Konstigt

Jag är verkligen inte van vid att något av barnen inte är hemma. I går började Alice prata om att åka till farmor och farfar redan under förmiddagen så vi ringde dem för att fråga om de hade lust att ta emot ett barn. Snabbt var övernattningsväskan packad och vips hade vi bara ett barn hemma. Tomt och konstigt. I morse hämtade vi Alice för att åka till Leos och leka av oss hela gänget. Efter att Alice åkt rutschkana, cyklat och simmat bland bollar och Astrid också åkt de stora rutschkanorna, pussat på okända småpojkar i småbarnshörnan och dansat bland bollarna satte sig två trötta barn och förmodligen en trött farmor och en trött farfar i vår bil och åkte till Alvik. Vi har hunnit städa, montera en barnspärr på tvbänken, dricka kaffe och nu är det tomt och konstigt igen. Jag borde kanske njuta av tystnaden för det här händer ju inte så ofta, men det är faktiskt så knasigt att jag saknar mina barn efter bara några få timmar och längtar tills de ska komma hem igen.