Något jag är dålig på är just att lyssna på kroppen. Ibland säger den ju saker jag inte vill höra. Jag har kanske inte lust eller "tid" att vila just när kroppen tycker det. Om jag har bestämt mig för att följa ett träningsprogram så har jag ju det liksom och då får kroppen helt enkelt ställa upp på det. Det är väl ändå inte för mycket begärt??
I torsdags började allt hur bra som helst när jag gav mig ut för att springa milen. Efter ca 2,5 km började det göra lite ont kring revbenen högt upp på vänster sida, det blev liksom svårt att andas ordentligt och jag fick andas lite mer ytligt för att det inte skulle göra alltför ont, vilket ju inte är helt optimalt när man är ute och springer. Det gjorde också ont när jag rörde armar och överkropp. Som vanligt bet jag ihop och sprang vidare. Man får inte känna efter för mycket och sjåpa sig. Smärtan höll i sig till 5,5 km och de sista 4,5 km kunde jag springa smärtfritt.
Idag började det göra ont redan efter bara några hundra meter och efter 2 km i lugnt tempo var jag tvungen att promenera tillbaka. Smärtan släppte inte förrän jag satt mig ner en stund och det är lite lite "ömt" nu.
En låsning i bröstryggen? Det tror maken.
Har jag klätt mig fel eller inte värmt upp tillräckligt? Det blev ju kallt ute plötsligt och jag kanske har tagit i för mycket innan jag hunnit bli varm.
Sträckning? Överansträngd? Inflammation någonstans?
Vad det än är så får det banne mig gå över fort för det här har jag faktiskt inte tid med. Jag vill ju vara ute och springa och när jag stod vid spårets start idag längtade jag efter sandbacken där jag tänkte köra lite backträning. Till och med intervaller 7*5 min med 3 min joggvila lockade just då och så blev det inget..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar