Det verkar som att febern är som en vandringspokal hos oss, i alla fall bland de små. Först hade Alice feber och när den gick över för henne fick Astrid överta febern och nu har den åter vandrat tillbaka till Alice när Astrid blev feberfri. Tack och lov inte så hög feber den här vändan. Det känns dock inte som ett pris att ha feber vandrande mellan barnen. Förutom febern har det runnit kopiösa mängder snor ur Alices lilla näsa så idag har vi förbrukat näsdukar.
Trots lite feber och massor av snor har Alice hållit humöret uppe. Ja i alla fall ända tills maken kom hem för då blev det plötsligt synd om henne och hon körde hela repertoaren av tyck-synd-om-migminer och repliker och blev plötsligt väldigt gnällig och ynklig. Hon är helt enkelt tjejen som försöker linda sin far runt lillfingret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar