Starkare och tuffare liten tjej får man leta efter. Trots att Alice är så hostig, rosslig och har det jobbigt att andas så håller hon humöret uppe. Visst har hon stunder då hon inte tycker att livet är särskilt roligt just nu. Konstigt vore väl annars för det gör nog väldigt ont i luftrören när hon hostar och när hon andas. Hon vill gärna mysa i famnen och kramas mycket, men hon härjar också en hel del för sig själv på golvet bland leksakerna.
Att Alice inte är dum har vi ju förstått för längesen. Hon förstår mer än vi tror och hon börja hitta vägar för att få sin vilja igenom. Det tog inte många dagar innan hon förstått att vi gärna vill att hon äter och att hon kan få äta det hon vill, bara hon äter. Så nu ser hon till att hon får Jogolino till frukost, lunch och middag. Jag gruvar mig lite inför den dag då hon är frisk och vi måste ta striden för att få henne att äta något annat än bara yoghurt. Men men det blir ett senare bekymmer. Nu vill vi bara att hon ska bli fri från förkylningen.
Hon har också förstått att den nya medicinen som hon får inhalera flera gånger per dag är bra för henne. Första gångerna hon fick den skrek och grät hon bara hon såg inhalatorn. Nu pekar hon själv på den och säger "dä" när hon tycker att hon behöver inhalera. Dutti sej!
Man kan lugnt säga att hon på många sätt gör skäl för sitt namn, Vilja. Men det är ju också därför hon finns med oss idag, för att hon har en så stark vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar