Måndag

Idag har det varit världens längsta måndag. Förmodligen för att vi inte har haft något planerat och vi har inte lämnat huset för någon aktivitet som vi gör de flesta andra dagar. Jag ville vara hemma, försöka ta det lite lugnt så att inte barnen skulle anstränga sig i onödan när de är snuviga i förhoppning om att de ska bli friska snabbare. Men att bara vara hemma är trååååkigt! Även om man försöker aktivera sig själv och barnen så har vi alla ett behov av att komma ut lite. Alltså inte bara utomhus, för det har vi varit utan bort någonstans för att se något annat än vår närmsta omgivning. Det kluriga med snuviga barn är att det känns dumt att åka någonstans där man träffar en massa andra barn som riskerar att dra på sig snuvan de också. Fast de flesta verkar ju vara snoriga nu så det kanske inte spelar någon roll. Svårt att avgöra när det är ok och när det inte är ok tycker jag.

Astrid övervakade att jag skötte mitt jobb när jag putsade fönster i morse.

Alice hann på några minuter blöta ner sig i sandlådan. Jag missade att det fanns några vattenfyllda hinkar där efter gårdagens regn. Behöver jag säga att hon lyckades fylla stövlarna med sand också :)

Astrid blir mindre och mindre rund under rumpan. Helt själv törs man inte släppa henne än om underlaget inte är mjukt. Hon kastar sig bakåt och tror att jag finns där för att fånga henne.

Söt-Alice som är snorig som tusan nu. Jag hoppas det går över snart för hon pratar om att åka till golan (öppna förskolan).

Det gäller att hålla tungan rätt i mun och koncentrera sig när man ska försöka ta sig framåt.