Då har vi alla genomgått en tarmsköljning. Inte för att jag vet hur det fungerar, men vi, jag och Thomas, känner oss som överkörda av en ångvält av den totala tömningen av systemet. Jag kräktes i 3 timmar i går eftermiddag. 10 minuter efter jag började var det Astrids tur. Thomas som ännu inte kände av något kunde ta hand om henne samtidigt som han lyckades få i Alice middag och kvällsgröt. När Astrid sov av utmattning och Alice också gått och lagt sig var det Thomas tur och sedan körde jag en omgång till. Ett sms från svärisarna väntade i morse, båda är sjuka nu.
Astrid är oförskämt pigg nu trots att hon kräktes galla nästan hela natten. Det är lite jobbigt för det är inte direkt så att man känner en stor lust att busa och jaga henne när hon klättrar upp i soffan. Det vänder sig i magen vid hastiga förflyttningar.
Jag var ju lite bitter över att vara ensam med barnen hela helgen plus lite till, men jag kan ju inte säga att jag föredrar det här.
Usch och fy era stackare! Vi hade "genomsköljning" förra veckan och verkligen ingen hit. Särskilt inte att ha hand om någon annan när det är gränsfall att du har hand om dig själv! "Tur" att den inte kom när du var själv med barnen!
SvaraRadera