Korrigera eller inte?

Oftast brukar man korrigera åldern på prematurer ganska länge. Ännu längre för extrema prematurer. Det är ju inte så konstigt. Det känns ganska självklart att det kan ta tid att hämta ifatt de 4 månader som normalt spenderas plaskandes runt i livmodern. Ett barn som har så omogna lungor som Alice hade och inte klarar av att andas utan hjälp sina 6 första månader använder all sin energi till att överleva, försöka andas, bajsa (ja det kräver mer kraft än man tror) och en massa andra saker som vi andra inte ens tänker på att vi gör. I vanliga fall brukar man korrigera utvecklingen ungefär fram till skolåldern. Längd och vikt korrigeras ända till 8-9 års ålder, men ofta brukar man inte se någon jättestor skillnad på jämnåriga redan i 2-4 årsåldern.

När jag började våga mig ut på stan med Alice var det jobbigt att svara på alla frågor jag fick när jag sa att hon är 7 månader och efter att ha fått någon kommentar i stil med att: -Nää det kan inte stämma, förklara att Alice visst är 7 månader, men att hon utvecklings- och storleksmässigt är som en 3-månadersbebis pga sin tidiga födsel. Efter ett tag började jag ljuga om hennes ålder för att slippa dra hela historien för okända människor.

Nu får jag inte samma frågor särskilt ofta trots att jag inte längre säger hennes korrigerade ålder om någon undrar hur gammal hon är. Det är kanske inte så konstigt. För oss är Alice numera som vilket barn som helst. Nej förresten. Hon är ju världens bästa, sötaste och goaste Alice såklart, men nu märks inte så stor skillnad längre när det gäller storlek och utveckling. Tycker i alla fall inte vi, men det är nog lite svårt att bedöma själv.

Alice ligger bara ett snäpp under mittenkurvan både när det gäller längd och vikt. Okorrigerat. Trots att vi har det lite kämpigt med att få henne att äta mat så har hon nästan hämtat ikapp där.

Hon var väl ganska sen med att börja gå. Eller det beror på hur man ser det. Oavsett om vi räknar korrigerat eller okorrigerat låg hon inte i riskzonen för att någon utredning skulle påbörjas i alla fall. Vi har fått höra att om ett barn inte går vid fyllda 2 år brukar man börja kolla upp det. Alice gick när hon var 1 år och 9 månader okorrigerat (1 år och 5 månader korrigerat). Vid den korrigerade 1-årskontrollen i Sunderbyn var läkaren imponerad av att hon kunde gå längs möbler. Det brukar tydligen kunna dröja lite längre för många EPT. Det är ganska vanligt med olika typer av matproblem bland dessa barn och får man inte tillräckligt med energi orkar kroppen inte heller utvecklas.

Talet ligger hon definitivt inte efter med. På 18-månaderskontrollen (okorr) frågade bvcsköterskan om hon kan säga och förstår mellan 8 och 10 ord. Alice kunde redan då många fler ord än så. Alla uttalar hon inte helt rent, men frågan var om hon kan säga orden så att vi och andra förstår vad det betyder.

bil anka kudde lampa kaffe dator häst sova äta strumpor traktor gris gå skor mamma sked mössa gröt bok tak buss pool hamburgare jacka duscha banan krypa saft fisk filt kaka ute blomma bulla kran cykel docka sitta katt dörr fläkt kratta visp vagn gräs slang kopp fot boll sten vatten knapp salva glas båt byxor bebis kanna bada smörja måla skruv spis hund krita skål vila pappa stol klocka vantar kloss flaska bord ljus lock mejsel skåp burk pasta bro snurra klappa skratta kasta hand träd städa spade bajs koka mäta många ligga tå borsta springa paket trycka åka simma

..är bara några av de ord Alice använder frekvent. Hon härmar allt vi säger och ibland blir det rätt på första försöket.

Sen kan hon ju hur en massa saker och djur låter också förstås. Tvåordsmeningar är inga problem alls. Treordsmeningar säger hon ganska ofta och gör försök till fyraordsmeningar då och då, vilket de inte "behöver" kunna förrän senare.

Idag märkte jag förresten att man kan prata med henne om vad vi har gjort under dagen på ett annat sätt än tidigare. Vid middagsbordet frågade jag var vi har varit idag. Alice svarar: -Amma, gola, Bim. I förmiddags hälsade vi på hos Alma (Amma), efter middagsvilan åkte vi till öppna förskolan (gola) där vi träffade bland annat Tim (Bim).

Alice ska genomgå en psykologbedömning innan hon börjar skolan. Det ska kontrolleras hur långt hon har kommit i utvecklingen bland annat mentalt och känslomässigt. Just nu känns det inte som att hon ligger efter sina jämnåriga. Vi får väl se hur de bedömer läget om några år.

Korrigera eller inte korrigera är frågan.. Sen ska man väl egentligen inte jämföra barn. De är som de är och utvecklas i olika takt, men man kan ju ändå inte låta bli att jämföra lite. Inte jag i alla fall. Det är inte så att det är någon tävling, men det är ju lite intressant att se hur olika de kan vara trots att de är lika gamla. Jag kan pusta ut då och då när jag märker att Alice faktiskt också kan en massa saker som jämnåriga kan. Jag vågar fortfarande inte ta något för givet.

Men just nu upplever jag det som sagt som att hon är som en helt vanlig snart 2-årig liten tjej. Bara lite sötare än alla andra ;)

Alice sov så gott efter lunch idag att jag till slut fick väcka henne för att vi skulle hinna vara på öppna förskolan en liten stund i alla fall.