Plötsligt händer det

Astrid har ju på sistone mest fokuserat på att "läsa" böcker och lära sig nya ord och korta meningar. Det där med att gå har inte varit det minsta prioriterat. Varför gå när man kan krypa jättefort liksom. Jag började ställa in mig på en vår och sommar med ett gäng smutsiga och trasiga byxor precis som förra året då Alice fixade hål efter hål i varenda byxa. Jag konstaterade helt enkelt att Astrid också är lite "feg" och gärna tar det säkra före det osäkra. När jag började tänka de tankarna släppte Astrid taget och promenerade iväg. Inte bara ett steg och inte två heller utan massor av små steg runt, runt i hela huset. Helt stadigt är det inte än förstås, men hon går i alla fall och nu vill hon bara gå och gå och gå. Helnöjd är hon och klappar händerna åt sig själv. Hon vill gärna att vi ska titta på henne när hon nu tar sig runt upprätt istället för på alla fyra och ropar Tittaaa! för att vi ska rikta blickarna mot henne. Vi ska gärna säga åt henne att hon är så duktig också :)