Alice är ju inte känd för att ha bråttom med att börja gå. Hon tar verkligen det säkra före det osäkra. Efter att under några dagar för drygt 3 veckor sedan vågat släppa taget och ta några steg utan stöd har det varit paus. Nu har hon återupptagit träningen. Fast hon vet inte om det själv. Efter vår morgonprommis stannade vi kvar ute på bron en stund då det var så himla varmt och härligt. Jag plockade lite sten från gräsmattan medan Alice kröp omkring på bron. Efter en stund blev hon lite smågnällig och jag frågade om vi skulle gå in, men det ville hon inte alls utan kröp fram till mig, reste sig upp och tog min hand och började gå. Fram och tillbaka gick vi bredvid varandra, Alice i tron att jag höll i henne, men se det gjorde jag inte hela tiden utan höll bara min hand alldeles nära hennes. Då och då när hon vinglade till tog jag tag i henne litegrann så att hon kände mitt stöd, men släppte igen så fort hon hittat balansen. Lurig mamma va!? :)
Det sägs förresten att det ska vara svårt för barn att gå med skor och särskilt med såna som har en helt stel sula. Jag köpte ett par sneakers åt henne för ett tag sedan utan att tänka på hur hårda de är förrän efteråt, men då de fyndades för 99 pix så kändes det inte som någon katastrof. Hur som helst så verkar det passa Alice alldeles utmärkt att gå i dem. Hon går mycket bättre med dem än med bara strumpor eller barfota inomhus. Hon gör som vanligt lite som hon vill och tänker inte alls göra som alla andra, vårt lilla stora bustroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar