torsdag 8 september 2011

Borta bra men kudden hemma är bäst

Då var tre intensiva dagar till ända varav två på språng lite här och där i norr Sverige och Norge. Trots 15 timmars arbetsdagar har det varit så himla trevligt och jag har lärt mig massor, fått se massor av saker och lyssnat på intressanta föredrag både av mina kollegor och utomstående.



Efter att mest ha suttit i två dagar fick jag några minuters välbehövlig promenad i Narvik innan det var dags att åka hem för att stupa i säng sent i går kväll. Jag vete tusan om huvudet var med eller blev kvar på kudden i morse och jag åkte iväg på möte igen.

måndag 5 september 2011

Kändisspotting i storstan

En helg i Stockholm passerar ju aldrig utan att man ser lite kändisar. Nu tillhör inte jag dem som blir särskilt imponerad eller tycker att det är så himla spännande så Rickard Wolff med flottigt hår på tunnelbanan, Martin Stenmarck på Tjejmilsscenen eller Göran Forsmark med ett vinglas i handen (Oväntat? Inte det minsta.) på restaurangen där vi åt middag på lördagkväll gör inte att jag springer fram med autografblocket direkt. Inte för att jag någonsin ens ägt ett sådant. Däremot måste jag lite motvilligt erkänna att det var lite kul att se både Anders Szalkai från programmen Sverige springer och Spring, och Isabellah Andersson, en fantastisk löperska som vann årets Tjejmil.


Tips: På torsdag är det dags för säsongsstart för Spring som man kan se på marathon.se. Man får massor av träningstips, tips på bra utrustning och det bästa är att programmet vänder sig till löpare på alla nivåer.

Alice hjälper till och Astrid äter tomat

Alice hjälpte mer än gärna till att packa upp medan Astrid skyndade sig att leta reda på en tomat som hon sprang iväg med till soffan för att smaska på.

söndag 4 september 2011

Do it do it do it!!

Jag säger bara, once you go Tjejmilen you never go back. Eller nåt sånt typ. Jag kan inte tänka mig att inte springa Tjejmilen igen. Nu när den värsta besvikelsen över min prestation har lagt sig (jag är dock fortfarande besviken) kan jag tänka tillbaka på helgen som en sjukt häftig upplevelse. Jag bara ska dit, år efter år. Japp, mig kommer ni att se som 75-åring korsa mållinjen med min rullator. Min anmälan är stående från och med nu. Det här vill jag uppleva om och om igen och jag rekommenderar verkligen att delta i Sveriges största löparfest för tjejer! Man måste inte springa fort, man måste inte löpträna. Man genomför loppet i sitt eget tempo, med eller utan tidtagning och vill man promenera runt banan så kan man göra det och samtidigt få ta del av underhållning av liveband, magdansöser, bongotrummor, sambamusik, tusentals hejande människor vid sidan av banan, människor som hejade från sina båtar, tjejer som hejar och peppar varandra i spåret och inte att förglömma; ostkakan man får i målområdet! ;)

Då var det gjort

Tjejmilen 2011 kan nu läggas till handlingarna. Får väl säga att det är med blandade känslor. Jag är grymt besviken på min egen insats. Jag visste ju att jag inte kunnat träna som jag borde och ville de sista tre veckorna innan loppet pga av låsning i ryggen mm. Jag vet också att min kropp inte alls fungerar bra i värme. Jag orkar ligga i en solstol och slöa när det är varmt, men att springa i värme är helt enkelt inte min grej. Att Stockholmsvädret för dagen var sol och vindstilla var alltså inte alls positivt för min del. Dock borde jag ha förstått bättre än att bara fylla på med vatten under förmiddagen. Sportdryck med energi, salter och mineraler var vad jag hade behövt för att kunna prestera någorlunda så jag kan bara skylla på mig själv. Efter 5 km såg jag stjärnor och det svartnade för ögonen. Benen var pigga och jag kunde bitvis hålla 5 minuterstempo/km. Jag tvingades att promenera vid två tillfällen för att inte trilla omkull och behöva bryta. Så jag får väl säga att mina 57.04 är bättre än att inte få någon tid alls och behöva bli hämtad av ett sjukvårdsteam längs banan. Fast det känns jäkligt surt ändå och jag är taggad till tusen att göra en bra Tjejmil 2012.

Bortsett från min egen usla insats så var det en fantastisk upplevelse att få springa tillsammans med 30.000 glada tjejer. Vilken stämning! Trots så högt deltagarantal flöt allt på helt galet bra och humöret var på topp hos samtliga tjejer, unga som gamla. Det hejades för fullt längs hela banan och utan all pepping hade jag nog inte orka bita ihop när det kändes som att energin rann ur mig.

Massor av glada laddade tjejer!

En tjej som var något bekymrad över vädret.

M som i Malin och Monica. Självklart valde vi den bokstaven som mötesplats efter loppet.

Lite påfyllning av depåerna på Valhallagrillen. Efter loppet naturligtvis.

Vi var väldigt överens om att vi skulle äta middag på Barcelona. Det var fullsatt och det tog tid att få maten, men det var värt att vänta. Som vanligt.

Och visst drack vi Sangria innan vi gäspande tog oss till hotellet.
Lärdom från min första Tjejmil: Ladda ordentligt med sportdryck och energi i annan form dagen innan och på förmiddagen innan loppet. Särskilt om det är gassande sol och vindstilla.

fredag 2 september 2011

Checka hit och dit

Checkat ut från jobbet och checkar snart in på planet till Stockholm för att sedan checka in på hotellet så nu checkar jag ut från datorn för helgen. Ha en trevlig helg alla!

torsdag 1 september 2011

Hur gamla är vi egentligen? 78?!

Jag ska ju ner till storstan i morgon för att bland annat springa Tjejmilen. Springa och springa vete tusan just nu. Känns inte som att jag har mycket fart i benen, men det går så fort det går. Fast det som gör att man skulle kunna tro att både jag och och lillasyster är typ 78, precis som hon skrev i ett mail till mig häromdan, är att vi båda kände att vi ville tacka nej till erbjudandet att hänga på ett annat Tjejmilengäng på lördagkväll för att äta middag och sedan dansa hela natten. Vem orkar vara uppe tills det är natt liksom. Jag och syrran höll väl som längst ut till klockan var 23 när vi var på semester i våras. Tänk då på att en av oss inte ens passerat 30 än. Jag tror att vi äter en god middag på Barcelona eller Stekpannan istället och dricker lite vin. Om vi pensionärer känner att vi orkar kanske, men bara kanske, det blir lite Sangria också. Var kan man anmäla sig till PRO förresten? ;)

Vi får väl se om det blir någon Sangria eller drink på lördagkväll, men hur det än blir så lär de inte vara lika goda som de vi drack i Cala Bona i våras :)