Mental spärr?

Jag har ju sprungit ca 4 km som max nu på sistone när jag försökt komma igång med träningen igen och jag har varit heeelt slut, flåsat som en tok sista biten och känt att jag inte orkar ett steg till. Jag har undrat hur jag någonsin ska kunna springa längre än just dessa 4 km och hur sjutton jag ska ta mig runt Vårruset som är 5 km utan att gå, för gå det gör jag bara inte.

Jag bestämde mig för att jag måste testa rundan på F21 som är 7,7 km åtminstone en gång för att se hur det går. Förhoppningen var att varje kilometer skulle vara utmärkt så att jag skulle kunna välja att springa 5 km och sedan ge mig om det kändes för tungt. Första och andra kilometern hade markeringar, men sedan såg jag inga fler. På några ställen var det lite klurigt att ens veta var jag skulle springa och jag fick chansa lite, men jag tror att jag sprang någorlunda rätt förutom en kort sträcka på slutet som nog blev lite fel, men efter att ha försökt kolla på kartan så borde sträckan ha blivit ungefär densamma. Första kilometern avklarade jag på 00:05:30, tänkte att jag nog måste dra ner på tempot om jag ska orka även om det kändes som att jag redan sprang långsamt. Andra kilometer gick lite långsammare, 00:06:06 och sedan vet jag som sagt inte mer än sluttiden som landade på 00:46:32.

Hur det här gick till är helt obegripligt för mig. Särskilt med tanke på att jag flåsade betydligt mindre och när jag var i mål kände jag att jag hade massor av energi kvar och lätt hade kunnat springa en bit till. Hur fasen är det möjligt när jag håller på att falla ihop på marken efter 4 km?? Jag måste ju ha haft någon mental spärr som säger att jag orkar 4 km, men inte mer när det är den sträckan jag ska springa och när jag ska springa längre så är kroppen inställd på det. Kan det vara så?

Om det var dumt eller inte att ge mig ut på den här rundan med bara en vilodag till Vårruset återstår att se, men det känns faktiskt fantastiskt bra att ha orkat en lite längre sträcka än jag sprungit på flera år och jag var fylld av energi efteråt. Det blev nästan som ett lyckorus! Unnade mig till och med lite efterrätt ikväll :)