En förmiddag på stranden

Man blir lite lat och bekväm när man soliga dagar bara behöver öppna dörren på mornarna och hoppa rakt ner i poolen för att få bada. Man har allt nära till hands. Blöjor, skötbord, rinnande vatten, sängar för trötta barn, micro, vattenkokare, mat, dryck och allt vad man kan tänkas behöva. Trots att det är enkelt att bara vara hemma så känns det ju som att en dag på stranden är ett måste. Alice måste ju få lite sand mellan tårna och bada i något annat än klorvatten. Sagt och gjort. I morse packade vi väskorna. Observera väskorna, inte väskan. Alltså, hur mycket ska man behöva ha med sig för några timmar på stranden. Massor tydligen. Eller så är vi bara orutinerade. Blöjor, tvättlappar, mat till båda barnen såklart, dryck, fika, solkräm, handdukar, hink, spade, boll, badkläder, solhattar, muggar, skedar, tallrikar, vatten, termosar.. Bilen var fullpackad.

Medan vi försöker packa väskorna härjar Alice i tvättstugan och packningen tar liiite längre tid, men bara lite :)

Alice ville inte bada till en början, men så fick hon syn på en sten i vattnet efter en liten stund och då blev det plötsligt roligt. Ja hon gillar stenar.


För någon dag sedan reashoppade jag nya små strandhanddukar och en jättestor handduk (180*200) som man kan ligga/sitta på. Tanken var att med en stor så slipper man skarvarna mellan handdukarna och på så sätt även en massa sand där man ska sitta. Det var ju en god tanke. I praktiken fungerade det inte så bra som jag hade hoppats på. Det gör visst inte det när man har en nybadad liten en som härjat runt i sanden så att det fastnat massor av sand på kroppen och sedan snabbt som tusan kryper runt över hela filten. Alice var helt vild. Det var sand överallt. Hon hällde ut saften på filten för att hon inte fick ha saftflaskan och själv hälla upp i muggen. Hon skrek när vi försökte skölja av sanden när vi skulle ta på henne kläderna. Hon skrek när hon inte fick krypa runt i sanden medan hon åt lunch. Hon blev arg när hon inte fick Thomas mugg med rykande hett kaffe fast hon vet att kaffe är hett. När hon inte fick packa upp allt som fanns i väskan och lägga det i sanden morrade hon argt som en tiger. Trots och kan själv? Ja!

Sand överallt.

Astrid då? Hon skötte sig exemplariskt som vanligt. Hon chillade på filten en stund innan hon blev hungrig och slukade en flaska. Inte en flaska utan innehållet i en flaska förstås. Sedan blev hon trött och somnade i vagnen.

Sötaste Astrid ligger och tänker "vänta bara till nästa år då jag också kan härja runt i sanden".

Även om det är mysigt på stranden så är jag just nu såå glad över att vi kan bada här hemma utan en massa sand i kaffekoppen så att det knastrar mellan tänderna. Men jag vill inte bli en sån förälder som ser allt som jobbigt och besvärligt att göra bara för att man har barn så självklart kommer vi att åka till stranden, men inte varje dag;)