Konversation i löparspåret

-Oj vad segt det gick idag. Jag orkar nog inte springa hela vägen..
-Det gör jag visst det! Dra ner på tempot en stund bara.
-Näää det här är ju jobbigt, varför plåga sig och göra något som är jobbigt och tungt?! Varför gör jag det här egentligen??
-Det SKA vara jobbigt, det är ju det som är grejen. Man ska bli svettig och hur ska man annars få bra flås. Inte får man det av att ligga på soffan och pilla sig i naveln.
-Jag kan ju gå en bit, jag måste ju inte springa hela vägen.
-Jag ska fanimej inte gå! 5 km tar ju inte mer än ca 25 minuter. Max 30 minuter om jag joggar långsamt. Man orkar ta mig tusan vara ute och röra på sig en halvtimme. Det är inget att gnälla och sjåpa sig över!
-Men det är ju sååå tungt! Hur ska jag orka springa en mil i hyfsat tempo? Det är nog att ha tagit mig vatten över huvudet.. Jag kan ju iofs lägga om min plan för Tjejmilen. Jag kan ju jogga runt banan och bara njuta av folkfesten.
-Är jag inte riktigt klok?? Jag klarar att springa längre än en mil utan att vara slutkörd! Klart jag ska springa för att göra en bra tid!
-Men jag kan ju gå nu i alla fall, det är ju flera veckors träning kvar. Det hänger ju inte på det här träningspasset, det kommer ju fler dagar då det säkert känns bättre.
-Skit ner mig! Jag går INTE, det gör man bara inte!