Astrid är inte kul just nu. Det är kanske inte helt sant. Stundvis är hon fantastiskt go, mysig och glad. Fast ganska ofta skriker hon så att man helst bara vill peta in öronproppar i öronen. Det är i och för sig oftast när vi åker bil eller vagn hon skriker och har sig på det där jobbiga sättet. Att hon skriker rakt ut när hon inte får som hon vill är lättare av någon anledning.
Hon verkar inte trivas i vagnen och jag vet inte om det beror på att hon får sitta bakom Alice eller om det bara är tråkigt att åka vagn. Och bil. Det är lite frustrerande och stressande att ha henne skrikande i bilen och sedan i vagnen när man behöver åka för att uträtta ärenden. Jag hoppas att det är en av de där sjuttioelva faserna som beskrivs i lika många böcker för om det är en fas så går det ju över och jag slipper gå omkring med öronproppar ständigt. Inte för att jag gör det, men om jag skulle göra det så skulle jag slippa det.
Ett ständigt leende på läpparna kan väl ändå inte vara för mycket begärt!? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar