Livet i hög hastighet #2

Det går så fort just nu att det knappt går att fånga barnen på bild längre utan att de blir som två streck som svischar förbi :)

Livet i hög hastighet

Tyst med dig! Jag ska sjunga nu. Lyssna då! Tyst med dig! Titta jag har fått väderstövlar, vad snygga de är! Där högt uppe har vi åkt med flygplanet till Stockholm och då åt vi muffins. Minns du det mamma? Jag vill måla naglarna så där som du har mamma. Jag vill åka till Alvik och vara hos farmor och farfar. Vi har lekt med bilarna i dag på förskolan och så har vi gungat. Jag och Attis har sovit tillsammans i samma vagn i skogen.

Livet går i 180 just nu, både för barnen och mig. Ja säkert för maken också. Jobba, förskola, äta, sova och kanske hinna med något annat däremellan. Igår tjejmiddag, idag uträtta lite ärenden. Alla våra kalendrar är fullbokade med jobb, roliga saker, tjänsteresor och vi pusslar utav bara den för att få tiden att räcka till. Jag vill hinna träna också och det ska prioriteras lite högre när jag känner att jag börjar ha lite bättre koll på mitt jobb och hur mycket jag behöver jobba. Träning SKA hinnas med och i värsta fall får annat avbokas istället hur roligt det än är med andra aktiviteter och sånt också. Så får det bli om man ska få livet att gå ihop trots att det går i 180. Dags att börja packa väskan för helgens resa eller åtminstone fundera på vad som ska ner i den.

Iphonerygg

Tennisarmbåge, musarm, golvläggarknän och sånt har man väl hört talas om, men Ihonerygg är helt nytt för mig i alla fall. Fast det är precis vad jag har råkat ut för. När jag gick till kiropraktorn för att få hjälp med låsningen i ryggen frågade hon om jag gör något statiskt med vänster arm för det var på den sidan låsningen satt. I och med att jag är högerhänt kunde jag inte komma på något jag gör med vänster hand och arm som skulle kunna orsaka en låsning. Visserligen använder jag vänster ganska mycket också, men jag gör inte mycket statiskt jobb med vänster sida.

Det enda jag då kunde komma på som jag gör med vänster sida och aldrig med höger är att när jag är ute och springer så har jag Iphoneväskan på vänster arm, men hallå, inte kan väl en Iphone orsaka en låsning?? Igår konstaterade jag att det visst beror på Iphonen i alla fall. Jag vill inte spänna bandet till den för hårt för då blir det ju obehagligt efter en stund om jag stoppar blodflödet till armen, men jag vill inte heller ha den för löst för då hasar den ju ner och det är irriterande. Ibland känns det som att den hasar ner fast den förmodligen inte gör det, men det resulterar i att jag vinklar handleden lite för att liksom spänna armen och på så sätt hålla den uppe. Jag spänner alltså vänster arm under hela löppasset. Nu är ju min plan hur som helst att springa utan tidtagning för att hitta löparglädjen igen så jag kanske struntar i att ta med mig Iphonen och använder den lite mindre Ipoden som ryms i byxfickan och på så vis slipper jag kanske Iphonerygg i fortsättningen :)

Biopremiär

I dag har Alice varit på sitt första biobesök och filmen vi såg var Bilar 2. Förstås. 

En förväntansfull Alice i bilen på väg in till stan. - Reklamen var ganska spännande, men efter en stund började hon undra om vi inte skulle se Bilar. - En nöjd Alice med godispåsen i handen fortfarande på väg till bilen efter filmen och självklart hade hon på sig en av sina Bilartröjor idag.

Vill ha!

De senaste åren har jag blivit kär flera gånger. I Mini Rodinis kläder. De lyckas gång på gång komma med nya kollektioner som barnen bara måste ha. Den här hösten är inget undantag. Jag vill köpa aaallt!

Om jag får bestämma så kommer det här att landa på hyllorna i barnens garderober och trängas med pingviner, påfågelfjädrar, drakar (eller om det kanske föreställer är dinosaurier), fjärilar och robotar från tidigare kollektioner som redan ligger där.

Back to basics

Efter att ha haft ett litet uppehåll med löpningen sedan låsningen i ryggen och jobbstart gav jag mig ut på en runda idag för att se hur det kändes. Det tog emot att åka iväg. När jag var på plats och började springa kände jag ett litet lyckorus gå genom kroppen. Oj vad jag har saknat att vara ute i skogen! Samtidigt närmar sig Tjejmilen med stormsteg och mitt träningsprogram har ju som sagt lagts lite åt sidan i ca 2 veckor och jag känner mig lite stressad över det för jag vill ju göra en bra tid. Just nu känns det inte som att kroppen kommer att orka det jag hade hoppats på och tränat för och det känns egentligen helt ok. Ibland händer saker i livet som gör att förutsättningarna förändras och just nu kom vardagen lite i vägen då jag började jobba heltid några veckor tidigare än planerat och så blir det i bland och då får man anpassa sig till de nya förutsättningarna. Jag har medvetet valt att inte springa den senaste veckan för att inte pressa mig själv för mycket när huvudet är fullt av jobb. Visst är ju just löpningen ett sätt att få rensa huvudet efter en dag på jobbet, men det ska samtidigt inte kännas som ett tvång att ge sig ut i löparspåret.

Den där första känslan av lyckorus försvann ganska snabbt idag och ersattes av tankar om att jag måste springa fort, att det bara är en vecka kvar till Tjejmilen, att jag måste fokusera och ge järnet nu och testa vad kroppen går för. Det gick inte. Huvudet ville, benen ville inte. Jag sprang nästan lite framåtlutad för att liksom hjälpa resten av kroppen på traven för att det skulle gå fortare, men det gjorde det inte. Efter ytterligare en stund kom jag överens med mig själv att det inte är så här det ska kännas. Det ska vara roligt att springa. Det måste inte gå jättefort varje gång och jag måste tillåta mig att vila utan att bli stressad över tider. Nu ska jag alltså tillbaka till där jag började då det var fantastiskt roligt och skönt att skutta runt i skogen med ett leende på läpparna. Jag fick egen tid där det bara var jag, träden och musiken i öronen. Jag tränar ju inte på elitnivå, jag ska inte känna mig pressad av ett lopp. Om jag springer ett lopp gör jag det för att det är roligt och delvis förstås för att göra en bra tid och förbättra mig, men jag måste pränta in i huvudet att det blir som det blir. Har jag inte roligt när jag springer kan jag lika gärna låta bli och om milen tar 60 minuter istället för 50 så gör den det. Jag gör ju det här för att jag mår bra av det, inte för att det ska kännas som en belastning på något sätt.

Hjärnan är inte alltid med

Ett tecken, förutom att jag inte vet om jag bytt Astrids blöja eller försöker få bort nagellack med ansiktsvatten, på att jag har lite för mycket att tänka på just nu med nytt jobb och rutiner med förskolelämningar/hämtningar mm är att jag tipsar om något, men sedan talar jag inte om var man kan köpa det jag tipsar om. Himla smart. Inte.

För den som vill köpa det braiga nagellacket China glaze så finns det på Kicks. Jag kan till och med vara så detaljerad och berätta att nagellacket fanns i två olika ställ på två olika ställen i butiken, vilket ju kan vara bra att veta så att man få se alla färger som finns. Ja det gäller ju förutsatt att man bor i samma stad som jag och besöker Kicks i Strand galleria. Hur det ser ut i andra Kicksbutiker och hur de har placerat sina nagellack kan jag tyvärr inte hjälpa till med :)