Det är roligt att kunna gå tillbaka några månader i tiden, läsa lite statistik och se om det har hänt något på löparfronten. Det har det. Nog för att jag visste det ändå, det känns ju naturligtvis när jag är ute och springer. Mina första rundor var korta, kring 3,5-4 km, och jag höll mer eller mindre på att trilla omkull när jag var färdig för att jag var så trött. Medelhastigheten på de korta sträckorna varierade då mellan 5,10-5,45 minuter/km. För ungefär en vecka sedan sprang jag 14 km i "5,45 minuter/km"-tempo och jag varken trillade omkull eller kräktes efteråt utan var pigg och fräsch och hade lätt kunnat fortsätta lite till. Jag springer 5 km i "5min/km"-tempo eller strax under ibland. Det är vad som har hänt på 4 månader, varav nästan en hel månad spenderades i viloläge då jag var sjuk. Så på 3 träningsmånader i effektiv tid kan man säga att jag har fixat lite bättre flås och mer uthållighet.
Att känna, som idag när jag var ute och joggade i milspåret på F21, att det finns mer att ge känns himla skönt. Jag ligger inte på gränsen till vad jag klarar av hela tiden och så har det varit ett tag nu. Tanken med dagens pass var ju inte heller att springa fort utan det var ett långsampass. Ett återhämtningspass helt enkelt med syfte att bara underhålla konditionen egentligen. När mitt löpsällskap Heather (ja det är alltså den röst jag har valt i Runmeter som talar om för mig med jämna mellanrum hur långt jag har sprungit, vilken hastighet jag håller, medelhastigheten mm) talade om för mig att det var 3 km kvar idag tänkte jag "Oj är det bara 3 km kvar, då kan jag ju pinna på lite om jag vill för jag är ju pigg i benen". Då hade jag ändå 7 km i benen, visserligen långsamma 7 km, men för 4 månader sedan var 3 km alltså ungefär den sträcka jag orkade springa överhuvudtaget innan jag mer eller mindre låg på marken och flåsade som en tok. Det tar alltså inte så lång tid att få lite bättre flås :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar