Tänk att två syskon kan vara så olika. Förutom att de inte är det minsta lika varandra till utseendet så är de så olika på många andra sätt. Alice var ganska stark och stadig tidigt. Inga spagettiben där inte. Astrid har inte alls samma styrka i benen. De är inte helt "mjuka", men det är korta stunder hon vill stödja sig på dem. Alice avskydde att ligga på mage och vi tror att hon tyckte det var otroligt jobbigt och tråkigt att hålla upp huvudet. Astrid älskar att ligga på mage. Så fort man lägger henne på rygg snurrar hon runt och ligger kvar. Förutom att hon håller upp huvudet i magläge hela dagarna så håller hon upp armarna i luften som flygplansvingar samtidigt som hon sprattlar med benen. Prova det om ni kan och orkar. Jag har testat och det är allt annat än lätt. Astrid har fått värsta ryggmusklerna av det. Alice sov hela nätter från början, vi väckte henne för matningar med 3-4 timmars mellanrum dygnet runt de första månaderna. Vanlig mat har inte varit och är fortfarande inte någon höjdare enligt Alice. Undantaget är en kort period på några veckor då hon åt Hipps nudlar med skinka och grönsaker. Astrid är matglad och gapar stort när hon ser skeden. Henne behöver man inte väcka på nätterna för att ge mat. Hon meddelar klart och tydligt om och när hon vill äta. Alice fixade nappisättningar själv väldigt tidigt. Astrid ligger och blundar, viftar med armarna som en väderkvarn, gapar och väntar på att få nappen levererad.
På vissa plan är de väldigt lika också. Förra sommaren var Alice så frustrerad över att hon inte kunde sitta utan stöd och förflytta sig dit hon ville på egen hand. Helst ville hon gå bara några månader gammal. Astrid är likadan. Hon vill sitta fast hon inte kan. Hon vill krypa fast hon inte kan. Frustrationen är densamma, men jag får för mig att den finns hos de flesta barn i den åldern. Det är väl frustrationen och nyfikenheten som ger dem motivation att utvecklas. Om de inte kände en stark vilja att komma någon vart, se nya saker, sitta, krypa, gå osv så skulle de väl ligga där och sprattla på en filt i all evighet.
Utseendemässigt är ju Alice en kopia av Thomas och Astrid är lik mig. Fast likheten far-dotter1 och mor-dotter2 verkar gälla även hur vi är till sättet. Båda barnen har ett helsikkes humör fast på olika sätt. Alice är tjurig och envis som få. Det är Thomas också. Jag också, men på ett lite annat sätt. Alices envishet driver henne framåt. Hon vill kunna en massa saker och ser till att klara av dem. Astrid är lite mer hetsig, otålig. Det är jag också. Vill att saker ska hända nu, helst för en stund sedan. Jag agerar utan att fundera så mycket. Thomas, och Alice, funderar istället en stund på hur man på bästa ska lösa något. Väger för och emot. Det är kanske bra att vi är lite olika. Thomas bromsar mig lite när jag har bråttom. Jag skyndar på lite när Thomas segar. Barnen är likadana. Jag ser fram emot att få se mer av barnens olika personligheter. Fast de får vara hur lika eller olika varandra som helst, jag älskar dem båda mest i hela världen ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar