Jag har funderat och funderat och funderat. Min löparkalender för 2012 var fullbokad innan 2011 ens var slut. Jag hade allt klart för mig och visste precis vad jag ville göra. Första kvartalet av året har inte ens gått och nu sitter jag och gör om planeringen helt. Premiärmilen är redan avbokad och nu har jag i stort sett avbokat Lidingöloppet också. Jag vet att det är länge dit. Loppet går ju inte förrän den 29:e september, MEN om jag ska kunna springa 30 km hade jag behövt köra igång med träningen NU! Det kan jag inte. Knät är fortfarande inte bra och att kunna öka till längre och längre långpass det halvår som är kvar utan att belasta knät för hårt och för fort är nästintill omöjligt. När knät inte ens pallar en "runda" på 3 km på löpbandet i sakta mak (9 km/h) då är det inte bra.
Visst, man kan åka dit och ta sig runt de där 30 kilometerna, men det är ju inte det jag vill. Ska jag vara med ska jag kunna springa fullt ut. Jag tänker inte delta i ett lopp om jag inte kan ge allt. Att promenera en sträcka eller en stor del av loppet för att knät inte håller finns inte i min värld. Det är en sak om man får en skada under ett lopp, men nu vet jag ju redan innan att kroppen inte är hel. Den hinner kanske bli det till september, men som sagt bör man ju träna en del för att klara den sträckan. Jag har ju alltid egna tidsmål i de lopp jag springer. Jag tävlar inte mot någon annan än mig själv, men att ha ett mål är jätteviktigt.
Så, ska jag testa och träna inför 30 km och riskera att hela sommarens löpning blir förstörd för att jag tränar hårdare än mitt knä tillåter eller ska jag ha lite lättare mål för löpningen det här året, behålla löpglädjen, förhoppningsvis hålla kroppen hel och satsa på att fixa bra tider på milen istället? Just nu lutar det åt det sista... En mil kräver inte lika hård träning, åtminstone inte lika långa pass, en mil fixar jag utan problem och utan att ha behövt ligga i i månader innan ett lopp. Trots att jag mer och mer börjat gilla de lite längre sträckorna som kräver uthållighet på ett annat sätt och är en utmaning både fysiskt och psykiskt lutar det åt att det nog blir kortdistans i år också... Året hade ju kunnat inledas bättre träningsmässigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar