Före tidtabellen

Det där med att väga sig är ju ganska onödigt för som Hanne, som jag gjort kroppsscanningen hos, säger så går man ju inte in i en klädbutik och säger hur mycket man väger för att få hjälp med att hitta rätt storlek. Det är ju måtten som är det viktiga, men jag har inte mätt mig före jag började komma igång med träningen igen så jag har inget att jämföra med. Dessutom är det ju lite kul att se vad som händer på vågen även om jag just nu är mer än nöjd om jag står still vad gäller vikten. Jag vill hellre att fettprocenten ska minska och omfördelas till muskelmassa.

Jag satte ändå upp ett viktmål för mig själv. När Thomas går på semester var planen att jag skulle vara nere på 54 kilo. Där är jag nu och det är drygt en månad kvar till semestern. Förutom att jag tappat några kilon så har jag även på några veckor omfördelat nästan 2 kg fett och placerat den vikten i muskler och lite vatten istället. Att det har blivit lite vatten också gör ingenting då jag fortfarande ligger i den nedre delen av intervallet för vad som är normalt.

Det känns så himla skönt att vara på rätt väg och det där med att kroppen aldrig blir densamma efter att ha varit gravid och att man inte kan tro att man kan se likadan ut och känna sig som innan, det är bara skitsnack. Sånt säger man bara för att man inte vill och ids göra något åt saken. Det går om man verkligen vill! Det är en sak att få lite bristningar tex, de är ju lite svåra att göra något åt, men bortsett från sådana kosmetiska saker så kan man faktiskt bli fast i kroppen igen. Jag är snart i bättre form än vad jag var just innan jag blev gravid första gången. Inte i mitt livs bästa form, men det har jag inom räckhåll så ingenting är omöjligt!