Ibland är Astrid lite försiktig och vågar inte lita på att hon kan stå utan stöd fast hon är ganska bra på det och ser ut ha bra balans. Många andra gånger är hon allt annat än rädd, feg och försiktig. När hon promenerar runt vardagsrumsbordet stannar hon ibland och slänger upp ena foten på bordet och gör någon form av balans- och stretchövning som vilken sekund som helst skulle kunna sluta med att hon ramlar baklänges. När hon klättrar upp i soffan stannar hon vissa gånger direkt hon kommit upp och sitter med rumpan längst ut på soffkanten med risk att även då trilla baklänges. Igår tyckte Astrid att det var en bra idé att klättra upp på Alices bobbycar och stå på den, först med båda fötterna på sitsen och händerna på ratten och sedan började hon balansera på bara ena benet. Då tyckte jag att det fick vara nog och lyfte ner henne. Jag hade inte tillräckligt med is i magen för att springa och hämta kameran och fota balansakten även om jag erkänner att jag för en kort kort stund övervägde att göra det.
Varför använda en läragåvagn när det går lika bra med en pall. Lite jobbigt är det när det plötsligt tar stopp, pallen är inte helt lätt att vända och styra. Självklart måste man ha något i munnen när man är ute och går och självklart letar man reda på väldigt små saker som man inte bör ha i munnen och som egentligen tillhör storasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar