I början av inskolningen på förskolan då allt gick så bra väntade jag bara på ett bakslag. Det kommer ju alltid förr eller senare då barnet kommer på att det faktiskt ska lämnas där och visst kom det. Efter det första bakslaget hade vi några tunga dagar, men jag har hela tiden känt mig vid gott mod. Jag har varit, och är fortfarande så klart, trygg med personalen och då känns det ändå bra att lämna trots tårar. Det har ju fungerat väldigt bra vid lämningarna ett tag nu. Bara lite tårar som har gått över så fort jag gått och Alice har verkligen haft jätteroligt på förskolan. Förra veckan blev ju lite tokig i och med att Alice fick feber och inte kunde vara där på hela veckan. Idag var det inte bara lite tårar utan massor. Idag blev det nog lite för mycket för mammahjärtat och för första gången började jag storgråta så fort jag stängt dörren. Tårarna ville inte ta slut och jag storgrät i bilen hela vägen hem. Idag ska jag hämta henne tidigare. Både för min egen och hennes skull. Då får vi båda en mjukstart på nystarten efter febersjukan förra veckan.
En betydligt mer glad och busig Alice i morse.
Inskolning är nog bra för både barn och föräldrar ;)
SvaraRadera