Party like a rockstar

..eller party like a tvåbarnsmor heter det kanske ;) Valborgsmässoafton som småbarnsmamma ser förmodligen lite annorlunda ut än för många andra. Klockan är inte ens 22 och här sitter vi i soffan (jag och tvåbarnspappan), Alice ligger i sin säng och sover, Astrid sover bredvid mig på soffan och gästerna har åkt hem. Vi har haft en jättetrevlig dag som började med att jag efter en välbehövlig sovmorgon tog med mig Alice och åkte i väg på mammafika. Vi blev sena dit just på grund av min sovmorgon, men vi hann vara med och fika och leka en stund ändå. Medan vi var borta hade Thomas och Astrid dammsugit och skurat golven, hon är duktig min yngsta dotter;) Eftermiddagen gick åt till att bland annat förbereda lite mat så att den var klar att serveras när familjerna Lundkvist/Hjelm och Larsson/Breheim anlände. Barnen har busat, de leker ju inte riktigt med varandra än och verkar knappt bry sig om varandra mer än att någon gång då och då rycka en leksak ur händerna på den som råkar vara närmast. Vi promenerade en sväng till hamnen för att se på brasan som inte hann tändas innan vi gav upp och gick hem igen. Vädergudarna var inte på vår sida idag. Hur ofta har vi fint väder på valborgsmässoafton? Inte ofta skulle jag vilja säga. Jag är inte alls avundsjuk på Stockholmsvädret just nu, inte det minsta..hmm. Jag har hört talas om att där nere är det kring 18 grader varmt och vissa sitter visst på uteserveringar och dricker rosévin, men det är bara vad jag hört ;) Jag fortsätter mitt party här i soffan med mitt andra glas vin för kvällen, det ni!

Amning och basket

Kan man skylla på amningsminne trots att man inte ammar längre? Jag gör det i alla fall! Det är ju liksom alldeles nyss jag slutade. Hur kunde JAG glömma, ja ni läste rätt, G L Ö M M A, att det var basket idag och att matchen sändes på tv?? Det var kanske inte mycket att se i och med att Plannja förlorade och nu ligger under med 1-3 i matcher, men ändå... Jaja, inte mycket att göra åt. Ny chans att få se en match blir på lördag. Det kan bli säsongens sista match om Norrköping vinner på hemmaplan :(

Till amningen då. Ja jag har slutat redan. Vi introducerade flaskan (nappflaskan alltså, det är inte så illa att jag själv behöver ta till flaskan) för en dryg vecka sedan av den anledningen att jag skulle få lite mer sömn om Thomas tar en nattmatning då och då och på så vis kanske jag får lite mer energi att orka med busAlice på dagarna. Det är lite skillnad att ha en liten en hemma jämfört med två små. När det bara var jag och Alice så hade jag åtminstone möjlighet att vila på dagarna så fort hon gjorde det. Nu är det sällan barnen synkar så att de sover samtidigt och gör de det så behöver jag ofta göra något annat än att sova just då, typ äta eller gå på toa. Tro det eller ej, men ibland behöver mammor göra sånt ;) Nu visade det sig att min mjölkproduktion inte alls gillar att nappflaskan anlänt till vårt hus och Astrid blev dessutom lite lat på kuppen och dissar mig så nu har vi det senaste dygnet bara matat med flaska. Det fungerar bra det också även om jag nog hoppats på att det hade gått att kombinera amning och flaskmatning ett tag till. Men hellre flaskmatning, en piggare och gladare mamma än en mamma som inte orkar göra roliga saker med barnen på dagarna!

Kvällsbus

En nyduschad Alice var inte alls redo för att sova igår kväll :)

Astrid hänger inte riktigt med i svängarna, men tittar glatt på.

Paus

För ca 2,5 vecka sedan, samma dag som världens bästa moster skulle åka hem igen efter några dagar här hos oss, tog ju Alice sina första steg utan stöd. Hon fortsatte med gåträningen i 3-4 dagar efter det, men sedan dess har det varit paus. Kanske beror det på att hon blev sjuk strax efter?? Kanske blev hon rädd och osäker igen och väntar tills hon känner sig mer stadig?? Jag tror ju att hon egentligen skulle kunna springa omkring hur bra som helst bara hon vågar, men det är som att hon beter sig som om hon vore stelopererad och går jättekonstigt så fort det vinglar till och hon blir lite osäker.

Tillsvidare verkar Alice tycka att det går lika bra att krypa. Dock är alla kläder smutsiga heela tiden så mamman håller inte riktigt med;)

Hur man håller glöden i äktenskapet vid liv länge

Om man ska tro det man ser på tv, och det ska man ju såklart, så ska man vara som Maria Montazami. Hennes man sa i förra avsnittet av Svenska Hollywoodfruar något i stil med att man aldrig vet vad som händer härnäst när man lever med Maria, man vet aldrig vad hon kommer att säga. Många som har levt tillsammans länge brukar ju tillslut känna varandra så väl att de knappt behöver prata för de vet precis vad den andra tänker, men så är inte fallet för dem. Inte ens efter 20 år tillsammans. Det kan jag mycket väl tro efter att ha sett henne i programmet. Visst kommer det många grodor ur hennes mun, hon pratar ofta före hon tänker och ibland verkar hon kanske i mångas ögon vara helt korkad, men hon är ju bara för härlig. En mer omtänksam mamma och fru får man leta efter. Fler borde vara som Maria!

Vi har ju inte ens ett år bakom oss som gifta, men vi får kanske följa familjen Montazamis exempel och vara lite spontana:)

Hela familjen Isaksson. A2 gömmer sig i magen:)

Jag hoppas att jag snart får på mig min ring igen..

Skräckig morgonprommis

Imorse struntade jag i att ta en dusch för att vakna till liv. Istället klädde vi oss, barnen intog varsin plats i syskonvagnen och vi mötte upp Jennie och Alma för en promenad. Jag är så less på att promenera här i byn, det finns inga bra promenadstråk. Man får gå längs en väg och sedan vända = dötrist. Sällskap gjorde det hela mycket trevligare. A2 somnade direkt och A1 hade fullt upp med att titta på alla bilar, peka på dem och säga "bile". Vi skymtade en älg i skogen och det visade sig inte bara vara jag som är livrädd för dem. De är ju så stora och skräckiga, men vi överlevde promenaden och har tagit oss hem välbehållna utan att bli attackerade av älgen :)

Lika?

Far och A1

Mor och A2

BVC

I dag har vi varit på bvc med Astrid. Det har gått lite mer än 2 veckor sedan sist och det var dags att kolla att hon fortsätter att följa sin viktkurva. Vi har själva inte tvivlat en sekund på att hon går upp bra i vikt, hon börjar kännas tuuung och vi hade rätt. 5080 gram stannade vågen på och hon är 56,5 cm lång. Vid samma ålder vägde Alice drygt 200 gram mindre och var 2 cm kortare. Alice har fått ett matvrak till lillasyster:)

Alice är så go med lillasyster.

Kommunikation

Tiden med Alice nu är fantastiskt rolig. Alla åldrar har ju sin charm och är roliga och härliga på sitt sätt. Bebistiden är ju bara så mysig och vem gillar inte att snusa på en liten en som luktar så gott. Kommunicerar gör vi ju egentligen direkt barnen föds, bara på ett lite annorlunda sätt. När Astrid sprattlat i babygymet en stund och blir less, smågnäller lite och man kommer för att ta upp henne möts man oftast av ett stort leende. Hon känner igen mig, blir glad och visar det med sitt tandlösa leende. Tidigt i morse efter att jag matat Astrid sitter jag kvar med henne i famnen en stund, tittar på henne, småpratar lite. Hon är så glad och försöker göra små ljud som svar. Det är väl kommunikation om nåt.
Alice har ju ett bra tag tränat på att säga olika ord, härma våra ord, hon har kört sina obegripliga ramsor jakkalakkalakka, dickilickilicki, kallakallakalla osv. Att hon försöker delta i diskussioner är det ingen tvekan om, det är bara det att vi har svårt att förstå vad hon menar alla gånger. Däremot förstår hon allt vi säger, det syns och märks tydligt. Även om vi fortfarande inte riktigt talar samma språk i ord så förstår vi varandra. Häromdan pekade hon på en av högtalarna vi har och jag säger: Ja där är högtalaren. Hon pekar då på den andra högtalaren och jag säger: Ja där är en till högtalare, det finns två stycken. Alice tittar på mig, nickar och säger: Mmm, som för att bekräfta att hon förstått vad jag sa. Vi kommunicerar! :)
Igår fick vi höra första försöket till att sätta ihop ord till meningar. Vid middagsbordet pekade Alice på mitt glas och jag förde glaset närmare henne och frågade om hon vill smaka. Alice puttar undan glaset och säger: Nää dicka. Hon lyckades klart och tydligt förmedla att hon inte ville dricka. Det är häftigt att kunna prata med varandra på riktigt!

Fredagsmys som på den gamla goda tiden..nästan

Tacos, ett glas vin och basket. Skillnaden mot "den gamla goda tiden" är väl att det ligger en liten tjej i rummet intill och sover och en ännu mindre tjej i soffan bredvid mig medan jag äter och ser finalmatch nummer 1 av 7 mellan Plannja Basket och Norrköping Dolphins. Jag måste nog säga att den här nya tiden är godare :)

Tyvärr vann inte The Green Mean Winning Machine, men 6 matcher återstår då de har chans att visa vad de går för.

Näää

Jag säger som Alice gör åt det mesta, näää. Fast jag säger inte näää åt pussar, mat osv utan åt erbjudandet om förskoleplats som damp ner i brevlådan idag. Det är ju jag själv som skickat in ansökan för inte så länge sedan och nu när Alice fått en plats så vill jag inte ha den :) Varför skickade jag ens in ansökan? Jo, för att vi skulle ha chans att få en plats till hösten om vi tycker att det känns som att Alice är redo för dagis. Är hon inte redo då? Kanske, kanske inte.. Hon är säkert lika redo som många andra barn som börjar på dagis, men jag (eller vi, det är ju inte bara jag som bestämmer sånt här) skulle gärna se att hon börjat gå och att hon äter annat än bara gröt och pommes. Hon hinner kanske både börja gå och äta annorlunda innan augusti är här, men det är ändå bara tre månader dit. Näää, vi väntar lite till. Jag ska ju ändå vara hemma med Astrid minst ett år till.
Dessutom har vi ju Alices förkylning som tog hårt på luftrören alldeles färskt i minnet och vi vet ju att barn blir sjuka väldigt mycket i samband med dagisstart. Väntar vi ett tag till med dagis är hon större och har förhoppningsvis hunnit bygga upp ett starkare immunförsvar.
Vi tror ju att dagis är något bra och positivt, i alla fall för de allra flesta barn. De lär sig massor där. Näää, vi är inte av den åsikten att personalen på dagis ska uppfostra våra barn och att vi vill lämna dem där för att slippa aktivera dem, absolut inte. Vi vet att Alice tycker det är så roligt att träffa andra barn, jag har ju sett hur hon lever upp när vi är på "mammafikan" och hon får träffa ett helt gäng med barn. Därför tänkte vi att de 15 timmarna per vecka som hon får vara på dagis och busa med andra barn är lagom och hon hade ju nödvändigtvis inte ens behövt vara där 15 timmar heller om vi inte vill det.
Vi får försöka hitta barngrupper på andra sätt. Jag har ju "mitt" mammagäng och förhoppningsvis har de inte sina storbarn på dagis alla gånger vi träffas, vi får åka till öppna förskolan och gå på barnsången i kyrkan.
Näää, min stora lilla flicka får helt enkelt dras med sin mamma och lillasyster ett tag till. Japp, så får det bli!

Svenska akademiens nya ordlista

Det har kommit en ny upplaga av Svenska akademiens ordlista. Här kommer ett utdrag ur den. Än ser det lite tomt ut på sidorna för de flesta bokstäver, det är ord som börjar på bokstäverna B och K som hittills innehåller de flesta uppdateringarna ;)

Acka = anka

Ba = boll

Bampa alt bappa = lampa

Bapp = knapp

Bi = bil

Dicka = dricka
Dä = där

Ka = kamera
Kacka = macka
Kaka = kaka/smörgåsrån
Ko = sko
Kocka = klocka
Koka = vattenkokare

Tättä = vatten

Förutom dessa ord finns även mamma, pappa, titta, hej, bebis m fl som betyder just det de låter som. Jag ber om ursäkt om jag missat några viktiga ord, men lovar att försöka ta med dem i nästa uppdatering;)

A1 & A2

Coolare tjej får man leta efter:)

A2 glömde sina solglasögon hemma.

Stor & liten.

I´m alive

Jag överlevde natten ensam med barnen. A1 har inte hostat en enda gång och A2 lät mig sova hyfsat bra. En tjorvtimme hade vi i samband med en måltid då hon inte alls hade lust att somna om. Jag försökte förklara för henne att även om hon ler sina finaste leenden så vill jag hellre sova på nätterna.

Planen för morgonen var att gå en promenad direkt efter frukost, men det blev så dimmigt och disigt så vi avvaktar och hoppas på bättre väder efter lunch och just nu ser det lovande ut. I stället för morgonpromenad har jag hunnit äta frukost, dricka två (!!) koppar kaffe medan det fortfarande var varmt, duscha, tvätta en maskin, rensa hallen på vinterkläder och nu slappa en stund framför datorn medan A1 tar en förmiddagslur. Min lunch snurrar runt i micron just nu och jag kommer troligtvis att få äta den i lugn och ro. Inte illa!

Vi bjuder väl på en bild från morgonen också. A1 upptäckte att det finns en pool där det tidigare varit massor av snö. Mamman och pappan har upptäckt att poolskyddet inte orkat stå emot trycket av all snö och lossnat på 3 av 4 sidor...

Titta!

Konst

Att få dricka en kopp kaffe innan det blir kallt, äta maten medan den är varm eller hinna äta överhuvudtaget är en konst som småbarnsförälder. Idag har varit en sån dag. Jag har knappt hunnit gå på toaletten. Klockan är snart 21 och först nu pustar jag ut i soffan och får lite egen tid..eller nä förresten, jag tar tillbaka det där med egen tid för jag har en sällskapssjuk Astrid i famnen som inte alls verkar tycka att hennes mamma behöver en liten stund för sig själv ikväll. Men vad gör väl det när hon just nu är på sitt mest charmiga humör. När jag matade henne för en liten stund sedan, tittade ner på henne och smålog för mig själv när jag tänkte på hur fin hon är så stannade hon upp, tittade tillbaka på mig med sina bruna ögon och utan att släppa taget log världens största leende (inga magknipsleenden här inte!) innan hon fortsatte äta igen. Så gjorde hon några gånger innan hon bestämde sig för att hon faktiskt ville koncentrera sig på att äta och inte på att charma sin mamma:)

Jag lägger in en beställning på att hon fortsätter vara ett lika charmigt och mysigt barn i natt. Thomas jobbar borta och det här blir första natten jag är ensam med båda barnen och jag hoppas att Astrid låter mig sova så att jag är någorlunda pigg imorgon. Får jag bara lite sömn kan jag leva med att kaffet hinner kallna och att jag inte hinner äta lunch förrän vid 14-tiden.

En ålder att se fram emot? :)

Beach 2010

Att hinna komma i form till sommaren är nog bara att glömma. Det är nog mer rimligt att gå med i VVV (Våga Vägra Vassen) inför nästa badsäsong istället. Den här sommaren får jag helt enkelt finna mig i att visa upp degmagen vid poolkanten och på stranden om jag vill slippa stå i vassen. I och för sig ska jag väl inte vara helt säker på att den någonsin försvinner och när jag tänker efter så gör det faktiskt inget. Jag är rätt nöjd med att det inte blev en randig degmage, inte en endaste liten bristning bidde det. Men det bästa av allt är ju faktiskt att den ser ut så av en anledning och jag har fått något mycket mycket bättre än en platt och fin mage i utbyte, mina två älskade vackra flickor :)

Nu känns det viktigare att få börja träna och komma i form på ett "må-bra"-sätt. Om jag sedan försöker äta lite bättre än jag gjort på sistone och skippar en del socker så mår nog kroppen lite bättre av det också. I ren frustration för att få tiden att gå då jag inte visste hur länge Astrid skulle stanna i magen bakade jag mest hela tiden de sista veckorna av graviditeten och bakar man så äter man. Ja i alla fall jag.. Nu är ju jag av den åsikten att livet blir alldeles för tråkigt om man inte får unna sig lite gott då och då, men det behöver inte vara varje dag. Så när suget kommer efter den där extra chokladbiten eller kakan ska jag tänka "a moment on the lips, forever on the hips" och kanske kan det få mig att hejda mig litegrann i alla fall :)

Vem bryr sig om en degmage när man har så här fina barn.

Bäääbis

Alices ordförråd blir större och större även om det mesta låter som rappakalja just nu. Att hon "pratar" är det ingen tvekan om, det är bara vi som inte förstår hennes språk:) Senaste ordet som vi korkade föräldrar förstår är just bäääbis. Det är kanske inte så underligt att just det ordet kommer nu. Det är ju väldigt mycket som kretsar kring vår bebis här hemma och förutom att Alice har lärt sig att säga ordet så vet hon numera även hur man tar hand om en bebis.

Först måste bebisen få mat.

När bebisen fått mat kan man gå på promenad.

Och apropå mat.. så här ser lillmamman själv ut när hon äter :)

Sunkmorsa

Fötterna skulle behöva en ordentlig omgång med fotfilen, händerna är också i behov av lite omvårdnad, alla urtvättade fula underkläder borde bytas ut, det finns snart inte ett helt par strumpor i byrålådan.. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet. Jag har varit gravid mer eller mindre i 2 år och kläderna som har använts under den tiden är fula, stora, noppiga och urtvättade. Framför allt är jag döless på dem. De kläder jag hade innan får jag inte på mig och även om jag fick det så känns de inte särskilt moderna längre.

Livet som tvåbarnsmamma känns allt annat än glamouröst och vem har sagt att det ska vara det heller. Jag älskar mina barn mer än allt annat och har inte trott att livet som mamma är helt enkelt alla dagar, men de dagar man inte fått sova så gott på natten kanske man skulle känna sig lite piggare och fräschare efter en dusch, lite mascara och lite piffiga kläder att ta på sig. Den här mamman är i stort behov av en helrenovering. Jag hade lovat mig själv redan när jag blev gravid första gången att jag inte ska bli en sunkmorsa som bara går omkring i mjukisbyxor dagarna i ända och vad har hänt? Jo jag byter mellan ett par grå och ett par svarta mjukisbrallor, upptill har jag sååå snygga amningslinnen/toppar..not.
Jag skulle också gärna vilja bli av med ca 8 kilo. Fyra av dem är graviditetskilon och resterande fyra är "dra-fötterna-efter-sig-i sjukhuskorridorer"-kilon som jag aldrig hann göra mig av med innan jag blev gravid igen.

Det finns en del att jobba på med andra ord och önskelistan är lååång :)

Liten, men tuff OCH smart!

Starkare och tuffare liten tjej får man leta efter. Trots att Alice är så hostig, rosslig och har det jobbigt att andas så håller hon humöret uppe. Visst har hon stunder då hon inte tycker att livet är särskilt roligt just nu. Konstigt vore väl annars för det gör nog väldigt ont i luftrören när hon hostar och när hon andas. Hon vill gärna mysa i famnen och kramas mycket, men hon härjar också en hel del för sig själv på golvet bland leksakerna.
Att Alice inte är dum har vi ju förstått för längesen. Hon förstår mer än vi tror och hon börja hitta vägar för att få sin vilja igenom. Det tog inte många dagar innan hon förstått att vi gärna vill att hon äter och att hon kan få äta det hon vill, bara hon äter. Så nu ser hon till att hon får Jogolino till frukost, lunch och middag. Jag gruvar mig lite inför den dag då hon är frisk och vi måste ta striden för att få henne att äta något annat än bara yoghurt. Men men det blir ett senare bekymmer. Nu vill vi bara att hon ska bli fri från förkylningen.
Hon har också förstått att den nya medicinen som hon får inhalera flera gånger per dag är bra för henne. Första gångerna hon fick den skrek och grät hon bara hon såg inhalatorn. Nu pekar hon själv på den och säger "dä" när hon tycker att hon behöver inhalera. Dutti sej!

Man kan lugnt säga att hon på många sätt gör skäl för sitt namn, Vilja. Men det är ju också därför hon finns med oss idag, för att hon har en så stark vilja.

Ibland har man tur

Lite tur har vi mitt i eländet i alla fall. Thomas skulle ha kommit hem från Stockholm ikväll, men efter vulkanutbrottet på Island så är ju all flygtrafik inställd och han hade fått sätta sig i en hyrbil för att ta sig hem. På grund av att Alice blev så pass dålig att vi behövde åka in till sjukhuset igår så valde han att boka om biljetten och kom hem redan igår eftermiddag. Vem ska man tacka för en sådan sak? Vet inte hur jag skulle ha klarat mig ensam med båda barnen i natt, hela dagen idag och fram till i morgon då Thomas förmodligen hade kommit hem. På något sätt hade det väl gått, men det är liiite svårt att sitta och amma Astrid och samtidigt ha Alice i famnen. Alice har inte sovit så bra i natt heller och jag antar att det hade inneburit noll sömn för mamman som då och då under natten även måste mata Astrid. Jag går redan nu med en fruktansvärd huvudvärk och jag antar att det inte hade varit ett dugg bättre efter en natt helt utan sömn. Så, ett stort tack till vem det nu är jag ska tacka för att vi fick hem pappan i tid!

1,5 år tog det..

..innan Alice fick sin första förkylning. Den har dessvärre satt sig på luftvägarna och det låter inte alls trevligt. I söndags började hon hosta litegrann, men det har inte varit så farligt fram till i förmiddags. Vi fick lite mer inhalationsmedicin utskrivet via telefon utöver den som vi redan har hemma så jag packade in båda barnen i bilen och åkte och hämtade den direkt så att Alice kunde få första dosen snabbt. Trots det blev hon sämre, det rosslade bara mer och mer, så det var bara att klä båda två igen och åka till Sunderbyn. Jag hade behövt ha vindrutetorkare på mina linser för att se ordentligt, usch så många minnen från sjukhustiden som helt plötsligt kommer upp till ytan igen.
Det lyssnades på lungorna, tittades i öron och hals och Alice var allt annat än nöjd med det. Inte blev det roligare när hon fick inhalera adrenalin heller och jag fick hålla fast henne hårt för att hon skulle få i sig medicinen. Efter en stund kände hon nog att det var ganska skönt för luftrören för hon slappnade av och började andas lugnt i masken. Hon blev så avslappnad så hon märkte inte ens sticket i fingret efteråt. Det verkar "bara" vara en vanlig förkylning då blodprovet visade ett CRP under 8 och hon har ju inte feber heller. Om hon blir så här av en vanlig förkylning vill jag inte ens tänka på hur det skulle bli om hon till exempel fick svininfluensan som sätter sig på de nedre luftvägarna.
Jag kan ju i alla fall meddela att jag inte har lust att åka in ensam till sjukhuset med båda små en gång till för just när Alice var som mest ledsen och behövde mig så gallskrek Astrid som nästan aldrig annars gör det. Hon hade fixat blöjan full så att det nästan kom ut på kanterna. Snabbt som tusan fick hon en ny blöja medan Alice grät och tittade på. Ner med Astrid i vagnen igen och upp med Alice som ville kramas. Då kom Astrid naturligtvis på att hon var hungrig efter att ha tömt magen och så var mistluren igång igen. Vad gör man?? Jag hade önskar att jag kunde klona mig sådana här gånger. De allra flesta dagar har livet som tvåbarnsmamma flutit på ganska bra. Idag var inte en sådan dag!
Alice blev i alla fall mycket bättre efter att ha fått adrenalin och nu fortsätter vi inhalera hemma och hoppas att vi slipper åka tillbaka till Sunderbyn igen.

Systrarna bus

Helgen

Den här helgen har vi haft besök av moster Monica. Vi har mest tagit det lugnt, vilket har passat den trötta mamman bra. Ett besök på Leos lekland och Café Rävasten har vi i alla fall hunnit med.

Presenter har vi fått allihopa. Barnen har fått fina kläder, leksaker och söta Barbapappa mjukisdjur. Thomas fick något gott att dricka och det bästa av allt var min present. Jag fick ett sååå fint namnsmycke från http://parleli.weebly.com/ ! Jag har tittat på olika varianter av sådana smycken länge, men tyckt att de är lite dyra och av någon anledning kommer jag alltid hem med saker till barnen i stället :) Tusen tack Monica för alla fina presenter!

Så här kul tyckte Astrid att det var på Leos lekland.

Alice spanar på alla barn som leker samtidigt som hon fikar majskrokar.

Bus i bollhavet.

Det var mycket roligare hemma i babygymet.

Hade inte alls någon lust att gå i de nya skorna.

Fika på Café Rävasten.

Innan moster åkte hem åt vi såklart mat från Max och Alice "boppade".

Finaste halsbandet. Nu kan jag alltid bära med mig Alice och Astrid.

Plötsligt händer det

Efter månader av träning genom att gå längs möbler verkar Alices rädsla för att falla ha släppt lite och i dag tog hon äntligen sina 3 första steg utan stöd :)

Gröthjärna..

..får man när man inte fått sova ordentligt på flera nätter. Sömn är definitivt underskattat. Astrid däremot verkar tycka att man inte behöver sova särskilt mycket på nätterna. Just då behöver hon tydligen just nu äta med två timmars mellanrum och knorrar mest hela tiden däremellan och när hon varken äter eller knorrar är hon sällskapssjuk. Nåde mig om jag får för mig att jag vill stänga ögonen och sova en stund. Häromnatten låg jag och knåpade ihop en annons att lägga ut på Blocket och hon var inte dyr då ;)

1 månad av lycka

Tänk att Astrid redan är en månad. Det känns som att det var i går jag låg där på förlossningen och hade ont, skrattade och skojade mellan värkarna, undrade var narkosläkaren höll hus så att jag kunde få EDA:n, skrek som en galning sista minutrarna innan hon kom ut som stålmannen med ena armen tillsammans med huvudet och tillslut låg där med en liten varm kladdig bebis på bröstet. Vilken lycka! Och det är precis vad hon ska heta, Astrid Lycka. Tack för hjälpen med namnet, Emma! :)

Huvudet är lite tungt att hålla upp fortfarande:)

Amningshormoner efterlyses!!

Alla pratar om att man den första tiden har en massa hormoner som gör att man orkar med och inte känner sig så trött trots att man är vaken för amning flera gånger varje natt. Jag har inte sett skymten av dessa hormoner än. Om någon sett dem någonstans, var vänlig och ge dem min adress!

Härliga vår

Sol, takdropp och korvgrillning är väl sånt som hör våren till och idag har vi fått några riktigt härliga timmar i solen hos Jörgen och Anna i Nybyn.

Det som också händer på våren är att all snö som lagt sig på taket ska ner på något sätt. Häromkvällen hörde vi ett hejdundrande brak och så här såg det ut morgonen efter då vi tittade ut.

Tur att det är relaxdörren och inte ytterdörren som numera inte går att öppna. Om någon känner för att rulla sig i snön efter att ha badat bastu så är det inget alternativ för tillfället och med tanke på snömängden på altanen känns sommar och bad i poolen utomhus lååångt borta.

8-månadersgröt och friterad kyckling is da shit

Vid det här laget har vi förstått att det inte duger att äta vad som helst. Efter månader av försök med burkmat, hemlagat, plockmat, frukt, smörgåsar..ja allt man kan tänka sig, har vi nu överlåtit ansvaret åt Alice. Vi har slutat försöka så mycket utan hon får peka på det hon är intresserad av att äta. Gröt verkar fortfarande vara favoritmaten, förutom chokladmuffins då, men där går gränsen. Muffins kan man inte leva på tycker mamman:) För att vara säker på att hon får i sig det hon behöver så försöker vi naturligtvis uppgradera gröten efter ålder, vilket inte går särskilt bra. 8-månadersgröt ska det vara, inget annat. Förutom gröt och chokladmuffins slinker det som bekant gärna ner hamburgare och pommes som hon ska "boppa" (dippa). Nu har Alice utökat sin meny till att även innehålla friterad kyckling. Vilken fest hon hade i går när hon upptäckte att det som fanns på mammas tallrik var fantastiskt gott.

Avundsjuk

Ja det är vad jag är. Kan man vara något annat när delar av familjen myser i bubbelpoolen när jag måste hålla mig från bad några veckor till. Det är baksidan med att nyss ha fött barn.