Att kliva utanför sin komfortzon

Vissa saker känner man sig inte bekväm med. I alla fall inte jag. Det kan vara små och stora saker. Två gånger de senaste två veckorna har jag klivit utanför den där komfortzonen och gjort saker jag inte gör dagligen. För att inte säga väldigt sällan. Sist var nog någon gång när jag pluggade på universitetet. Det handlar alltså om att tala inför en grupp. Varför det ska vara så jobbigt vet jag inte heller för jag pratar ju inför olika typer av grupper på jobbet. Jag antar att det kan bero på att grupperna jag nu talat inför varit andra än de jag är bekant med. Jag har inte vetat vad som väntar, hur de agerar och reagerar.

För ungefär två veckor sedan klev jag utanför den där komfortzonen inför 40 personer. Andra gången, i söndags, var det kring 350-400 personer. Det lustiga är att den jag har mest prestationsångest inför och som egentligen borde vara den som ger mig trygghet är maken. Konstigt. Jag tvingande alltså honom att lämna lokalen när det var min tur. I söndags kunde han inte vara med så då behövde jag inte ta tvinga honom att gå ut ;)

Hjärtat låg utanpå kroppen just innan och jag fick göra andningsövningar i ett försök att få ner pulsen lite. När jag väl stod där släppte det. Det kändes inte jobbigt, inte obekvämt alls och efter att ha fått smälta det ett tag känns det riktigt bra. Varför man, eller jag ska jag kanske säga, inte gör sånt oftare är nästan obegripligt. Jag gillar ju egentligen utmaningar och tappar ofta fart om mitt arbete inte är en utmaning. Nu ska i alla fall jag sluta sjåpa mig inför vissa saker.Vill man förändra något behöver man ta ett litet kliv. Just do it! Kliv utanför den där komfortzonen då och då! :)