgrader. Men så råkade jag bara klicka in mig på Addnature för att titta efter andra saker då jag "sprang" på dessa..

..och vips var ett av två barn utrustade inför nästa vinter. Att det var halva priset gör ju inte alls något. Att det är Molo, som jag verkligen gillar när det gäller vinterkläder, gör inte mycket det heller. Skorna kan jag inte säga så mycket om, vi har inte testat det märket tidigare, men det som stod om dem lät åtminstone bra.

Vasaloppet

På med skidorna. Stavarna är det viktigaste om man frågar Astrid.

När maken är på tjänsteresa är jag tacksam över svärfar som kan rycka in och assistera lite.

Efter några meter ville ingen av dem åka skidor längre. Alice tycker att det blir för rörigt med förskolans alla barn i klunga och Astrid gör som storasyster.

I mål kom de även om det inte var på skidor. Alice var sur och ville inte ha sin medalj just då så Astrid offrade sig och tog två.

Kottar, pinnar och bark var mycket roligare än skidåkning.

Sedan serverades varmkorv i "förpackning"... 

...och chokladmjölk. I mina ögon socker, kolhydrater... Helt enkelt inte mat. Nåja, barnen var ju hyfsat nöjda i alla fall.

Vädret var fantastiskt hela förmiddagen så jag var inte särskilt ledsen över att vara ledig från jobbet :)

Reviderade planer

Jag har funderat och funderat och funderat. Min löparkalender för 2012 var fullbokad innan 2011 ens var slut. Jag hade allt klart för mig och visste precis vad jag ville göra. Första kvartalet av året har inte ens gått och nu sitter jag och gör om planeringen helt. Premiärmilen är redan avbokad och nu har jag i stort sett avbokat Lidingöloppet också. Jag vet att det är länge dit. Loppet går ju inte förrän den 29:e september, MEN om jag ska kunna springa 30 km hade jag behövt köra igång med träningen NU! Det kan jag inte. Knät är fortfarande inte bra och att kunna öka till längre och längre långpass det halvår som är kvar utan att belasta knät för hårt och för fort är nästintill omöjligt. När knät inte ens pallar en "runda" på 3 km på löpbandet i sakta mak (9 km/h) då är det inte bra.

Visst, man kan åka dit och ta sig runt de där 30 kilometerna, men det är ju inte det jag vill. Ska jag vara med ska jag kunna springa fullt ut. Jag tänker inte delta i ett lopp om jag inte kan ge allt. Att promenera en sträcka eller en stor del av loppet för att knät inte håller finns inte i min värld. Det är en sak om man får en skada under ett lopp, men nu vet jag ju redan innan att kroppen inte är hel. Den hinner kanske bli det till september, men som sagt bör man ju träna en del för att klara den sträckan. Jag har ju alltid egna tidsmål i de lopp jag springer. Jag tävlar inte mot någon annan än mig själv, men att ha ett mål är jätteviktigt.

Så, ska jag testa och träna inför 30 km och riskera att hela sommarens löpning blir förstörd för att jag tränar hårdare än mitt knä tillåter eller ska jag ha lite lättare mål för löpningen det här året, behålla löpglädjen, förhoppningsvis hålla kroppen hel och satsa på att fixa bra tider på milen istället? Just nu lutar det åt det sista... En mil kräver inte lika hård träning, åtminstone inte lika långa pass, en mil fixar jag utan problem och utan att ha behövt ligga i i månader innan ett lopp. Trots att jag mer och mer börjat gilla de lite längre sträckorna som kräver uthållighet på ett annat sätt och är en utmaning både fysiskt och psykiskt lutar det åt att det nog blir kortdistans i år också... Året hade ju kunnat inledas bättre träningsmässigt.

Ute blev inne

Planen för dagen var utomhusvistelse. Vi gick ut, planerade för lunch ute, men det blev inte riktigt så. Astrid blev akut trött och kanske är det så att hon inte är helt kry.


Lunchen åt barnen inomhus och rusade sedan till sina sängar för att vila. Jahapp.

Nu tränar maken, jag blev akut hungrig och äter proteinplättar med kesella+vaniljpulver och mango.


Det fungerar det också även om jag gärna suttit i snödrivan och lapat sol.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kräsen?

Sitter och klurar på hur mycket mat jag ska ha med mig till Portugal. Jag vet att det finns restauranger och mat i massor av olika former även där. Jag är inte orolig att jag ska behöva svälta, det är inte det det handlar om. Däremot vill jag ha bra mat, rätt mat för att orka träna flera pass om dagen i en vecka. Självklart kommer jag ju att ha med mig mina före, under och efter träningkosttillskott, men mellan passen kommer jag att behöv fylla på ordentligt också för att inte bli sliten i kroppen.

Det har blivit lite svårt att äta på restaurang överhuvudtaget nu om jag ska vara ärlig. Nu när vi verkligen tänkt på vad vi äter under en period är det jättesvårt att äta sånt som jag vet inte är bra. Det handlar inte om någon hysterisk rädsla att gå upp i vikt eller få i mig ett gram fett eller kolhydrater för mycket. Det är bara känslan i kroppen när jag äter sånt som är mindre bra. Jag känner direkt när maten innehåller sämre fett som oftast används på restauranger för att det är billigt. Min mage mår inte bra av det och när inte magen mår bra mår inte resten av kroppen bra.

Att utesluta de sämre kolhydraterna i form av potatis, pasta och ris är så himla skönt. Det är ju bara bukutfyllnad egentligen och väldigt näringsfattigt. Grönsaker går lika bra. Antingen som de är kalla, kokta, ugnsbakade eller varför inte ett mos på lite rotsaker, broccoli, blomkål eller nåt annat. Egen proteinpasta fungerar lika bra, om inte bättre än vanlig pasta. Busenkelt att göra och barnen gillar det också.

Jag kan inte tänka mig att vara utan min frukost en enda dag heller. Jag mår så fantastiskt bra av den. Aloe veran, örtdrycken och shaken gör att jag blir pigg och orkar resten av dagen så självklart kommer det att packas ner i väskan när det bär av på crossfitvecka i april. Kanske behöver jag två resväskor för att rymma allt? ;)

Sådan mor sådan dotter

Jag avskyr verkligen att inte kunna något på första försöket. Jag vet att det är helt vansinnigt att tro att man ska vara expert på något man aldrig provat tidigare, men så fungerar jag. Tydligen gör Astrid det också. Det där med att åka skidor tog hon på största allvar och efter att ha trillat två gånger var det färdigåkt. Det bådar gott inför förskolans Vasalopp.

Och hjälmen beror inte på att jag är någon hönsmamma som vill skydda mina barn från allt även om jag vid närmare eftertanke nog gärna skulle vilja göra det. Jag är rätt hopplös och säger nog akta dig för det där, gör inte så så att du trillar och gör illa dig osv osv. Jaja, det är något jag nog får jobba på lite. Hur som helst, hjälmen har hon på sig på egen begäran. Att hon älskar huvudbonader av olika slag är ingen nyhet och just hjälmar tillhör favoriterna.

KB

Några nya prylar i samlingen.


Vissa veckor är det svårt att få till så många pass på gymmet som jag vill. Ni vet, livet kommer emellan. Makens tjänsteresor anpassas tydligen inte efter min träningskalender och då får vi lösa det så att jag kan träna.

8, 12, 16 och 20 klarar jag mig med ett tag. 8:an används visserligen inte mycket, men är bra för några enstaka övningar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Poolfärd

Jag vet att maken inte alls hade haft något emot att följa med Svante Strand på en av hans polfärder. Istället fick han nöja sig med en tur med familjen till Nordpoolen. Kanske inte lika äventyrligt för honom, men för barnen var det ett tillräckligt äventyr.

Lunch på Oregano efter badet och sedan slocknade två trötta tjejer i bilen på väg hem.

God morgon lördag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kvällens meny

Utskuren portvinsmarinerad biff av Norrbottensälg, rotfruktsstomp, ragu på savoykål, lök, smörstekt svamp och panchetta samt lingonrödvinssky.



Vi skippade potatisen..



Lite svamp och panchetta.




Ragu.




Rotfruktsstomp.




Skyn.




Och så allt tillsammans med älgen. Inte världens snyggaste uppläggning, men det var sååå gott.




Ja och så vinet som rekommenderades till maten också förstås.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu är det helg!

God mat. Förhoppningsvis.



Nytt nummer att läsa.



Familjemys.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Söta systrar

Med varsin kundvagn som de styrde fint genom butiken.



Storasyster hjälper lillasyster.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fia med knuff

..eller gubbar med olika färger.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Snuvigt

Förkylningen som kom krypande under helgen dröjer sig kvar. Dock går det åt rätt håll och det känns bra även om jag inte gillar det här med att vila från träning. Jag har blivit bättre på just vila. Tidigare hade jag inte tid att vänta ut en förkylning utan började träna för tidigt. Ofta med resultatet att förkylningen kom tillbaka. Nu är jag livrädd att olika sjukor ska dröja sig kvar länge för att jag inte kan hålla mig i skinnet så nu vilar jag hellre en dag extra för att inte riskera att bli borta från träningen längre än nödvändigt. Verkar som att jag blivit liiite mer klok på äldre dar ;) Det är faktiskt så att jag till och med funderar på att vila från mitt favvopass under veckan, fredagens lunchträning med Northland Basket. Förutsatt att det inte hänt något mirakel till fredag förstås och jag är helt symptomfri.

Proteinpasta

125 g gram färskost

½ dl fiberhusk

4 ägg

ev lite salt

Rör ihop allt till en jämn smet, häll snabbt ut i bakplåtspappersklädd plåt innan fiberhusken hinner svälla. Om den hinner svälla, fukta ett bakplåtspapper, lägg det över smeten och kavla ut den. Låt bakplåtspappret ligga kvar medan det gräddas i så fall. Grädda i 150 grader ca 10 minuter. Låt svalna och skär upp. Jag använde en sån där pizzaskärare.

Enkelt, gott och proteinrikt!

Kalas

En del leksaker för barn är verkligen inbrottssäkra och det behövs tydligen tre tjejer för att kunna få lös dem ur förpackningen ;)

Astrid var något fundersam och bekymrad över det där med att äta upp Pippi, Tommy och Annika så vi lät helt enkelt bli att skära upp dem.

Innebandyklubbor, discokula, målargrejer, pussel och en hel del annat blev det. Perfekta presenter för en som älskar att spela innebandy, dansa, måla, pussla och sånt. Emilfilmen som vi trodde skulle bli en konkurrent till Pippi visade sig vara lite för läskig för Astrid som annars är en väldigt tuff tjej. Hon höll för ögonen när Emil hade gjort hyss och Emils pappa ropade Eeeeeemiiiil!! Jag vill se Pippi istället sa Astrid och så blev det. Emil får stanna i snickerboa ett tag till.

Läste för övrigt i BVC-boken att det inte är någon kontroll som man kallas till vid 2 års ålder. Däremot står den med som rekommenderad kontroll, men jag vete sjutton om vi ska gå på någon sådan. Astrid är inte mager så vi är inte oroliga för vikten. Hon äter bra och varierat. Rent utvecklingsmässigt tror jag nog att vi kan bocka av en del på 3-årslistan. Hon pratar mycket och med långa meningar, hon räknar utan problem till 12 och ibland längre än så, både fin- och grovmotoriken fungerar problemfritt, hon kan ta och utföra flera på varandra följande instruktioner (man behöver alltså inte ta en sak i taget), hon kan massor av sånger så vi är inte oroliga överhuvudtaget för att hon inte utvecklas som hon ska. Men framförallt är hon glad, sprallig, full av energi och bus, bestämd, hett temperament (vet inte var det kommer ifrån), framåt, spontan, go, omtänksam och helt enkelt världens bästa Astrid!