Jag har en plan

Jag har en plan. Har du?

Det mesta i livet går betydligt enklare om man har just en plan. Det gäller oavsett om planen avser jobb, studier, eller som i det här fallet träning. Allt sånt där som kan tyckas vara blahablaha när det gäller kortsiktiga och långsiktiga mål är faktiskt inte så tokigt ändå. Mål gör allt tydligt. Det blir lättare att hålla sig till det man vill åstadkomma. Man gör färre undantag, man skjuter inte på vissa saker lika lätt. Utan mål är det svårt att hålla motivationen uppe. För mig blev tex löpningen så enkel och självklar i somras när jag följde ett träningsprogram som förhoppningsvis skulle få mig att springa 10 km på en viss tid. Det blev aldrig jobbigt att ta mig ut på rundorna, det fanns ett syfte med varje pass och jag var inte det minsta sugen på att göra avsteg från min plan. Att sätta upp mål gör ofta att livspusslet, som de allra flesta kämpar med, blir lättare att få ihop. Man har avsatt tid för det som är viktigt. För mig är inte träning viktigt bara av egoistiska skäl. Jag märker tydligt att hela familjen mår bättre om jag mår bra.

Hur ska man göra då? Mitt tips är att börja med att vara ärlig mot sig själv och fundera på vad som är rimligt att uppnå inom en viss tid. Vad kan jag mäkta med utan att det påverkar mig och mitt liv i övrigt negativt. Sätt upp ett huvudmål och hitta delmål längs vägen. Det fungerar lika bra om det gäller att gå ner i vikt eller om det gäller att få ut maximalt träningsresultat. Det är inte rimligt att gå ner 10 kg på 1 månad, men kanske på 6 månader. Det är inte rimligt att orka springa 5 km utan att flåsa massor efter bara 1 veckas träning om man inte har rört på sig på flera år.

Våga vila är något jag har fått jobba mycket med. Oavsett om man följer ett träniningsprogram måste man lyssna på kroppen. Är kroppen trött och seg spelar det ingen roll om det står ett långpass på schemat. Man orkar kanske köra ett lättare pass istället den dagen eller träna något helt annat än man vanligtvis gör. Ibland kan man behöva en extra vilodag. Man ska inte dra på sig skador i onödan och man ska inte göra träningen till ett tvång, det ska fortfarande vara roligt. Det är dock skillnad på att behöva en extra vilodag för att man kört hårt ett tag och att det vissa gånger kan kännas motigt att ta sig iväg. De gångerna gäller det att fortfarande ha disciplin att komma ihåg varför man gör det, att hela tiden se målet framför sig. Det kan hjälpa dagar då det känns lite motigt och de gånger man pallrat sig iväg för att träna när det känts lite tungt känner man sig oftast som mest nöjd med sig själv efteråt.

Och om man trots att man tycker att man satt upp ett mål inte når det? Ja då är i all fall min åsikt att
1. Målen är otydliga och därför blir svåra att uppnå.
2. Målen är för högt uppsatta. Det ska vara rimligt att nå sina mål.
3. Man har helt enkelt inte bestämt sig. Har man bestämt sig så når man sina mål, så är det bara. Whether you think you can or think you can't, you are right. Henry Ford visste vad han pratade om med andra ord.
4. Man vill inte tillräckligt mycket. Det är kanske inte så viktigt att gå ner de där 5 kilona eller orka springa 5 km i ett visst tempo eller bli starkare i kroppen. Det är kanske viktigare att få slappa i soffan en kväll, kanske unna sig lite godis istället för att göra det man vet att man borde göra.

Sätt upp lite mål vettja och det finns ingen anledning att vänta till efter jul. Att skjuta upp det är bara dumt. Ta tag i det du vill på en gång och se till att få det gjort! :)