1,5 år tog det..

..innan Alice fick sin första förkylning. Den har dessvärre satt sig på luftvägarna och det låter inte alls trevligt. I söndags började hon hosta litegrann, men det har inte varit så farligt fram till i förmiddags. Vi fick lite mer inhalationsmedicin utskrivet via telefon utöver den som vi redan har hemma så jag packade in båda barnen i bilen och åkte och hämtade den direkt så att Alice kunde få första dosen snabbt. Trots det blev hon sämre, det rosslade bara mer och mer, så det var bara att klä båda två igen och åka till Sunderbyn. Jag hade behövt ha vindrutetorkare på mina linser för att se ordentligt, usch så många minnen från sjukhustiden som helt plötsligt kommer upp till ytan igen.
Det lyssnades på lungorna, tittades i öron och hals och Alice var allt annat än nöjd med det. Inte blev det roligare när hon fick inhalera adrenalin heller och jag fick hålla fast henne hårt för att hon skulle få i sig medicinen. Efter en stund kände hon nog att det var ganska skönt för luftrören för hon slappnade av och började andas lugnt i masken. Hon blev så avslappnad så hon märkte inte ens sticket i fingret efteråt. Det verkar "bara" vara en vanlig förkylning då blodprovet visade ett CRP under 8 och hon har ju inte feber heller. Om hon blir så här av en vanlig förkylning vill jag inte ens tänka på hur det skulle bli om hon till exempel fick svininfluensan som sätter sig på de nedre luftvägarna.
Jag kan ju i alla fall meddela att jag inte har lust att åka in ensam till sjukhuset med båda små en gång till för just när Alice var som mest ledsen och behövde mig så gallskrek Astrid som nästan aldrig annars gör det. Hon hade fixat blöjan full så att det nästan kom ut på kanterna. Snabbt som tusan fick hon en ny blöja medan Alice grät och tittade på. Ner med Astrid i vagnen igen och upp med Alice som ville kramas. Då kom Astrid naturligtvis på att hon var hungrig efter att ha tömt magen och så var mistluren igång igen. Vad gör man?? Jag hade önskar att jag kunde klona mig sådana här gånger. De allra flesta dagar har livet som tvåbarnsmamma flutit på ganska bra. Idag var inte en sådan dag!
Alice blev i alla fall mycket bättre efter att ha fått adrenalin och nu fortsätter vi inhalera hemma och hoppas att vi slipper åka tillbaka till Sunderbyn igen.