Rädd

Förmiddagen har spenderats på sjukhuset. Inget akut utan återbesök hos kirurgen med Alice igen. Vi skulle dit någon gång under hösten, men vi fick komma tidigare än planerat pga av att vi blev tvungna att besöka akuten för inte så länge sedan när vi inte själva lyckades trycka in ljumskbråcket på henne. Operation har de ju velat vänta med så länge det bara går om det inte är så att Alice har ont och störs mycket av bråcket. Under alla tidigare besök hos kirurgen har inte bråcket ploppat ut, men idag gjorde det det. Alice var som vanligt inte helt nöjd med att bli undersökt och när hon blir ledsen och gråter kommer det ofta ut. När Ewa såg hur mycket det kom ut fattade hon ett snabbt beslut. På måndag ska Alice opereras. Det var jag inte förberedd på och oj vad jobbigt det känns även om vi vetat hela tiden att det blir operation förr eller senare. Det är ju bara en av oss som kan stanna med Alice på sjukhuset och även om vi båda fått vara där så har vi ju faktiskt en till liten skrutt som nog gärna vill vara med mamma eller pappa. Thomas gissade att jag inte har några planer på att stanna hemma. Han gissade rätt. Jag vill vara där med Alice så klart! Redan på söndagkväll ska vi skrivas in på sjukhuset och fram till dess får vi försöka undvika att dra på oss någon förkylning så vi myser nog mest här hemma hela helgen.

Alice blir ofta rädd och orolig när hon utsätts för alla möjliga undersökningar. Nu är jag också rädd och massor massor orolig.

Mammas lilla stortjej.