Att få dricka en kopp kaffe innan det blir kallt, äta maten medan den är varm eller hinna äta överhuvudtaget är en konst som småbarnsförälder. Idag har varit en sån dag. Jag har knappt hunnit gå på toaletten. Klockan är snart 21 och först nu pustar jag ut i soffan och får lite egen tid..eller nä förresten, jag tar tillbaka det där med egen tid för jag har en sällskapssjuk Astrid i famnen som inte alls verkar tycka att hennes mamma behöver en liten stund för sig själv ikväll. Men vad gör väl det när hon just nu är på sitt mest charmiga humör. När jag matade henne för en liten stund sedan, tittade ner på henne och smålog för mig själv när jag tänkte på hur fin hon är så stannade hon upp, tittade tillbaka på mig med sina bruna ögon och utan att släppa taget log världens största leende (inga magknipsleenden här inte!) innan hon fortsatte äta igen. Så gjorde hon några gånger innan hon bestämde sig för att hon faktiskt ville koncentrera sig på att äta och inte på att charma sin mamma:)
Jag lägger in en beställning på att hon fortsätter vara ett lika charmigt och mysigt barn i natt. Thomas jobbar borta och det här blir första natten jag är ensam med båda barnen och jag hoppas att Astrid låter mig sova så att jag är någorlunda pigg imorgon. Får jag bara lite sömn kan jag leva med att kaffet hinner kallna och att jag inte hinner äta lunch förrän vid 14-tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar