Alice på Bråkmakargatan

För inte så länge sedan trodde jag att Alice kommit in i 2-årstrotsen då hon plötsligt fick selektiv hörsel. Så fel jag hade. NU är trotsperioden här. Det som var innan var bara uppvärmning förstår jag nu. När hon inte får som hon vill vrålar hon rakt ut. Idag ville hon inte äta middag utan ville hellre fortsätta tejpa bilder på ett papper och kastade tallriken hårt i bordet och skrek. Just nu har hon fullt upp med att försöka knäppa knapparna på sin pyjamas. Jag har smitit in på kontoret, men hör henne då och då skrika till av ilska för att hon inte får till det. För en stund sedan gick jag och frågade henne om hon behöver hjälp. Näää inte sjävv fick jag till svar. Jag gissar att vi lär få höra en del vrål, skrik och kan själv ett tag framöver.

Om jag ska hitta något positivt mitt i allt skrikande, kastande, sparkande så är det att hon envisas med att borsta tänderna flera gånger om dagen. Botten säger hon och går mot badrummet och blir naturligtvis jättearg om hon inte får sin tandborste. Ingen blir nog mer glad än tandläkaren som vi ska besöka om 2 veckor :)

När jag tänker efter var Alice himla söt i eftermiddags i alla fall. När Thomas kom hem var jag redo att lämna huset för att få andas ut en liten stund och handla mer korv också förstås för nu äts det korv här i huset :) När jag stod påklädd i hallen ville Alice inte att jag skulle åka iväg. Sen ville hon följa med. Sen kastade hon slängpussar när jag gick, sötungen. När jag kom hem konstaterade hon Mamma hemma, jobbet. Ja det är ett jobb att handla på fredag eftermiddag!


En något mer nöjd och glad Alice som fått bada batt (bastu) och duscha. Myyysit pappa hade hon tydligen sagt :)