När man tar med sig Alice på en promenad till postlådan ska man inte ha bråttom. Längs vägen finns massor att upptäcka och för en som älskar stenar (behöver nödvändigtvis inte vara särskilt vackra stenar) är det rena rama guldgruvan och självklart måste man sätta sig ner med jämna mellanrum och plocka lite bland alla stenar.
Stenarna glömdes snabbt bort när vi kom till de stora vattenpölarna. Titta mamma, där är en till vattenpöl. Jag ska hoppa i den! Mamma det heter plaskepöl. Klart det heter! :)
Efter att ha hoppat i plaskepölarna en bra stund och jag lyckats övertala Alice att gå hem igen (naturligtvis fick jag locka med att hon kan leka med stenarna på gården) fick hon syn på resterna av ett sandlass från förra sommaren som tinat fram på uppfarten. Ååå en sandlåda! Där satt hon tills vi lyfte in henne då det var dags för middag. Behöver jag säga att hon var i stort behov av att bada efter allt plaskande och grävande??Vid middagsbordet försökte Alice övertala oss att hon skulle få gå ut och skotta i sanden igen när hon ätit färdigt varpå maken sa att vi nog måste nog skotta fram sandlådan till helgen. Alices kommentar på det var: Jag kommer att älska det! Nähä?! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar