Han är så klok

Jag är trött på feber, trött på hosta, trött på dålig nattsömn, trött på att vara inne (ja jag vet att det finns många som har haft en betydligt värre vinter och vår och varit förkylda massor, men det gör inte ju inte direkt att jag tycker att det blir mer kul att spendera soliga dagar inomhus), trött på att vara påhittig och se till att barnen aktiveras på vettiga sätt även inne när de blir rastlösa men ändå egentligen inte riktigt orkar göra något, trött på att att ha ett barn sovande mellan oss och få knytnävar i ansiktet och fötter i magen och sova längst ut på kanten och hoppas på att inte trilla ur sängen, trött på att tvinga i barn medicin som de inte vill ha, ja jag är trött på det mesta.

När jag känner mig trött finns han där med sina kloka tankar. Min man alltså. Det är kanske därför jag har gift mig med honom :) Han säger ju sånt jag egentligen redan vet, men det brukar vara bättre att höra någon annan säga det just när man är som mest trött. Inte kommer våra barn att vilja sova mellan oss i alla evighet. Det är en ganska kort period de vill det och tiden går ju så fort. Vad gör de där knytnävarna och fötterna egentligen och vad gör det om vi får sova dåligt några nätter för det är ju faktiskt ganska mysigt att ha den där lilla varma kroppen alldeles nära. Det är inte så länge tills vi förmodligen får tjata oss till en kram och tills vi är pinsamma föräldrar som inte fattar någonting. Vad gör det om man får sitta i soffan en hel dag och bli uttråkad av en massa dötrista tvprogram med en febrig liten tjej i knät som inte alls har några planer än att just sitta där. Inte är det ju allt det som just nu upplevs som mindre roliga stunder man kommer att minnas när man sitter där i gungstolen på hemmet. Förutsatt att man minns något överhuvudtaget förstås ;) Hur som helst så är det tur att jag har min kloke man som påminner mig om sånt när jag blir trött och less.

Han är inte bara klok, han är även väldans bra på att fånga barn som försöker lägga sig på mage i vattenpölar.