Det är inte synd om mig

Av någon anledning verkar vissa tycka synd om mig som nästan aldrig äter godis, bullar, kakor osv. Det är inte ett dugg synd om mig och jag lider inte alls. Det är ett val jag har gjort och jag mår bra av det. Jag är i stort sett aldrig sugen på godis eller andra sötsaker, jag längtar inte efter att äta efterrätter och ser liksom ingen anledning att äta sånt om jag inte är sugen på det. Ibland äter man vissa saker för att det är socialt, men in i det längsta undviker jag att äta sånt jag faktiskt inte vill äta. De gånger jag socialäter bara för att det känns oartigt att tacka nej mår jag skitdåligt. Alltså inte mentalt (jo lite), men kroppen mår dåligt. Jag får ont i magen av mycket fett och socker. Det är helt enkelt inte bra.

Jag har aldrig mått så bra rent kroppsligt som nu och det beror till stor del på kosten. Så tyck inte synd om mig. Allt jag gör är eget val som jag dessutom mår så otroligt bra av. Jag känner inte att jag gör några uppoffringar överhuvudtaget. Det är inte jobbigt att se alla andra i fikarummet trycka i sig kakor, jag blir inte det minsta frestad. Snarare tvärtom. De alternativa muffins, chokladbollar mm som jag bakar ÄR goda. De är inga alternativ som smakar dåligt och jag äter bara för att ha ett alternativ. Skulle det inte smaka gott hade jag hellre låtit bli.

Hur som helst känns det bra och jag har bra värden på min kroppssammansättning (fett, vatten, muskler, visceralt fett osv). De värdena har förbättrats ordentligt det senaste halvåret och det är ju inte av en slump. Nu återstår bara att klura på hur jag ska göra vid representationsmåltider på jobbet. Vissa gånger är det inte helt enkelt att välja rätt mat. Inte för att jag inte vill utan för att alternativen är dåliga.

Nyttig mat kan faktiskt vara god!