Pseudotvillingar

Alice och Astrid är ju så kallade pseudotvillingar då det är mindre än 1,5 år mellan dem. Även om det inte riktigt var planerat att barnen skulle komma såå tätt så har vi hela tiden hoppats på att få barn hyfsat tätt. Visst fanns det stunder då jag undrade vad vi har gett oss in på och hur vi skulle klara att ta hand om två små samtidigt. Nu med facit i hand ångrar jag ingenting. Visst kräver det en del planerande och sånt för att få ihop vardagen, men så mycket jobbigare är det inte med två. Man är ju liksom inne i de där småbarnsrutinerna redan och det positiva överväger utan tvekan.

Snubblade över en blogg och via den lite information om pseudotvillingar. Enligt de så kallade experterna är det helt fel att skaffa barn tätt. Det är tydligen inte alls bra för barnen. Upp till 3 års ålder behöver barn mycket av föräldrarnas stöd och tid för att klara av sin år utveckling. Det stod också att när barnen kommer tätt så uppstår ofta en konkurrenssituation eftersom föräldrarna inte har tid att ge båda barnen det de behöver. Det jag tänker när jag läser sånt är att ett barn oavsett om det fyllt 3 eller inte behöver sina föräldrar och det är ju faktiskt bara första barnet som har möjlighet att få ensamtid med föräldrarna. Alltså är det helt kört för barn nummer 2, 3, 4 osv. De får inte föräldrarnas odelade uppmärksamhet de 3 första åren. Vilken tur för mig att jag är första barnet och att jag fick nästan 7 års egen tid innan mitt första syskon föddes ;)

Det ligger kanske något i det de säger, vad vet jag, men jag tror inte att allt det där med konkurrenssituationer och sånt enbart beror på att man får barnen med mindre än 1,5 års mellanrum. Sånt kan nog uppstå i vilken syskonskara som helst oavsett ålderskillnad. Svammel säger jag! Det ska nog bli folk av våra barn också :)