måndag 7 februari 2011

Säg den lycka som varar för evigt

Astrid som för ett tag sedan slutade med sitt matkrångel är tillbaka i krångelträsket igen och det är INTE det minsta roligt. Att sitta där och få i henne 1-2 skedar varje måltid och vissa gånger ingen sked alls, försöka distrahera med böcker, duplo, slevar och vispar gör mig galen. Vi gissar direkt på fler tänder för det är oftast då hon gör så här. Vi gissar också att nattmatningarna kommer som ett brev på posten då hon knappt äter på dagarna. Och visst kan man ta striden och vägra ge henne mat på natten så att hon kanske äter på dagen när normalt folk äter, men jag orkar inte. Inte just nu. Jag måste få hämta mig från hostan och känna att jag får sova på nätterna, inte bråka om flaskans vara eller icke vara med Astrid. Jag behöver en vilovecka och väljer bort så många strider som möjligt. Astrids humör blir bara mer och mer hett. Hennes röst skär i öronen när hon inte får som hon vill. Jag överväger om Astrid ska få börja förskola istället för Alice så att jag slipper höra hennes ilskna skrik ;)

Hur kan någon så söt vara så tjorvig med maten och ha såna fruktansvärda röstresurser..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar