Ny deadline

Förra året satte jag upp en deadline. Till Astrids 1-årsdag den 7:e mars ska jag vara i någorlunda form igen sa jag då. Jag inser nu när det är 1,5 månad kvar att jag inte kommer att nå dit och jag har väl egentligen inget att skylla på heller. Det är ju naturligtvis mitt eget fel. Jag kan i alla fall glädjas åt att jag viktmässigt nu har gått ner till där jag var innan jag blev gravid med Astrid trots att jag gick upp något kilo under julledigheten. De har jag på något konstigt sätt gått ner igen utan att göra något. Men jag har fortfarande några kilo kvar till min målvikt och med att komma i form menar jag inte bara att gå ner i vikt utan även ha kommit igång med träningen så pass att det börjar märkas lite skillnad på vissa degiga, sladdriga kroppsdelar. På 1,5 månad kommer jag inte att hinna både tappa de där sista kilona OCH ha blivit mindre slapp i kroppen. Särskilt inte då vi har en del på agendan de närmsta veckorna. Alice ska som bekant skolas in på förskola och snart drar showkidz i gång. Utöver det har vi en hel del vi ska jobba på när det gäller Alices rädsla, oro, ängslighet eller vad man väljer att kalla det och det tar en hel del tid och det är energikrävande. Jag använder inte det som någon undanflykt, men jag vill se realistiskt på det hela. Det är som när arga snickaren går igenom hur lång tid vissa renoveringsprojekt tar. Man måste hela tiden kalkylera med att man kan bli sjuk, att man ska ha semester, att man vill spendera tid med familjen osv. Med vårens alla familjeaktiviteter i åtanke plussar jag på några månader(!!) och ny deadline är nu 7:e juni. Lagom till badsäsongen. Lyckas jag inte så är det jag och ingen annan som får stå i vassen och skämmas (hade tänkt skriva och halsa Veterano i stället för skämmas, men jag tänkte att det kanske inte låter så bra med tanke på att jag har två barn att ta hand om ;))